När nattmörkret lagt sig vill ögonen, tankarna och allt det andra som jag bär på få vila. Men ikväll finns något där som gör att ingen vila finns att finna. Mörka minnen från en tid långt tillbaka som väckts av en uppbruten källardörr och några mycket gamla flyttlådor.

Minnen som borde fått möjlighet att ännu en tid stilla tiga tyst i sina lådor. Minnen som istället kastats ut på ett grått, kallt betonggolv där jag fann dem, blödandes i bländande vitt ljus, omöjliga att inte se.

Om du visste, du som öppnade dessa lådor. Hade du gjort annorlunda? Det var mitt beslut att varsamt och noggrant stänga igen dem. Det borde varit mitt beslut när och var de skulle öppnas. Jag var nästan där.

Det borde vara du som blöder inatt.

/Anni