Lev kreativt

Det här är en bok som jag läst om och fått tips om att läsa flera gånger men min läslista är lång så det har inte blivit av. Nu har jag läst över halva boken och den är fantastisk.

När författaren Tove Folkesson (Tack!) gjorde ett inlägg på Instagram om en nyutgåva som har en introduktion skriven av henne slog jag till och köpte den. Trots att läslistan fortfarande är lång så kände jag att den måste läsas. Nu.

Tove hade ett mycket inspirerande föredrag om bland annat flödesskrivande under andra året på kursen Kreativt skrivande på Linneuniversitetet. Jag bloggade om det då: Mina hemliga rum

Sedan dess har jag följt Tove i sociala medier. Tove var också nyligen med i ett större, fint och spännande reportage i tidningen Skriva (nummer 3/2020), ”Jag vill leda människor till deras explosiva källa”.

Jag började läsa boken Lev kreativt igår och är redan mer än halvvägs. Jäklars så intressant och spännande!

Den här boken kan jag varmt rekommendera. Till alla. Jag har redan börjat med en ny sak i mitt liv med start idag – morgonsidor. Jag har också gjort ett par viktiga listor och ätit en efterrätt som var en av mina stora favoriter som barn – chokladpudding 😋 Och igår målade jag mina naglar i kulören ”Scuba blue”. Det hade inte hänt för bara några dagar sedan.

Nyfiken på varför? Läs boken. Läs.

/Anni

Lite som Italien och det där med synkronicitet

Den här helgen reste jag bort med mig själv för att efter en tung period bara vila och skriva. Sedan jag läste Alex Schulmans berättelse ”Bränn alla mina brev” har jag tänkt mycket på den här platsen – Sigtunastiftelsen.

Min middagsplats vid Rosengården.

Platsen har en stor betydelse i berättelsen och har du ännu inte läst ”Bränn alla mina brev” och ”Glöm mig” så gör det. Två riktigt bra romaner som jag sträckläste.

Nu när jag varit här ett par dygn och utforskat platsen kan jag säga att det som målas upp i berättelsen stämmer bra överens med verkligheten. Otroligt spännande att det stämmer så väl överens med de bilder jag haft i huvudet efter att ha läst boken.

Rosengården i kvällsljus.
I ett hörn av Rosengården.
Rosengården i morgonskrud.

Tyvärr kunde jag inte besöka biblioteket då det bara håller öppet på vardagar, men jag fick lov att ta en titt i det annars låsta tornrummet (Tack!)

Förmiddagsutsikt vid skrivbord i tornrummet.
Här skulle jag vilja sitta varje dag, skriva och följa årstidernas växlingar.

Det fanns förutom den vidunderliga utsikten spännande litteratur att utforska i tornrummet.

För att kunna skriva behöver jag få en bra känsla och här fick jag just den där särskilda känslan. Den där som gör att kroppen och huvudet fylls av lust och inspiration, där ord, meningar trängs för att komma ut. Mina egna berättelser (just nu en påbörjad novellsamling inför fjärde året Kreativt skrivande vid Linneuniversitetet) som väntar på att få rinna ned och fylla de tomma bladen i min skrivbok.

Det här ÄR en sådan plats och jag förstår att författare och författarstipendiater i alla tider åkt hit för att skriva. Jag som är morgontrött vaknade halv sex (!) på lördag morgon med känslan av att jag måste skriva.

Rosengården sedd inifrån.

Det finns mycket att berätta. Rosengården med djupt röda rosor och ockrafärgade pelargångar där det serveras frukost (mycket bra med mestadels ekologiska produkter) och middag. På lördagmorgnar erbjuds yogapass utomhus, en perfekt plats för yoga och meditation (men jag hade fullt upp med att skriva denna gång).

Rosengården.
Rosengården.
Delar av den sagolika frukosten.
Middag med räksmörgås och ett glas av husets champagne (högsta betyg!)
Fisk- och skaldjursgryta (även den får högsta betyg).

