Antagen till ny novellantologi 2018!

denmagiskaportenomslag

Det fina omslaget gjort av Jane-Helen Berntsson

Idag har jag sovit bort halva dagen. Igen. Det verkar som om foten som läker behöver enormt mycket sömn. Blä. Men när jag öppnade mejlen idag möttes jag av något riktigt roligt!

Min novell ”De orörbara” på tema fantasy som jag skrev i somras samtidigt som jag höll på att slita mitt hår är antagen till novellsamlingen ”Den magiska porten vid Färgargården”

Boken kommer ut någon gång under maj 2018.

Jippi! Det känns fantastiskt kul att få vara med i ännu en novellsamling.

 

”Hej Anni,

nu är din text inlagd i boken Den magiska porten vid Färgargården, med andra ord är du nu en av författarna till boken. Grattis!”

Jag hoppas att baksidestexten gör dig lite nyfiken:

”Det du håller i handen är en portal till flera författares egna magiska världar. Låt dig inte luras av Färgargårdens idylliska skönhet. Det här är en plats som ingen annan på jorden, här finns öppningen till allt liv. Vid sällsynta tillfällen kan man stöta på något speciellt, ett skimmer, en dold väg, en port. Ta dig i akt, du har blivit varnad.

Flera författare har inspirerats av atmosfären i det gamla huset och berättelserna har vuxit fram. Genom novellerna får du ta del av det förflutna och se vad som händer när varken fantasi eller ord sätter några gränser. Vad är det för hemligheter som döljs på Färgargården? Läs, njut och försvinn bort i gränslandet mellan fantasi och verklighet.”

Om jag inte fortfarande åt så mycket smärtstillande skulle jag såklart fira med ett glas bubbel. Men ett liiiitet glas kanske jag kan unna mig ändå. Varje litet framsteg ska ju firas även om foten sedan Hallux Vallgus-operationen är i ett jättesnyggt paket…

fot

Foten i ett snyggt paket och så lite kryckor på det i ett par veckor till. Inte kul!

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Ingenting är omöjligt. Bara olika svårt. Jag trodde på den här novellen som jag till slut tyckte blev riktigt bra. Det är inte ofta jag är nöjd med det jag skriver men den här berättelsen har något speciellt. Precis som min e-novell ”En berättelse från ovan”. Jag hoppas att du vill läsa.

Om  nu bara den jäkla foten kan se till att läka lite kvickt så jag får energi till att arbeta igen och komma vidare med mina andra projekt. Framför allt det största, det som handlar om att få min första egna bok klar. Håll gärna en tumme!

/Anni

Ps. Ett stort tack till alla mina skrivarvänner och till min bästa skrivarcoach Kim M Kimselius som alltid peppar mig. Och tack även till Jenny Holmström, JMH Korrektur som hjälpte mig när jag körde fast. Utan er hade inte ”De orörbara” blivit klar och definitivt inte lika bra.

Fett dålig start.

 

anni_ morgon 170803

Bild som fint gestaltar veckans inledning och denna dags morgon, men sen vände det…

Den där rubriken skulle kanske inte godkännas för en krönika eller annat jag skriver. Därför det är så himla befriande och praktiskt med en blogg. Här är det bara jag som bestämmer vad som ska skrivas. Men åter till det jag egentligen skulle berätta…

Veckan började inte bra, inte alls. Jag kände mig låg och trött efter en massa tråkigheter, saker jag inte kan påverka. Det enda som lyste upp tillvaron var att jag nästan lyckats skriva klart min nya novell ”De orörbara” på tema fantasy. Trodde aldrig jag skulle gå i mål med den, men nu är det nära, och jag vet att jag kommer bli klar inom kort. Lite finjusteringar bara.

Jag tackar ödmjukast en av mina duktiga skrivarvänner för att det lossnade den här gången. Först skrev jag som besatt, rubriken kom, karaktärerna och deras namn, början, mitten och slutet. Det flöt på och vips! hade jag skrivit över 20 000 tecken. Supernöjd med mig själv. Lät berättelsen vila. När jag tog fram den igen efter någon dag och läste tyckte jag det var bedrövligt. Var ärligt talat sugen på att elda upp alltihop.

Så kom den räddande ängeln. Jenny Holmström, författare men också en enormt peppande och skarp korrekturläsare. Jag kan verkligen rekommendera Jenny och hennes tjänster. Hon ser vad som behöver göras och får mig att se det också. På så vis får hon varje skönlitterär text att lyfta. Jenny pekar alltid på exakt det som jag själv inte kunnat se, men när hon sätter fingret på det så ser jag också och jag kommer vidare.

Men när det där var färdigt så var det fortfarande en massa annat som var jobbigt. Petade lite i novellen under kvällarna i veckan (nu uppe i 29 000 tecken) och tog en paus. Var ändå skrivsugen, skrivandet får mig att må bra, så jag skrev en krönika med titeln ”En sån där obotlig optimist”. Var inte säker på om jag lyckats med texten, men vågade ändå skicka den till Allas chefredaktör för ett omdöme. Och nu till det roliga. Det var tur att jag gjorde det, för jag fick besked idag. De gillade den och den kommer att publiceras! Yay! (Vet ännu inte när – återkommer om det.)

 

Anni 170803

Den tidigare surmulen är glad igen…

 

Det började därmed så smått att vända (även om det jobbiga finns kvar) och på vägen hem var jag ganska glad. Vid ett rödljus var det en bil bredvid min som rullade fram en pytteliten bit flera gånger. Till slut var jag tvungen att vrida på huvudet för att se vad det var för en knäppis. Då är det en man i min ålder som flörtar! 🙂 Inte helt vanligt nuförtiden… och det gjorde mig faktiskt ännu lite gladare. Om jag har bekräftelsebehov? Näe, eller nja eller ja, kanske…. 😉 Roligt var det i alla fall och jag kunde inte låta bli att skratta.

När jag kom hem hade ett jag ett stort paket att öppna. Där var några (kanske nästan hälften) av de böcker som finns på litteraturlistan för drömutbildningen Kreativt skrivande (Linnéuniversitetet, distans) som börjar om några veckor. Det ska bli fantastiskt roligt! Men jag kommer att få lägga ett gäng timmar av fritiden på läsning…

bocker

En del av de spännande böckerna jag har att läsa i höst…

Och nu sitter jag här på min uteplats, andas in den ljuvliga sommarkvällen, ser på himlen och den nyligen nyutslagna, magnifika dahlian.

dahlia

Den vackra dahlian, vars första blomma slagit ut just idag.

Regnet öser ner men det gör absolut ingenting. Jag ska som vanligt fira publiceringen på samma sätt som alltid. Så som min bästa skrivarcoach Kim M Kimselius alltid firar sina publiceringar. Med ett glas mousserande vin. En får se till att passa på och fira de små, små ljusglimtarna i livet, innan nästa svacka kommer.

mousserandevin

Japp! Nu ska den öppnas…

Hörde jag skål…?

/Anni