Kommunikation

Sex tips för sociala medier

/ annisvensson / 3 kommentarer

Foto: Austin Distel, unsplash.com

Det här med sociala medier är en ständigt aktuell fråga. En vanlig fråga var kanske förr ”Ska man ens vara där?” Idag är frågorna nog mer ”Var ska man vara, varför just där och hur gör man?” Jag har fått en del frågor kring sociala medier och marknadsföring från vänner och bekanta som är författare. Hur gör man för att nå ut, nå fram och vad ska man tänka på när det gäller sociala medier i lite mindre skala?

Här kommer några tips som jag hoppas kan vara en hjälp på vägen om man är novis.

Jag tänker att de flesta av oss idag är belamrade av reklam och annonser så innehållet är otroligt viktigt, tänk på mottagaren och tänk dig att du är den där människan på andra sidan, läsaren, beställaren eller köparen.

Vad skulle kunna vara intressant för henne/honom. Det handlar inte om dig eller vad du vill säga. Hur kan du säga, nå fram med det du vill men på mottagarens villkor? Vad skulle han/hon kunna vara intresserad av? Fundera på det. Och hittar du svaret har du kommit en bra bit på vägen framåt. Innehållet kommer nämligen att vara det viktigaste, oavsett hur mycket du spenderar i tid och att kanske även marknadsföra dina inlägg.

Okej, så hur kommer du sedan igång? Här följer sex tips. Innan du börjar, är det alltid bra att tänka igenom ett antal saker:

  1. Tänk igenom mål och ditt varför. Vad är syftet med att vara i sociala medier och i en viss kanal?
  2. Välj vilken eller vilka kanaler ska du använda? Fundera på vem du skriver för/till och var just den målgruppen finns. Är det Facebook, Twitter, Instagram, LinkedIn eller kanske en annan kanal? (Se tips om en rapport med statistik längre ned.)
  3. Skapa rätt innehåll med rätt tonalitet för den målgrupp du vänder dig till. Här får du prova dig fram och sedan följa upp vad som fungerar bra/mindre bra. En mix av bra bilder och rörligt material/korta filmklipp är ofta framgångsrikt. 22 bildbanker med gratis bilder hittar du här *
  4. Tänk igenom dina texter noga. Tydlig rubrik (när det behövs), inledning och löptext. Vad är syftet med det du berättar? Hur tror du att det kan engagera den som läser? Alltid det viktigaste först.
  5. En enkel kalender vara bra att ha för planering av innehåll. Det finns olika idéer kring hur ofta man bör göra inlägg. Tänk igenom vad du har möjlighet att genomföra med kontinuitet. Bättre ett eller två inlägg i veckan under längre tid än en bombmatta och sedan tystnad i flera veckor. Tänk. Igenom. Innan.
  6. Mätning och uppföljning. För att du ska kunna bli bättre behöver du mäta hur det går för varje inlägg. Lär av det som fungerar bra och det som fungerar mindre bra.

För att få veta mer om svenskarnas internetvanor och var olika målgrupper befinner sig idag rekommenderar jag varmt rapporten ”Svenskarna och internet” som uppdateras varje år.

Annonsering

Du kan välja att betala (det kan räcka med en ganska liten budget) för att dina inlägg ska synas mer, både hos dina egna följare men även hos de som ännu inte har hittat till dig. Det blir en typ av annons, men om du är smart med dina formuleringar (se inledning) så känns det inte lika påträngande.

Om du vill veta mer om sponsrade och marknadsförda inlägg och annonsering i sociala medier, läs exempelvis AdSights guide (finns även många andra) ”Nybörjarguide, annonsering via sociala medier”

En dag blir det kanske ett helt eget inlägg om annonsering som jag är lite kluven inför av olika skäl.

Lycka till!

/Anni

* Tack till @startablogg.se för fina tips om bildbanker m.m.

Annons

Vad är det som skaver?

/ annisvensson / 7 kommentarer

Energi och inspiration finns och jag skriver som aldrig förr. Krönikor (den senaste hittade sin väg till lokaltidningen), noveller, blogginlägg och andra texter. Min första e-novell publiceras förhoppningsvis inom kort, men vad händer med det allra viktigaste? Bokprojektet som jag haft som mitt främsta mål. Det där manuset har jag inte vidrört på länge. Varför?

Som skrivare är jag troligen långt ifrån ensam. Du har den där drömmen om den egna boken (eller uppföljaren), bokryggen med ditt namn och titeln på ditt verk. Ditt mål. För att du tror att du har något viktigt att berätta, för att du tror att dina ord kanske kan göra skillnad eller någon helt annan anledning som är viktig för just dig.