En fantastiskt vacker plats där jag kommer att tänka på dels Italien och dels valv och dikten ”Romanska bågar” av Tomas Tranströmer:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörket.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och

Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Jag fann en bok i mitt rum – ”Hamn för rebeller och änkenåder, Sigtunastiftelsen och författarna” av Ylva Eggehorn. Det visade sig vara ett fynd. Här på Sigtunastiftelsen har flera av mina favoritförfattare varit, exempelvis Cora Sandel, Karin Boye, Gunnar Ekelöf, Barbara Voors, Karin Alvtegen, Agneta Pleijel, Bodil Malmsten… Listan kan göras lång. Och det är något i det där att alla dessa författare varit här före mig. De har vandrat i samma snirkliga korridorer, på samma stenplattor, kanske suttit på samma plats i pelargången, gått i samma trädgård och kanske haft samma utsikt vid fönstret i tornrummet.

Baksidestext, Ylva Eggehorns bok och i bakgrunden en av skrivplatserna i Tornrummet.
Mitt första rum.
Ett rum med grön utsikt.
Mitt andra rum var lite större 😀 Det var problem med min bokning så jag fick byta rum. Blev ju bra det också, även om det störde mitt flow i skrivandet. Tänk att så små saker kan påverka.

Dag Hammarskiöld har också varit här. Det är andra gången denna sommar våra vägar korsas helt oplanerat. Tidigare fick jag bekanta mig med honom, hans liv och livsverk i Backåkra på Österlen och nu här.

Är detta slump eller tillfällighet? Det är nämligen fler saker som jag upptäckt här. I boken jag nyss nämnde fanns en presentationstext av författaren Ylva Eggehorn och det visar sig att hon skrivit psalmen ”Var inte rädd”. För en tid sedan gick jag till kyrkan i närheten av där jag bor (besöker en fridfull kyrka ibland när jag behöver fundera och hitta ny energi). Där slog jag upp en tjock psalmbok med ett band som markör vid en sida bland hundratals andra och vad kom upp…? Jo, denna vackra psalm (tydligen skriven av Ylva, vilket jag inte reflekterat över tidigare) som inleds med orden:

”Var inte rädd det finns ett hemligt tecken. Ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd i sanden finns det spår.”

Nu möts vi igen, jag och Ylva. På Sigtunastiftelsen. Jag har tidigare skrivit om livets märkliga sammanträffanden: Livets möten – slump eller tillfällighet?

Den sal som tidigare var bibliotek.
På väg till middag.
Vid vattnet, fredag kväll, strax nedanför Sigtunastiftelsen.

Har du några inspirerande platser där kreativiteten får liv eller har du läst någon bok som fått dig att vilja besöka en särskild plats?

/Anni

Inspirerande platser för skrivande del 1 – Öja (Landsort)

Utanför stugknuten i Norrhamn, Öja.

Jag har numer tre inspirerande platser för skrivande. Platser intill havet som har något speciellt i luften, något som gör att jag alltid så småningom skriver.

En av dessa platser besöker jag nu efter en längre tids sjukdom tillsammans med min dotter och hemnes vän. Det är verkligen härligt att vara här, lika härligt som alltid.

Utanför stugorna på en liten stenkulle.
Kargt, rufft och enkelt. Precis som jag gillar det. Detta är strax utanför stuga med bastu och badtunna.

Öja är Stockholms skärgårds sydligaste utpost. Du tar dig hit antingen med egen båt (finns en gästhamn på norra delen av ön och ett hamnkontor där du kan beställa nybakta morgonfrallor och kanelbullar) eller med Waxholmsbolagets båt som avgår från Ankarudden vid Torö, utanför Nynäshamn. Resan tar runt 30 minuter och kostar 190 kronor tur och retur. Obs! Var ute i mycket god tid. Bara tjugo personer åt gången får lov att åka i coronatider och båten går bara ett fåtal gånger varje dag.

På ön finns ett vandrarhem vid den södra delen och sex små stugor på norra delen där jag brukar bo. Kostar 800-1 200 kr/natt och stuga. En underbar plats alldeles intill havet som jag skrivit om förut: Den skrivande och havet

Stuga två som jag, min dotter och hennes vän bor i denna gång. Om du har fönstren öppna så hör du havets brus.
Två tjejer som inte vill vara med på bild kan anas på toppen.
Det finns även badtunna och bastu att hyra.
Vår/min badplats, den blågröna lagunen med tångbeklädda trappsteg. Halt som attan men går man försiktigt så fungerar det bra.
Man får vara lite av en bergsget (inte min starka sida) för att nå ett bra sol- och badställe, men jäklars vad fint det är. Idag – inga fler människor här.

