3 285 sagor och en författarskola.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

skrivmaskin2

Ända sedan vår dotter som nu är drygt 9 år, föddes har jag eller hennes pappa läst en saga varje kväll vid läggdags. Varje kväll i 9 år det blir 3 285 sagor. Hennes läsintresse är och har alltid varit stort. Likaså hennes intresse för att berätta och skriva egna berättelser.

Jag har funderat en del på det där. Om vi vuxna kan påverka våra barns läs- och skrivintresse. Och vet du vad? Jag tror vi kan det. Ju mer vi läser för våra barn, desto mer kan de leva sig in i andra världar, i andra liv, andras känslor, verkligheter och overkligheter. Jag tror också att fantasin växer och får mer utrymme ju mer man läser för att inte tala om det man lär sig genom att läsa när det kommer till att sätta samman ord, meningar och lära sig stava.

När jag var liten kan jag inte minnas att det var så många sagor och berättelser som blev lästa för mig. Men det var en och annan och av olika anledningar hittade jag till böckernas fantastiska värld ändå. Jag var en flitig besökare på biblioteket och idag går jag till samma bibliotek tillsammans med vår dotter.

Idag när jag slog upp morgontidningen blev jag himla glad för där i Svenska Dagbladet fanns en författarskola. En steg-för-steg berättelse för barn och unga hur man kan tänka när man vill skriva sina egna berättelser.  En finfin guide i 10 steg som jag tycker passar lika bra till vuxna, skriven av författaren Lisa Bjärbo.

Del 1: Så kommer man på en bra berättelse

Del 2: Vem spelar huvudrollen

Del 3: Var befinner vi oss

Del 4: Så skapar du spänning

Del 5: Att välja form

Del 6: Den första meningen – hur viktig är den

Del 7: Hur skriver man prat i text

Del 8: Så botar du skrivkrampen

Del 9: Slutet

Del 10: Bearbeta din text

Här på Svenska Dagbladet Författarskolan finns hela guiden att läsa och fler intressanta artiklar om läsande och skrivande.

Så tipsa dina egna eller andra barn, ungdomar och även vuxna som bär på författardrömmar eller kanske bara bär på en historia som vill komma ut.

Stort tack till Lisa Bjärbo och till Svenska Dagbladet för inspiration.

Read and write on!

/Anni

En ny krönika!

/ annisvensson / Lämna en kommentar

anni_kronika_allas_2016_nr1

 

 

 

 

 

Jag har fått en ny krönika publicerad. En riktigt bra tjuvstart på det nya året. Hurra!

Vill du läsa hela krönikan så skynda dig till närmaste affär och köp Allas veckotidning nummer 1, nyårsspecial.

Jag hoppas att det nya året fortsätter i samma stil och att jag lyckas få fler av mina alster publicerade. Det finns många nu som ligger och väntar på att bli upptäckta.

Trevlig läsning och berätta gärna vad du tycker när du läst. Tack!

Ps Krönikan finns ännu inte digitalt men förhoppningsvis gör den det längre fram. Återkommer med en länk eller med hela texten här när jag inhämtat okej från tidningen.

Vad skriver jag om?

/ annisvensson / 4 kommentarer
penna_bocker

Foto: Mikhail Pavstuk via Unsplash.com

Det är en ganska vanlig fråga faktiskt. Och vad är det egentligen jag skriver förutom det jag bloggar och skriver krönikor om? Boken/verket jag jobbar med lite då och då och som jag jobbat med länge är en berättelse om hur ingenting är omöjligt. Det handlar också om hur viktigt det är att kanske stanna upp ibland och känna efter om man är på rätt spår, gör det man vill och mår bra. Och om man upptäcker att man gått vilse, hitta en väg till den plats där man vill vara.

Varje dag kan vara en ny början och berättelsen handlar dels om hur svårt och dels hur härligt bra livet ibland kan vara. Hur det kan bli om man bestämmer sig för att omfamna livet i både med- och motgång. Och oavsett vem du är, vad du varit med om eller var du kommer ifrån så har du möjlighet att bli vad du vill och göra vad du vill.