Kring det finns både gigantiska förhoppningar och en jäkla massa rädslor.

Du vet att du har något att berätta, du vet att du kan (nåja, kanske kan) och du vet att den där berättelsen måste få bli berättad, komma ut, bli delad och  läst.

Vad är det som hindrar mig (och vad hindrar dig)?

För mig stavas det RÄDSLOR. Rädd för att inte lyckas och för att det inte ska bli tillräckligt bra. För just det där att slutföra en hel bok är ett gigantiskt projekt. Och att slutföra en bok som blir bra och som människor kan ta till sig är så stort att det skrämmer mig.

Inser att jag nog uppenbarligen ägnat mig åt vad som benämns ”prokrastinering”. Om det här inlägget inte var så intressant för dig ” so far” har du nu kanske i alla fall funnit ett nytt ord. Prokrastinering.

Och med det sagt – åter till det stora projektet. Sätt en plan för tusan. Skriv klart det där som måste få bli skrivet.

/Anni

Ps. Det kanske inte handlar om ett bokprojekt. Kanske är det något annat du skjuter upp. Varför?

Om superhjältar och svårigheter som blir möjligheter.

/ annisvensson / 2 kommentarer

Agnes är en tjej som återkommer i bloggen i olika skepnader. Just idag är hon såklart Super-Agnes. Agnes illustreras av min bror, Tony Svensson, artura.se

Det finns människor som inspirerar mig lite extra. De där som vågar tänka utanför boxen, som ser möjligheter där andra ser problem. De som hittar ljusglimtar i mörkret och som vänder på varje liten sten för att hitta lösningar istället för att fokusera på hinder. De som gör att svårigheter blir till möjligheter. Mina superhjältar.

För ett par veckor sedan hade jag förmånen att få lyssna på en sådan person i Kulturhuset i Järna, ett seminarium anordnat av Järna Kommunikation. Han heter Anton Håkanson och är grundare av DayCape. Anton har fått flera utmärkelser, ex European Youth Awards och Reach for Change. Han har även inlett året med att bli utsedd av Forbes 30 under 30 till en av de ledande sociala entreprenörerna i Europa under 30.

Vad är då DayCape? Jo, förutom att vara ett startupföretag som blivit framgångsrikt handlar det om en app och ett slags planeringsverktyg, en interaktiv bildkalender som hjälper barn, ungdomar (och vuxna) att få koll på och planera sin dag. DayCape vill att alla barn ska leva i en värld där de känner sig entusiastiska över dagen de har framför sig. För vissa barn kan det här stödet vara lite mer värt än för andra. Till exempel barn och ungdomar med autism/funktionsnedsättning. Där varje liten förändring eller oväntad händelse under en dag kan ställa till med stora bekymmer, frustration, oro och ilska.

Appen är en lösning, ett kommunikationsverktyg för vuxna (t ex föräldrar och lärare), barn och ungdomar. I appen finns förutom en struktur med hålltider och schema med kom-ihåg-saker även ett system för bedömning och feedback. Med hjälp av symboler som visar ansiktsuttryck kan användaren även bedöma tilll exempel en lektion eller aktivitet med en glad, sur, arg eller stressad symbol (typ tecknade smileys). Genialt för diskussioner!

Det ännu mer fantastiska med Anton är att han själv har eller i alla fall har haft, vad han själv kallar ”autistiska drag” och han har vänt upp och ned på det som många andra kan se som problem. Anton såg istället lösningen, och utvecklade den själv. Och rubriken på seminariet säger en hel del – ”Autism som superkraft”.

Anton menar att alla har sina egna supertalanger (kanske särskilt människor med t ex dignoser inom autismspektrum som ADHD/ADD/Asperger) och alla kan vara superhjältar. Det handlar bara om att vi alla är olika, har olika förutsättningar och att vissa till exempel behöver mer struktur än andra för att komma till sin rätt och blomma ut som de fantastiska människor alla är.

”Det spelar ingen roll vem du är, hur gammal du är, var du bor, vad du vill göra… Vem som helst kan sätta på en mantel och förbereda sig för en superdag.” /Anton Håkanson, grundare Daycape

I appens symbol ingår en flicka och en pojke iförda varsin mantel. Alla kan vara sin egen superhjälte med sina speciella supertalanger. ”Autism is a superpower”. Love it!

Du gjorde min dag, Anton. Keep up the good work! Och ni andra – kolla in Daycape och dela gärna vidare. (Alldeles särskilt om du har människor i din omgivning med funktionsnedsättning.)