Att känna vinden i håret, de solvarma klipporna mot naken hud och samtidigt se det glittrande havet och höra vågornas brus är magiskt. Att jag dras med huvud- och ryggvärk och vaknar vid fyra är fortfarande problem som följt mig den senaste tiden men jag hoppas det ger med sig så småningom.

Framåt kvällen igår tog jag en av cyklarna som ingår i stugan till den södra sidan av ön (runt tre kilometer) för att handla lite. Det finns två fördelar med ett sånt här åkdon:

1. Ger bra benträning då växlar saknas.

2. Ingen vill ha din cykel så du kan lugnt parkera vartsomhelst 😅

Längs med vägen finns ett par fina stopp med havsutsikt, klippor och saker att kika på. Det doftar dessutom likt mimosa på en sträcka längs med vägen så jag behöver undersöka närmare vad det kan vara. Underbar doft!

Väl på den södra sidan, i Storhamn finns bland annat vandrarhemmet, en fyr, hemliga bergrum (tidigare försvarets anläggning) och Saltboden, som är cafe, restaurang, pub och pytteliten matbutik. Mycket fint att sitta på den enkla uteserveringen och äta gravad lax, räkröra och/eller ett glas vin alternativt Landsorts egen öl eller alkoholfritt (med gott om avstånd såklart).

Öja – väl värt ett besök eller flera. Norra sidan är min absoluta favorit. Jag kommer alltid tillbaka 💙

/Anni

Ps. För dig som undrar hur det gick i tävlingen ”En bild, en text” arrangerad av Sörmland läser så kom jag till slutfinal och var ett av fem bidrag kvar av runt totalt 200 bidrag. Tyvärr nådde jag inte hela vägen men det gjorde en annan välförtjänt och duktig skrivare. Grattis igen Maximilian!

Ett av femton bidrag i final

Jag upptäckte av en slump något som heter Sörmland läser, och där fann jag en tävling som heter En bild, en berättelse. Nu är mitt bidrag ett av femton i final!

Det här är ju så roligt och fint att jag knappt vet vilken fot jag ska stå på. Mitt bidrag kan du se och läsa här: Ett brev till mig själv

Men det blir ännu bättre! En kvinna som läste mitt bidrag, Pernilla Vis af Vivere blev inspirerad, vilket ledde till att även hon skickade in ett fantastiskt vackert bidrag med en målning och en dikt: I will

Det känns innerligt fint att mitt bidrag kunde inspirera någon annan.

Ikväll (efter ett dygn med galen ryggvärk) kom ännu en god nyhet. Jag är godkänd på kursen Kreativt skrivande, tredje året. En sådan lycka! Jag tror knappt att allt detta är sant 😊Imorgon blir det att fira med champagne.

Håll gärna en tumme för att jag går vidare i tävlingen. Inom kort ska femton finalister bli endast tre. Jag hoppas, hoppas att jag går vidare. Det skulle betyda så oerhört mycket.

/Anni

Sex tips för sociala medier

Foto: Austin Distel, unsplash.com

Det här med sociala medier är en ständigt aktuell fråga. En vanlig fråga var kanske förr ”Ska man ens vara där?” Idag är frågorna nog mer ”Var ska man vara, varför just där och hur gör man?” Jag har fått en del frågor kring sociala medier och marknadsföring från vänner och bekanta som är författare. Hur gör man för att nå ut, nå fram och vad ska man tänka på när det gäller sociala medier i lite mindre skala?

Här kommer några tips som jag hoppas kan vara en hjälp på vägen om man är novis.

Jag tänker att de flesta av oss idag är belamrade av reklam och annonser så innehållet är otroligt viktigt, tänk på mottagaren och tänk dig att du är den där människan på andra sidan, läsaren, beställaren eller köparen.

Vad skulle kunna vara intressant för henne/honom. Det handlar inte om dig eller vad du vill säga. Hur kan du säga, nå fram med det du vill men på mottagarens villkor? Vad skulle han/hon kunna vara intresserad av? Fundera på det. Och hittar du svaret har du kommit en bra bit på vägen framåt. Innehållet kommer nämligen att vara det viktigaste, oavsett hur mycket du spenderar i tid och att kanske även marknadsföra dina inlägg.

