När drömmar blir till verklighet – om ett förlag

Ofta har jag pratat om att våga följa drömmar, sin passion och styra mot ett tydligt mål oavsett motgångar. Visst har jag kommit en bit på vägen med mina skrivardrömmar och nu har jag kommit lite längre, riktigt jäkla långt. Jag är med förlag, men kanske inte på det sätt jag tänkt från början. Numer är jag förläggare.

För två år sedan träffade jag ett antal skrivande människor på en fantastisk kurs i södra Sverige. En kurs med författaren och skrivarcoachen Kim M Kimselius som handlade om hur man skriver en bok och hur man skriver med glädje.  Den där kursen kom att på flera sätt förändra mitt liv.

Jag träffade där människor som är så olika mig, men ändå så lika. Troligen människor som jag aldrig skulle ha träffat om det inte vore för den där kursen och vår gemensamma passion – skrivandet. Det är något magiskt som sker när människor med samma brinnande passion och iver träffas och ägnar sig åt sitt största intresse. När vi delar våra innersta tankar, ord och egna berättelser med varandra är det som om allt som eventuellt fanns emellan oss rämnar. Det lämnar oss nakna och sårbara, men det öppnar också upp för fantastiska saker. Har du upplevt det någon gång?

I diskussionerna som följde denna kurs och nästa kurs som jag var på året efter visade det sig att en utav oss, Christina Gustavson hade ett förlag, Joelsgården förlag. Det började med att Christina berättade att hon ville lämna över sitt livsverk till någon lika passionerad som hon själv för orden, någon som kunde driva förlaget vidare. Vi var flera i gruppen som tog upp tråden och diskuterade det. Kanske mest på skoj till en början, men när diskussionen djupnade insåg vi att vi tillsammans hade all den kompetens som behövs för att driva ett förlag. Olika förmågor, kunskaper, yrkeserfarenheter och talanger. Och såklart det brinnande intresset för ord och berättelser, både våra egna men även andras verk.

På den vägen är vi och det har hunnit gå åtskilliga månader och en hel del planering för den nya konstellationen. Och idag äntligen, är det min och vår gemensamma stora nyhet. Joelsgårdens förlag har ombildats och jag är numer inte bara kommunikatör, skribent, krönikör och bloggare. Nu kan jag även lägga till styrelseledamot, förläggare och PR- & marknadsansvarig för Joelsgården förlag.

Det är så stort att jag nog inte tagit in det ännu. Gissa om jag ska fira i helgen?

Varmt tack till Kim M Kimselius och Christina Gustavson som hjälper mig, oss och förhoppningsvis fler blivande författare att förverkliga sina drömmar.  Tack även till alla mina skrivarkursvänner och fantastiskt fina och duktiga förlagskollegor Jenny, Titti och Ulla. Tillsammans är vi superstarka. Nu är vi alla levande bevis på det jag tjatar om – ingenting är omöjligt.

Följ gärna mig och mina förlagskollegor på Facebook @joelsgardenforlag och på Twitter @joelsgardenInfo och på Instagram @joelsgardenforlag

/Anni

 

Om vore jag en sommarpratare.

Illustration, Tony Svensson, artura.se

Alltid har jag haft förmågan att drömma stort. Kanske har det att göra med alla timmar jag tillbringat på biblioteket i unga år. Där jag satt med läxor för att jag inte hade någon annan inspirerande plats att vara på. Och alla böcker jag funnit i de där hyllorna som fått mig att lyfta blicken och se det som jag annars inte skulle ha sett eller vetat om. Bibliotek, författare och berättelser har haft en avgörande betydelse för hur mitt liv skulle komma att bli. Kanske är det kärleken till orden och insikten i att ord kan göra skillnad som gör att jag så innerligt vill skriva?

De fick mig att tro att allt är möjligt och det i sin tur har lett mig fram till en rad olika saker i livet. Saker som av många ansågs omöjliga. De har gett mig mod och hopp. Nu skriver jag klart mina egna berättelser som förhoppningsvis kan nå fram till de som behöver allt det där som jag en gång behövde. Det skulle även tjäna som ett tack till alla författare som var min inspiration och som inte fick se vilken betydelse deras verk skulle komma att få. Som Karin Boye och Edith Södergran.  Eller min ungdoms favoritförfattare Per Hagman med boken ”Cigarett”, Hans-Eric Hellberg med böckerna ”Kram”, ”Puss”, ”Love Love Love” och ”Älskar, älskar inte”. Och inte minst, Barbara Voors med böckerna ”Älskade du”, ”Akvarium” och ”Tillit till dig”. Barbara fick mig inte bara att älska berättelserna utan även språket och ordföljd som ”om vore jag”. Bara för att nämna några.