/Anni

12 tips för att marknadsföra en bok.

/ annisvensson / 6 kommentarer

Foto: Lacie Slezak, unsplash.com

Jag har ännu ingen helt egen bok att marknadsföra, men den saken jobbar jag på. Stenhårt. Tills den första är klar (och det ska den bli) förbereder jag allt möjligt bakom kulisserna. Ofta stöter jag på intressant material om skrivande som jag samlar på mig längs vägen. Idag tänkte jag dela några marknadsföringstips eftersom jag själv är kommunikatör och hör att många suckar när det kommer till den här frågan. Nu behöver du inte sucka längre, det är roligt!

Det här känns extra kul att dela eftersom jag själv jobbar med kommunikation. Har lång erfarenhet av både intern kommunikation och extern kommunikation/PR. Jag har samlat på mig en del tips som jag hoppas att fler kan vara hjälpta av.

Så till min konkreta tipslista, del 1. En dag kanske det även blir en del 2 eller en e-kurs av det här (PR-tips) och lite annat som är bra att veta när man ger sig iväg för att nå ut med sin bok eller annat man vill marknadsföra.

Exempel på saker du kan göra innan din bok är klar:

  1. Skaffa en hemsida om du inte har någon. Om du inte har tid eller resurser på att göra något avancerat kan du t ex använda about.me Superenkelt och kostnadsfritt. Lägg sedan in läken till din hemsida i e-postens sidfot, på dina visitkort etc. Här är ett exempel på hur det kan se ut:
  2. Skaffa visitkort. Fundera igenom titel och annat. Kanske har du en ”tagline”, en enrading om din bok, ett citat eller annat som visar vem du är? Kan med fördel även användas även på hemsida och i blogg. Finns många som erbjuder enkla visitkort. Ett exempel som jag testat är vistaprint.  Fungerar utmärkt och blev fina kort:
  3. Anlita en duktig fotograf och ta professionella författarbilder. Våga sticka ut näsan brukar jag säga. Gör något annorlunda, personligt, men se till att dina bilder finns i högupplöst format för tryck och lågupplöst för digitalt användande. Liggande och stående format, porträtt och helfigur.  Det kan ju hända att någon villintervjua dig och ta egna bilder, men det kan också vara kort om tid för en journalist och då är egna pressbilder bra att ha.
  4. Förbered din enrading, en kort beskrivning, en ”pitch” av din berättelse. Mer kloka ord om Enradingar & Synopsis i Evas Karlssons blogg. Tack Eva! Den kommer du ha användning för. Ofta.
  5. Starta en blogg och konton i sociala medier om du inte redan har det. Dela din skrivarvardag, utmaningar, framgångar och skrivartips. Är ofta intressant både för läsare och skrivare. Det kommer ett separat inlägg om hur man enkelt startar en blogg och tips kring innehåll m.m.
  6. Sök efter skrivarbloggar som t ex Debutantbloggen och Läsa & Skriva. Fråga om du kan få gästblogga om något intressant ämne kring skrivande. Du kanske sitter på superkloka idéer som andra kan ha glädje av? Sharing is caring och leder ofta till nya följare (och kanske läsare om du har tur).
  7. Ta kontakt med bokbloggare som kan recensera din bok. De har ofta långa rader av böcker att läsa. Var ute i god tid och presentera din bok för att väcka intresset, undersök om de kan tänka sig att läsa din bok och meddela ungefär när i tiden det kan vara aktuellt med en recension. Tips på stora bokbloggar i Sverige. Tack Cision!

Exempel på saker att göra när din bok är klar:

  1. Skriv  och skicka ut en nyhet, ett pressmeddelande. Glöm inte att ha dina pressbilder klara innan. Publicera på hemsidan alt. bloggen, dela i sociala medier. Ta personlig kontakt med lokala medier som tidningar, radio, tv och poddar. Mejla gärna, men följ upp med ett telefonsamtal och presentera dig. Tänk noga igenom innan vad du vill säga. Vad är så intressant med dig och/eller din bok att de skulle vilja göra en nyhet? Varför skulle någon vilja läsa? Bra att fundera på innan.
  2. Skapa en annons på Facebook så tidigt som möjligt. Gärna redan när boken finns att bevaka hos t ex nätbokhandlare som Bokus och Adlibris.
  3. Boka in så många signeringar som möjligt i samband med att din bok släpps. Glöm inte bort de lokala butikerna och biblioteken. Det behöver ju inte bara vara bokhandlare. Det kanske finns de som tycker det är jättespännande med en lokal författare runt hörnet.
  4. Fortsätt vara aktiv i sociala medier och dela det som känns rätt och är intressant kring ditt skrivande och boken. Mitt tips är också att våga vara personlig, inte privat, men personlig för att väcka intresse. Genuina människor som bjuder på sig själva och har en stark passion för något är ofta intressanta. Eller hur?
  5. Prata om boken i alla sammanhang där det är möjligt och känns rätt. Jag har upptäckt att många blir väldigt nyfikna när man berättar att man skriver. Berätta för alla som vill höra! Det ena kan leda till det andra. Jag fick förmånen att tala om mitt skrivande på just det sättet: Något av det mest magiska jag varit med om
  6. Sök upp bokmässor och boka plats i god tid. Ju tidigare desto bättre. En del verkar bli fullbokade snabbt.
  7. Det sista och kanske viktigaste. Det är ett hårt arbete och det finns massor att göra. Ge inte upp! Om du tror på din idé och din bok och jobbar enträget så kommer det att ge resultat.