Okej, så hur kommer du sedan igång? Här följer sex tips. Innan du börjar, är det alltid bra att tänka igenom ett antal saker:

  1. Tänk igenom mål och ditt varför. Vad är syftet med att vara i sociala medier och i en viss kanal?
  2. Välj vilken eller vilka kanaler ska du använda? Fundera på vem du skriver för/till och var just den målgruppen finns. Är det Facebook, Twitter, Instagram, LinkedIn eller kanske en annan kanal? (Se tips om en rapport med statistik längre ned.)
  3. Skapa rätt innehåll med rätt tonalitet för den målgrupp du vänder dig till. Här får du prova dig fram och sedan följa upp vad som fungerar bra/mindre bra. En mix av bra bilder och rörligt material/korta filmklipp är ofta framgångsrikt. 22 bildbanker med gratis bilder hittar du här *
  4. Tänk igenom dina texter noga. Tydlig rubrik (när det behövs), inledning och löptext. Vad är syftet med det du berättar? Hur tror du att det kan engagera den som läser? Alltid det viktigaste först.
  5. En enkel kalender vara bra att ha för planering av innehåll. Det finns olika idéer kring hur ofta man bör göra inlägg. Tänk igenom vad du har möjlighet att genomföra med kontinuitet. Bättre ett eller två inlägg i veckan under längre tid än en bombmatta och sedan tystnad i flera veckor. Tänk. Igenom. Innan.
  6. Mätning och uppföljning. För att du ska kunna bli bättre behöver du mäta hur det går för varje inlägg. Lär av det som fungerar bra och det som fungerar mindre bra.

För att få veta mer om svenskarnas internetvanor och var olika målgrupper befinner sig idag rekommenderar jag varmt rapporten ”Svenskarna och internet” som uppdateras varje år.

Annonsering

Du kan välja att betala (det kan räcka med en ganska liten budget) för att dina inlägg ska synas mer, både hos dina egna följare men även hos de som ännu inte har hittat till dig. Det blir en typ av annons, men om du är smart med dina formuleringar (se inledning) så känns det inte lika påträngande.

Om du vill veta mer om sponsrade och marknadsförda inlägg och annonsering i sociala medier, läs exempelvis AdSights guide (finns även många andra) ”Nybörjarguide, annonsering via sociala medier”

En dag blir det kanske ett helt eget inlägg om annonsering som jag är lite kluven inför av olika skäl.

Lycka till!

/Anni

* Tack till @startablogg.se för fina tips om bildbanker m.m.

Deadline och magin i ljudet av penna som möter papper

Under en längre tid har det varit svårt att skriva. Jag har analyserat, provat olika metoder, läst mina egna inlägg om hur man ska göra om man fastnar, läst andras tips. Nu har jag hittat det som fungerar just nu. Penna. Och. Papper.

Jag skriver nästan alltid i datorn per automatik. Det är där jag har allt material, förutom det som finns i min anteckningsbok (sparade vackra ord och fantastiska meningar som någon annan skrivit) och det som finns i min mobiltelefons anteckningar (avlyssnade konversationer och idéer till mina berättelser som kan poppa upp lite varstans).

Sedan jag fastnade har jag provat allt möjligt som vanligtvis fungerar för att finna inspiration, lyssnat på musik, läst böcker, tittat på film, promenerat osv men det gav inget resultat. Då provade jag att åka tåg en sträcka och det fungerade! Det där med framåtrörelse på tåg fungerar fortfarande. Tåg är magiskt bra för skrivandet och det finns en sak till. Penna och papper, att höra det där ljudet, om än lågt. Det där lågmälda raspandet när penna möter papper och det är något mer fritt i att skriva på det sättet. Har du provat någon gång? Väl värt ett försök.

Med viss hjälp av tågresa, och med stor hjälp av anteckningsblock och penna tätt intill havet kom jag framåt. Nu återstår att skriva minst fyra A4-sidor till innan terminens sista inlämning i kreativt skrivande och det går trögt. Det är deadline för att lämna in minst fyrtio sidor romantext på måndag och jag bara måste, måste lyckas slutföra.

Jag tar fram penna och anteckningsbok ännu en gång och hoppas att jag klarar en liten bit till. Det är SVÅRT att skriva en bok och jag beundrar verkligen alla som lyckas slutföra.

/Anni

Hur ser dina framtidsplaner ut?

