En förlorad vinge och en funnen berättelse.

vinge

Min dotter hittade den här vingen under vår semesterresa och enligt henne är det en vinge från en älva. Hennes tankar och idéer har gett mig inspiration till att skriva en ny novell. Kanske blir den klar och tillräckligt bra. Det där vet man inte riktigt, men om jag lyckas kommer berättelsen att ingå en ny novellsamling som planeras komma ut under nästa år.

Karaktärerna i berättelsen – älvorna Liam och Leona blir allt mer tydliga och det är som om de stundtals berättar för mig vad jag ska skriva. Otroligt märkligt, men sant och på det viset fortsätter berättelsen ta form. Jag har läst delar av några fantasyböcker och googlat ”fantasy” för att få lite uppslag till temat som novellerna ska ha i den här antologin och fann en rad bra tips. Ett tips handlade om att man skulle sätta sig ensam och tyst i skogen för att få idéer. Bara vara tyst, se och lyssna. Det lät ju lite lurigt – minst sagt men fungerade oväntat bra ihop med tankarna som börjat gro i och med den upphittade vingen. Vips! så fanns där plötsligt två älvor med namn och allt. Sedan kom namnet på berättelsen – ”De orörbara” och därefter slutet och till sist inledningen och allt det andra som jag arbetar med nu.

Håll en tumme för att det fortsätter och att jag går i mål med novellen. När den här typen av flow uppstår är skrivandet fantastiskt roligt. Korta, men magiska stunder där jag försvinner bort i en annan värld. Svårt att förklara, men jag tror att de flesta som arbetar med något kreativt kan känna igen sig i hur tid och rum ibland bara försvinner. Är det inte så?

Jag tänkte först att det kan väl inte vara möjligt att det här händer igen. Men det gör det och det har hänt flera gånger förut när jag varit på skrivarkurs i Eringsboda med en av de absolut bästa – författaren och skrivarcoachen Kim M Kimselius. Förutom Kim som alltid pratar om att skriva från hjärtat och med glädje (vilket är väldans klokt) så träffar jag alltid inspirerande och härliga människor som likt mig har skrivandet som passion. Det peppar och stimulerar och jag får både energi och nya idéer.

 

eringsboda_2017

Den vackra, lilla sjön nedanför kursgården i Eringsboda. Fint att bada här men vad döljer sig under ytan? Om du är nyfiken kan du läsa mer i novellsamlingen Färgargårdens andar.

 

Före och under kursen har jag varit lite krasslig och det gick mer trögt än vanligt att både komma på idéer och att skriva. Men när jag kommit hem, blivit lite bättre och låg i en solstol vid havet kom både idéerna och orden igen, i en strid ström. Hittills drygt 13 000 tecken och det verkar fortsätta. Karaktärerna Liam och Leona, mina älvor har börjat leva och början, mitten och slutet av berättelsen är klar. Håll gärna en tumme för att magin fortsätter och att ”De orörbara” kommer med i den kommande novellsamlingen.

Om inte annat så hade jag i alla fall väldigt kul på vägen.

morko_grevensbad_2017

Mörkö – en av mina favoritplatser vid havet där jag hämtar inspiration året om.

/Anni

Annonser

16 reaktioner på ”En förlorad vinge och en funnen berättelse.

  1. Det där med ”flow” är ganska häftigt. Jag tror att det är något vi tränar bort och glömmer när vi blir äldre.

    Ett barn har ofta enormt mycket flow när dom fantiserar.

    Men fantasi är inget som försvinner. Varje natt har de flesta tre perioder med massivt flow av fantasi.

    Om man på dagtid ”bara” låter sig svepas iväg av hjärnans fria fantasier så kan man själv bli överaskad.

    Lycka till med novellerna.

    Liked by 1 person

    • Tack! Ja, kanske är det så. Jag har i alla fall upplevt att när jag väl tar mig tiden att sitta ned och skriva eller går en skrivarkurs med likasinnade så uppstår det där härliga ”flowet” så småningom. Det är inte ofta och inte direkt, men tillräckligt ofta för att jag ska vara säker på att det finns. Och det är så himla härligt att jag bara vill ha mer. Och då söker jag mer, säker platser med tystnad (hav, skog och annat)och vips! dyker det upp igen emellanåt. Är det så även för dig?

      Gilla

      • Jag har haft kvar mitt ”flow” sen jag var barn. Men jag har aldrig skrivit ner berättelserna. Det finns säkert ett toital böcker i mitt huvud. Ganska ofärdiga och utan naturlig början och slut.

        Jag började nyligen att skriva när jag efter en olycka kände att jag ville lämna efter mig något ifall jag skulle dö.

        Jag vet att det låter drastiskt, men ingen lever för evigt. Men en text eller bok kan få leva i tusentals år. Det finns ju berättelser som många läser som skrevs när papyrus var en ny uppfinning.