Mitt skrivande handlar i grunden om olika frågeställningar och jag skriver nog ofta för att själv söka svar på frågor, bena ut varför det ser ut som det gör eller varför en människa är eller beter sig på ett visst sätt. Försöker kanske genom skrivandet i romanform förstå både världen lite bättre och även människorna i den. Det blir intressanta berättelser hoppas jag. Berättelser där inte alla svar serveras, men kanske tänkbara svar skymtar fram.

Ännu inte utgiven, men jobbar sedan länge med att få klart min första bok. Sedan kommer fler. Numer har jag många idéer och påbörjade utkast som fylls på med tiden. Ju mer jag skriver, desto fler idéer ”poppar upp”. Men vad de andra berättelserna handlar om, det förblir tillsvidare en hemlighet.

/Anni

Ps Tycker du det låter intressant? Hoppas det! Skriv gärna upp dig på min intresselista så får du ett meddelande när första boken är klar. Tack.

När glöden falnar, men tar fart igen.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

glod_eld

För inte så länge sedan skrev jag så att tangenterna nästan glödde. Jag kunde helt enkelt inte sluta skriva. Orden flödade. Det blev både ett par noveller till en möjlig kommande antologi, blogginlägg och sidor i mitt pågående bokprojekt. Men så hände något. Glöden falnade.

Jag har försökt hitta tillbaka till glöden och det där ”skrivarflowet”, men upptäckt att det är lite svårt den här gången. För mig brukar det inte vara det, men nu tar det emot. Funderat över vad det är som gör att orden blir färre, eftersom jag vet att skrivandet är både viktigt och roligt.

Det kan vara en rad möjliga orsaker. Jag tror att det jag skriver kanske inte blir tillräckligt bra. Mitt kuliga jobb, en försäkringstvist och andra saker i mitt liv har tagit både mer tid och energi än vanligt. Och dessutom (kanske viktigast av allt) viskar en liten röst  att det nog inte kommer att gå så bra och varför skulle just jag lyckas med något som andra misslyckas med. Men mitt i funderingarna kommer ett mejl från en tjej som undrar hur jag egentligen gjorde när jag fick en av de där krönikorna publicerade.

Och vips! Ett litet mejl, några hejarop från ett par andra håll och jag är tillbaka på banan igen. För jag har ju faktiskt blivit publicerad flera gånger redan. Och det är så kul att skriva, oavsett vad som händer sedan. Jag har ännu inte en hel bok utgiven, ett riktigt verk, men jag vet att jag kan skriva och att det är oerhört kul. På jobbet går det bra och nu har vi här en tjej som vill veta hur jag gjorde när jag fick den där ena krönikan publicerad. Jag har redan kommit en bra bit på vägen och nu vill hon också uppfylla en dröm om att få sina egna texter publicerade. Här händer något inom mig och jag blir glad, får ny energi. Nu kan kanske jag hjälpa någon annan att nå en bit på vägen mot sina drömmars mål.

Hoppas att jag lyckas ge tillräckligt bra råd och att hon lyckas nå ut med sina egna ord. Håller tummen hårt. Och åter igen far fingrarna snabbt och lätt över tangenterna.

/Anni

Dreamer eller doer?

/ annisvensson / 4 kommentarer

11254122_650545275047337_2135135245_n

Ibland önskar jag att jag vore en doer fullt ut. Du vet inte en halvdan som gör lite grann på olika håll och inte kvickt går hela vägen med något specifikt. Somliga löper hela linan ut, följer sin dröm. Doers på riktigt liksom. Andra gör som jag – lite av varje, här och där, kanske på vägen mot målet.

Igår hade jag en ny följare på mitt Twitterkonto @annisvensson; Doers magazine – Sveriges största magasin om idéer som blivit av. Som alltid blir jag nyfiken på vilka de är, de som valt att följa just mig.  När jag har en stund över brukar jag spana in varför någon följer och kanske hur hen hittat mig.  Och just idag hände något som inte händer ofta. Jag fastnade på Doers magazines hemsida som var full med härliga exempel på människor som lever sina drömmar. Som vågat tro och som tagit steget. Fullt ut.

