Om att skriva – Ajvide & Ajvide

ajvidemiajohn_sv2

Fantastiska Mia Ajvide och John Ajvide Lindqvist. De lät mig ta en bild och jag hoppas att de blir nöjda med resultatet (om de skulle se detta). Oj, vilken inspiration de gav mig ikväll! Tack!

Ikväll har jag varit på en fantastiskt inspirerande och rolig föreläsning med författarna John Ajvide Lindqvist och Mia Ajvide. Det var första gången de gjorde detta framträdande om skrivande tillsammans och jag hoppas de gör det igen och igen…

Två timmar på Medborgarskolan i Stockholm gick oerhört snabbt. Samtalet John och Mia emellan och deras berättande om skrivandet fängslade mig direkt. Det här var en sån där härlig upplevelse som man aldrig vill ska ta slut. Jag funderar över vad som var tricket och svaret är – det fanns inget trick.

De båda berättade med glädje, öppet och ärligt om skrivandet. Beskrivningar av ”så här gör jag” (de arbetar fram sina berättelser på olika sätt), svårigheter, möjligheter, hur de stöttar varandra och ovanpå det många konkreta tips. De kompletterar varandra på ett utmärkt sätt under föreläsningen och det verkar vara något som återfinns i deras dagliga skrivande. De skriver enskilt och helt olika berättelser, men sedan hjälper de varandra på vägen fram till det som till slut blir en färdig berättelse. Vips! En fantastisk kväll för en skrivare som jag. Det är omöjligt att återge allt, för det var två timmar fullspäckade med inspiration, men några små ”highlights” vill jag dela med mig av:

Om inspiration

Både Mia och John berättade om hur de får inspiration på olika sätt och jag kände igen mig oerhört väl i många delar.

Mia berättade om hur en bild, en mening, en artikel, en film, eller en berättelse från en vän kan skapa idéer till berättelser. Hon berättade även att hon både får vila och inspiration genom att gå i skogen (allt detta är precis som jag!) Men hon sa även något som jag inte tänkt på förut. Hon talade om att bilder eller filmer kan spelas upp innanför ögonlocken innan hon somnar. Jag har drömt fram delar av berättelser, men aldrig tänkt på detta sätt. Spännande tanke att prova…

John berättade i sin tur om hur han ofta får idéer vid transportsträckor, t ex vid färd med båt över havet. I något slags icketillstånd får hjärnan möjlighet att forma idéer. Han får bilder, ibland scener som bildar delar av en berättelse. Han berättade även om hur fler idéer dyker upp under skrivprocessens gång genom att han inriktar sig på sånt som går att skriva om. Ser möjligheter i saker runtomkring sig, följer spår och utforskar i fantasin hur de kan användas i skrivandet. Även här känner jag igen mig. Precis så fångar jag upp idéer till det jag skriver. Jag har kommit på att allt som är rörelse framåt ger mig nya idéer – som t ex en promenad, bilkörning osv och jag är så inne i det jag skriver att jag lever med min berättelse ständigt i bakhuvudet och ser möjligheter i princip överallt. Om du skriver – känner du också igen dig? 

Skrivande och musik

John berättade även om skrivandet och koppling till musik som jag tyckte var väldigt intressant. Han kan få idéer om att ha med citat från en speciell grupp eller artist som t ex the Smiths i en berättelse och sedan kommer fler idéer kring vad berättelsen ska innehålla och därefter börjar byggandet med en slags tavla där han lägger in bilder och delar av idéerna för att sedan sätta samman allt en hel berättelse. Han berättade också att han gärna skriver till musik och att en låt kan snurra många gånger för att ge den ”rätta” känslan till en berättelse. ”Låt den rätte komma in” har till exempel skrivits till lyssnandet av Morriseys ”Let the right one slip in”. Hur spännande är inte det? Såklart var jag tvungen att lyssna på Morrisey ikväll och den signerade boken ska läsas snarast. Jag skriver själv till musik ibland och den berättelse jag skriver nu skrivs till Arvo Pärt och ”Spiegel im Spiegel”. För mig är har det musikstycket betydelsen att speglingar i mörker kan bli till ljus. Mer om det längre fram…

ajvide_signeradbok

Mitt signerade exemplar av ”Låt den rätte komma in”. Hurra och tack!