        Just nu försöker jag fokusera på min påhittade framtidsstad formad som en snöflinga. En plats där Homo Sapiens ersätts med nästa version av människor och det har skapats ytterligare en livsform, SilikonBaserad Lifsform (Siblifs). Dom gillar inte att bli kallade Robotar av dumma Homa Sapiens.

        Som sagt. Fantasin flödar men jag behöver jobba på min berättarteknik.

        Din berättelse om älvor vill jag läsa när den blir kvar. Kanske man ska läsa den i skogen?

        Liked by 1 person

      • Vad spännande det låter med din berättelse och härligt att du har så många berättelser på gång. Jag känner igen det där. Eller egentligen flera saker som det där med olycka. Jag har också varit där och då bestämde jag mig än mer för att jag måste skriva klart det jag påbörjat.

        Jag kikade nyss och jag har tio längre berättelser som just nu bara ligger men då och då kommer det upp en ide i huvudet och då skriver jag in dem i dokumenten för berättelsen för att inte glömma bort. En av de tio böckerna jobbar jag nu aktivt med och även tre noveller. Den ena novellen som jag hoppas få klar inom kort är den med älvorna. Blir väldans glad över att du vill läsa och jag tror den kommer att göra sig bra i skogen eller vid en sjö… Mer avslöjar jag inte 😉

        Liked by 1 person

  2. Anni! Härligt att läsa inlägget av din inspiration från skrivkursen. Så duktigt att du redan har kommit en bra bit på vägen i novellen, verkar som om du fått riktigt ”flow”. Älvorna som fått fina namn. Blir spännande att läsa Jag håller tummarna för dig!

    Själv kom jag hem igårkväll från Eringsboda och Färgargården efter helgens skrivkurs. Trött men supertaggad att komma igång med min novell mitt i planeringen av debutboken.

    PS! Bilden på sjön är bedårande. Tog också en bild på sjön med näckrosorna.

    Liked by 1 person

    • Härligt Anethe! Tänk om vi hade varit där samma vecka… Det hade ju verkligen varit roligt. Men jag tycker mig se att du har haft samma behållning som jag av kursen, platsen och fantastiska Kim. Jag hoppas att även du får inspiration och ser fram emot att läsa din/dina noveller. Varmt lycka till med skrivandet.

      Liked by 1 person

      • Jag har anmält mig v:27 nästa sommar. Hoppas vi kommer på samma helg, kanske kan Kim fixa det. Tycker också det skulle vara roligt att träffas, vi har ju följt varandra här ett tag på fb och bloggarna.

        Nästa år hoppas jag kunna bada i den härliga sjön och utforska om det verkligen stämmer? Det som min novell handlar om…Önskar dig med varmt lycka till med skrivandet.

        Gilla

      • Kul! Då kommer vi att vara på plats samma vecka nästa år. I en av mina noveller – Astrid och Beda – i novellsamlingen Färgargårdens andar finns också sjön med. Även i en annan novell som heter Huset finns sjön också med… 🙂 Lycka till även till dig!

        Liked by 1 person

      • Så roligt! Då kommer vi ses nästa sommar. Jag har Färgargårdens andar och ska läsa din novell. 🙂

        Den underbara och mystiska sjön kommer också spela en viss roll i min kommande fantasynovell. Är uppe i cirka 5,500 tecken nu. Så det går sakta framåt. 🙂

        Liked by 1 person

      • Härligt! Skriv på! Jag ser fram emot att läsa din novell. Jag skriver jag också ikväll men det börjar bli dags att avrunda nu. Sjön har en viktig funktion även i min nya novell. Den är magisk den där sjön… 🙂

        Gilla

  3. Kreativitet kan verkligen sluka tid och rum! Både härligt och, ibland lite skrämmande, hur man glömmer allt annat runt omkring. Håller tumme och hoppas på läsning framöver 😊

    Gilla

    • Stort tack, Laila 🙂 Både för kommentaren och att du vill läsa mina alster framöver. Det känns väldigt fint och ger mig energi att fortsätta skriva. Jag älskar de där stunderna av kreativitet och när jag kan tillåta mig själv att bara följa med. En härlig känsla när det sker. Kram!

      Gilla

  4. Dina ord bevisar att du är författare, Annie. Härligt att du kommit in i flow. Fortsätt skriv, vill gärna ha med din berättelse i nästa års novellsamling.
    Om jag inte minns fel kommer du och Anethe att gå samma skrivarkurs nästa år. Då får ni träffas 😀
    Ser redan fram emot det! Fortsätt skriv!
    Kram Kim 🙂

    Liked by 1 person

    • Tack, bästa Kim! 🙂 Jag skriver på så länge det fungerar…. Vi får se hur länge flowet håller i sig. Jag ska verkligen försöka bli klar redan om några veckor för sedan har jag ju utbildningen i kreativt skrivande att fokusera på fram till jul. Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s