Jag drömmer också om att en dag få förmånen att vara sommar- eller vinterpratare i radio. För att nå ut till de som behöver orden och berättelserna. För att få fler att förstå och veta att de inte är ensamma.

Om vore jag lyssnarnas val i mitt favoritradioprogram skulle mitt program ha temat ”Ingenting är omöjligt”. Precis som en av mina kommande böcker.

Jag växte upp i ett bostadsområde i Södertälje på 70- och 80-talet. I det området bodde de allra flesta som jag och min familj, i en enkel hyreslägenhet i beigefärgade och bruna betonghus med tre våningar. Medaljongtapeter i brun färgskala och möbler i furu och mossgrönt manchestertyg. Det mesta i området kändes grått och kallt, men husen omgärdades av gräsmattor och körsbärsträd. Små gröna oaser av spirande grönska, frodiga bär och hopp.

Vi var en familj som alla andra, åtminstone på ytan. Men allt var kanske inte som man kan tro. Allt var kanske inte som det borde ha varit eller kunnat vara. I mitt program skulle jag prata om det och försiktigt glänta på den där dörren till hemligheternas rum.

Jag skulle prata om hur man kan bryta arv och ta sig ur negativa mönster. Gå från ingenting, till en hög position i näringslivet för att sedan många år senare i sällskap av en sällsam blandning av förvånade kommentarer och positiva hejarop hoppa av. För att det känns rätt. För att göra någonting nytt. För att följa drömmar och hjärtats röst. Det skulle handla om ett löfte till mig själv som ung. Ett löfte som till slut blev tvunget att genomföras. Det skulle handla om vikten av att sätta mål, våga tro att att allt är möjligt och skriva klart en bok som funnits i tankarna i trettio år. Och så småningom lyckas bli både författare, förläggare och kanske också föreläsare.

Mitt program skulle handla om tro, hopp, mod, tankens kraft och hur det är möjligt att gå sin egen väg, oavsett bakgrund. Jag hoppas kunna både hjälpa och kanske inspirera någon till våga följa sina egna drömmar.

Den här berättelsen är viktig. För jag lyckades. Och kan jag, så kan du.

Mitt program skulle även innehålla musik som inspirerat och stärkt mig på min resa. Musik som passar bra tillsammans med mitt manus. Några exempel som jag omedelbart tänker på:

  • ”Family Portrait” – Pink
  • ”I den stora sorgens famn”  – Tommy Nilsson
  • ”Spiegel im Spiegel” – Arvo Pärt
  • ”Some die young” – Laleh
  • ”Over the rainbow” – Israel Kamakiwiwo´ole
  • “Så länge jag letat” – Cajsa Stina Åkerström
  • ”Förlåtelsen” – Kent
  • “I´ll be there” – Bon Jovi
  • ”Sånt som bara händer” – Olle Ljungström
  • ”If it be your will” – Leonard Cohen
  • “Vi blundar” – Caroline af Ugglas
  • ”Run, run, run” – Junge Junge
  • “Hallelujah” – Amanda Jensen
  • “Fight song” – Rachel Platten
  • ”Visa vid vindens ängar” – Mats Paulson och Håkan Hellström
  • ”Lost boy” – Ruth B
  • ”Strövtåg i hembygden” – Mando Diao
  • ”Nattpojken och Dagflickan – Kent
  • ”Köpt en bil” – Lars Winnerbäck
  • ”Hold on”  – Nano
  • ”Länge leve vi” – Ison & Fille
  • ”Din tid kommer” – Håkan Hellström

Kanske delar jag med mig av en del poesi av Karin Boye och Tomas Tranströmer och några andra favoriter. Kanske fattar jag också mod och delar med mig av egna texter. Det viktiga är att berättelsen når ut till de som behöver höra den.

Skulle du lyssna?

/Anni Svensson

Ps. Under perioden 19 mars-7 april  kan alla som vill bli ”Lyssnarnas sommarvärd 2017” spela in ett bidrag. Eller lämna tips på personer man vill ska sommarprata. Kanske gör jag ett försök med en egen ansökan. Om jag vågar.