Det här med anteckningsbok och struktur

Jag vet att många som skriver inklusive jag själv bär runt på en anteckningsbok eller skrivarbok som jag kallar den. Mia hade ett jäkligt bra tips som jag ska börja använda. Hon använder alla vänstersidor i sin skrivarbok för lösa minnesanteckningar, ord, enstaka meningar eller teckningar. Alla högersidor är för den strukturerade delen av kapitlet. Några få, men tydliga meningar som konkret beskriver innehållet. Var, när, hur, personer/karaktärer och vad som ska sägas med kapitlet. Hur smart är det? Jättesmart om du frågar mig. Det här är ett tips som jag ska börja använda för nu blandar jag lite hux flux innan allt kommit in i datorn. Inte bra.

Vikten av att skriva klart

Ännu ett exempel på bra tips var att skriva färdigt. Att skriva klart något, bli klar. Även om det inte blir bra så har man gjort ett försök – och blivit klar. Blev det inte tillräckligt bra kan man försöka igen efter att ha låtit texten vila. Eller påbörja något nytt eftersom något nu är klart. Jag kan känna igen mig även här. Mina kortare skrivarprojekt med noveller och krönikor som blivit klara och publicerade har gett mig kraft till att skriva mer och skriva längre. Det har gett mod och självförtroende och jag har kunnat gå vidare och känt en viss tillfredsställelse. Mycket bra tips. Skriv klart. 

Om redigering

Vi fick även flera tips kring redigering:

  • Låt texten vila, gärna ett par månader eller mer. Läs sedan igenom allt igen. Ofta får du syn på saker du inte såg när texten skrevs. (Helt sant kan jag intyga.)
  • Stryk och stryk igen. Ta bort så mycket som möjligt. Ofta framträder något som är mycket bättre än det som var innan om du stryker och kortar ned. (Jag vet! Men det är sååååå svårt! Bra att bli påmind.)

Den bästa kvällen

Mia och John berättar om sina bästa kvällar och det är då de läser sina nyskrivna texter för varandra. Wow! Vilket par och vilket fint partnerskap. Att ha någon att läsa för, att diskutera texter med, få feedback från någon man litar på och med samma passion för skrivandet. Det måste vara helt magiskt.

Det här var första gången Mia och John framträdde och berättade om skrivprocessen tillsammans på det här viset. Det var roligt, bra och väldigt givande. Igenkänning, skratt och många bra tips som jag tar med mig i mitt eget skrivande. Jag hoppas att de fortsätter med denna föreläsning och ser du dem dyka upp i närheten – gå och lyssna på allt klokt och roligt de har att säga! Det var en av de bästa kvällarna jag haft på länge. Jag är så himla glad över att jag släpade mig iväg i höstmörkret.

ajvide_nathimmel

Det är natt och jag måste sova nu, men är full av inspiration och vill bara skriva…!

Jag är så himla inspirerad av det härliga paret och helst vill jag bara skriva nu, hela natten! Men det går inte för sig eftersom en ny arbetsdag väntar tidigt imorgon bitti. Så istället ska jag lägga mig i sängen, blunda och se vad som formar sig under ögonlocken.

/Anni

 

Annonser

Om vore jag en sommarpratare.

