Fyra bra verktyg för skrivare

/ annisvensson / Lämna en kommentar

anni_svensson_1

Ni som följt mig vet att jag testat mig fram, en liten bit i taget när det gäller att publicera mina texter. Ju mer som blir antaget, publicerat och kommenterat desto lyckligare blir jag och min skrivarsjäl. Det bygger upp ett förråd med energi och min tro på att jag ska lyckas med de större skrivarprojekten stärks.

Igår hade jag förmånen att få vara gästbloggare i Agneta M Lindhs ”Skrivarbloggen” med inlägget ”4 bra tips för skrivare.” Det finns många fler tips än så, men allt fick inte plats, så vi får se om det kanske kan bli en fortsättning på det temat så småningom.

Om du är en skrivare hoppas jag att du tycker inlägget är intressant. Här kan du läsa på Skrivarbloggen: ”4 bra tips för skrivare”

Hoppas du gillar och att du kanske, kanske hittar något du har användning för som du inte kände till innan.

/Anni

Min sanning.

/ annisvensson / 1 kommentar

Häromkvällen upptäckte jag att författaren Henning Mankell och jag har en sak gemensamt, eller egentligen två. Vi började båda läsa och skriva tidigt för att sedan fortsätta skriva hela livet och vi båda blev övergivna av våra mammor. Han visserligen tidigt i livet och jag själv på sätt och vis, långt senare.

Det var en slump att jag hamnade framför tv:n, för numer ser jag inte särskilt ofta på tv. I min prioritering att få mitt första verk, min första bok klar har tv utgått från min lista av viktiga saker jag vill göra på fritiden. Men då satt jag ändå där i fåtöljen och programmet ”Min sanning” dök upp med gästen Henning Mankell. En författare jag nyligen fått upp ögonen för och som tragiskt nog gick bort i cancer för ett par veckor sedan, bara 67 år gammal.

Henning Mankell, fotograf Lina Ikse. Källa: pressbilder Leopard förlag AB.

Henning Mankell, fotograf Lina Ikse. Källa: pressbilder Leopard förlag AB.

Nu fick jag veta lite mer om författaren vars verk jag ännu inte läst och jag satt plötsligt fast där, orörlig och fascinerad, framför den där tv:n jag inte ska titta på. Jag trodde att Henning Mankell nästan uteslutande bara skrivit böcker om Wallander, men där hade jag helt fel. Han har skrivit många fler böcker i helt andra genrer. Till och med en barnbok, ”Katten som älskade regn”. Visste du det? Jag hade inte en aning.

Henning berättar om hur han läst många böcker och texter under sitt liv och hur han lärde sig läsa och skriva med hjälp av sin farmor. Han berättar också att när han hittar en text han tycker är riktigt bra så skriver han av den, ord för ord. Sedan funderar han på varför just den texten är så bra och på så vis har han lärt sig massor om skrivande. Ett tips han gärna ville dela med sig av till alla som skriver och det gjorde mig glad. För det är precis så jag gör, skriver ned sådant som andra skrivit och ibland också sagt som jag tycker är bra. Det har jag även gjort i tidigare blogginlägg, citerat delar av texter som jag tycker briljanta. Gör du också så ibland? Skriver av texter du tycker om?

Henning berättar om spännande saker kring sitt liv och författarskap och att han (precis som jag) ofta skriver om vad det innebär att vara människa, kanske för att bättre förstå den värld vi lever i. Han berättar också om mamman som övergav honom som ettåring (och hans två syskon) och hur det nog präglat hans liv. Och just där stannar vi lite. Min mamma försvann långt senare, men sorgen över en förlorad mamma delar vi.

Och han fortsätter. Vid femton års ålder ska han äntligen få träffa henne på ett café i Stockholm city där de stämt träff och hon inleder efter femton års frånvaro med ”Jag är förkyld, kom inte för nära.”

