Antagen till ny novellantologi 2018!

denmagiskaportenomslag

Det fina omslaget gjort av Jane-Helen Berntsson

Idag har jag sovit bort halva dagen. Igen. Det verkar som om foten som läker behöver enormt mycket sömn. Blä. Men när jag öppnade mejlen idag möttes jag av något riktigt roligt!

Min novell ”De orörbara” på tema fantasy som jag skrev i somras samtidigt som jag höll på att slita mitt hår är antagen till novellsamlingen ”Den magiska porten vid Färgargården”

Boken kommer ut någon gång under maj 2018.

Jippi! Det känns fantastiskt kul att få vara med i ännu en novellsamling.

 

”Hej Anni,

nu är din text inlagd i boken Den magiska porten vid Färgargården, med andra ord är du nu en av författarna till boken. Grattis!”

Jag hoppas att baksidestexten gör dig lite nyfiken:

”Det du håller i handen är en portal till flera författares egna magiska världar. Låt dig inte luras av Färgargårdens idylliska skönhet. Det här är en plats som ingen annan på jorden, här finns öppningen till allt liv. Vid sällsynta tillfällen kan man stöta på något speciellt, ett skimmer, en dold väg, en port. Ta dig i akt, du har blivit varnad.

Flera författare har inspirerats av atmosfären i det gamla huset och berättelserna har vuxit fram. Genom novellerna får du ta del av det förflutna och se vad som händer när varken fantasi eller ord sätter några gränser. Vad är det för hemligheter som döljs på Färgargården? Läs, njut och försvinn bort i gränslandet mellan fantasi och verklighet.”

Om jag inte fortfarande åt så mycket smärtstillande skulle jag såklart fira med ett glas bubbel. Men ett liiiitet glas kanske jag kan unna mig ändå. Varje litet framsteg ska ju firas även om foten sedan Hallux Vallgus-operationen är i ett jättesnyggt paket…

fot

Foten i ett snyggt paket och så lite kryckor på det i ett par veckor till. Inte kul!

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Ingenting är omöjligt. Bara olika svårt. Jag trodde på den här novellen som jag till slut tyckte blev riktigt bra. Det är inte ofta jag är nöjd med det jag skriver men den här berättelsen har något speciellt. Precis som min e-novell ”En berättelse från ovan”. Jag hoppas att du vill läsa.

Om  nu bara den jäkla foten kan se till att läka lite kvickt så jag får energi till att arbeta igen och komma vidare med mina andra projekt. Framför allt det största, det som handlar om att få min första egna bok klar. Håll gärna en tumme!

/Anni

Ps. Ett stort tack till alla mina skrivarvänner och till min bästa skrivarcoach Kim M Kimselius som alltid peppar mig. Och tack även till Jenny Holmström, JMH Korrektur som hjälpte mig när jag körde fast. Utan er hade inte ”De orörbara” blivit klar och definitivt inte lika bra.

Annonser

En förlorad vinge och en funnen berättelse.

vinge

Min dotter hittade den här vingen under vår semesterresa och enligt henne är det en vinge från en älva. Hennes tankar och idéer har gett mig inspiration till att skriva en ny novell. Kanske blir den klar och tillräckligt bra. Det där vet man inte riktigt, men om jag lyckas kommer berättelsen att ingå en ny novellsamling som planeras komma ut under nästa år.

Karaktärerna i berättelsen – älvorna Liam och Leona blir allt mer tydliga och det är som om de stundtals berättar för mig vad jag ska skriva. Otroligt märkligt, men sant och på det viset fortsätter berättelsen ta form. Jag har läst delar av några fantasyböcker och googlat ”fantasy” för att få lite uppslag till temat som novellerna ska ha i den här antologin och fann en rad bra tips. Ett tips handlade om att man skulle sätta sig ensam och tyst i skogen för att få idéer. Bara vara tyst, se och lyssna. Det lät ju lite lurigt – minst sagt men fungerade oväntat bra ihop med tankarna som börjat gro i och med den upphittade vingen. Vips! så fanns där plötsligt två älvor med namn och allt. Sedan kom namnet på berättelsen – ”De orörbara” och därefter slutet och till sist inledningen och allt det andra som jag arbetar med nu.

Håll en tumme för att det fortsätter och att jag går i mål med novellen. När den här typen av flow uppstår är skrivandet fantastiskt roligt. Korta, men magiska stunder där jag försvinner bort i en annan värld. Svårt att förklara, men jag tror att de flesta som arbetar med något kreativt kan känna igen sig i hur tid och rum ibland bara försvinner. Är det inte så?