Illustration, Tony Svensson, artura.se

Alltid har jag haft förmågan att drömma stort. Kanske har det att göra med alla timmar jag tillbringat på biblioteket i unga år. Där jag satt med läxor för att jag inte hade någon annan inspirerande plats att vara på. Och alla böcker jag funnit i de där hyllorna som fått mig att lyfta blicken och se det som jag annars inte skulle ha sett eller vetat om. Bibliotek, författare och berättelser har haft en avgörande betydelse för hur mitt liv skulle komma att bli. Kanske är det kärleken till orden och insikten i att ord kan göra skillnad som gör att jag så innerligt vill skriva?

De fick mig att tro att allt är möjligt och det i sin tur har lett mig fram till en rad olika saker i livet. Saker som av många ansågs omöjliga. De har gett mig mod och hopp. Nu skriver jag klart mina egna berättelser som förhoppningsvis kan nå fram till de som behöver allt det där som jag en gång behövde. Det skulle även tjäna som ett tack till alla författare som var min inspiration och som inte fick se vilken betydelse deras verk skulle komma att få. Som Karin Boye och Edith Södergran.  Eller min ungdoms favoritförfattare Per Hagman med boken ”Cigarett”, Hans-Eric Hellberg med böckerna ”Kram”, ”Puss”, ”Love Love Love” och ”Älskar, älskar inte”. Och inte minst, Barbara Voors med böckerna ”Älskade du”, ”Akvarium” och ”Tillit till dig”. Barbara fick mig inte bara att älska berättelserna utan även språket och ordföljd som ”om vore jag”. Bara för att nämna några.

Jag drömmer också om att en dag få förmånen att vara sommar- eller vinterpratare i radio. För att nå ut till de som behöver orden och berättelserna. För att få fler att förstå och veta att de inte är ensamma.

Om vore jag lyssnarnas val i mitt favoritradioprogram skulle mitt program ha temat ”Ingenting är omöjligt”. Precis som en av mina kommande böcker.

Jag växte upp i ett bostadsområde i Södertälje på 70- och 80-talet. I det området bodde de allra flesta som jag och min familj, i en enkel hyreslägenhet i beigefärgade och bruna betonghus med tre våningar. Medaljongtapeter i brun färgskala och möbler i furu och mossgrönt manchestertyg. Det mesta i området kändes grått och kallt, men husen omgärdades av gräsmattor och körsbärsträd. Små gröna oaser av spirande grönska, frodiga bär och hopp.

Vi var en familj som alla andra, åtminstone på ytan. Men allt var kanske inte som man kan tro. Allt var kanske inte som det borde ha varit eller kunnat vara. I mitt program skulle jag prata om det och försiktigt glänta på den där dörren till hemligheternas rum.

Jag skulle prata om hur man kan bryta arv och ta sig ur negativa mönster. Gå från ingenting, till en hög position i näringslivet för att sedan många år senare i sällskap av en sällsam blandning av förvånade kommentarer och positiva hejarop hoppa av. För att det känns rätt. För att göra någonting nytt. För att följa drömmar och hjärtats röst. Det skulle handla om ett löfte till mig själv som ung. Ett löfte som till slut blev tvunget att genomföras. Det skulle handla om vikten av att sätta mål, våga tro att att allt är möjligt och skriva klart en bok som funnits i tankarna i trettio år. Och så småningom lyckas bli både författare, förläggare och kanske också föreläsare.

Mitt program skulle handla om tro, hopp, mod, tankens kraft och hur det är möjligt att gå sin egen väg, oavsett bakgrund. Jag hoppas kunna både hjälpa och kanske inspirera någon till våga följa sina egna drömmar.

Den här berättelsen är viktig. För jag lyckades. Och kan jag, så kan du.