Som mamma är det oerhört svårt att förstå mammor som överger sina barn. Men de finns. Det händer. Vad beror det på? Och vad händer med de barnen? Kanske hittar vi en del av svaren i Hennings biografi eller i hans näst sista verk ”Kvicksand”, en bok om livsglädje (som jag nyss beställt och nu ska läsa). Kanske hittar vi några svar i mitt första verk som ska bli klart till årsskiftet.

Tack, Henning för inspiration. Det hade varit fantastiskt att få möta dig, tyvärr blev det inte så, men dina verk lever för alltid vidare och nu ser jag fram emot att få läsa dem.

Här kan du kika på hela programmet: ”Min sanning. En gäst, ett samtal, en timme.”

/Anni

Vad vill du inte göra?

/ annisvensson / Lämna en kommentar

vägen_2

Författaren Henning Mankell har lämnat oss, bara 67 år gammal. Jag har aldrig läst något av hans verk, men nu ska jag göra det. Vill du veta varför?

Jag läste ett citat idag från hösten 2014 där Henning intervjuats av TT och det lyder så här:

”Tiden är knapp. Du hittar aldrig en 25:e timme som du tappat bort i någon påse i köket. Den finns inte. Alla människor måste bestämma sig för vad de inte vill göra. Jag har varit ganska duktig på det, att alltid värdera min tid.”

Det finns mycket intressant kring Henning och den sak som fastnat mest är att han vänt på den frågeställning jag ofta har. Ni som följt min blogg vet att jag ibland ställer frågor kring vad jag eller du vill göra. På riktigt. Och att det är viktigt att komma fram till det, vad man innerst inne vill med sitt liv och att följa sitt hjärta, hitta sin egen mening och mål. Henning däremot vänder på det hela och tycker att vi bör fråga oss vad vi inte vill göra. Intressant. Kanske ger det helt nya svar som leder var och en av oss i rätt riktning?

Henning skrev också en hel del om sin sjukdom i krönikor för GP (Göteborgsposten). I sin sista krönika citerar han i slutet Peo Enqvists ord:

”En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva”.

Henning Mankells näst senaste verk heter ”Kvicksand”. Där skriver han om livsavgörande ögonblick, om möten med gatubarn och om den egna uppväxten . Ett till verk på min ”att-läsa-lista” efter att idag ha fått veta lite mer om honom.

Tack för dina kloka ord, Henning, vi ses kanske i skrivarklubben i Nangiala. Fram till dess fortsätter jag att ta bort sådant ur mitt liv som jag inte vill göra. Och försöker göra mer av det jag verkligen vill. Till exempel att läsa ”Kvicksand” och skriva klart mitt egna första verk.

Har du någonsin funderat över vad du inte vill göra? Och har du i så fall gjort någon förändring i ditt liv?

/Anni

Vad väntar vi på?

/ annisvensson / 2 kommentarer

himmel_cool_stor

Få lär ångra att de inte jobbat mer. Eller tjänat mer pengar. Tror jag. Vad tror du att du kommer ångra när du kastar in handduken en dag? Du vet den där dagen, då livet tar slut.

Jag vet nu vad mitt mål är och vad jag vill göra. Men det tog många år, ett antal omprioriteringar och en olycka för att komma fram till det. Och nu försöker jag vid sidan om mitt jobb, som är kul, förverkliga en dröm om att bli krönikör (snart två publiceringar!) och författare. Att skriva ännu mer och låta alla ord jag har inom mig få komma ut. Det är svårt, jättesvårt och ofta fylls jag av tvivel. På min förmåga, mitt mål och mina möjligheter. Men jag har bestämt mig för att i alla fall försöka. Då vet jag åtminstone att jag har provat.

Vad är din dröm om du känner efter längst därinne? Gör du det du vill? Alltför många gör inte det, har jag förstått. Men livet är ju så kort, så borde vi inte alla försöka göra det vi drömmer om eller tycker är viktigast? Det där som gör oss alldeles pirrigt glada och lyckliga. Vi som har sådan fantastisk tur att vi bor i ett land där mycket är möjligt.

