Nu och då händer något oväntat och spännande. I onsdags var jag på after work i Stockholm med tidigare kollegor som jag inte träffat på väldigt länge. Det var ett återseende med härliga människor. En kväll som fyllde mig med en varm känsla och en rad minnen från ett företag där jag tillbringade drygt tjugo år.
Senare framåt kvällen satt jag bredvid en tidigare kollega som berättade något intressant. Jag har inte an aning om hur vi kom in på ämnet, men hon hade haft en nära släkting, en morbror som alltid varit kärnfrisk, men som nu gått bort. En människa som inte haft någon tro och varit uttalat ateist. Morbrodern fick cancer precis i tid till pensionen och han var säker på att han inte skulle klara sig särskilt länge. Han lovade en kort tid före sin bortgång, att om det mot förmodan, skulle finnas någon värld bortom denna, så skulle han på något vis ta sig tillbaka för att ge ett tecken.
Begravningen ägde rum under vinterårstiden, det var kallt och snön låg vit på marken. I kyrkan stod släkt och vänner samlade i tryckt stämning. Du vet så där som det kan bli på en begravning. Minkollega berättar hur en fjäril plötsligt kommer flygande, fångar all uppmärksamhet och landar på hennes hand. Både hon och övriga i församlingen kikar med förvåning på fjärilen och hon beskriver hur tydligt hon känner och vet att den här fjärilen är mer än en vanlig fjäril.
Alldeles snart flyger fjärilen vidare och sätter sig på nästa människa, nästa och nästa…tills den berört dem alla. Hon berättar hur fascinerade alla blir av det som sker, och åtminstone hon är övertygad om att det inte är någon vanlig fjäril som vaknat ur sin vinterdvala, men det står ju fritt att tolka och tro vad man vill.
En fin berättelse i sig. Men för mig var den något mer. Jag skrev en novell för några månader sedan som handlar om vad jag tror kanske händer när vi lämnar det här livet. En berättelse bara utifrån min fantasi och tro. Mycket i den handlar om just en resa och en fjäril. Novellen är ännu inte helt klar, men snart ska den vara det och jag hoppas då få den publicerad, så att du också kan se det fantastiska i att den här personen berättade det här just för mig. Novellen jag skrivit (som snart är klar), kan förhoppningsvis ge både hopp och tro till alla de som förlorat någon närstående.
Jag är nämligen ännu mer övertygad nu om att vi ses igen.
/Anni
Ps Jag vann mitt livs första skrivartävling i våras med inledningen till just den här novellen. Om du är nyfiken så hittar du inledningen här: ”Och vinnaren är – Anni Svensson”
Anni Svensson 