Lycka till! Och har du några frågor eller funderingar, tveka inte att fråga. En dag kommer även jag behöva hjälp. Låt oss hjälpa varandra, vi som bestämt att vi ska göra det här jättesvåra, men fantastiskt roliga!

/Anni

Ps. Jag fick inspiration till det här inlägget från Debutantbloggens Christina Schiller och hennes inlägg Låt oss prata marknadsföring. Läs även det. Superbra!

En ny väg framåt – polemik.nu

/ annisvensson / 4 kommentarer
Foto: Elizabeth Lies, unsplash.se

Foto: Elizabeth Lies, unsplash.se

Fann av en slump en grupp människor på Facebook som är lite som jag. Skrivande människor med kärlek till kommunikation, ord och berättelser. Det var en himla tur skulle det visa sig.

Idag har nämligen hemsidan och nättidningen polemik.nu premiär och jag har förmånen att få vara med som återkommande skribent. Jag kommer att skriva om olika ämnen (krönikor, noveller och kanske poesi) med jämna mellanrum och hoppas på så sätt hitta fler följare och läsare av mina texter. Kanske även ett bokkontrakt så småningom. Jag har alltid tyckt om och drivits av att sikta högt och jag försöker följa mina drömmar. Det här är ett sätt att kanske nå en liten bit till på den inslagna vägen. En väg som annars är annat än ljus just nu.

Polemiks egen beskrivning lyder ”en plattform med kvalitativa texter från talangfulla skribenter.” Ett nytt tänk och en härlig idé tycker jag och jag är jäkligt tacksam över att få vara med i det här gänget av briljanta skrivande människor.

Tadaaa! Här hittar du hela gänget som just nu är skribenter och här finns min första text ”Varför skriver jag och varför skulle du vilja läsa?” 

Trevlig läsning!

/Anni

Gupp på vägen.

/ annisvensson / 14 kommentarer

gupp

Har du också stått där snopen och undrat vad tusan det är som händer? Kanske funderat över meningen med en del saker som sker och att det kanske är dags att ge upp. Åtminstone att det är dags att släppa taget om dina drömmar.

Ibland sker de där sakerna nästan samtidigt. Det där som får en att vackla. Lagen om alltings jävlighet, slumpen, en påminnare om livets skörhet för att du inte ska bli för bekväm. Eller kanske bara ett universums test för att se om du är stark nog? Fuck your dreams istället för Follow your dreams.

Well. Det där har jag funderat över. Massor. Hemma, vid havet, i skogen, i gymmet och i bilen för att nämna några platser. Under en längre tid har jag verkligen försökt styra mot mina mål.  Vara en bra mamma, göra ett bra jobb som kommunikatör (helst vara bland de bästa) och att i år bli klar med två nya noveller och min första helt egna bok.

Hur svårt kan det vara? Jag har ju hållit på ett tag. Jäkligt svårt har det visat sig. Gång på gång kommer nya hinder på vägen eller gupp som jag valt att kalla dem. Stora gupp.

Det nästnäst senaste av de lite större var ett smärtsamt ryggskott. Ett spjut i ländryggen som envist höll sig kvar i ett par månader. Efter det ett besked om att jag måste flytta ut ur min nybyggda lägenhet under två veckor snarast. Badrumsgolvet felbyggt, lutningen mot golvbrunn är obefintlig. Dessutom ett antal andra fel som innebär grävande, bankande, borrande typ alla dagar i veckan – sedan i juli. Bara en fråga återstår att lösa – var ska jag bo?