Det är under den korta tid när vi är lediga som vi försöker fylla våra liv med det vi egentligen vill göra och det vi längtar efter. När vi har semester. Då ska drömmar uppfyllas. Men alla andra dagar då? Är inte livet alldeles för kort och värdefullt för att bara göra det vi egentligen vill under en kort semester?

Jag läste i en artikel i Sydsvenskan, skriven av Ann Heberlein om att tidningen The Guardian publicerat en intervju med en sjuksköterska som arbetade med vård av människor i livets slutskede. Superintressant. Hennes svar på vad människor ångrar när de ligger inför döden är att de inte haft modet att leva enligt egen vilja. Många människor upplever att de levt mer enligt omvärldens förväntningar än i enlighet med egen önskan.

De ångrar också att de arbetat för mycket, att de tappat kontakten med vänner, att de inte tillbringat tillräckligt mycket tid med sina barn och att de inte unnat sig att vara lyckliga.

Kanske något att fundera över nu idag, även om det är svårt. Och även om en förändring skulle innebära ett gäng hinder på vägen. Väldigt mycket är ändå möjligt här i vårt fantastiska land.

Så, vad väntar vi på?

Här kommer musiken och låttexten som gav mig inspiration till just det här inlägget.

Tvivel.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

image

Om jag bara lyssnar till mitt hjärta, inåt, finns bara en sak jag vill göra. Skriva min historia, kanske din historia och våra berättelser. Många ord och berättelser finns redan där sedan lång tid tillbaka, de bara väntar på att få komma ut, att få skrivas. Men så kommer stunderna av tvivel, då det blir svårt, näst intill omöjligt att fortsätta.

Men varför tjata om detta skrivande? Ja, det handlar kanske om att skrivandet blivit en nödvändighet, av flera olika anledningar. Jag vill beröra och bli berörd, kanske hjälpa någon annan och ge mening. Berätta att ingen någonsin vandrar ensam. Att livet kan vara mörkt, men att det oftast eller nästan alltid finns ljus lite längre fram, lite längre bort. Att det finns en mening i mycket som vi kanske inte ser just för stunden. Det finns ord som bara måste få komma ut.

Skriva ger mig och mitt liv större mening och mål och med skrivandet hoppas jag så småningom även ge andra möjlighet att se sin egen mening och sitt eget mål. Och det finns ju så mycket att berätta. Jag vill inspirera, dela med mig av erfarenheter och synliggöra hopp och möjligheter till alla som behöver. Men just nu tvivlar jag igen. Blir det tillräckligt bra? Varför gör jag det här? Vad händer om ingen vill läsa? Vågar jag bli besviken?

Inom mig har en författares längtan byggt sitt bo.
Vill vara den som med ord bringar hopp och tro.
Men så pickar på axeln den oroligas själ.
Tro inte du klarar det till slut.
Förhäv dig inte och tro det kan gå väl.
Den starka lågan åter falnar och brinner sakta ut.

En del hävdar att tvivel är bra. Det är bara då saker till slut kan bli riktigt bra och kanske är det så? Det jag däremot vet är att många tvivlar någon gång då och då, även stora författare, uppfinnare och inspiratörer. Och jag är nog snart tillbaka, för om det är något jag är riktigt dålig på, så är det att ge upp. Läs gärna Christina Holmströms fina inlägg på temat tvivel i Debutantbloggen: ”Till och med Khemiri”

”Det är farligt, sade tvivlet. Det är farligt, sade rädslan. Det är onödigt, sade förnuftet. Prova ändå, viskade hjärtat.” /Okänd 

/Anni

Att ändra tankebana.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

dimma

Ibland hamnar vi ofrivilligt i ett mönster eller i en negativ tankeloop som kan vara svår att ta sig ur. Det kanske är motigt på jobbet, du själv eller någon nära blir sjuk, något blir inte som du tänkt, en konflikt som tornar upp sig, allmän stress över att inte hinna med det du vill eller annat som tär på ett eller annat sätt. Vips! Så sitter man där och tänker väldigt negativa tankar.