Direkt fastnade jag där trots att jag borde ägnat mig åt annat. Inspirerande människor som berättar om hur allt började för just dem. Hur de gjort verklighet av sina drömmar. Doers.

Och jag funderar på mitt eget liv. Jag sätter mål, planerar och får väldigt mycket gjort så jag är ju en doer. Det har till och med ett väl renommerat ledarskapstest slagit fast, att jag är analytisk, målinriktad, ser helhet, är strategisk och får saker gjorda.

Just nu sitter jag och funderar över det här och skriver samtidigt som dottern badar. Ibland kilar jag in och får en glass ifrån badcaféet som hon driver i badkaret just ikväll. Sedan lägger jag fram kläder till imorgon och skriver lite till. Packar en väska och äter en blåbärspaj i dotterns badcafé, skriver en rad till för att sedan läsa godnattsaga. Känner du kanske igen pusslet med barn, jobb och ett brinnande intresse för skrivande eller något annat som du inte riktigt hinner med, men som du bara måste göra ändå? För att det ger energi och är så kul.

Och så alla dessa ständiga hinder som man möts av. Dammbollarna har jag lärt mig blunda för, åtminstone ibland. Och vilar gör jag en hel del. Men bilen som behöver däckbyte, besiktning innan månaden är slut, maten som ska lagas, tandläkarbesöket, körningen till discot, inköpen av mat, nya gummistövlar, den oändliga mejlväxlingen med försäkringsbolaget och allt det andra. Samtidigt som jag får massor gjort gör jag inte det jag borde göra fullt ut, så som en riktig doer. Skriva klart mitt första verk. Det kanske är mitt problem, att jag försöker göra flera saker samtidigt och hoppas att någon härlig fe ska dyka upp och ge mig extra tid så att den där boken jag drömmer om äntligen kan bli klar.

Men det kommer ingen fe. Vare sig till  mig eller dig, inte idag och inte imorgon.

Flera berättelser pockar på uppmärksamhet och jag skriver lite här och där. Bloggar lite när jag inte kan jobba med det andra skrivandet för att kunna ”pysa” ut lite tankar när jag behöver det. Skriver en och annan krönika. Och får lite ny energi av något hejarop vid horisonten.

Jag är nog både en dreamer och en doer. Kanske känner jag mig mer som en komplett doer när mitt första verk blir klart och utgivet. Mitt stora mål i livet just nu.

Kikar i mitt minnesarkiv med bilder och minns sommarens skrivarkurs i Eringsboda med Kim M Kimselius och den gamla bryggan och sjön där jag tog ett dopp. Försöker minnas hur jag tänkte där och då. När allt blev tydligt, inspirationen spirade och jag bestämde mig för att det första verket ska bli klart. Det är jag och ingen annan som kan lösa det. Ingen fe och inga extra timmar på dygnet. Bara prioriteringar och skrivtid. Målet ska nås, men jag kommer behöva lite mer tid och det ska jag ge mig själv.

Kolla in själv och se om du också blir inspirerad av doers som följt sina drömmar; Doers magazine

Är du en dreamer eller doer?

/Anni

Myror i brallan och tomtar på loftet.

/ annisvensson / 2 kommentarer
jul_Nikola Jelenkovic

Foto: Unsplash, Nikola Jelenkovic

Det börjar lacka mot jul. Och jag har svårt att sitta still. Så mycket jag vill göra och så lite tid. Känns det igen? Men i år har jag bestämt mig för att vara mer stilla och göra mer av ingenting.

Läste idag om ”årets julklapp” som tydligen är en robotdammsugare. Hur gick det till? Världen brinner och i Sverige köper vi robotdammsugare. Kanske har vi tomtar på loftet – på riktigt.

Det spås dessutom att vi svenskar ska köpa julklappar i december för 75 miljarder. En ökning med 3-4 miljarder jämfört mot förra året. Tänk vad mycket annat vi skulle kunna göra med de miljarderna. Eller åtminstone en del av dem.