Det näst senaste guppet och ett av de värsta hittills kom att handla om liv eller död för en närstående och älskad person. Jag hann inte mer än landa från min resa där jag fått vila efter ett turbulent år med galet många gupp. En resa där jag återfunnit inspirationen, ideerna och lyckats skriva tjugoen sidor ny text. Bara några timmar senare satt jag på en intensivvårdsavdelning med döden flåsandes i nacken.

Från himmel till helvete fick en ny innebörd och knockouten var ett faktum. Inte direkt. Jag lyckades pendla ett gäng dagar och mil till och från sjukhuset, hålla hoppet levande och arbeta. För att det var nödvändigt för mig att få vara där.

När faran var över eller läget åtminstone stabilt – då föll jag. Jag blev sjuk, jättesjuk. Jag är stark som en björn, men inte oövervinnerlig. Jag ser att just här var det inte så konstigt att jag blev sjuk, men inte desto mindre irriterande.

Hinner bara blinka så kommer mer trubbel. Saker jag väljer att inte berätta om då det berör andra i min närhet. Det blir för personligt, men det är nya och enormt stora gupp att klättra över.

En stund blev jag matt. Så matt och arg att jag tänkte radera alla skrivna filer som har med mina novell- och bokprojekt att göra. Radera bloggen. Sluta skriva. Ge upp. Kasta in den berömda, fucking handduken. Ta död på drömmen för gott.

Men så händer något. Jag kan välja att lägga mig ned vid guppet, kika upp över kullen ibland och försöka se vad som hade kunnat hända om jag orkat klättra över. Bara en gång till.

Jag har bestämt mig för att klättra. Igen. För att jag måste. När jag skriver mår jag som bäst och orden måste få komma ut. Men kanske ännu viktigare är att en del av de berättelser och texter jag skriver förhoppningsvis kommer att göra nytta. Kanske för några, kanske för många. Men om det jag gör bara är till nytta för en enda människa så har allt varit värt det och jag älskar ju att skriva. Det verkar inte vettigt att ta död på det man älskar, även om det går trögt ibland och även om livet kommer emellan.

Så vet du vad? Jag ska banne mig ta mig över det nya guppet. Jag är en klättrare. En trött klättrare, men en som aldrig, aldrig ger upp. En dag står jag och signerar min första egna bok (förhoppningsvis är du med mig då) och med den målbilden klättrar jag. Igen.

/Anni

Ibland blir det ändå som man tänkt sig…

/ annisvensson / 4 kommentarer

Igår visste jag inte om jag skulle komma iväg på den efterlängtade långresan på grund av sjukdom. Har febrilt knaprat vätskeersättning och annat och idag kan jag glatt konstatera att jag är lite, lite bättre!

Så nu är vi packade och klara för att åka till leendenas land. Jag datorn, skrivarboken och en trave böcker. Och en och annan bikini. Kanske regnar det, kanske skiner solen. Jag tänker ta dagen som den kommer och njuta av att vara ledig och göra det jag så länge velat – läsa och kanske också skriva om lusten faller på. Förhoppningsvis kan jag göra det i sällskap av solen, havet och med sand mellan tårna…

Bye, bye Sweden and hello, Thailand 🙂

/Anni

Om att nästan nå fram. Del 2.

/ annisvensson / 7 kommentarer

Annis säng

Tidigt i höstas skrev jag ett inlägg om att nästan, men bara nästan nå fram. Till ett mål man siktat mot länge och när man är så nära att man kan nudda det, ja då faller man. Handlöst.

Det ter sig näst intill otroligt att det händer igen. Men det händer. Igen.

Förra gången handlade det om att jag missade mitt livs första bokmässa. En viktig sak just då eftersom jag debuterade som författare i en antologi med tre av mina noveller. Den första riktiga boken där jag medverkar. Ett jäkligt ilsket ryggskott satte stopp för både euforisk glädje och resan till bokmässan i Göteborg: ”Om att nästan nå fram”

Men jag vägrade låta mig nedslås, haltade fram, tränade ihärdigt och det hände en massa andra fina saker under hösten. Mitt första författarframträdande var nog höjdpunkten. Helt magiskt. Och jag tog mig tillbaka till arbetet och livet tuffade på. Med en jul som blev annorlunda än andra jular de senaste tolv åren. Men det gick ändå bra.

Bestämde mig för att följa andra drömmar jag har. En av dem handlar om att resa mer och att skriva på andra platser än hemma. För att få vila efter ett tufft år, för att få ny inspiration och ny energi. Den första resan skulle gå till Thailand imorgon. Och ja, jag skriver ”skulle gå” för det blir kanske ingen resa. I alla fall inte imorgon. 