Det händer även mig då och då. De som känner mig lite grann ser det nog inte så ofta, eftersom jag oftast är glad. De som känner mig lite mer vet att jag har mina stunder då tvivel och negativa tankar sätter in. Hittills i livet har jag tagit mig igenom de tillfällena efter bara en liten stund eller kanske efter en dag eller två och ja okej, ibland något längre. Häromdagen när jag pratade med en vän som frågade hur jag gör och som behövde lite stöd i sina funderingar började jag klura på det.Hur gör andra och hur gör jag för att ta mig upp igen? Jag kom fram till ett antal olika saker man kan göra och som fungerat för mig. Kanske fungerar något av tipsen också för dig? Det är ju dumt att sitta och hålla på dem om de kan göra någon nytta för någon annan.

1. Fundera på vad det är som gör dig på dåligt humör, vad som får dig att vara nere istället för uppe. Är det jobbet eller något privat, en speciell människa det rör? Oavsett, vad det är så plocka fram det, titta, vrid, vänd och fundera. Är det något du har möjlighet att själv förändra? Då kanske du ska göra just det. Olof Röhlander har en del bra tankar kring det här, ”När var du som lyckligast?”

2. Om tankarna inte blir tydliga eller om du har svårt att fokusera. Rör på dig. Motion i alla former är bra för tankeverksamheten. Du blir lugnare, kan tänka mer klart. Jo, det är sant. Till och med en liten promenad kan göra susen och få fart på hjärncellerna. Dessutom tillverkas något slags glädjehormon i kroppen när du rör på dig, så per automatik känns det lite, lite bättre efter en stund. Gärna en promenad och helst i skogen. Prova, så får du se. Det fungerar! (Och går du igång på mål som jag gör, kan du testa Runkeeper, en finurlig och gratis liten app som mäter dina sträckor m.m.)

3. Se en rolig film eller gå på en skojig teater med någon du gillar om du kan och skratta. Det är huvudsaken att du gör något som får dig att skratta. Mycket. Jag tittar t ex gärna på Johan Glans, då är det omöjligt att inte le. Lite skratt ger mer skratt.

4. Lyssna på musik som du verkligen tycker om. Musik är en av de bästa metoderna för att komma i bättre stämning.

5. Läs en bok som du tycker är intressant. Kanske kommer nya tankar och idéer. Numer finns ju också ljudböcker som är helt fantastiskt. Du kan lyssna, medan du gör andra saker om du inte har tid att läsa på vanligt sätt. Även om jag tycker allra mest om att läsa ”riktiga” böcker så är ljudböcker ett bra komplement. Och vill du ha ett lästips kan jag rekommendera ”Slumpen är ingen tillfällighet”. Kanske är det inte en tillfällighet att du läser det här inlägget precis just nu. Det kanske finns någon mening i att du gör det?

6. Skriv. Skriv ned dina tankar, skriv ned det du funderar på. Ibland kan det hjälpa att bara skriva, rita, pyssla, bygga eller kanske måla om du har det intresset. Eller göra något helt annat med händerna. Bara det är något kreativt.

När jag har en mindre bra dag och jag inte kommer på något för att lyfta upp mig själv eller min omgivning försöker jag ändå hitta ljusglimtar i vardagen. De finns alltid där, men det gäller ibland att verkligen öppna ögonen och se dem. Eller hur?

Idag har jag instiftat hashtaggen #merabus Låt oss se vad vi kan åstadkomma med den. Kanske kan leda både dig och mig in på en ny tankebana.

/Anni Svensson, evig optimist, men just idag något trött

Ser du stjärnorna?

/ annisvensson / Lämna en kommentar

image

Flera gånger i livet har jag blickat mot himlen. I djupaste förtvivlan och sorg för att finna svar. När inget annat fanns.

Vid största glädjen, som exempelvis under sommaren när jag befann mig på en båt med min familj vid havet. Hade tid att tänka. Tid att skriva.