Sug på den julkaramellen en stund.

Ibland funderar jag på att bojkotta julen. Ja, den jul många av oss firar i Sverige i dess vanliga mening. Men samtidigt älskar jag julen med mycket av vad det innebär; levande ljus, gran, hyacintdoft, glögg, god mat,paket. ledighet med familjen, tid att umgås och ibland en sväng till ”Back to the past” i Södertälje där man med lite tur även hittar vänner från förr. Får sig en svängom och ett gott skratt.

Kanske får det i år bli en jul som är lite annorlunda. Lite mindre paket, lite mindre mat, lite mindre godis. Färre myror i brallan.  Ja lite mindre av allt.

Jag vet ännu inte hur vi kommer att fira vår jul i år, men ska sannerligen fundera på det och försöka hitta tillbaka till det julen egentligen handlar om. Julottan i Mörkö eller Hölö kyrka brukar vara en höjdpunkt och vissa år tar jag mig dit och andra gånger har jag istället somnat om. I år ska jag nog ta mig dit i gryningen.

Det finns också ett gäng människor som är ensamma i jul och där finns en del man kan göra för att hjälpa till. I Södertälje finns t ex ”Julkassen”, ett fint initiativ som gör att några fler slipper vara hungriga. Stadsmissionen, BRIS, Äldrekontakt, Barncancerfonden och många andra gör också ett jättefint arbete kring jul, så jag hoppas att fler är med och stödjer dem.

Och en sak är jag helt säker på. Det kommer inte bli någon robotdammsugare.

/Anni

Har du också märkt att klimatet är knäppt?

/ annisvensson / Lämna en kommentar

åska

Världen brinner och klimatet är på väg rakt åt pipan. Men i Sverige verkar vi fortsätta leva våra liv ganska mycket som vi brukar. Inklusive jag själv. Ju mer insatt jag blir i klimatfrågan, desto mer rädd och fundersam blir jag. Kommer vi överhuvudtaget ha en planet att lämna över till våra barn?

Nu tänker kanske någon att jag överdriver eller att jag lyssnat på fel personer. Men så är inte fallet. Det finns hur många som helst som försöker berätta det för oss och dela med sig av alla de fakta som finns. Och äntligen börjar de flesta medierna skriva om det. Över 95% av alla forskare är nu överens om att jorden sakta värms upp och att det är vi människor som är orsaken till det med våra utsläpp. Det finns tydlig forskning och rapporter som visar hur illa det är med jorden. Men vi lyssnar inte, jag lyssnar inte. Varför är det så? Personligen känns det som om jag inte orkar ta in. Det är för stort, för svårt och hur ska lilla jag kunna påverka i det som är mänsklighetens kanske viktigaste fråga just nu? För om vi inte har luft att andas eller en jord som är beboelig så spelar ju inget annat någon som helst roll.

Idag läste jag den här artikeln ”Climate Change – What you need to know” och förra veckan var jag på ett jätteintressant föredrag med meteorologen Madeleine Westin. Hon berättade insiktsfullt och engagerande om alla fakta kring klimatet och vad som är på väg att hända i Sverige och i världen.  Historiken, hur det sett ut och hur det ser ut nu och prognosen framåt. Vattennivåer som höjs (i bland annat Stockholm höjer man nu kajkanterna, visste du det?) isar som smälter, havsvattentemperaturer som ökar och som orsakar fler oväder, trädgränser som flyttas längre söderut och mycket annat. Har du märkt något själv med klimatet de sista åren? Det var en fråga som Madeleine ställde och de flesta i publiken räckte upp en hand…

Jag blev nedstämd, minst sagt, men det är också som Madeleine sade att nu vet vi och då kan vi i alla fall agera på det som sker innan det är för sent. Och det ligger ju något i det. Eller hur? Vi kan fortfarande göra något åt saken. Men vet du hur det står till med klimatet? Nu vet jag. Gäller bara att fundera på vad jag ska göra åt det. Man får kanske börja i det lilla, byta ut den gamla bilen mot en miljöbil, köra mindre bil när det är möjligt, fortsätta sopsortera, äta mindre kött, konsumera mindre osv. Det finns massor med råd man kan följa och jag måste själv göra mer än vad jag gör idag. Jag är inte ett dugg bättre än någon annan på att göra vad som behövs.