Det började häromdagen med rapporter från Thailand som berättade om ovanligt kraftiga skyfall och översvämningar. Där började en liten oroskänsla picka i mig. Tänk om jag inte skulle kunna åka? Det verkade dock ljusna, mitt hotell var inte drabbat av översvämning och vädret ser ut att bli bättre denna vecka. Men då blir dottern magsjuk och strax efter även jag. Min dotter mår nu bra och jag mår lite bättre, men jag har fortfarande värk i magen och är fasligt matt, så den där resan känns väldans avlägsen just nu. Imorgon vet jag om jag orkar eller inte. Men jag ska banne mig packa färdigt väskan ikväll. Utifall att…

I det här läget vill jag åter igen dra upp täcket så att bara möjligen nästippen sticker fram. (Tack för den talande, fina bilden som pryder inlägget, bäste bror.) För vad är det här för jäkla orättvisa? Eller är det en mening även i det som nu sker? Jag har jäkligt svårt att se den. Kanske ska jag inte befinna mig i vattenmassorna. Kanske är det som någon klok person sa att jag sprungit fort alldeles för länge. Kanske behöver jag bara vila för att återfinna kraften och energin som jag vet finns därinne. Kanske ska jag bara logga ut, sluta skriva, vila, träna lite och sen inget mer. Inte ens resa. I alla fall inte så långt bort. Inte just nu.  Eller inte alls.

Varför skriver jag ens det här? Inte en aning till en början. Men så här mot slutet tror jag att jag vet varför. 

Att skriva i den här bloggen om hur livet är på riktigt med dess ned- och uppgångar och att läsa andra bloggar om livet och om skrivande gör att jag kan fortsätta. 

Bloggandet är som ett andningshål där jag kan pysa ut en del av det som bubblar i mig. För att orka bli frisk igen. För att orka åka imorgon eller kanske orka boka en ny resa. För att kanske under 2017 nå ett par av mina andra viktiga mål. Sånt som gör mig glad, som ger energi. Det handlar om att få ett par noveller och min egna första bok klar.

Livet bjuder på hinder. Hittills har jag tagit mig över de flesta, så kanske kommer jag över även det här och några andra jag just nu har i min närhet.

Jag vet inte alls idag. Det enda jag vet är att det känns som om jag nådde kanske bara nästan fram. Igen. Den här resan har jag verkligen sett fram emot, strävat efter, längtat till. Det var min tid för sol, vila och skrivande. Just nu är det bara jäkligt tomt utom i mitt huvud där tankarna far omkring som yra små monster. En del morrar, en del ler elakt, några skrattar och en del gråter. 

Ps. En av mina fina vänner ringde nu på eftermiddagen. Hon är sjuksköterska och sa ”Anni, du kan ju inte bara ligga där i sängen och tycka synd om dig själv. Det blir inget bättre av.” Häpp! Jag tänkte vad tusan ska jag göra då? Och mumlade väl något om jättesvag och sjuk. Hon fortsatte.  ”Ta tag i det här nu, du vill ju så gärna åka, fixa mosad potatis, vätskeersättning och lite socker. Det skadar inte att försöka”. Det lät ju jäkligt klokt, så efter en stunds tvekan gjorde jag det, kämpade mig upp och åt lite, så just nu känner jag mig något bättre. Har till och med packat väskan. Utifall att.

Vikten av mål (och kommunikation)

/ annisvensson / Lämna en kommentar
Foto: Glen Carrie, Unsplash.com

Foto: Glen Carrie

Idag har jag funderat över det där med mål. Hur viktigt är det egentligen? Jag skulle nog säga allt. Eller i alla fall nästan allt.

Om du vill uppnå något särskilt tror jag att ett tydligt mål och en målbild är avgörande för om du ska lyckas eller inte. Och det gäller både privatlivet och på jobbet.

Men det finns ett par skillnader. Om det gäller egna, privata mål räcker det ofta om du själv har dem klara för dig. Och kanske kan det vara bra att involvera dina närmaste, så du kan få pepp och stöd på resan.

Om det däremot gäller ett företags eller organisations mål gäller det att alla är med på banan. Att alla medarbetare eller lagspelare vet vad som är målet, varför vi ska ta oss dit, och i viss mån, även hur. Det är viktigt att varje enskild person vet allt det här, för om det inte sker vågar jag påstå det finns en stor risk att målen inte nås. Med förståelse för målen, kunskap och möjlighet att påverka får vi engagerade och glada männniskor. Ingen ”rocket science” kan tyckas, men ändå verkar det väldigt svårt för många. Nyckeln heter, tadaaa! kommunikation. Låter enkelt, men kräver en hel del jobb, tid, lyhördhet och lyssnande. Men för de som lyckas betyder det mer klirr i kassan, glada medarbetare och glada kunder.

