Den allra första refuseringen

Anni april 2020

Ett trött troll efter en skogspromenad.

Jag hade ett hopp om att lyckas i år, nå i mål men jag visste nog också innerst inne att det inte skulle bli så, att det skulle ta längre tid. Jag har vilat på det här inlägget, tillkännagivandet och nederlaget. Min första refusering.

Jag har förberett mig i flera år. Kanske lika många år som det tagit mig att skriva klart den första, viktiga berättelsen. Den där som varit oändligt svår att skriva och som jag tror skulle vara värdefull för en hel del människor att läsa. Ändå var jag nog inte riktigt beredd ändå för när jag fick mejlet med en första refuseringen så föll tårarna. Ett misslyckande är alltid ett misslyckande.

Kan texten i mejlet från manusredaktionen på det stora förlaget X tolkas på olika sätt?

”Bästa Anni!

Stort tack för att du skickade ditt manus till oss.

Vi har nu läst och tyvärr tackar X nej till att gå vidare med texten. På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus och vi önskar istället varmt lycka till på annat förlag.”

Jag funderar på hur jag ska tolka den där meningen om refusering. Betyder det att det är ett intressant manus ändå eller betyder det att det är dåligt? Är det kanske en standardtext för alla de manus som inte riktigt når hela vägen fram? Oavsett så blev jag ledsen och jag tappade åter förmågan att skriva. Jag tappade även lusten, gnistan, det var som om något i mig dog, men lusten har sakta börjat komma tillbaka. En promenad vid havet eller en tur i skogen och en stund på en bänk i solen ger mig ofta ny energi.

Anni bänk skogen april 2020

Att vila på en bänk i skogen, i solen är fint för själen.

Jag har lyckats göra klart en av vårterminens stora inlämningsuppgifter i kreativt skrivande, en essä om livet som skrivare, om tvivel och längtan. Essän har titeln ”Längtans land”. Möjligen kan det vara intressant läsning för andra som skriver så jag kanske publicerar den här längre fram. Nu pågår även arbete med en annan inlämningsuppgift – ett antal sidor av mitt pågående projekt, en spännings-/relationsroman. Jag hoppas att det går vägen, att jag hittar lusten, tron på mig själv och att jag blir klar med de sista två inlämningsuppgifterna i tid. Det har varit en tung tid med dödsfall, sjukdomar, en fotoperation och en del andra tråkigheter, men det känns som om vårljuset bidragit till att blockeringen jag känt börjat släppa, att jag blivit starkare igen.

När det inte varit möjligt att skriva har jag läst böcker och tittat på film. En film jag såg häromkvällen hade tema meningen med livet. Det gjorde att jag blev påmind om det viktiga i att göra det man älskar och att älska det man gör. Om vi gör det vi tycker om kan vi bli bra, ofta riktigt bra så jag har bestämt mig för att fortsätta göra det jag älskar, fortsätta skriva och fortsätta hoppas att det finns ett förlag där ute som en dag kommer att ge ut mina berättelser.

/Anni

Vad jag skriver om.

anni-feb-2017

En blåsig dag vid havet, Mörkö. En plats där jag hämtar energi och inspiration.

En av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar att jag skriver berättelser är ”Vad skriver du om?” Jag har länge försökt hitta korta formuleringar för att snabbt beskriva just det och fann ett superbra blogginlägg om ”enradingar” som hjälpt mig på traven.

Jag vill tacka Eva Karlsson med bloggen riktigare. com Det var där jag läste om ”enradingar” för första gången och om en bok av Fredrik Lindqvist som heter ”Att skriva filmmanus”. Jag fick en verklig aha-upplevelse! Här i Evas fina blogg kan du ta del av alltihop som inspirerade mig: ”Enradingar & synopsis”

Filmmanus har både olikheter och likheter med ett bokmanus. När det gäller att beskriva innehåll kort tycker jag att det fungerar utmärkt i båda fallen att använda sig av ”enradingar”.

Standardformeln för en enrading är: [Filmens eller bokens titel] handlar om en [beskrivning av huvudpersonen] som [vad huvudpersonen gör] för att [vad personen vill].

Utifrån det har jag nu grunnat på mina längre berättelser och försökt formulera enradingar. Håll i er, för här kommer den första. De övriga, bland annat en spänningsroman med inblick i säkerhetsbranschen och ett spektakulärt rån kommer inom kort…

”Och bortom ett leende”
Handlar om en ung och vilsen fjortonårig flicka med självskadebeteende. Hon har förlorat tron på livet och tappat bort sig själv. Men en natt när hon bestämt sig för att inte leva händer något som gör att hon återfår hoppet. En vändpunkt där hon väljer ljuset framför mörkret. Hon bestämmer sig för att leva och når till slut efter en lång kamp, sina drömmars mål.

Ett citat har följt mig genom livet och jag har valt att inleda denna berättelse med just det citatet. Jag vet inte när jag först hörde eller läste det, men det är en text skriven av Carl Gustaf Jung (1875-1961 filosof, författare, psykolog m.m.) Jag tycker det är värt att påminnas om att oavsett vad som händer oss eller vad vi är med om, så kan vi hitta sätt att ta oss vidare framåt.

Från och med nu kommer jag aldrig kunna glömma. Texten kommer inleda min första egna berättelse och nu sitter de två raderna även på min arm. Jag bestämde mig för många år sedan att göra två tatueringar. Nu är den första äntligen klar och jag bockar av ytterligare en sak på min ”bucketlist”.

Duktiga Cecilia Pisano på House of Pain.

Duktiga Cecilia Pisano på House of Pain. Det gjorde inte ont, inte alls. (Foto: Tony Svensson, artura.se)

Pågående arbete.

Pågående arbete. (Foto: Tony Svensson, artura.se)

anni-tat-3

Det färdiga resultatet och jag är så jäkla nöjd.

Nu ska jag kika på Mello med min dotter och två av hennes kompisar. Så småningom ska jag fortsätta skriva och bli klar min första egna bok och sedan alla de andra. Hoppas du vill hänga med och se om jag lyckas…

/Anni