Vad jag skriver om.

anni-feb-2017

En blåsig dag vid havet, Mörkö. En plats där jag hämtar energi och inspiration.

En av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar att jag skriver berättelser är ”Vad skriver du om?” Jag har länge försökt hitta korta formuleringar för att snabbt beskriva just det och fann ett superbra blogginlägg om ”enradingar” som hjälpt mig på traven.

Jag vill tacka Eva Karlsson med bloggen riktigare. com Det var där jag läste om ”enradingar” för första gången och om en bok av Fredrik Lindqvist som heter ”Att skriva filmmanus”. Jag fick en verklig aha-upplevelse! Här i Evas fina blogg kan du ta del av alltihop som inspirerade mig: ”Enradingar & synopsis”

Filmmanus har både olikheter och likheter med ett bokmanus. När det gäller att beskriva innehåll kort tycker jag att det fungerar utmärkt i båda fallen att använda sig av ”enradingar”.

Standardformeln för en enrading är: [Filmens eller bokens titel] handlar om en [beskrivning av huvudpersonen] som [vad huvudpersonen gör] för att [vad personen vill].

Utifrån det har jag nu grunnat på mina längre berättelser och försökt formulera enradingar. Håll i er, för här kommer den första. De övriga, bland annat en spänningsroman med inblick i säkerhetsbranschen och ett spektakulärt rån kommer inom kort…

”Och bortom ett leende”
Handlar om en ung och vilsen fjortonårig flicka med självskadebeteende. Hon har förlorat tron på livet och tappat bort sig själv. Men en natt när hon bestämt sig för att inte leva händer något som gör att hon återfår hoppet. En vändpunkt där hon väljer ljuset framför mörkret. Hon bestämmer sig för att leva och når till slut efter en lång kamp, sina drömmars mål.

Ett citat har följt mig genom livet och jag har valt att inleda denna berättelse med just det citatet. Jag vet inte när jag först hörde eller läste det, men det är en text skriven av Carl Gustaf Jung (1875-1961 filosof, författare, psykolog m.m.) Jag tycker det är värt att påminnas om att oavsett vad som händer oss eller vad vi är med om, så kan vi hitta sätt att ta oss vidare framåt.

Från och med nu kommer jag aldrig kunna glömma. Texten kommer inleda min första egna berättelse och nu sitter de två raderna även på min arm. Jag bestämde mig för många år sedan att göra två tatueringar. Nu är den första äntligen klar och jag bockar av ytterligare en sak på min ”bucketlist”.

Duktiga Cecilia Pisano på House of Pain.

Duktiga Cecilia Pisano på House of Pain. Det gjorde inte ont, inte alls. (Foto: Tony Svensson, artura.se)

Pågående arbete.

Pågående arbete. (Foto: Tony Svensson, artura.se)

anni-tat-3

Det färdiga resultatet och jag är så jäkla nöjd.

Nu ska jag kika på Mello med min dotter och två av hennes kompisar. Så småningom ska jag fortsätta skriva och bli klar min första egna bok och sedan alla de andra. Hoppas du vill hänga med och se om jag lyckas…

/Anni

Advertisements

6 reaktioner på ”Vad jag skriver om.

  1. Oj vilken fin tatuering! Det är så himla sant, och så viktigt att påminna sig själv om när saker skiter sig på olika sätt. Jag tycker att ditt manus låter jättespännande (det med fjortonåringen), är det ett manus för ungdomar i ungefär den åldern, eller är den riktad till en lite bredare målgrupp? Bra jobbat att få till en enrading så där. Jag lyckas liksom aldrig riktigt med mitt eget manus hur mycket jag än försöker. Eller, om jag ska vara ärlig, så handlar det nog om att jag inte försökt tillräckligt. Så jag kanske ska ta och sätta mig ner och göra det 😉

    Liked by 1 person

  2. Tack, kul att du gillar tatueringen! Och jag tycker verkligen om den. Känns stort att göra en sån där sak man tänkt på i så många år. Snart kommer nummer två 🙂 Det där med enrading är ju spännande och även om min enrading blev en flerrading så har jag i alla fall lyckats få till ett första utkast. Alltid nåt! Jag tror absolut du kan lyckas. Spana in det där smarta blogginlägget av Eva Karlsson som jag länkar till så ska du se att det går. Ser fram emot att läsa 🙂

    Gilla

  3. Fin tatuering! Bra att etsa in sådant som är smart att komma ihåg 😊
    Jag brukar öva mig på enradingar med min skrivarkompis, vi småintervjuar varandra ibland om våra manus. Det är alltid roligt och nyttigt.
    Mm, Evas blogg, saknar hennes inlägg.

    Liked by 1 person

    • Tack för din kommentar! Har helt missat den… Jag saknar också Evas blogg. Hon skrev så mycket bra saker. Bra idé det där med att öva enradingar. Det är svårt att vara kortfattad tycker jag, men det är ju just det enradingarna handlar om och att öva ger ju färdighet 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s