Jag tänkte först att det kan väl inte vara möjligt att det här händer igen. Men det gör det och det har hänt flera gånger förut när jag varit på skrivarkurs i Eringsboda med en av de absolut bästa – författaren och skrivarcoachen Kim M Kimselius. Förutom Kim som alltid pratar om att skriva från hjärtat och med glädje (vilket är väldans klokt) så träffar jag alltid inspirerande och härliga människor som likt mig har skrivandet som passion. Det peppar och stimulerar och jag får både energi och nya idéer.

 

eringsboda_2017

Den vackra, lilla sjön nedanför kursgården i Eringsboda. Fint att bada här men vad döljer sig under ytan? Om du är nyfiken kan du läsa mer i novellsamlingen Färgargårdens andar.

 

Före och under kursen har jag varit lite krasslig och det gick mer trögt än vanligt att både komma på idéer och att skriva. Men när jag kommit hem, blivit lite bättre och låg i en solstol vid havet kom både idéerna och orden igen, i en strid ström. Hittills drygt 13 000 tecken och det verkar fortsätta. Karaktärerna Liam och Leona, mina älvor har börjat leva och början, mitten och slutet av berättelsen är klar. Håll gärna en tumme för att magin fortsätter och att ”De orörbara” kommer med i den kommande novellsamlingen.

Om inte annat så hade jag i alla fall väldigt kul på vägen.

morko_grevensbad_2017

Mörkö – en av mina favoritplatser vid havet där jag hämtar inspiration året om.

/Anni

När drömmar blir till verklighet – om ett förlag

Ofta har jag pratat om att våga följa drömmar, sin passion och styra mot ett tydligt mål oavsett motgångar. Visst har jag kommit en bit på vägen med mina skrivardrömmar och nu har jag kommit lite längre, riktigt jäkla långt. Jag är med förlag, men kanske inte på det sätt jag tänkt från början. Numer är jag förläggare.

För två år sedan träffade jag ett antal skrivande människor på en fantastisk kurs i södra Sverige. En kurs med författaren och skrivarcoachen Kim M Kimselius som handlade om hur man skriver en bok och hur man skriver med glädje.  Den där kursen kom att på flera sätt förändra mitt liv.

Jag träffade där människor som är så olika mig, men ändå så lika. Troligen människor som jag aldrig skulle ha träffat om det inte vore för den där kursen och vår gemensamma passion – skrivandet. Det är något magiskt som sker när människor med samma brinnande passion och iver träffas och ägnar sig åt sitt största intresse. När vi delar våra innersta tankar, ord och egna berättelser med varandra är det som om allt som eventuellt fanns emellan oss rämnar. Det lämnar oss nakna och sårbara, men det öppnar också upp för fantastiska saker. Har du upplevt det någon gång?

I diskussionerna som följde denna kurs och nästa kurs som jag var på året efter visade det sig att en utav oss, Christina Gustavson hade ett förlag, Joelsgården förlag. Det började med att Christina berättade att hon ville lämna över sitt livsverk till någon lika passionerad som hon själv för orden, någon som kunde driva förlaget vidare. Vi var flera i gruppen som tog upp tråden och diskuterade det. Kanske mest på skoj till en början, men när diskussionen djupnade insåg vi att vi tillsammans hade all den kompetens som behövs för att driva ett förlag. Olika förmågor, kunskaper, yrkeserfarenheter och talanger. Och såklart det brinnande intresset för ord och berättelser, både våra egna men även andras verk.

På den vägen är vi och det har hunnit gå åtskilliga månader och en hel del planering för den nya konstellationen. Och idag äntligen, är det min och vår gemensamma stora nyhet. Joelsgårdens förlag har ombildats och jag är numer inte bara kommunikatör, skribent, krönikör och bloggare. Nu kan jag även lägga till styrelseledamot, förläggare och PR- & marknadsansvarig för Joelsgården förlag.

Det är så stort att jag nog inte tagit in det ännu. Gissa om jag ska fira i helgen?

Varmt tack till Kim M Kimselius och Christina Gustavson som hjälper mig, oss och förhoppningsvis fler blivande författare att förverkliga sina drömmar.  Tack även till alla mina skrivarkursvänner och fantastiskt fina och duktiga förlagskollegor Jenny, Titti och Ulla. Tillsammans är vi superstarka. Nu är vi alla levande bevis på det jag tjatar om – ingenting är omöjligt.

