Slumpen är kanske ingen tillfällighet?

För några år sedan läste jag en bok med titeln ”Slumpen är ingen tillfällighet”. En bok som jag hittade på grund av en rad tillfälligheter. En av de mest intressanta och tankeväckande böcker jag läst. Något skeptisk till innehållet i början, men sedan betagen och förundrad.

Det handlar kort och gott om allas vår lilla del i det stora hela och ”synkronicitet”. Mycket förenklat beskrivet handlar det om att saker och ting kanske har ett större samband än vad vi tror.

Ofta tänker jag (och kanske även du?) att nu var det slumpen igen att just ”det där” hände. Men är det inte konstigt när olika saker i livet plötsligt ser ut att vara sammanhängande på ett sätt som inte riktigt går att förklara? Varför gör vi på ett visst sätt i olika situationer och varför möter vi plötsligt människor som vi kanske just där och då behöver. Eller varför står plötsligt den där vännen framför dig, som du inte sett på trettio år och som du tänkte på bara någon dag innan? Det kanske inte bara är slumpen, utan något mer övergripande som låter det ske? Jag har inte svaret, men det är intressant att tänka tanken. Kanske finns där något som inte går att förklara, något som styr oss mot ett  mål som är menat redan från början. Eller är det bara slumpen, de där upplevelserna?

Boken ger inblickar i ett av livets mysterier, den meningsfulla slumpen, det märkliga sammanträffandet, den osannolika händelsen, som kanske löser ett problem eller till och med förändrar ett liv.  Författaren Jan Cederquist berättar om just sådana specifika händelser och vad som kan tänkas ligga bakom. Superspännande.

Då och då råkar jag ut för saker där jag kommer att tänka på temat för den här boken. Häromdagen satt jag och funderade på min första bok igen. En roman baserad på självbiografiskt material med tema att ingenting är omöjligt. Blev lite osäker i arbetet, som så många gånger förr och fick en känsla igen. ”Nope, även om jag blir klar nu med hela berättelsen från början till slut med den röda tråden och allt viktigt så kanske ingen ändå vilja ge ut min bok. Och hur ska jag hitta ett förlag? Som ser mig, lilla jag , som kom från ingenting. Hur sannolikt är det. Egentligen.”

De tankarna hade jag samtidigt som jag surfade runt på skrivarbloggar och i sociala medier. På Twitter ser jag något om en skrivartävling med tema ”Jag sa aldrig” och en förening jag aldrig hört talas om förut,  ”Liv i Sverige” med devisen ”Varje liv är värt att skildra”. Blir lite nyfiken och klickar mig in för att läsa vidare. Det visar sig vara oerhört värdefullt.

”LIV i Sverige” är en förening som drivs ideellt. De har inga anställda och inget kontor. För 200 kronor per år blir man medlem. Som medlem har man möjlighet till kostnadsfri rådgivning i litterära frågor. Man får också fyra nummer av medlemsbladet ”LIV i Sverige”. I det får man information om skrivarkurser, tävlingar, nyutkomna böcker, berättarcaféer och mycket annat. Dessutom får man rabatt på alla deras böcker och man kan skicka in självbiografiskt manus till dem. De har lektörer som läser manus med ambition att hjälpa till.

Det är ett  av många egna, enkla exempel på ”synkronicitet”. Det kan ju även vara så att om man har siktet inställt på ett mål så ”scannar” man medvetet eller omedvetet efter vägar att ta sig dit. Därför är det också viktigt att ha mål. (Mer om vikten mål kommer i ett annat inlägg längre fram.)

Varför läser till exempel du just nu det här blogginlägget? Är det en ren tillfällighet, eller är det ”synkronicitet”, en meningsfull slump som på något sätt har med ditt liv att göra?

/Anni Svensson

Ps. När jag nu delar med mig av LIV i Sverige och möjligheten till lektörsläsning av manus med självbiografiskt material kanske de får många fler manus av min sort och min chans till att nå målet att bli utgiven kanske minskar? Må så vara, jag drivs av tanken att ”skicka vidare”. Finner du något bra, så dela med dig. Det kommer alltid något bra ur det, så jag håller en tumme för mig och alla andra med författarambitioner.

