Den skrivande och havet.

Landsort, Öja

Det finns en bok jag alltid velat läsa, men som av någon anledning inte blivit läst, ”Den gamle och havet” av Ernest Hemingway. Titeln och tanken på att jag måste läsa den har gett mig inspiration till det här blogginlägget. Och en sak till, en fantastisk plats jag nyligen besökt, Landsort.

Det senaste dygnet har jag befunnit mig på en ö, i ett litet paradis. Bara trettio minuter med båt från Nynäshamn ligger den pyttelilla ön Landsort, även kallad Öja. En av de vackraste platserna jag någonsin sett och upplevt. Ren magi.

Landsort

Inga bilar, bara cyklar och ett par golfbilar för att köra gästers bagage. Tystnad och ett sällsynt lugn i kombination med mäktig och sagolikt vacker natur. Hav, vind och sol – mina favoriter. Havet som alltid ger mig inspiration och som fick mig att åter igen tänka på Hemingway. En perfekt plats för vila, tankar som får möjlighet att vandra fritt  och tid, ro och inspiration för att skriva.

Landsort, stugor

Längst ut på norra delen av ön, där hav möter land, ligger vid klipporna röda små stugor med vita knutar. Där hade jag den stora lyckan att bo. Från rummet och verandan kunde jag se havet och på första parkett följa den magiskt vackra solnedgången. (Men innan dess cyklade jag på en knarrig, röd gammal damcykel de tre kilometrarna till öns lilla ”centrum” med handelsbod och charmig pub, ”Saltboden kök & proviant” fyr, vandrarhem och restaurang.) Där på puben med fin utsikt över vattnet och båtar tog jag ett par glas vin i eftermiddagssolen och språkade med de som arbetar där och andra trevliga besökare. Hej Norrköping! Ni följer väl bloggen nu? 😉

Solnedgång Landsort

Hela denna plats är gudomlig. Bara tjugotvå personer är bofasta på ön (om jag fått rätt information…?) och jag kan gott och väl tänka mig att att bo här i framtiden. Det är något med ön, med havet, med människorna jag träffat här som är så himla speciellt. Det otämjda och vilda havet, vågornas och vindens kraft. Den där hårda vinden som tar tag i håret, allt ärligt, sant och på riktigt. Jag ser mig själv så tydligt på den här ön, med blicken ut mot havet och hur jag äntligen skriver alla de där berättelserna som bor i mig. Det blåser friskt och det är nog kyligt under hösten och vintern, men vad gör väl det om man bor på en plats som inspirerar till skrivande och samtidigt värmer både själ och hjärta?

Anni, Landsort

utsikt stuga Landsort

Jag har varit lite kluven till om jag ska dela med mig av mitt paradis eller inte. För det kan ju plötsligt bli så att det alltid är fullbokat och massor med människor jämt och överallt. Men å andra sidan behöver ön besökare och jag lever ju efter devisen att ”skicka vidare” och att dela med mig av sånt jag tror andra människor har nytta av så. Gör ett besök till Landsort/Öja. Mitt paradis.

Landsort, utsikt

/Anni

Ps Stugorna i Norrhamn finns att boka här: Landsorts stugor