Följ gärna mig och mina förlagskollegor på Facebook @joelsgardenforlag och på Twitter @joelsgardenInfo och på Instagram @joelsgardenforlag

/Anni

 

Ingen dröm är för stor.

img_0529-1
Sitter på ett grymt försenat tåg, på väg hem från Småland. Två fantastiska dagar på en skrivarkurs i Eringsboda är slut. Men med varje slut, en ny början. Jag har under de här dagarna insett att jag debuterar i höst. Debut som författare!

Det är knappt jag tror det är sant, men den 22-25 september på bokmässan i Göteborg, kommer vår gemensamma antologi Färgargårdens andar att finnas med som ny bok i Kim M Kimselius och Roslagstexts monter B09:20 och även i Christina Johanssons och Joelsgården förlags monter. I boken är jag författare till tre noveller. Vår kursledare Kim och alla kurskamrater med ett stort antal fler noveller. Redan nästa vecka kan boken förhandsbokas på adlibris.com Så roligt! En dröm som går i uppfyllelse!

Senare i höst kommer boken Hälsa och Folkbildning, del 2 och under våren 2017, del 3. Jag är författare till en berättelse i varje bok. Om träning, mot- och medgång, tankens kraft och om att övervinna hinder.

Helgen har varit helt fantastisk med ett grymt duktigt skrivargäng och vår fantastiska coach, författaren Kim M Kimselius. (Vill även du skriva så rekommenderar jag Kims kurser och boken Att hitta glädje i skrivandet.)  Tack till er alla, saknar er redan, men vi ses ju snart igen och smider planer 😉

Några av oss som var med: jag, Kim, Lotta och Marie

Några av oss som var med: jag, Kim, Lotta och Marie

Under helgen har vi arbetat med de sista korrekturen i vår antologi,  fått nya kunskaper om skrivande, marknadsföring och skrivit nya texter. Ett bad i den härliga sjön intill Färgargården hann jag också med.

img_0512

Det blir ännu en gemensam antologi nästa år och då är temat deckare/thrillers. Min första tanke var, å nej, det fixar jag inte. Men efter ett par timmar med dessa härliga människor kom idéerna…! Jag skrev hela kvällen igår och fortsatte tidig morgon idag. En novell jag påbörjat innan kursen är dessutom klar och ska eventuellt skickas in till en tidning. En helt ny novell är under produktion och huvudet fullt av nya idéer. Dessutom tar jag nu med mig energin hem för att skriva klart min första helt egna bok. Tema, ingenting är omöjligt.

Jag är på väg att verkligen uppfylla en av mina största drömmar och det är stort. Tror knappt det är sant.

Vad drömmer du om?

/Anni

Pssst.. vi i skrivargruppen är alla entusiaster och författare med unika och olika kompetenser. Inom PR, marknadsföring, journalistik, språk, kommunikation, driva eget förlag, eget företag, bokföring, korrekturläsning, illustration och konst. Det har fötts en idé om att tillsammans starta ett eget förlag för att ge ut våra kommande, egna böcker. Om allt går vägen uppfyller vi kanske fler drömmar tillsammans. Ingen dröm är för stor.

På väg.

Nu är jag på väg igen. På väg mot mina drömmars mål. Våren har varit, minst sagt omvälvande och det har varit ned och upp i en salig blandning, men nu är det framåt som gäller.

Anni Svensson juni 2016

Det är underligt med livet. När det varit som mörkast har alltid nya dörrar öppnats. Dörrar som jag inte ens visste fanns. Att kunna se ljuspunkterna och det är som är bra, även när det är som mörkast är oerhört svårt. Men när man lyckas styra tankarna i en ny riktning (och kanske får lite hjälp på vägen) kan det plötsligt leda till nya insikter. Förändringar som till en början verkade bara dåligt, leder till något bra.

För mig har det också varit viktigt att hitta tillbaka till skrivandet igen, en av de roligaste sakerna jag vet i livet. Och det har jag till viss del gjort med hjälp av envishet, fantastiska vänner, kollegor, vackra och kloka människor som finns där för mig.

