Världen brinner och klimatet är på väg rakt åt pipan. Men i Sverige verkar vi fortsätta leva våra liv ganska mycket som vi brukar. Inklusive jag själv. Ju mer insatt jag blir i klimatfrågan, desto mer rädd och fundersam blir jag. Kommer vi överhuvudtaget ha en planet att lämna över till våra barn?

Nu tänker kanske någon att jag överdriver eller att jag lyssnat på fel personer. Men så är inte fallet. Det finns hur många som helst som försöker berätta det för oss och dela med sig av alla de fakta som finns. Och äntligen börjar de flesta medierna skriva om det. Över 95% av alla forskare är nu överens om att jorden sakta värms upp och att det är vi människor som är orsaken till det med våra utsläpp. Det finns tydlig forskning och rapporter som visar hur illa det är med jorden. Men vi lyssnar inte, jag lyssnar inte. Varför är det så? Personligen känns det som om jag inte orkar ta in. Det är för stort, för svårt och hur ska lilla jag kunna påverka i det som är mänsklighetens kanske viktigaste fråga just nu? För om vi inte har luft att andas eller en jord som är beboelig så spelar ju inget annat någon som helst roll.

Idag läste jag den här artikeln ”Climate Change – What you need to know” och förra veckan var jag på ett jätteintressant föredrag med meteorologen Madeleine Westin. Hon berättade insiktsfullt och engagerande om alla fakta kring klimatet och vad som är på väg att hända i Sverige och i världen.  Historiken, hur det sett ut och hur det ser ut nu och prognosen framåt. Vattennivåer som höjs (i bland annat Stockholm höjer man nu kajkanterna, visste du det?) isar som smälter, havsvattentemperaturer som ökar och som orsakar fler oväder, trädgränser som flyttas längre söderut och mycket annat. Har du märkt något själv med klimatet de sista åren? Det var en fråga som Madeleine ställde och de flesta i publiken räckte upp en hand…

Jag blev nedstämd, minst sagt, men det är också som Madeleine sade att nu vet vi och då kan vi i alla fall agera på det som sker innan det är för sent. Och det ligger ju något i det. Eller hur? Vi kan fortfarande göra något åt saken. Men vet du hur det står till med klimatet? Nu vet jag. Gäller bara att fundera på vad jag ska göra åt det. Man får kanske börja i det lilla, byta ut den gamla bilen mot en miljöbil, köra mindre bil när det är möjligt, fortsätta sopsortera, äta mindre kött, konsumera mindre osv. Det finns massor med råd man kan följa och jag måste själv göra mer än vad jag gör idag. Jag är inte ett dugg bättre än någon annan på att göra vad som behövs.

Det jag skriver om idag är dystert, men nödvändigt. Jag sitter på en massa information och fakta som jag hoppas fler kan ta till sig. Och jag hoppas att världens ledare kommer överens om ett bindande klimatavtal i Paris. Det finns inget alternativ. När min dotter frågar mig om tjugo år ”Om du visste om vad som var på väg att ske, mamma, varför gjorde du inget?” Då vill jag kunna se henne i ögonen och svara ”Jag gjorde vad jag kunde.”

/Anni

Ps Det här är helt utanför mina bloggämnen, jag vet. Men frågan är så viktig och upptar mycket av mina tankar just nu så det här inlägget var nödvändigt.

För dig som vill läsa/veta mer, några exempel:
Klotet, vetenskapsradion – Allt om klimatet
SvD Klimatpodden – ”Det är extremt bråttom”
DN – ”Vad är problemet med klimatet”
WWF – ”Var med och hejda den globala uppvärmningen”
Johan Rockström, professor i miljövetenskap  och Sommarpratare 2015 – om att vi måste ta miljöfrågan på allvar.
Per Holmgren, meteorolog – ”Ni fattar inte allvaret med klimatet”
IPCC – ”Fortfarande möjligt att begränsa klimatförändringarna”