Mitt program skulle även innehålla musik som inspirerat och stärkt mig på min resa. Musik som passar bra tillsammans med mitt manus. Några exempel som jag omedelbart tänker på:

  • ”Family Portrait” – Pink
  • ”I den stora sorgens famn”  – Tommy Nilsson
  • ”Spiegel im Spiegel” – Arvo Pärt
  • ”Some die young” – Laleh
  • ”Over the rainbow” – Israel Kamakiwiwo´ole
  • “Så länge jag letat” – Cajsa Stina Åkerström
  • ”Förlåtelsen” – Kent
  • “I´ll be there” – Bon Jovi
  • ”Sånt som bara händer” – Olle Ljungström
  • ”If it be your will” – Leonard Cohen
  • “Vi blundar” – Caroline af Ugglas
  • ”Run, run, run” – Junge Junge
  • “Hallelujah” – Amanda Jensen
  • “Fight song” – Rachel Platten
  • ”Visa vid vindens ängar” – Mats Paulson och Håkan Hellström
  • ”Lost boy” – Ruth B
  • ”Strövtåg i hembygden” – Mando Diao
  • ”Nattpojken och Dagflickan – Kent
  • ”Köpt en bil” – Lars Winnerbäck
  • ”Hold on”  – Nano
  • ”Länge leve vi” – Ison & Fille
  • ”Din tid kommer” – Håkan Hellström

Kanske delar jag med mig av en del poesi av Karin Boye och Tomas Tranströmer och några andra favoriter. Kanske fattar jag också mod och delar med mig av egna texter. Det viktiga är att berättelsen når ut till de som behöver höra den.

Skulle du lyssna?

/Anni Svensson

Ps. Under perioden 19 mars-7 april  kan alla som vill bli ”Lyssnarnas sommarvärd 2017” spela in ett bidrag. Eller lämna tips på personer man vill ska sommarprata. Kanske gör jag ett försök med en egen ansökan. Om jag vågar.

Något av det mest magiska jag varit med om.

Jag. Efteråt. Den lyckan. Den känslan. Vilade i rummets hörn när alla gått hem.

Jag. Efteråt. Den lyckan. Den känslan. Vilade i det magiska rummets hörn när alla gått hem. Tack till min bror Tony Svensson som fotograferat. Läs mer på artura.se

Idag är en mycket speciell dag som jag för alltid kommer att bära med mig. I resten av mitt liv. Idag var dagen D. Den stora dagen då jag för första gången skulle tala offentligt om mitt skrivande, skrivartips, skrivarkurser, gupp på vägen, inspiration, mål, skicka vidare och mina innersta drömmar. Jag var galet nervös innan, men det blev bättre än jag någonsin vågat drömma om. Det var magi.

Hela jag är ikväll ett enda stort leende. Det är det här jag ska fortsätta göra vid sidan av mitt arbete. Skrivaoch inspirera andra att våga, att finna modet att följa sina drömmar.

Tudda Galumpan. En magisk plats.

Tudda Galumpan. En magisk plats. En plats för drömmar och fantasi. (Foto: Tony Svensson)

Den här eftermiddagen går inte att återge i ord. Det som hände idag behöver upplevas. Inne på Tudda Galumpan, en pappers- och bokhandel i Järna (som även har litterturpedagog, bokbinderi och förlag) hände det. En dröm gick i uppfyllelse, ytterligare ett delmål kan bockas av som klart. Jag klarade det! Jag stod framför ett antal människor jag inte alls kände, några tidigare arbetskamrater, nuvarande arbetskamrater, familj och vänner. På en plats som inte kan vara mer perfekt. Ett rum med mysig belysning, knarrande trägolv och högt i tak, bokhyllor fyllda av berättelser och böcker som bara väntar på att bli lästa. En sagolik plats att vara på.

Tin läser sin text och jag har dragit mig längst bak i rumet för att få en bild av helheten, den magiska.

Tin läser sin text och jag har dragit mig längst bak i rummet för att få en bild av helheten, den magiska.

