Dreamer eller doer?

11254122_650545275047337_2135135245_n

Ibland önskar jag att jag vore en doer fullt ut. Du vet inte en halvdan som gör lite grann på olika håll och inte kvickt går hela vägen med något specifikt. Somliga löper hela linan ut, följer sin dröm. Doers på riktigt liksom. Andra gör som jag – lite av varje, här och där, kanske på vägen mot målet.

Igår hade jag en ny följare på mitt Twitterkonto @annisvensson; Doers magazine – Sveriges största magasin om idéer som blivit av. Som alltid blir jag nyfiken på vilka de är, de som valt att följa just mig.  När jag har en stund över brukar jag spana in varför någon följer och kanske hur hen hittat mig.  Och just idag hände något som inte händer ofta. Jag fastnade på Doers magazines hemsida som var full med härliga exempel på människor som lever sina drömmar. Som vågat tro och som tagit steget. Fullt ut.

Direkt fastnade jag där trots att jag borde ägnat mig åt annat. Inspirerande människor som berättar om hur allt började för just dem. Hur de gjort verklighet av sina drömmar. Doers.

Och jag funderar på mitt eget liv. Jag sätter mål, planerar och får väldigt mycket gjort så jag är ju en doer. Det har till och med ett väl renommerat ledarskapstest slagit fast, att jag är analytisk, målinriktad, ser helhet, är strategisk och får saker gjorda.

Just nu sitter jag och funderar över det här och skriver samtidigt som dottern badar. Ibland kilar jag in och får en glass ifrån badcaféet som hon driver i badkaret just ikväll. Sedan lägger jag fram kläder till imorgon och skriver lite till. Packar en väska och äter en blåbärspaj i dotterns badcafé, skriver en rad till för att sedan läsa godnattsaga. Känner du kanske igen pusslet med barn, jobb och ett brinnande intresse för skrivande eller något annat som du inte riktigt hinner med, men som du bara måste göra ändå? För att det ger energi och är så kul.

Och så alla dessa ständiga hinder som man möts av. Dammbollarna har jag lärt mig blunda för, åtminstone ibland. Och vilar gör jag en hel del. Men bilen som behöver däckbyte, besiktning innan månaden är slut, maten som ska lagas, tandläkarbesöket, körningen till discot, inköpen av mat, nya gummistövlar, den oändliga mejlväxlingen med försäkringsbolaget och allt det andra. Samtidigt som jag får massor gjort gör jag inte det jag borde göra fullt ut, så som en riktig doer. Skriva klart mitt första verk. Det kanske är mitt problem, att jag försöker göra flera saker samtidigt och hoppas att någon härlig fe ska dyka upp och ge mig extra tid så att den där boken jag drömmer om äntligen kan bli klar.

Men det kommer ingen fe. Vare sig till  mig eller dig, inte idag och inte imorgon.

Flera berättelser pockar på uppmärksamhet och jag skriver lite här och där. Bloggar lite när jag inte kan jobba med det andra skrivandet för att kunna ”pysa” ut lite tankar när jag behöver det. Skriver en och annan krönika. Och får lite ny energi av något hejarop vid horisonten.

Jag är nog både en dreamer och en doer. Kanske känner jag mig mer som en komplett doer när mitt första verk blir klart och utgivet. Mitt stora mål i livet just nu.

Kikar i mitt minnesarkiv med bilder och minns sommarens skrivarkurs i Eringsboda med Kim M Kimselius och den gamla bryggan och sjön där jag tog ett dopp. Försöker minnas hur jag tänkte där och då. När allt blev tydligt, inspirationen spirade och jag bestämde mig för att det första verket ska bli klart. Det är jag och ingen annan som kan lösa det. Ingen fe och inga extra timmar på dygnet. Bara prioriteringar och skrivtid. Målet ska nås, men jag kommer behöva lite mer tid och det ska jag ge mig själv.

Kolla in själv och se om du också blir inspirerad av doers som följt sina drömmar; Doers magazine

Är du en dreamer eller doer?

/Anni

Plötsligt händer det.

fonster_1508

Du vet kanske den där känslan. När du bara vill omfamna hela världen. Har du känt den någon gång? För egen del har den känslan senaste tiden varit ett sällsynt inslag i mitt liv. Men i somras under en skrivarkurs började jag ana den. Och igår kom den med full kraft. Galopperande.

Vips! hoppade jag runt, gjorde ”tjolahoppsasteg” och hojtade. Helt galet egentligen och jag undrar vad grannarna trodde att jag höll på med. Kände mig så oerhört lycklig! Vad är då anledningen till detta närmast obeskrivliga lyckorus? Jo, det kom ett mejl från redaktionschefen på en av Sveriges större veckotidningar:

”Tack för krönikan. Den är intressant och jag kan mycket väl tänka mig att använda den under samma villkor som senast. Återkommer med publiceringsdatum inom kort.”

