Hej, mamma. Jag behövde komma hit till dig en stund idag, plantera blommor som jag vet att du tycker om, vila, andas, tänka.
Det är påsk, kvällssolen värmer, jag ligger i gräset alldeles intill dig och ser upp mot den klarblå himlen. Är det kanske där du är?
Min berättelse är snart klar, eller egentligen är det kanske inte bara min berättelse, den är på sätt och vis vår. Men jag är inte säker på att du skulle vilja att jag skrev den. Egentligen kanske den gjort sig bäst oskriven. I alla fall om jag lyssnat till dina viskningar och till det där tvivlet inom mig som aldrig riktigt tystnar. Men nu är jag nästan framme vid slutet där jag kan lägga ifrån mig pennan, stänga av datorn och äntligen säga att jag är klar. Jag gjorde det. Jag uppfyllde det där löftet jag gav till mig själv för trettiofem år sedan – att skriva en bok.
Jag är snart klar nu, mamma och vare sig du tycker om det eller inte så ska jag slutföra en av de viktigaste sakerna jag gjort i mitt liv.
Jag tror att vi ses igen en dag och jag hoppas att du då ser saker från ett annat perspektiv. Att du förlåter mig om du tycker att det jag gör är fel, kanske ser att hemligheter gör sig bäst i att släppas ut i ljuset. Det är bara så dåliga mönster och onda cirklar möjligen kan brytas.
När jag en dag reser till den plats där du befinner dig vill jag veta att jag gjorde vad jag kunde. Genom tystnad blir ingenting bra, aldrig någonsin.
Snart åker jag hem, snart ska jag fortsätta skriva. Vill bara vila en liten stund till här i vårsolen, intill dig.
/Anni
Anni Svensson 
Låter som relationen med mor inte reddes ut och det är självklart att du öppnar upp och lägger det bakom dig. En stor bedrift trots tvekan många gånger. Att nå sitt mål eller sätta ner en fot. Dra den där befriande djupa sucken; Nu – nu är det gjort!
🙂
GillaGillad av 1 person
Tack! Det är en lång historia som förhoppningsvis får lov att komma ut i bokform. Jag tror att berättelsen har en del att ge, kanske särskilt till unga människor, men även till vuxna. Jag stretar på trots en rygg som inte vill vara med vissa dagar. Men jag ger inte upp nu när jag närmar mig slutet… 😊
GillaGillad av 1 person
Jag har förstått ett ”nytt ord” – besjälningsprocess.
Jag håller sedan en tid tillbaka på att skriva om mitt liv i tredje person. En liten bok som ska finnas för mina två barn så inte de också står som frågetecken den dagen jag är borta.
Under den här processen har jag kommit min mor närmare iom att jag ur mitt nu långa liv har både erfarenheterna och större förståelse för hur hon var, i den tid hon levde. Hennes förutsättningar och hur hon tacklade livet, på sitt sätt. Hon, min mor och jag har på det här sättet kommit varandra närmare på något vis. Kanske det här ”nya” ordet har en viss innebörd ändå? När inte längre möjligheterna finns att vara samman så har skrivandet en, för mig, omåttlig läkande inverkan.
🙂
GillaGillad av 1 person
Vackert ord – ”besjälningsprocess”. I och med mitt arbete vet jag inte om vi kommit varandra närmare, men jag har i alla fall försökt reda ut, försökt förstå varför saker var som de var och varför det blev som de blev. Jag har inte funnit alla svar men en hel del. Skrivandet har alltid för mig i alla dess former haft en slags läkande inverkan. Skrivandet är fint på många olika sätt, tycker jag. Tack för att du kommenterar och berättar 🤗
GillaGilla
Åh, som jag själv längtade efter min egen mamma när du skrev dessa fina meningar om din mamma. Fina ord och hemligheter. Det finns hemligheter inom varje familj tycks jag tro. I varje fall förstår man det själv när man kommit upp lite i åldern och har levt mer än sitt halva liv redan. Jag hoppas att en dag snart få läsa din roman. 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är nog så att väldigt många bär på hemligheter. Ett av syftena med den här berättelsen är just att visa hur viktigt och bra det är att släppa hemligheterna fria… Blir väldigt glad åt att du vill läsa min bok. Bara lite kvar att skriva nu och sedan hoppas jag att någon vill ge ut den. Kram 🤗
GillaGilla
Jag hoppas få läsa din bok. 😍
Jag saknar också min mamma….💔
Väldigt fint skrivet av dig❤
Jag har haft förmånen att umgås en hel del med dig i våra tidiga år och även träffat din mamma
Kram åsa
GillaGillad av 1 person
Hej, Åsa. Tack för din fina kommentar ❤️ Jätteglad över att du vill läsa min bok 😊 Så din mamma är också borta, beklagar det. Är det Åsa O månntro? Då har vi ju haft mycket kul ihop…! Kram 🤗
GillaGilla
Jodå det är Åsa O😉
Tack, jo mamma gick bort hastigt och lite oväntat i januari💔
Jag beklagar att du förlorat din mamma också
Jag läser alltid vad du skriver och den här gången grep det väl tag i mig extra mycket bla ” När du ska resa till den plats hon befinner sig på”❤
Jag är Helt övertygad om att hon är jättestolt över dig!
Mycket mycket skoj har vi haft😁
Kram
GillaGillad av 1 person
Tack, Åsa. Stort innerligt tack. Jag vet inte om hon är stolt eller arg. Jag önskar ju det förstnämnda så försöker tänka så. Du kommer förstå mer när du när du känner till hela berättelsen… Jag är jätteledsen över att höra om din mamma för jag minns henne också väldigt väl. Men jag är innerligt glad och väldigt tacksam över att du alltid läser vad jag skriver. Det känns väldigt fint att veta att mina ord inte bara försvinner ut i cyberspace. Och ja, mycket skoj var det med kaniner och skidåkning…. Kram!
GillaGilla
Det här låter väldigt intressant.
Håller med dig om att mönster behöver brytas, sanningar komma fram.
Jag tror att många bär på sådana minnen, bördor av olika slag.
Men när kan man skriva om allt, utan att såra en hel släkt, en hel vänskapskrets, en hel värld?
Hur länge ska man ta hänsyn och till vem?
Nu vet jag inte vad du ska skriva om / har skrivit om.
Men jag sänder dig kärlek – pepp och styrka ❤
GillaGillad av 1 person
Stort tack, Carita ❤️ Svåra frågor det där som jag funderar över ofta. Jag tror det är viktigt att skriva om sånt som fortfarande är tabu och rent av kanske lite läskigt. Det allra mesta mår bäst av att släppas ut i ljuset.
GillaGilla