Omfamna tvivlet?

Vid havet, Puerto de la Cruz, Teneriffa


Så många timmar, så mycket tid jag lagt på tvivel kring mitt skrivande. Ibland tänker jag att tvivel bara är dåligt. Men ju mer jag tänkt, desto mer övertygad är jag om att i tvivlet finns även något bra.

Det handlar ju på ett sätt om att vilja göra något så bra som möjligt. Om tvivlet inte fanns kanske det vi gör inte skulle bli lika bra. Tvivlet gör ju att vi gör om, tänker om, skriver om, vänder och vrider på varje ord, varje mening.

I slutänden har tvivlet förhoppningsvis gjort oss bättre. Så tänker jag i de goda stunderna. I de andra hatar jag tvivlet för det har fått mig att tveka, stå tillbaka och inte skriva alls under långa perioder.

Nu har jag förmånen att befinna mig på Teneriffa och mestadels har det varit kallt, moln och regn. Men några timmar har det varit sol och ljus. Jag märker ännu mer nu hur mycket årets mörka period påverkar mig. När jag fått några timmars sol och värme vid havet är det som om jag, både kropp och själ vaknar till liv. Jag ser saker i ett annat ljus, ur ett annat perspektiv.

Det är även då lusten att skriva är som allra starkast. Hoppet och tron på att jag ska lyckas slutföra mina större skrivarprojekt återvänder (och jag har bl a skrivit en ny krönika denna vecka). Det är där jag befinner mig just nu och jag hoppas innerligt att den känslan får följa med mig hela vägen hem. 

Om du också tvivlar på dina drömmars mål ibland – hur gör du för att komma vidare?

/Anni

8 reaktioner på ”Omfamna tvivlet?

  1. Hej där! Ja, så är det. Ibland har jag dock en tendens att falla lite väl djupt i det där tvivel-hålet och tyvärr alldeles för ofta. Jag tvivlar och tvekar mer under den mörkare delen av året så tack och lov att det nu börjar ljusna. Jag skriver på i alla fall nu – periodvis 😊

    Gilla

  2. Sluta tvivla. Du skriver bra. Dessutom har du ett mycket fint perspektiv. Som människa skriver man sig själv på pappret. Det du skriver är läsvärt, alltså är du en intressant och värdefull person med mycket glädje och insikter att skänka oss andra. Varje gång du tvivlar och därmed inte skriver går vi miste om det fina du är och delar med dig av! 😊

    Gillad av 1 person

  3. Ja det där är ett dilemma. Man är nöjd med sin text. Tycker det flyter på bra och så plötsligt faller allt ihop. Det som förut var positivt blir bara skräp. Konstigt men om man tänker på orsaken så kan det ändå bli bra. Varför tänker jag så här? Har jag gnatat för länge? Tappat tråden? Är jag nervös för vad andra ska tycka? Eller i värsta fall, är texten inte så bra som jag trodde?
    Jag brukar lägga den åt sidan ett tag för att sedan läsa med ”rena” ögon. Det brukar då visa sig var det brister. Eller låta någon annan läsa.
    Löpning eller en långpromenad kan åxå hjälpa för att rensa ur.
    Lycka till!

    Gillad av 1 person

    • Stort tack! Ja, det ligger mycket i det du skriver. Ibland är det rädslor, ibland något annat. Det är klokt det där med att lägga ifrån sig texten. Om den får ligga en tid är det sedan enklare att se eventuella brister. För min del har jag också märkt att all form av framåtrörelse är bra. Gå, springa (gör jag sällan,, cykla, åka tåg eller bil. Allt det ger mig nya ideer, infallsvinklar och saker att skriva om. Fantastiskt bra att ha fått den i insikten.

      Gilla

Lämna en kommentar