Det är underbart. Min krönika jag skrivit för mitt eget nöje, blir publicerad (den andra publiceringen någonsin på kort tid). Mina egna ord. Och kanske ännu viktigare – mina egna tankar. I en tidning där vanligtvis fler av krönikörerna är etablerade och kända skribenter.

annikronika1508
Så här glad var jag igår vid ”tjolahoppsastegen”. Till och med lite vindtyrig, beror nog på lyckoruset.

Under semestern var jag under en helg på skrivarkurs med härliga Kim M. Kimselius. Hon, alla på kursen (tack!) och platsen vi var på i lilla Färingsboda gav mig så mycket inspiration. Och jag har sedan dess skrivit som aldrig förr. På mina bokprojekt, i bloggen och många utkast till krönikor. Jag kan inte sluta skriva.

Och jag tänker tillbaka på hur just det här gick till. Förutom att jag haft en sagolik inspiration förstås… Första dagen jag återvände till arbetet efter semestern tänkte jag mycket på det här kring att våga. Och att ibland måste man våga chansa med saker för att komma någonstans.

Chefredaktören hade sagt före sommaren att jag skulle höra av mig framåt hösten med nya uppslag, om jag hade några. (Han skulle bara veta, jag har en hel låda full.) Tänkte att det är ju i och förs sig fortfarande sommar nu, men kände att flera texter jag ”petat” ihop var riktigt bra. Jag vågade tro att det var möjligt.

Så jag skickade mejl med ett förslag. Det må bära eller brista. Och det värsta som kunde hända var ju att jag inte skulle få svar eller möjligen ett nej. Dagarna gick.

Men så kom ett mejl igår och jag fick ett JA! Det är som lite av min dröm går i uppfyllelse, steg för steg. Sakta, men säkert. Det går. Det går faktiskt. Mina ord är tillräckligt bra och det jag har att berätta är tillräckligt intressant för att publicera. Hurra! Hoppas nu också att ett förlag får upp ögonen för mig så småningom 😉

Och kan jag så kan du.

DECIDE WHAT IT IS THAT YOU WANT.
WRITE THAT SHIT DOWN.
MAKE A PLAN.
AND…
WORK ON IT.
EVERY.
SINGLE.
DAY.

(Tack Dag Öhrlund, i gruppen Författare på Facebook för det citatet.)

Igår kväll lyssnade jag på ”Kenta”. Och sedan somnade jag med ett stort leende.

Boktips – Att hitta glädje i skrivandet

atthittagladjeiskrivandet

”Att hitta glädje i skrivandet” är en skrivarbok av författaren Kim M. Kimselius som gett ut ytterligare en bok om skrivande. Men Kim är kanske främst känd för sina historiska äventyrsböcker. Läs mer.

Jag upplever att den här boken inte bara berättar om skrivandet, den beskriver även tydligt ”hur” man går tillväga när man vill skriva en bok. Från början med hur man kan hitta idéer, t ex genom drömmar och egna livserfarenheter Den ger även konkreta tips kring upplägg och innehållsplanering, ända från början, fram till en färdig bok med olika möjligheter till publicering, marknadsföring osv. Det berättas även om de klassiska delarna inom skrivandet man behöver behärska som skicklig författare; karaktärer, miljöskildring, gestaltning, dialog m.m. Det finns också gott om konkreta tips, råd och till och med mallar för innehållsplanering, uppdelning av långa texter, hur man kan göra för att skriva fler berättelser samtidigt och mycket annat.

En annan bra sak är att boken är lättläst. Den är omfattande (416 sidor), men har en tydlig uppdelning med många, korta kapitel. Det gör att man kan sträckläsa boken (som jag gjorde eftersom jag omöjligen kunde sluta när jag väl börjat), men det går lika bra att slå upp de delar men är mest intresserad av och läsa bara en del i taget i den ordning man vill. Perfekt om man har ont om tid, men söker snabba svar för att komma framåt snabbt i skrivandet.

Det som också är fint med boken är att den verkligen inger hopp till alla människor som älskar att skriva. Man kan om man vill. Viktigast av allt är att skriva med glädje. Det ska vara kul att skriva! Om man älskar det man gör, blir det ofta bra.

Boken är fantastiskt bra. Och den är inte lik någon annan skrivarbok jag läst. Den ger dig både idéer, kunskap, mallar och kanske framför allt hopp, glädje och inspiration. När även du en dröm om att bli författare – läs! Som Kim skriver; ”Allting går – bara man vill och bestämmer sig för det.”