Att ändra tankebana.

dimma

Ibland hamnar vi ofrivilligt i ett mönster eller i en negativ tankeloop som kan vara svår att ta sig ur. Det kanske är motigt på jobbet, du själv eller någon nära blir sjuk, något blir inte som du tänkt, en konflikt som tornar upp sig, allmän stress över att inte hinna med det du vill eller annat som tär på ett eller annat sätt. Vips! Så sitter man där och tänker väldigt negativa tankar.

Det händer även mig då och då. De som känner mig lite grann ser det nog inte så ofta, eftersom jag oftast är glad. De som känner mig lite mer vet att jag har mina stunder då tvivel och negativa tankar sätter in. Hittills i livet har jag tagit mig igenom de tillfällena efter bara en liten stund eller kanske efter en dag eller två och ja okej, ibland något längre. Häromdagen när jag pratade med en vän som frågade hur jag gör och som behövde lite stöd i sina funderingar började jag klura på det.Hur gör andra och hur gör jag för att ta mig upp igen? Jag kom fram till ett antal olika saker man kan göra och som fungerat för mig. Kanske fungerar något av tipsen också för dig? Det är ju dumt att sitta och hålla på dem om de kan göra någon nytta för någon annan.

1. Fundera på vad det är som gör dig på dåligt humör, vad som får dig att vara nere istället för uppe. Är det jobbet eller något privat, en speciell människa det rör? Oavsett, vad det är så plocka fram det, titta, vrid, vänd och fundera. Är det något du har möjlighet att själv förändra? Då kanske du ska göra just det. Olof Röhlander har en del bra tankar kring det här, ”När var du som lyckligast?”

2. Om tankarna inte blir tydliga eller om du har svårt att fokusera. Rör på dig. Motion i alla former är bra för tankeverksamheten. Du blir lugnare, kan tänka mer klart. Jo, det är sant. Till och med en liten promenad kan göra susen och få fart på hjärncellerna. Dessutom tillverkas något slags glädjehormon i kroppen när du rör på dig, så per automatik känns det lite, lite bättre efter en stund. Gärna en promenad och helst i skogen. Prova, så får du se. Det fungerar! (Och går du igång på mål som jag gör, kan du testa Runkeeper, en finurlig och gratis liten app som mäter dina sträckor m.m.)

3. Se en rolig film eller gå på en skojig teater med någon du gillar om du kan och skratta. Det är huvudsaken att du gör något som får dig att skratta. Mycket. Jag tittar t ex gärna på Johan Glans, då är det omöjligt att inte le. Lite skratt ger mer skratt.

4. Lyssna på musik som du verkligen tycker om. Musik är en av de bästa metoderna för att komma i bättre stämning.

5. Läs en bok som du tycker är intressant. Kanske kommer nya tankar och idéer. Numer finns ju också ljudböcker som är helt fantastiskt. Du kan lyssna, medan du gör andra saker om du inte har tid att läsa på vanligt sätt. Även om jag tycker allra mest om att läsa ”riktiga” böcker så är ljudböcker ett bra komplement. Och vill du ha ett lästips kan jag rekommendera ”Slumpen är ingen tillfällighet”. Kanske är det inte en tillfällighet att du läser det här inlägget precis just nu. Det kanske finns någon mening i att du gör det?

6. Skriv. Skriv ned dina tankar, skriv ned det du funderar på. Ibland kan det hjälpa att bara skriva, rita, pyssla, bygga eller kanske måla om du har det intresset. Eller göra något helt annat med händerna. Bara det är något kreativt.

När jag har en mindre bra dag och jag inte kommer på något för att lyfta upp mig själv eller min omgivning försöker jag ändå hitta ljusglimtar i vardagen. De finns alltid där, men det gäller ibland att verkligen öppna ögonen och se dem. Eller hur?

Idag har jag instiftat hashtaggen #merabus Låt oss se vad vi kan åstadkomma med den. Kanske kan leda både dig och mig in på en ny tankebana.

/Anni Svensson, evig optimist, men just idag något trött