Det jag skriver om idag är dystert, men nödvändigt. Jag sitter på en massa information och fakta som jag hoppas fler kan ta till sig. Och jag hoppas att världens ledare kommer överens om ett bindande klimatavtal i Paris. Det finns inget alternativ. När min dotter frågar mig om tjugo år ”Om du visste om vad som var på väg att ske, mamma, varför gjorde du inget?” Då vill jag kunna se henne i ögonen och svara ”Jag gjorde vad jag kunde.”

/Anni

Ps Det här är helt utanför mina bloggämnen, jag vet. Men frågan är så viktig och upptar mycket av mina tankar just nu så det här inlägget var nödvändigt.

För dig som vill läsa/veta mer, några exempel:
Klotet, vetenskapsradion – Allt om klimatet
SvD Klimatpodden – ”Det är extremt bråttom”
DN – ”Vad är problemet med klimatet”
WWF – ”Var med och hejda den globala uppvärmningen”
Johan Rockström, professor i miljövetenskap  och Sommarpratare 2015 – om att vi måste ta miljöfrågan på allvar.
Per Holmgren, meteorolog – ”Ni fattar inte allvaret med klimatet”
IPCC – ”Fortfarande möjligt att begränsa klimatförändringarna”

Hur en brun dag blir gul.

/ annisvensson / 2 kommentarer

65DC9208-E1CD-42B9-AC87-12BB5A60066A

Du vet en sån där morgon när du vaknar och det är bistert grått utanför fönstret. Det hörs tydligt att det är stormvindar som viner där ute. Kroppen kanske värker lite här och där. Du är trött. Lusten att stiga upp och göra något vill inte infinna sig. Inte alls. Jag kallar det en brun dag.

Helst vill jag bara dra ned rullgardinen, ligga kvar i sängen och göra ingenting. Men jag tar mig upp, lagar Fars dags-frukost, dukar lite extra fint, tänder alla ljus jag kan hitta och tinar sommarhallon till havregrynsgröten. Efter en lång frukost smuttar jag på en kopp kaffe och funderar över nästa steg.

Bestämmer mig för att ta en promenad och tar på mig de fleecefodrade träningsbyxorna, drar ned mössan över öronen och sveper in mig i höstens största och tjockaste halsduk. Jag vet att om jag bara kommer ut så kommer jag bli bli piggare. Men att idag ta sig över tröskeln är som att bestiga ett berg eller åtminstone en gigantisk kulle. I motvind.

Men väl ute och efter en kort stunds promenad händer någonting. De bruna åkrarna skiftar färg. Tittar man riktigt noga är de inte bara bruna, där finns även lite beige och ljust gula toner. Och mitt i allt en mäktig, spirande, grön gran som påminner om att det snart är jul och hopp om ljusare tider.

Andas in den friska, höga höstluften medan vinden sliter hårt i både kläder och hår. Sakta börjar jag le, bara lite, men ändå ett gigantiskt framsteg. För jag vet innerst inne att det är bara jag som kan se till att den här dagen blir lite bättre. Bara jag.

Så jag trotsar hjärnan, den trötta kroppen och går lite extra långt (nåja, tre kilometer är ju inte superlångt, men bättre än ingenting.) När jag kommer hem ber jag om en timme till med egentid, vilket jag lyckligtvis får. Fyller badkaret med varmt vatten och badolja med doft av lavendel. Sjunker ned i det varma vattnet, sluter ögonen och drömmer om sommar och hav. Det är ju ändå inte så långt dit.

Funderar lite till och inser att idag är det dessutom söndag. Det betyder ett par timmars skrivtid på eftermiddagen. Mitt absoluta favoritintresse som gör att jag ler lite till och orkar lite mer. Skrivandet är en av de saker som ger ny energi. Även de bruna dagarna. Och precis då letar sig en strimma sol in genom badrumsfönstret, molnen har skingrat sig även denna dag. Min dag börjar nu skifta över till gult. Gyllene gult.