För runt fyra år sedan hade jag förmånen att få lära känna en fantastisk kommunikationsdirektör, Geert Pielage. Han hade då precis fått ansvaret för kommunikationen i Europa i det stora internationella säkerhetsföretaget. Jag rapporterade till Geert, vid sidan om vår svenska VD, för Sverige under drygt ett år.

Geert berättade en kort historia om en man vid NASA, som jag brukar återberätta när tillfälle ges:

På sextiotalet besökte USA:s president NASA och och där träffade han en man som sopade golvet. Presidenten gick fram till honom och frågade vad hans roll var. Och han svarade ”Jag tar människan till månen.” Ping! Där hade man lyckats. Varje människa, oavsett roll är en viktig pusselbit i en organisation. Det där har jag funderat en del på och för några år sedan medverkade jag i en bok om intern kommunikation ”Rock You comms” tillsammans med 97 andra kommunikatörer. Var och en fick ge det tips man ansåg vara viktigast för att bli framgångsrik. Nyfiken? Här kan du läsa mer om boken och ladda ned ett exemplar, varje slant för boken går till välgörenhet. Danska ”Kommunikationsforum” skrev förra året en artikel med utdrag från boken, så vill du inte köpa den kan du läsa 25 av råden här (mitt citat finns vid punkt 10): ”25 goda råd från internkommunikatörer”

För den som vill fördjupa sig i det här coola ämnet om mål har jag ett riktigt bra tips. Läs den här artikeln av Christina Desmarais på INC.com kika på infografiken och sen får du gärna berätta om du håller med mig om att mål och kommunikation är A och O för att nå dit man vill?

”The real reason why people who set goals achieve more”

set_achieve_your_goals_32950

Källa infografik: INC.com och Christina Desmarais (som gett godkännande till publicering på min blogg)

Att planera för en kris är det bästa sättet att undvika den

/ annisvensson / 4 kommentarer
Foto: "Storm" av Kien Do

Foto: ”Storm” av Kien Do

I medierna kan vi ofta läsa om företag eller organisationer som hamnat i någon form av kris. Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Nu senast är Volkswagen och Kommunal två fenomenalt bra exempel att ta en titt på om man som jag, är intresserad av kommunikation. Ett äldre exempel är Fritidsresor under tsunamikatastrofen. Hur har de hanterat krisen och kriskommunikationen och hur gör man egentligen för att klara en kris på bästa sätt?

”It takes 20 years to build a reputation and five minutes to ruin it. If you think about that, you’ll do things differently.” /Warren Buffet

För det mesta bloggar jag om motivation, inspiration och det ena benet jag jobbar med under delar av fritiden, litterärt skrivande. Men en stor del av mitt liv handlar om en annan sorts skrivande och företagskommunikation, eftersom jag arbetar som kommunikatör i energibranschen. Därför skriver jag även om den sortens kommunikation. Under många år var jag även informationsansvarig och informationschef i ett stort säkerhetsföretag och jobbade både med intern och extern kommunikation i en händelserik dygnet-runt-verksamhet och allt vad det innebär.

Förberedelser – det handlar inte OM utan NÄR en kris uppstår

Av erfarenhet vet jag att det inte handlar OM ett företag kommer att genomgå kriser, det handlar bara om NÄR. Därför är det så viktigt att det finns en plan, INNAN det sker. Det är det absolut viktigaste jag tagit med mig genom åren och allt det jag varit med om. Finns en plan kan många potentiella kriser stanna vid just ”potentiell” och inte bli mycket mer än en liten notis eller kanske inte ens det. Dessutom kan planering och tankar kring vad som skulle kunna hända göra att brister upptäcks och kan åtgärdas. Organisationen blir mer medveten. Ibland blir det ändå en fullskalig kris av någon anledning, men då har man en plan för att ta sig igenom den så bra som möjligt. Mitt motto när det kommer till kriskommunikation är och har alltid varit framgångsrikt:

”Always hope for the best, but always be prepared for the worst.”

Kris- och kriskommunikationsplan

Alla företag och organisationer behöver en kris- och kriskommunikationsplan. Och då menar jag inte en pärm med välformulerat material som står i en hylla. Jag menar en plan som involverar medarbetare och ledare på alla nivåer. En tydlig plan med checklista som finns tillgänglig även utanför kontoret. En plan som tagits fram utifrån hur olika tänkbara scenarier skulle kunna inträffa och hur man då agerar. Vem gör vad, vem är krisledare, vem agerar talesperson externt gentemot media, vem hanterar den interna kommunikationen på intranät och i andra interna kanaler, hur ska alla ledare, eventuella kontor och avdelningar arbeta tillsammans osv. Allt behöver planeras och vara tydligt och klart INNAN krisen slår till.

