Terrorn kom till vårt land, till Stockholm 2017 och än en gång är det aktuellt, men nu i Bryssel. Dessutom rasar nya krig på olika fronter. Vid den tiden, 2017 var jag frisk, hade åtminstone inte ME/CFS som kraftigt begränsar livet och jag kunde använda pennan. Jag skrev krönikan ”Var inte rädd” som publicerades i bl a LT.
De senaste dagarna har jag funderat på hur jag ska kunna göra något åt all svärta just nu. Det finns inte mycket jag kan göra med mycket begränsad energi och förmåga. Den lilla kraft jag har går åt till att försöka hitta sätt att må aningens bättre för att orka leva. Men jag delar krönikan jag skrev då vars budskap är lika aktuellt nu. Mitt i det mörka finns ofta godhet och ljus som ger hopp. Först när det goda tystnar och gömmer sig kan ondska och mörker regera.
Var inte rädd
Så har terrorn kommit till vårt land, till vår huvudstad Stockholm. Det många av oss länge har fruktat och anat skulle hända, har hänt. Det är lätt att mitt i det hemska se allt i svart, känna missmod och rädsla. Kanske uppgivenhet inför den ondska som finns i världen och som med denna händelse slagit ned med full kraft mitt ibland oss. Men i allt det mörka ser jag även godhet och ljus som ger mig hopp.
Sverige har blivit annorlunda efter det som hänt. Vi har blivit smärtsamt påminda om att det som händer runt om i världen i form av terror även kan hända här. Vi i det lilla och trygga landet i norr är inte skyddade från ondska. Det som är vardag för många människor i andra länder blev plötsligt verklighet i Sverige.
Attentatet skapade kaos, förvirring och rädsla. Förmodligen är det precis vad som var avsikten, men kaoset varade inte länge. Regering, polis, räddningskår och myndigheter påbörjade omgående ett professionellt och väl inövat arbete. Men det som förundrade mest var att människor stod enade. Rädslan fick inte möjlighet att ta över. Många, många människor som inte alls känner varandra sträckte ut sina händer, visade sympati och handlingskraft för att hjälpa. De erbjöd transporter, öppnade sina hem för främlingar i nöd under hashtagen #openstockholm. En rad fantastiska initiativ för att hjälpa alla de som behövde hjälp kunde följas i sociala medier.
Allt detta visar att det finns både hopp och ljus i sorgen och allt det mörka. När det väl gäller, när det krisar finns människor där för varandra. Vi sluter oss samman och hjälps åt. Det är oerhört fint att se och det bringar hopp och ett försiktigt löfte om en ljusare framtid.
Låt inte ondskan segra. Låt inte det som hänt påverka hur du lever ditt liv. Gå ut, rör dig fritt, lek, spring och lev. Det är när vi blir rädda, tysta och gömmer oss som mörker och ondska kan ta plats och regera. Så länge vi omfamnar livet, varandra, allt det goda och vägrar vika ned oss av hot och rädslor kommer ondskan aldrig att segra. Vi är långt många fler som är goda, vill gott och tillsammans står vi enade och starka. Kampen mot ondska och terror är vår gemensamma kamp.
Mina tankar går till alla drabbade, deras familjer, vänner och anhöriga. All värme, styrka och kärlek till er. Jag må vara dyster, men rädd är jag inte. Först när det goda tystnar och gömmer sig kan ondska och mörker regera. Låt inte det ske. Jaga mörkret och ondskan på flykt. Var inte rädd. Försök att inte vara rädd.
//Anni Svensson
Anni Svensson 