Och lyckas du så småningom med ditt skrivprojekt. Berätta om det, hur du gjorde och hjälp andra att uppfylla sin skrivardröm. Att ”skicka vidare” gör oss alla rikare. Ett fint, ärligt budskap som genomsyrar hela boken. Jag skriver Kim, jag skriver!

/Anni Svensson

När är man författare?

Dator

Ja, när är man egentligen författare? På riktigt.

Är det kanske när man alltid skriver för att man måste? Ord som kräver att få komma ut. Och är det viktigt vad man skriver? Blogg, böcker, artiklar, krönikor… Eller är man författare först när man fått en eller kanske flera böcker publicerade?

Jag tror det finns olika sätt att se på frågan. En del anser att man är författare om man alltid skriver. Det vore perfekt för då kan jag kalla mig författare och det är en inneboende längtan sedan länge. Men om man kikar hos Författarförbundet kan man inte bli medlem förrän man har två utgivna skönlitterära eller faktaböcker för vuxna eller barn: ”Grunden för medlemskap är att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.” Pjuh. Det är en bit kvar att vandra med andra ord. Men målet är satt.

För egen del kan jag inte kalla mig författare förrän jag fått minst en bok publicerad eller i alla fall när något av mina alster är del av en publicerad bok. (Kanske blir det verklighet nästa år då jag och mina skrivarvänner från en skrivarkurs ger ut en antologi tillsammans med Kim M Kimselius.) Hurra! ett steg framåt och med små steg kommer man långt…

Jag är kommunikatör och får jobba med ord varje dag – det är fantastiskt roligt och jag är tacksam, eftersom jag älskar att skriva. På min fritid har jag bl a skrivit flera bloggtexter som gästbloggare, vilka fått oerhört bra spridning. Och en krönika blev i våras publiceras i en veckotidning. Hurra! Framgångar som gett mig energi att skriva vidare.

Men på något vis är det inte tillräckligt. Jag vill mer. Flera utkast till böcker ligger i min byrålåda. Den första boken är efter många år på god väg att bli klar, förhoppningsvis till årsskiftet. Med lite eftertanke vill jag nog sluta kalla det böcker, precis som Författarbundet gör. Vill hellre kalla det verk, eftersom jag nu förstår hur mycket hårt arbete som ligger bakom varje bok. Eh, jag menar verk 🙂

En semestervecka kvar och jag filar vidare på flera både små och stora verk. På pappret och i datorn, men även i tankarna bygger jag berättelserna. Idag har jag hämtat inspiration vid en av mina favoritplatser, havet. Var hämtar du inspiration?

morko_grevensbad_1508
Grevens bad, Mörkö

/Anni, blivande författare av ett eller flera små och stora verk

Att skriva med glädje

Det är titeln på författaren Kim M. Kimselius första bok om skrivande. En fantastisk liten bok som gav mig insikter, många goda råd, högre fart och ledtrådar till hur jag på bästa sätt ska bli klar med mitt eget pågående bokprojekt. Eller egentligen mina flera olika bokprojekt, varav ett av dem ska vara klart som utkast för korrekturläsning till årsskiftet. Och ja man kan ha flera bokprojekt på gång samtidigt. Det kan till och med finnas fördelar. Kika här.

image

Skrivarboken ledde mig till Kim. En framgångsrik författare som gärna delar med sig av sina bästa tips. Kim gillar liksom jag tanken på ”Send it forward”. Har du förmånen att lyckas väl med något, hjälp någon annan att uppnå sina mål. Om du kan. Och nu sitter jag lycklig på tåget hem från hennes skrivarkurs i Eringsboda. Under två dagar har jag fått ny inspiration och ännu mer fart på mitt skrivande. Jag kan varmt rekommendera Kims skrivarkurser och hennes blogg med skrivartips. Hon är en perfekt coach som gör skrivandet ännu roligare.

Jag har förutom trevligt sällskap fått mycket energi under den här helgen. Skratt, glädje, applåder och människor som delar en passion ger kraft. Så stort tack Kim och alla kurskamrater som delat med sig öppet av både skrivartips och livshistorier. Nu ska vi ge ut en antologi tillsammans nästa år. Så roligt! Och jag vill bara skriva, skriva….

Ingenting är omöjligt. Författardrömmen lever och spirar 🙂

Ps Kim har nu gett ut en ny skrivarbok ”Att hitta glädje i skrivandet”. Den har jag med mig till hängmattan tillsammans med hennes ”Mysrys”…

image