Och ensam när de andra sov, fick jag möjlighet att beundra den sagolika, vackra stjärnhimlen, med bara mig själv som sällskap.

Kikar du mot himlen någon gång? Tar du dig tid att se en stjärnbeströdd natthimmel? Precis som den är inatt?

Någon vet vad jag talar om. Känner igen sig. Någon har kanske inte en aning. Tycker kanske det låter märkligt. Oavsett, prova att stänga av alla ljud. Sätt dig ute ensam, en stund sent om kvällen. En kväll som den här. Och bara se. Känn.

Gör du det du vill? Är du på den plats du vill vara? Är du lycklig?

Vi må vara små i universum. Men vi finns. Och vi har alla möjlighet att göra det vi innerst inne vill. Och om du inte vet vad du vill har jag ett tips. Ja, jag vet att jag kanske är lite tjatig, men kolla in Alan Watts.

/Anni

Gör det nu.

/ annisvensson / 2 kommentarer

mindfulness

Hur ofta tänker vi att vi borde ringa den där vännen vi inte pratat med på länge. Skicka det där kortet till den person vi vet uppskattar just kort så himla mycket.  Hälsa på den som är sjuk, boka den där överraskningen till familjen, köpa eller kanske själv plocka den där blomman till någon vi gillar extra mycket. Eller något helt annat. Som vi vet betyder mycket för en annan människa.

Om du är som jag. Blir det inte särskilt ofta som vi tänkt. Det stannar i tanken. Det blir inget mer. Hinner inte. Orkar inte. Prioriterar inte just nu. Glömmer bort.

Vi far i vardagen mellan dagis, fritids, skola, jobb, middagslagning, matinköp, fritidsaktiviteter och alla ”måsten”vi har. Det finns så mycket som ska göras. Så lite tid.

Men så häromdagen. Läste jag en artikel om en tidigare kollega som startat eget företag. Ett modigt beslut. Hon jobbar nu med friskvård, massage, yoga och mindfulness. I en kort artikel i lokaltidningen berättar hon lite om mindfulness. Det handlar mycket om att stanna upp i vardagen. Känna efter. Vara i nuet. Andas.

Och häromdagen gjorde jag just det efter att jag läst artikeln. En kort stund stannade jag upp. Tänkte på en massa viktiga saker jag borde göra. Och då häromdagen gjorde jag en av dem. Köpte en blombukett på lunchen. En egenkomponerad historia med blommor och blad som jag trodde att just den här personen skulle gilla. Sen gick jag och lämnade buketten. Och hon som fick den blev väldigt glad.  Det behövs så himla lite för att göra en annan människa glad. Och det finns så mycket vi kan göra. Enkelt.

blommor kalla

Det kostar så lite. Och ger så mycket.

Vi borde vara mer i nuet. Jag borde vara mer i nuet. Andas ett slag, fundera på alla de där sakerna vi tänker att vi ska göra. Och gå och göra dem. Idag. Nu.

/Anni

Ps. Behöver du lite hjälp med mindfulness,  få hjärnceller och kropp i form, testa yin-yoga eller något annat med Carina och Move Your Mind. Och vill du göra något själv där hemma finns ”yoga i fickan”, superbra appar , t ex ”Livets puls, Yoga från Being Bubble” (med min tidigare yogainstruktör Charlotte Åström.)

Om inspiration.

/ annisvensson / 4 kommentarer

snacksamlaren

Funderat mycket på vad som inspirerar. Till att skriva.

Och för min del är det ganska många saker. Det verkar som ju mer regelbundet jag skriver, desto fler idéer kommer upp. Jag har mina pågående texter i huvudet när jag åker till jobbet, när jag handlar, när jag tränar, när jag läser nyheter osv. Och hela tiden stöter jag på saker som relaterar till det jag skriver. Kan det vara så att ju mer vi skriver, desto mer öppnar vi upp våra sinnen? Och vips! så skriver vi ännu mer.

