Tankar om nyord och småord

ord

Häromdagen läste jag ett blogginlägg av Anna Hellqvist om nyord och blev inspirerad och påmind om att jag också borde skriva några ord om just nyord. Varje år får vi nya ord, så kallade nyord i vårt språk och en lista tas fram varje år av Språkrådet och Språktidningen. Känner du till årets nya ord?

Orden i nyordslistorna är inte alltid helt nya, men de har ökat i användning eller varit aktuella under det senaste året. I egenskap av kommunikatör och skribent tycker jag det är fantastiskt bra att vårt språk hela tiden utvecklas. Det behövs, eftersom allt annat i vårt samhälle förändras. Vi får nya företeelser och behov av nya ord uppstår.

Det är intressant för en sådan som jag att läsa listan med nyord eftersom jag gärna tar in nya ord i mitt skrivande. Ibland använder jag ord i vissa delar av mitt skrivande, främst i privat blogg och skönlitterära projekt, som kanske enligt dagens officiella listor inte finns. Jag använder också småord ibland på ett sätt som kanske inte enligt vissa ”vetare” (se där, ett ord som egentligen inte finns) är korrekt.  Och det där med småord  och funderingar kring regler har jag tidigare gästbloggat om i bloggen Läsa & Skriva: ”Småordens betydelse” En bra sak med att bli äldre är jag numer vågar göra lite som jag vill, både när jag skriver och gör andra saker. Det är befriande och himla roligt! (Se där, ett ord till som nog inte är helt korrekt – ”himla”, men jag tänker fortsätta skriva det ändå.)

Eftersom det årligen kommer nya officiella  ord är det fullt möjligt att de ord jag och andra ibland använder så småningom också kommer in på listan.  Hoppfullt! Tar du också in nya ord i ditt språk eller ditt skrivande?  Berätta gärna för mig och/eller tipsa Språkrådet: Skicka in dina egna förslag på ord och nyord

Några av de nya orden för 2015 som i någon mån berör kommunikation:

  • faktaresistens – förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som istället grundas på konspirationsteorier.
  • geoblockering – teknisk spärr som hindrar innehåll på internet att visas inom ett visst geografiskt område.
  • groupie – gruppbild där också fotografen är med på bilden
  • klickokrati – ett samhälle där journalistik och politik styrs av vad internetanvändarna föredrar, till exempel genom att klicka på gilla- och delaknappar på nätet
  • nyhetsundvikare – person som inte tar del av mediernas nyhetsrapportering
  • plattfilm – traditionell film utan tredimensionella effekter
  • rattsurfa – använda mobiltelefon eller annan utrustning som begränsar uppmärksamheten vid bilkörning
  • robotjournalistik – nyhetsrapportering med datorgenererade artiklar
  • svajpa – styra till exempel en dator eller en mobiltelefon genom att dra med fingret på skärmen
  • talepunkt – förberett uttalande som exempelvis en politiker upprepar i en debatt eller en intervju
  • triggervarning – förhandsvarning om att till exempel en bok eller en webbplats har ett innehåll som kan väcka obehag hos vissa personer
  • trollfabrik – organisering av nättroll och bloggare som har till uppgift att sprida propaganda
  • youtuber – person som ägnar sig åt att lägga upp filmer på Youtube, ofta i en sådan omfattning att det kan ses som ett yrke

Läs mer:

/Anni Svensson

Plötsligt händer det.

fonster_1508

Du vet kanske den där känslan. När du bara vill omfamna hela världen. Har du känt den någon gång? För egen del har den känslan senaste tiden varit ett sällsynt inslag i mitt liv. Men i somras under en skrivarkurs började jag ana den. Och igår kom den med full kraft. Galopperande.

Vips! hoppade jag runt, gjorde ”tjolahoppsasteg” och hojtade. Helt galet egentligen och jag undrar vad grannarna trodde att jag höll på med. Kände mig så oerhört lycklig! Vad är då anledningen till detta närmast obeskrivliga lyckorus? Jo, det kom ett mejl från redaktionschefen på en av Sveriges större veckotidningar:

”Tack för krönikan. Den är intressant och jag kan mycket väl tänka mig att använda den under samma villkor som senast. Återkommer med publiceringsdatum inom kort.”

Det är underbart. Min krönika jag skrivit för mitt eget nöje, blir publicerad (den andra publiceringen någonsin på kort tid). Mina egna ord. Och kanske ännu viktigare – mina egna tankar. I en tidning där vanligtvis fler av krönikörerna är etablerade och kända skribenter.

annikronika1508
Så här glad var jag igår vid ”tjolahoppsastegen”. Till och med lite vindtyrig, beror nog på lyckoruset.

Under semestern var jag under en helg på skrivarkurs med härliga Kim M. Kimselius. Hon, alla på kursen (tack!) och platsen vi var på i lilla Färingsboda gav mig så mycket inspiration. Och jag har sedan dess skrivit som aldrig förr. På mina bokprojekt, i bloggen och många utkast till krönikor. Jag kan inte sluta skriva.

Och jag tänker tillbaka på hur just det här gick till. Förutom att jag haft en sagolik inspiration förstås… Första dagen jag återvände till arbetet efter semestern tänkte jag mycket på det här kring att våga. Och att ibland måste man våga chansa med saker för att komma någonstans.

Chefredaktören hade sagt före sommaren att jag skulle höra av mig framåt hösten med nya uppslag, om jag hade några. (Han skulle bara veta, jag har en hel låda full.) Tänkte att det är ju i och förs sig fortfarande sommar nu, men kände att flera texter jag ”petat” ihop var riktigt bra. Jag vågade tro att det var möjligt.

Så jag skickade mejl med ett förslag. Det må bära eller brista. Och det värsta som kunde hända var ju att jag inte skulle få svar eller möjligen ett nej. Dagarna gick.

Men så kom ett mejl igår och jag fick ett JA! Det är som lite av min dröm går i uppfyllelse, steg för steg. Sakta, men säkert. Det går. Det går faktiskt. Mina ord är tillräckligt bra och det jag har att berätta är tillräckligt intressant för att publicera. Hurra! Hoppas nu också att ett förlag får upp ögonen för mig så småningom 😉

Och kan jag så kan du.

DECIDE WHAT IT IS THAT YOU WANT.
WRITE THAT SHIT DOWN.
MAKE A PLAN.
AND…
WORK ON IT.
EVERY.
SINGLE.
DAY.

(Tack Dag Öhrlund, i gruppen Författare på Facebook för det citatet.)

Igår kväll lyssnade jag på ”Kenta”. Och sedan somnade jag med ett stort leende.