Ja, det var den stora frågan igår kväll i radio P4 och Karlavagnen där jag intervjuas om livet och om skrivandet. Det är inte enkelt i dessa coronatider. Hur ska vi hantera allt?

Corona och covid-19 har inneburit stora förändringar i våra liv. Vi har fått inse att krisen kan bli långvarig och nu får vi anpassa oss till ett nytt sätt att leva. Vad innebär det för dig och för mig?

Lyssna gärna på vad jag hade att säga om coronakrisen, livet,  skrivandet och framtiden (10.45 in i programmet intervjuas jag): Hur ser dina framtidsplaner ut?

Följ på Facebook: radio P4 Karlavagnen

Det här var något nytt och väldigt roligt.

/Anni

 

 

Den allra första refuseringen

Anni april 2020

Ett trött troll efter en skogspromenad.

Jag hade ett hopp om att lyckas i år, nå i mål men jag visste nog också innerst inne att det inte skulle bli så, att det skulle ta längre tid. Jag har vilat på det här inlägget, tillkännagivandet och nederlaget. Min första refusering.

Jag har förberett mig i flera år. Kanske lika många år som det tagit mig att skriva klart den första, viktiga berättelsen. Den där som varit oändligt svår att skriva och som jag tror skulle vara värdefull för en hel del människor att läsa. Ändå var jag nog inte riktigt beredd ändå för när jag fick mejlet med en första refuseringen så föll tårarna. Ett misslyckande är alltid ett misslyckande.

Kan texten i mejlet från manusredaktionen på det stora förlaget X tolkas på olika sätt?

”Bästa Anni!

Stort tack för att du skickade ditt manus till oss.

Vi har nu läst och tyvärr tackar X nej till att gå vidare med texten. På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus och vi önskar istället varmt lycka till på annat förlag.”

Jag funderar på hur jag ska tolka den där meningen om refusering. Betyder det att det är ett intressant manus ändå eller betyder det att det är dåligt? Är det kanske en standardtext för alla de manus som inte riktigt når hela vägen fram? Oavsett så blev jag ledsen och jag tappade åter förmågan att skriva. Jag tappade även lusten, gnistan, det var som om något i mig dog, men lusten har sakta börjat komma tillbaka. En promenad vid havet eller en tur i skogen och en stund på en bänk i solen ger mig ofta ny energi.

Anni bänk skogen april 2020

Att vila på en bänk i skogen, i solen är fint för själen.

Jag har lyckats göra klart en av vårterminens stora inlämningsuppgifter i kreativt skrivande, en essä om livet som skrivare, om tvivel och längtan. Essän har titeln ”Längtans land”. Möjligen kan det vara intressant läsning för andra som skriver så jag kanske publicerar den här längre fram. Nu pågår även arbete med en annan inlämningsuppgift – ett antal sidor av mitt pågående projekt, en spännings-/relationsroman. Jag hoppas att det går vägen, att jag hittar lusten, tron på mig själv och att jag blir klar med de sista två inlämningsuppgifterna i tid. Det har varit en tung tid med dödsfall, sjukdomar, en fotoperation och en del andra tråkigheter, men det känns som om vårljuset bidragit till att blockeringen jag känt börjat släppa, att jag blivit starkare igen.

När det inte varit möjligt att skriva har jag läst böcker och tittat på film. En film jag såg häromkvällen hade tema meningen med livet. Det gjorde att jag blev påmind om det viktiga i att göra det man älskar och att älska det man gör. Om vi gör det vi tycker om kan vi bli bra, ofta riktigt bra så jag har bestämt mig för att fortsätta göra det jag älskar, fortsätta skriva och fortsätta hoppas att det finns ett förlag där ute som en dag kommer att ge ut mina berättelser.

/Anni

Novellsamling En yngre man

Foto/bild: Joelsgården förlag

Det har hänt så mycket i livet den senaste tiden att jag glömt meddela att min novell ”De viskande” finns med i den här fina novellantologin. Den har nyligen kommit ut hos Joelsgården Förlag.

34 författare som vunnit en novelltävling på tema ”En yngre man” medverkar i boken.

Finns i internetbokhandeln, Adlibris och Bokus. Förhoppningsvis även på ditt bibliotek och om den inte finns – fråga gärna om den går att beställa. Hoppas att du vill läsa 😊

/Anni