För att hitta fortsättningen på den där inledande meningen. Eller den där lite kluriga rubriken, intressanta ämnet osv. Hur som helst så är det otroligt spännande.

Andra saker som inspirerar mig är;

  • Naturen. På mina promenader och cykelturer, särskilt i skogen har några av mina bästa idéer sett dagens ljus.
  • Träning och fysisk rörelse. Alla former där jag inte tar ut mig helt, ger mig inspiration. Så jag bör då rimligen röra mig ännu mer. Nu provar jag yoga igen efter ett uppehåll. Yin-yoga. Spännande att lyssna inåt.
  • Böcker och tidningar. Ju mer jag läser, desto mer idéer. Så mycket att läsa, alltför lite tid.
  • Musik. Vissa låtar eller musikstycken gör också att ord plötsligt kan bubbla upp inom mig. Ord som jag sedan skriver ned och använder i mina berättelser och texter.
  • Radio. Att lyssna på sommar-/vinterpratarna i radio P1, Ring P1 eller programmet Karlavagnen i P4 som sänds sent på kvällarna är fantastiska källor för nya idéer. Det handlar om livet och alldeles vanliga människor. Men också ovanliga situationer och spännande händelser.
  • Film. Det finns många intressanta filmer att kika på. För att nämna några; The Bucket list, Give it forward, En oväntad vänskap och Les Miserables.
  • Bloggar och skrivargrupp. Att följa andra som skriver och bloggare är så roligt. Ger massor av inspiration att hitta likasinnade.
  • Skrivarkurs. Ja, så roligt har jag inte haft på länge som jag hade på sommarens skrivarkurs. Bara jag, min dator, papper, penna och en grupp härliga människor och en kursledare som brinner för orden, precis som jag. Bättre kan det inte bli. Har gett mig energi och flow en lång tid efteråt.
  • Bilder och fotografier. Ibland när jag ser på fotografier kommer också ord och idéer. (Som bilden ovan, på min dotter vid en favoritstrand.) Och därför har jag börjat fotografera mer än tidigare.
  • Mening. Det behöver vara meningsfullt. Berättelserna jag bär på är sådana som kräver att få komma ut. Som måste komma ut. Och jag tror att det jag har att berätta kan hjälpa andra människor. Det är en stark morot för att fortsätta.
  • Mål. Jag behöver utmanande mål för att komma framåt. Det är ett sätt för mig att prestera bättre. Både när det gäller jobb, träning och skrivande. Mitt mål nu (för skrivandet) är att vara klar med min första bok/verk innan året är slut. Därefter tid för korrekturläsning och testläsare innan det är dags att söka förlag.

Och till sist tänker jag på en sak till som är viktig. För mig. För att få mer inspiration. För att fortsätta. Framgång och att lyckas. Att få beröm, en krönika publicerad eller några uppmuntrande ord från någon som läst din text, några ord från någon som säger att det där, just det där du skrev hjälpte mig den där dagen kanske är det allra bästa. Då vet man att det man skrivit kommit till nytta. Det gjorde kanske skillnad.

Någon gillar det du gör. Någon tror på det du gör.

Det är stort. Kanske störst.

Vad ger dig inspiration?

/Anni

Magi eller flow?

/ annisvensson / Lämna en kommentar

mörkö2

Små ord. Stor betydelse.

Ibland när människor som delar en stark passion, tro eller gemensamt intresse träffas händer något. Har du också upplevt det? Kanske under en fotbollsmatch, en konsert, en konstnärlig kurs eller ett yogapass?

Då vet du vad jag talar om. Det är nästan som om det vore något magiskt som sker.

Det hände mig nyligen på en skrivarkurs. Och känslan finns ännu kvar. Plötsligt öppnades nya dörrar. Skrivandet går som en dans. Jag kan inte sluta skriva. Idé efter idé poppar upp.

Kalla det magi. Kalla det flow. Kalla det vad du vill.

Men ibland bara händer det och det är fantastiskt.

Har du haft den känslan någon gång?

/Anni