Livets möten – slump eller tillfällighet?

 

1803

En av mina platser vid havet, Farstanäs udde.

Varför läser du den här bloggen just nu? Är det en ren tillfällighet, eller är det en meningsfull slump som på något sätt har med ditt liv att göra?

Sånt där kan jag fundera en hel del över. Är det tillfälligheter, ödet, slumpen eller annat som gör att vissa saker händer i ens liv? Att man läser en viss text ett givet ögonblick eller att man hör av eller möter en person man tänkt på, men som man kanske inte pratat med eller sett på många år.

På senare tid har jag stött på några människor på just det sättet och var och en av dem har fått en särskild betydelse. Därför har jag börjat klura på det där med synkronicitet* igen. Möter vi vissa människor av en särskild anledning eller är det bara en tillfällighet att det sker? Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, men det är intressant att fundera på och spännande när det händer.

Flera gånger när jag varit på väg att ge upp skrivandet och kanske särskilt min första längre berättelse som är svår. Varje gång jag tänkt lägga den på hyllan har något konkret hänt som gjort att jag gått tillbaka till den. Det har varit en låttext, en uppslagen tidning med en artikel som jag inte kunnat undgå att se, som berört mig så djupt att jag ändrat mig. Det har varit radioprogram, fotografier, samtal på tåg och andra saker som tydligt påmint mig om berättelsens syfte och varför den måste skrivas klart. Vips! Har jag varit tillbaka vid tangentbordet.

”Varje tillfällighet, sa miss Marple till sig själv, är alltid värd att notera. Senare kan man kasta borta den. Om den bara var en tillfällighet.” /Agatha Christie

Jag vet att jag för länge sedan tipsade om boken ”Slumpen är ingen tillfällighet” av Jan Cederqvist. Om du som jag tycker att det här är intressant så läs eller lyssna på den boken. Den har varit svår att få tag i men nu har jag sett att den finns som e-bok på Bokus och som ljudbok på Adlibris och Storytel.

Något jättekonstigt som hände nu när jag skrev det här inlägget var att jag googlade ordet ”synkronicitet” för att kunna förklara den mer exakta betydelsen. Det första som kommer upp är Wikipedia och en text om synkronicitet och Carl Gustaf Jung. Det är ett av hans citat som jag har tatuerat på min ena underarm och som inleder min första berättelse… Är inte det väldigt, väldigt märkligt? Jag hade ingen aning om att han ligger bakom ”synkronicetstänket”.

*Wikipedia: Den berömde schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung (1875 – 1961) lanserade begreppet synkronicitet. Med detta menade han en icke-kausal förbindande princip. Det var egna upplevelser som fick honom att tro att det finns händelser som har ett meningsfullt samband vilket inte är kausalt, det vill säga de är inte förbundna enligt lagen om orsak och verkan. Ändå sammanträffar de, och det beror inte på slumpen.

/Anni

 

 

 

11 reaktioner på ”Livets möten – slump eller tillfällighet?

  1. Det där funderar jag också ofta på. Har samma upplevelser som du, att vissa saker tycks sammanfalla på ett nästan gudomligt (?!) sätt ibland. Det gäller både i positiv och negativ bemärkelse. Jag som haft ett tufft år bakom mig kan se att allt det ledde till insikter som hjälper mig med de bekymmer jag nu möter t.ex. Nästan som om universum förberedde mig för det som komma skulle, och som jag nu klarar av att hantera mycket bättre än jag hade gjort för bara ett par år sedan. Det är fint att påminnas om det ibland, att saker kanske händer av en anledning.

    Gillad av 1 person

    • Ja, det är verkligen märkliga sammanträffanden ibland och jag har liknande upplevelser. Det är intressant att fundera över det där och ju mer man är benägen att hålla ögonen öppna, desto mer upptäcker man… 🙂 Kan verkligen rekommendera boken om du inte läst den. Öppnar helt nya dörrar och leder in på oändligt spännande tankebanor.

      Gillad av 1 person

  2. Jag tillhör den där skaran av människor som inte tror på slumpensskördar utan på att det finns en mening med allt. Ibland ser man det ganska snart, ibland kan det ta en evighet innan man ser meningen – somt ser man den aldrig i, men mening kan det ändå haft.

    Gillad av 1 person

    • Tack för din kommentar, Laila. Jag tänker lite som du och ofta ser jag också en mening med det mesta även om det sker långt, långt senare i livet. Dessutom känns det ganska tryggt att ha den tanken med sig 🙂

      Gilla

      • Tycker det känns både tryggt och hoppfullt. Livet är långt ifrån en dans på rosor men om man tror på en mening med det som sker blir tillvaron iaf inte meningslös…

        Gillad av 1 person

  3. Jag tror inte på slumpen. Det finns en mening med det som händer och sker, även om jag kanske inte ser den. Vissa händelser kan vara svåra att se meningen med, men någonstans finns den, Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli fem. En söndag eftermiddag i mars ska jag börja en skrivarkurs, ”Med lust att skriva”. För knappa två veckor sedan fick jag upp ett stort meddelande på min FB-sida som innehöll en förfrågan om intresse för en studiecirkel/träffar kring att utveckla sitt skrivande. Löst hållet och en öppen och tilltalande inbjudan. Jag svarade ja. Jag vill skriva och jag vill lära mer. Hoppades att det inte skulle bli varje vecka – det vet jag att min ork inte räcker till. Förslaget var från initiativtagarna en träff om två timmar en gång/månad. Perfekt! Dessutom förlagd till sen söndag em. Lokalen ligger mindre än 100 m från min bostad dessutom. Jag tror inte på slumpen.

    Jag har kommit till ett läge där jag behöver mer av konstruktiv kritik för att kunna utveckla mitt skrivande. Jag behöver puffas på lite för att inte låta mina onda händer hindra mig alltför mycket. Nya strategier. Sådant jag tror jag kan få av denna kurs. Det är ingen slump att jag hittat ett flertal nya bloggar att följa varav ett par handlar just om författarskap och skrivande. Din blogg är en av dem.

    Tack för en bra och intressant blogg. Jag ska försöka läsa mer av det du skriver för det är intressanta ämnen du behandlar. Och det är för mig ett sätt att lära!
    //P-L
    Livets skiftningar

    Gillad av 1 person

    • Hej Piia-Lisa! Oj, så glad jag blir över att läsa din fina kommentar 🙂 Vilken spännande berättelse som du delar dessutom. Kanske finns där en mening med det som sker, i alla fall en del utav det. Jättekul att du nu påbörjar en kurs i skrivande och jag tror som du att konstruktiv kritik är ett jättebra sätt att lära sig mer och utvecklas. Om min blogg och mina något spridda inlägg kan vara intressant för någon så blir jag superduperglad. Tack för att du tog tid att skriva. Lycka till med skrivarkursen också!

      Gillad av 1 person

  4. Hela mitt liv har varit fyllt av detta. Alltid har jag halkat in på ett bananskal i olika saker och när man ser tillbaka på det så känns det som om bananskalen var förprogrammerade och ämnade just för mig. Både de positiva och negativa.

    Gillad av 1 person

  5. Pingback: Om rädslor och tankens kraft | Anni Svensson

Lämna en kommentar