Idag är jag på väg till något som jag längtat efter länge, nämligen en skrivarkurs i djupaste Småland. Samma plats som förra sommaren, Färgargården i Eringsboda och samma härliga och inspirerande kursledare, författaren Kim M Kimselius. Dit ska jag för att träffa människor med samma passion för skrivande och i den här vackra sjön ska jag bada bland näckrosbladen 🙂

11254122_650545275047337_2135135245_n

Jag sitter på tåget och ser det oerhört vackra Sverige i sommarskrud passera utanför fönstret. Tänker tillbaka på hur många gånger jag genom åren gett mig själv löfte om att skriva klart de där berättelserna som far runt i huvudet. Berättelser som vägrar tystna, som måste få komma ut. Men det har varit många hinder på vägen och det är ju ofta så livet ser ut, vägen är inte alltid rak.

bumpy road

Nu ska här skrivas vidare och det går bra! Ja, ibland i alla fall, när jag inte drabbas av det där tvivlet som hoppar på mig då och då…

I höst har jag bidragit med tre noveller i en antologi på ett tema som ligger långt ifrån det jag skriver i vanliga fall. Det handlar om berättelser med övernaturliga inslag och spänning, där gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut. Det är både intressant och svårt att ge sig på en sådan utmaning, men ju mer jag skriver, oavsett vad det är, desto mer lär jag mig och det ger energi och vilja att skriva ännu mer och framför allt bättre. Boken ”Färgargårdens andar” kommer ut i samband med bokmässan i Göteborg i september. Senare i höst och våren 2017 medverkar jag även med två berättelser i en bokserie om hälsa och senare i år kommer även en ny krönika i Allas.

Det som händer nu är verkligen roligt, men jag fortsätter drömma om den dag då jag har mina helt egna böcker att stoppa in i bokhyllan. Att få se den där bokryggen där det står ”Anni Svensson”. Nu har ljuset kommit tillbaka och jag är på väg!

/Anni

Ps Om du missat tidigare inlägg och vill veta mer om varför jag skriver och om vad, kika här: ”Varför skriver jag?”

Ju mer jag skriver.

skriver

Jag är av tron att passion för ett ämne eller område, stark vilja och envishet kan ta en människa hur långt som helst. Men jag tror även att om passionen ska fortsätta spira behövs inspiration längs vägen.

Om man är en skrivarsjäl som jag behövs inte mycket för att hålla passionen igång. Lågan brinner alltid, men inte bara av sig självt. Jag läser mycket, allt ifrån bloggar, nyhetsbrev, tidningar till böcker och överallt dyker det upp saker som ger nya idéer. Men jag har aldrig skrivit lika intensivt som under de perioder då jag varit med på skrivarkurser. Nu och då verkar det behövas en liten ”puff” för att komma framåt. Kanske är det likadant för dig? I så fall, tveka inte att anmäla dig till en skrivarkurs.

Vid flera tillfällen har jag deltagit i skrivarkurser på distans. Ett par av dem var ”Skriv en bok, grund” och ”Skriv en bok, avancerad” via Folkuniversitetet och med kursledare och författaren Helen Laestadius Loman. Båda dessa kurser var superbra och inspirerande. Varje vecka fick man en ny skrivuppgift som redovisades öppet i ett virtuellt klassrum och därefter fick alla kursdeltagare ge respons på minst en av de andra deltagarnas texter. Till en början var det lite läskigt med feedback på texter som jag tidigare inte visat någon annan, men snabbt upptäckte jag att det var utvecklande och lärorikt. Både att dela med mig av egna texter och få respons, men även att läsa andras texter och följa feedback som kom från flera håll. När alla var klara vid en viss utsatt dag och tid, kom kursledaren med sin feedback på alla texter. Och där lärde man sig ytterligare en hel del.

Förra sommaren var jag med på min första skrivarkurs ”live” med författaren Kim M Kimselius. Och det var bland det bästa jag gjort för att få fart på inspirationen. Det var fantastiskt att möta likasinnade med samma passion för skrivande och ord och se den näst intill magiska glöd som uppstod. Det var människor i olika åldrar och med olika bakgrund som jag troligen aldrig skulle ha träffat om det inte vore för kursen. Efter dagarna med ”Att skriva med glädje” kunde jag inte sluta skriva.  Ett himla gott betyg med andra ord.

Det finns ytterligare en skrivarkurs på distans som leds av Kim M Kimselius, ”Hitta glädje i skrivandet” Den här kursen är lite annorlunda uppbyggd med självstudier. Man väljer helt och hållet själv i vilken takt man tar de olika delarna i kursen och det finns ingen deadline. Passar utmärkt om man vill få inspiration och bara skriva när lusten faller på eller när tiden finns. I kursen ingår man också i en Facebookgrupp där alla deltagare lägger in sina övningsuppgifter i den takt man själv önskar och får feedback, både från kursledaren och övriga deltagare. Ett bra koncept och en kurs med innehåll som verkligen inspirerar till att skriva för att det är roligt.

