Del av novell – Det är jul igen

annisvensson detarjuligen

Idag publicerade polemik.nu ännu en del av en novell. Jag blev väldigt glad över orden som presenterade min text. Det kan tyckas som en liten sak men det förgyllde min söndagskväll. 

”Anni Svensson skriver skönlitteratur och bjuder idag på en liten del av en novell. Det är jul igen är fylld med igenkänning och fina formuleringar om huvudpersonens omgivning”.

Fler av mina texter och andra skrivares alster hittar du på polemik.nu och på Facebook @polemik.nu Följ oss gärna!

Det är jul igen

”Rött som i jul, kärlek och gemenskap. Grönt som i gran med doft av barr, skog och frihet – om den inte vore av plast. De år den överhuvudtaget kommer fram ifrån det överfulla källarförrådet och ställs i ett hörn i vardagsrummet, kläs med kulor i rött, guldpaljetter och smällkarameller i regnbågens alla färger. I rummet med mossgrön soffgrupp i plysch, matchande veckbandsgardiner som räcker ända ned till golvet och samlar dammet som ingen vill se. Ett rum med gröna, väl omhändertagna växter som pryder alla fönster ut mot gatan. Ett rum där doft av ljust brun whiskey dröjer sig kvar, och där vare sig en jul eller en gran egentligen får plats.

Några av de som finns utanför säger att jag är fin, att jag är vacker. I svart, kort klänning som smiter åt på den tunna kroppen, blekt ansikte, långt mellanblont hår och röda läppar. Jag vet inte om det är sant eller bara något de säger.

Står i hallen framför den stora väggspegeln med ram i ljus furu och ser ingenting förutom en blek gestalt. Jag fyllde fjorton år i somras och vet inte vem jag är, vet inte vad jag vill. Kanske vill jag tillhöra något eller någon som är på riktigt och kan få mig att se de vackra färgerna i julen. Kanske bara en önskan om att slippa allt som är brunt.

Men inget innanför eller utanför handlar om att älska. Allt det där vet jag redan. Kanske är det därför jag i spegeln inte ser något av allt det där jag önskar jag kunde se.

Men julen är alltid röd, granen alltid grön och jag målar mina läppar röda.”

Jag hoppas att du så småningom vill läsa hela berättelsen.

/Anni

Myror i brallan och tomtar på loftet.

jul_Nikola Jelenkovic

Foto: Unsplash, Nikola Jelenkovic

Det börjar lacka mot jul. Och jag har svårt att sitta still. Så mycket jag vill göra och så lite tid. Känns det igen? Men i år har jag bestämt mig för att vara mer stilla och göra mer av ingenting.

Läste idag om ”årets julklapp” som tydligen är en robotdammsugare. Hur gick det till? Världen brinner och i Sverige köper vi robotdammsugare. Kanske har vi tomtar på loftet – på riktigt.

Det spås dessutom att vi svenskar ska köpa julklappar i december för 75 miljarder. En ökning med 3-4 miljarder jämfört mot förra året. Tänk vad mycket annat vi skulle kunna göra med de miljarderna. Eller åtminstone en del av dem.

Sug på den julkaramellen en stund.

Ibland funderar jag på att bojkotta julen. Ja, den jul många av oss firar i Sverige i dess vanliga mening. Men samtidigt älskar jag julen med mycket av vad det innebär; levande ljus, gran, hyacintdoft, glögg, god mat,paket. ledighet med familjen, tid att umgås och ibland en sväng till ”Back to the past” i Södertälje där man med lite tur även hittar vänner från förr. Får sig en svängom och ett gott skratt.

Kanske får det i år bli en jul som är lite annorlunda. Lite mindre paket, lite mindre mat, lite mindre godis. Färre myror i brallan.  Ja lite mindre av allt.

Jag vet ännu inte hur vi kommer att fira vår jul i år, men ska sannerligen fundera på det och försöka hitta tillbaka till det julen egentligen handlar om. Julottan i Mörkö eller Hölö kyrka brukar vara en höjdpunkt och vissa år tar jag mig dit och andra gånger har jag istället somnat om. I år ska jag nog ta mig dit i gryningen.

Det finns också ett gäng människor som är ensamma i jul och där finns en del man kan göra för att hjälpa till. I Södertälje finns t ex ”Julkassen”, ett fint initiativ som gör att några fler slipper vara hungriga. Stadsmissionen, BRIS, Äldrekontakt, Barncancerfonden och många andra gör också ett jättefint arbete kring jul, så jag hoppas att fler är med och stödjer dem.

Och en sak är jag helt säker på. Det kommer inte bli någon robotdammsugare.

/Anni