Vissa dagar bjuder motstånd, hårt motstånd. Då gäller det mer än någonsin att fundera över vad det är som får en att må bra, vad som får en att le. Och sedan se till att försöka göra just det. Och bara det. Oavsett vad man egentligen kanske borde göra. Du vet skippa den där stora högen med tvätt, städningen och alla andra måsten som alltid finns där. Nu ska jag se på film med familjen och sen är det dags för min skrivtid. Kanske blir det lite måla också. Bara för att det är kul.

Har du något favoritintresse som gör dig glad? Och om du också har bruna dagar, vad gör du för att få dem ändra färg?

/Anni

Intervjuad i Länstidningen Södertälje

/ annisvensson / 4 kommentarer

Ibland slår drömmar in och ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Och de där stunderna, när det väl händer, är så roliga. Jag har varit sjuk i några dagar och därför inte kunnat blogga om det här förrän nu.

Slottsparken, Ulriksdal, Stockholm. En fantastiskt vacker plats. En plats för drömmar.

Slottsparken, Ulriksdal, Stockholm. En fantastiskt vacker plats. En plats för drömmar.

För ett par veckor sedan skickade jag in ett förslag på gästkrönika till Länstidningen i Södertälje (LT). Den var formulerad som ett svar på nyhetschefen Carina Sigurdssons roliga krönika ”Hur överlever du vintrarna och mörkret?” Tyvärr finns den inte digitalt.

Men det blev ingen gästkrönika den gången utan istället en intervju och ett hedrande helsidesreportage med mig i tidningens del som kallas ”Lördagsporträttet” den 24 oktober. Så himla roligt och fint!

Här kan du läsa den digitala versionen: ”Att skriva är ett lyckorus, det är som att ha hittat hem”

Det återstår att se om min krönika om hur jag överlever höst- och vintermörker blir publicerad i Länstidningen, här eller någon annanstans så småningom.  Och om jag nästa år står på Akademibokhandeln på Kringlans varuhus och på Lunabiblioteket och signerar mitt första verk. Ibland slår ju drömmar in…

/Anni

Ps. Tack Carina Sigurdsson (nyhetschef), Roger Stigell (reporter) och Magnus Grimstedt (fotograf) på Länstidningen för ett fint reportage.

Våga tro att allt är möjligt.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

4C0DE23B-67A6-40D2-8DE7-639700C2E35A

Ibland får jag kommentarer som ”Hur ska du lyckas få en bok utgiven, det är ju typ halva Sverige som vill bli författare?” Ja, det är nog sant att många skriver och att många vill bli författare. Men varför ska man inte sikta högt om det är just det man verkligen vill? Vad är det som säger att det inte går att ge ut en bok om man har något viktigt att förmedla?

Jag väljer medvetet att sikta högt. Det finns en historia som är väl värd att berättas. Det finns till och med fler som är värda att berättas. Och kanske ännu viktigare är att jag är övertygad om att det är många som skulle behöva läsa dem. Därför skriver jag.

I mitt skrivararbete söker jag ofta inspiration. Till exempel människor som verkligen gör det de gillar utan att bry sig särskilt mycket om vad andra tycker.

Nyligen lyssnade jag på en intervju med en 103-åring som bloggar. Är inte det hur coolt som helst? Många skulle kanske säga att man vid 103 år är för gammal, att det nog inte kan finnas något intressant att blogga om eller att tekniken är för svår.

Kolla in Dagny som är Sveriges eller till och med kanske världens äldsta bloggare. Hon började blogga när hon var över 90 år. Här en intervju med henne på radio P1 tidigare i år: ”Vid 103 år är jag aktivare än någonsin” Och här hittar du hennes blogg: ”Blogga med mig”

Dagny, du är fantastisk och du inspirerar! Keep on!

/Anni

The one who follows the crowd usually get no further than the crowd. The one who walks alone is likely to find herself in places no one has ever been. /Albert Einstein