En ny krönika i Allas – Mera bus

Krönikan ”Mera bus”.

Idag kom en fin sak i brevlådan. Allas veckotidning nr 36 med min krönika jag skrev för exakt ett år sedan på Fårö.

Av olika anledningar, ändringar på redaktionen m.m så kom den ut först nu, ett år senare. Nu är den alltså här och finns att köpa i närmsta affär. Jag hoppas att du vill läsa ❤️

Jag blev så glad när jag såg den och läste. Ganska så bra, tycker jag nog. (Hoppas att du också tycker om den.) Men den representerar en annan tid, ett annat liv. När jag var frisk. När hjärnan var snabb, när orden flödade. När jag kunde skriva den här sortens texter.

Allas, nummer 36 (2 september 2021)

Jag älskar att skriva krönikor, det omedelbara, det korta formatet. Jag önskar att jag hittar en tidning där det finns möjlighet att bli fast krönikör med ett löpande uppdrag som jag kan ta mig an på min fritid parallellt med femte året Kreativt skrivande på Linneuniversitetet.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kommer dit igen.

/Anni

Högsta betyg i kreativt skrivande

Livet bjuder just nu på rejäl uppförsbacke, värk och en trötthet som tagit sig ända in i skelettet, men…! Sent häromkvällen fick jag ett mejl från skolan (Linneuniversitetet) och jag får högsta betyg på kursen Kreativt skrivande IV.

Jag får VG för novellerna jag skrivit de senaste året. Och det kommer med ett helt fantastiskt omdöme som säger att det kan komma bli utgivet så nu gråter jag en skvätt. Och idag ska jag fortsätta kämpa med min fot, nacke och rygg. Det bara måste, måste bli bra. Jag har ju förutom jobb, min dotter, och en hel del annat – ett författarskap att ta hand om.

Ett utdrag av texten i mejlet:

”Hela tiden spänning i texten, fint flyt och språk, oväntade vändningar, nästan aldrig förutsägbart. Naturliga dialoger, intressanta karakteriseringar av gestalterna och deras inre, av ångest, tankar och spänningar. Tacksam för att jag fick läsa just denna text.”

Fantastiskt roligt och när jag mår lite bättre ska det firas rejält. Med bubbel så klart (och kanske en löjromstoast).

Hurra!

/Anni

Tvivlar men skriver ändå

Idag har en del av dagen ägnats åt Zoom-seminarium med lärare och kurskamrater vid Linneuniversitetet. Det är så väldigt roligt med utbildningen Kreativt skrivande, en kurs jag verkligen kan rekommendera till alla skrivintresserade människor.

Jag är nu inne på fjärde året Kreativt skrivande (av fem möjliga). Både vid ansökan med inträdesprov vid 47 års ålder och varje år sedan dess lever jag med det högst seriösa tvivlet att jag inte kan, att jag nog faktiskt inte kan skriva.

Jag vet att jag kan (ibland), men i perioder känns det på riktigt omöjligt, platt och dåligt. Men! till dig som tvivlar – det mesta är möjligt om du verkligen satsar och tycker att det är kul. Jag är ett levande bevis på att det faktiskt är möjligt att följa drömmar, även senare i livet och att det kan gå bra. Jag är nog en av världens största tvivlare och ändå verkar det fungera att komma framåt.

Min fjärde novell av totalt sju eller åtta i min novellsamling om möten mellan människor och om hur ett enda möte kan förändra ett helt liv fick väldigt fin respons idag och jag är så himla glad. Bara lite redigering återstår innan jag ska skriva klart den femte novellen. Trots sjukdom, tvivel och kval verkar det gå vägen. Våga tro, våga göra.

Tack till alla er som här i bloggen, i sociala medier och i livet ständigt supportar, peppar, läser, kommenterar och tror på mig och mitt skrivande. Och till min dotter Nike som gett mig nya ideer och inspiration till den senaste novellen. Utan alla er vore jag inget.

Tack ❤️

/Anni