Tänk ut möjliga händelser, eventuella risker och hot

Att fundera på scenarier och tillsammans ägna tid åt att tänka ut möjliga händelser, missförhållanden i t ex leverantörskedja eller andra potentiella risker och hot är ett förträffligt sätt att börja. När man väl fått fram dem, sätter man en plan med checklista  för hur de ska hanteras om de inträffar i verkligheten. En plan som man sedan ser till att alla känner till, för annars gör den heller ingen nytta när krisen väl slår till. Det finns knappt ingen tid alls att fundera på det då och man behöver checklistan för att kunna jobba snabbt. (Det kan jag personligen intyga efter att ha upplevt, bland annat, ett stort välkänt rån på nära håll). Det blåser inte lite lätt, det stormar. Tidningar, tv, radio, ägare, medarbetare, kunder och anhöriga hör nämligen av sig direkt och det finns ingen som vill vänta på ett svar. Det går rasande snabbt och den digitala utvecklingen och sociala medier har skapat en ny verklighet med en transparens vi alla måste förhålla oss till.   Därför är planen A och O. Alltid.

Öva och öva igen

För att det ska fungera behövs även övning. De som gör allt det jag beskrivit ovan och som dessutom övar kan klara sig undan kriser eller åtminstone hålla dem på en lägre nivå än vad som annars varit fallet. Om man är förberedd klarar man kriser bättre. Det här kräver en hel del jobb, men det är värt varenda minut och varje krona. För kostnaderna som uppstår om det verkligen blir en kris som raserar varumärket kan bli mycket dyrare än man kan föreställa sig.

”Om du tycker krisövningar är dyrt – prova kris.” /Lottie Knutson, tidigare Kommunikationschef på Fritidsresor

Tre tips när krisen väl slår till

Råd 1. Få snabbt en överblick över vad som hänt. Sammankalla utsedd krisledningsgrupp. För att kunna sätta igång rätt aktiviteter och kommunikationsarbete måste du först ha alla fakta. Därför skulle jag säga att överblick och fakta är över vad som skett är det första att inhämta och det måste gå snabbt. Därefter görs en bedömning av krisledningsgruppen av hur situationen ska hanteras. Snabba beslut som sedan kommuniceras. Löpande möten med uppdateringar.

Råd 2. Börja kommunicera omgående. Så snart du fått veta att något hänt, se till att öppna alla kommunikationskanaler omgående. Berätta att arbete pågår med att få fram fakta och att mer information kommer att ges. Tala även om när och hur den kommer att ges. Kommunicera sedan löpande i utvalda kanaler och var så transparent som möjligt. Här tycker jag att Fritidsresor är ett bra exempel. Lottie Knutson var en person som klev fram, visade handlingskraft och kommunicerade tryggt och tydligt. Hon har under ett seminarium berättat att Fritidsresor haft både krisplan och övningar innan den näst intill otänkbara tsunamin inträffade i Thailand och krisen var ett faktum och det kan du läsa mer om här i en artikel i Dagens Nyheter: ”Hon stod stadigt när Sverige vacklade” Lottie har skrivit en bok om sina upplevelser som säkert är mycket läsvärd:  ”Nödrop – när krisen kommer”

Råd 3. Ljug aldrig. Du kanske inte behöver säga allt, men om du får raka frågor, ge raka svar och svara kort. Men ljug aldrig! Här tycker jag att en av Kommunals representanter visar på ett utomordentligt bra exempel hur man inte ska göra: ”Resan som fällde Kommunaltoppen” Men man ska också veta att när det blåser hårt är det svårt att stå framför den där kameran. Åter igen, oavsett svårighet, ljug inte.

Det finns många fler råd och mycket mer att tänka på före (t ex medieträning), under och efter en kris och allt ryms inte i ett blogginlägg.  Därför rekommenderar jag istället några böcker, en artikel och en undersökningsrapport i ämnet.

Lästips för den som vill veta mer

Att ha en sund företagskultur, leva som man lär och efter kloka  värderingar är förstås grunden i allt, så att man slipper förtroendekriser som vi just nu ser i Kommunal. Och som sagt, att studera aktuella ”case” är också ett utomordentligt bra sätt att se och lära vad som fungerar och vad som inte gör det. Innan krisen slår till.

/Anni