Det verkar som om ju mer jag skriver, desto fler nya idéer får jag och desto mer vill jag skriva. Därför kommer jag i sommar återvända till Eringsboda och skrivarvännerna för en ny kurs och i samband med bokmässan i Göteborg den 22-25 september kommer vi ge ut vår gemensamma novellantologi. Det ska bli himla roligt att få se mitt namn, mina egna texter i en riktig bok. Den allra första att ställa in i bokhyllan. Jippi!

/Anni

Ps. Vill du också gå en skrivarkurs under ett par dagar i sommar i en fin miljö? Kolla in ”Att känna glädje i skrivandet”.

Dreamer eller doer?

11254122_650545275047337_2135135245_n

Ibland önskar jag att jag vore en doer fullt ut. Du vet inte en halvdan som gör lite grann på olika håll och inte kvickt går hela vägen med något specifikt. Somliga löper hela linan ut, följer sin dröm. Doers på riktigt liksom. Andra gör som jag – lite av varje, här och där, kanske på vägen mot målet.

Igår hade jag en ny följare på mitt Twitterkonto @annisvensson; Doers magazine – Sveriges största magasin om idéer som blivit av. Som alltid blir jag nyfiken på vilka de är, de som valt att följa just mig.  När jag har en stund över brukar jag spana in varför någon följer och kanske hur hen hittat mig.  Och just idag hände något som inte händer ofta. Jag fastnade på Doers magazines hemsida som var full med härliga exempel på människor som lever sina drömmar. Som vågat tro och som tagit steget. Fullt ut.

Direkt fastnade jag där trots att jag borde ägnat mig åt annat. Inspirerande människor som berättar om hur allt började för just dem. Hur de gjort verklighet av sina drömmar. Doers.

Och jag funderar på mitt eget liv. Jag sätter mål, planerar och får väldigt mycket gjort så jag är ju en doer. Det har till och med ett väl renommerat ledarskapstest slagit fast, att jag är analytisk, målinriktad, ser helhet, är strategisk och får saker gjorda.

Just nu sitter jag och funderar över det här och skriver samtidigt som dottern badar. Ibland kilar jag in och får en glass ifrån badcaféet som hon driver i badkaret just ikväll. Sedan lägger jag fram kläder till imorgon och skriver lite till. Packar en väska och äter en blåbärspaj i dotterns badcafé, skriver en rad till för att sedan läsa godnattsaga. Känner du kanske igen pusslet med barn, jobb och ett brinnande intresse för skrivande eller något annat som du inte riktigt hinner med, men som du bara måste göra ändå? För att det ger energi och är så kul.

Och så alla dessa ständiga hinder som man möts av. Dammbollarna har jag lärt mig blunda för, åtminstone ibland. Och vilar gör jag en hel del. Men bilen som behöver däckbyte, besiktning innan månaden är slut, maten som ska lagas, tandläkarbesöket, körningen till discot, inköpen av mat, nya gummistövlar, den oändliga mejlväxlingen med försäkringsbolaget och allt det andra. Samtidigt som jag får massor gjort gör jag inte det jag borde göra fullt ut, så som en riktig doer. Skriva klart mitt första verk. Det kanske är mitt problem, att jag försöker göra flera saker samtidigt och hoppas att någon härlig fe ska dyka upp och ge mig extra tid så att den där boken jag drömmer om äntligen kan bli klar.

Men det kommer ingen fe. Vare sig till  mig eller dig, inte idag och inte imorgon.

Flera berättelser pockar på uppmärksamhet och jag skriver lite här och där. Bloggar lite när jag inte kan jobba med det andra skrivandet för att kunna ”pysa” ut lite tankar när jag behöver det. Skriver en och annan krönika. Och får lite ny energi av något hejarop vid horisonten.

Jag är nog både en dreamer och en doer. Kanske känner jag mig mer som en komplett doer när mitt första verk blir klart och utgivet. Mitt stora mål i livet just nu.

Kikar i mitt minnesarkiv med bilder och minns sommarens skrivarkurs i Eringsboda med Kim M Kimselius och den gamla bryggan och sjön där jag tog ett dopp. Försöker minnas hur jag tänkte där och då. När allt blev tydligt, inspirationen spirade och jag bestämde mig för att det första verket ska bli klart. Det är jag och ingen annan som kan lösa det. Ingen fe och inga extra timmar på dygnet. Bara prioriteringar och skrivtid. Målet ska nås, men jag kommer behöva lite mer tid och det ska jag ge mig själv.

Kolla in själv och se om du också blir inspirerad av doers som följt sina drömmar; Doers magazine

Är du en dreamer eller doer?

/Anni