Där fick jag förmånen att stå idag och berätta om mig, mitt liv, mina drömmar och skrivandet som blivit alltmer viktigt. Men som också varit en viktig del i hela mitt liv ända sedan jag var liten och började läsa och skriva. Min kärlek till bibliotek, mitt inneboende aldrig sinande hopp om att bli författare för att nå ut med de där viktiga berättelserna som behöver bli lästa. Som behöver blir färdiga och som knackar på och vill komma ut. Idag fick jag göra det, ta ett steg till mot mina drömmars mål. Och det fanns de som lyssnade, som ställde smarta frågor och kanske finast av allt… I slutet efter att jag läst en bit ur en ny novell vågade ytterligare tre personer ställa sig framför alla och läsa sina egna personliga texter. Att kunna inspirera och vara en liten del i att någon annan vill och vågar läsa sin personliga text är så vackert.

I pausen var det fika och frivillig peng att lägga. Det blev mycket i burken. Allt går till föreningen Maskrosbarn.

I pausen var det fika och frivillig peng att lägga. Det blev mycket i burken. Allt går till föreningen Maskrosbarn. Tack! (Och tack, Sussi för att du bakat.)

Det var Stina (som jag tyvärr inte fick någon bild på). Stina trollband alla med sin drömska berättarröst och sin fina berättelse ”Children had wings”. Jag blir rörd bara jag tänker på det. Stina kommer snart ut med en egen bok med flera sagor. Det är jag helt säker på och jag kommer stå först i kön för att få ett signerat exemplar och det måste även bli ljudbok. Måste! Du kan följa Stina här via hennes blogg och här hittar du även berättelsen hon läste, både som text och som ljudfil. Läs, lyssna och njut.

Det var Rolf. En man som delade med sig av två fina texter ur sitt liv. En vändpunkt i ett tufft liv och en kärleksförklaring till sin fru Susann. Här blev jag så berörd att jag fick hålla emot hårt för att inte börja gråta. Det var så fantastiskt att Rolf vågade, så modigt. Och som han skriver! Vackert, oerhört vackert och berörande ända ut i tårna. Rolf kommer också med en bok och det är jag också säker på och den kommer vara väl värd att läsa. Jag lovar!

Rolf. En av de modiga som mot slutet läste två egna enastående texter.

Rolf. En av de modiga som mot slutet läste två egna enastående texter.

Och det var Tin, en av delägarna till stället där vi var idag. Tin läste en jättefin text ur en saga för barn. Även den så himla bra och jag ser fram emot att få läsa hela berättelsen en dag.

Jag och Tin som gjorde den här upplevelsen möjlig för oss alla. Tack, Tin!

Jag och  fantastiska Tin som gjorde den här upplevelsen möjlig för oss alla. Tack! (Foto: Tony Svensson)

Jag är oerhört lycklig och tacksam över att få ha upplevt den här dagen. Vilken energi, vilken magi. Och nu vet jag att jag måste, måste fortsätta. Måste få göra om det här igen och igen. Få möjlighet att inspirera, uppmuntra och peppa människor att våga. Jag måste även fortsätta skriva och bli klar med mina berättelser.  Idag fick jag signera boken Färgargårdens andar med tre av mina noveller. Jag fick även läsa en del av en ännu outgiven novell, ”En berättelse från ovan”. Under nästa år siktar jag mot att få signera min helt egna första bok. Tror du jag klarar det?

anni-sign-1

Jag fick signera böcker. Vilken lycka! (Foto: Tin Carleson)

anni-sign-2

Foto: Tin Carleson.

Jag, Åsa och Anders. Önskar jag haft bilder på alla fina besökare!

Jag, Åsa och Anders. Önskar jag haft bilder på alla fina besökare!

Innerligt och varmt tack till ALLA som var med idag och tack till Tin för att du gjorde det här möjligt! Tack även till alla vänner och bloggföljare som peppar mig, mina skrivarvänner från kurserna med Kim M Kimselius, tack Kim och tack även Helen Laestadius Loman och skrivarvänner från Folkuniversitetet som inspirerat mig längs vägen.

She believed she could. So she did. Minst två av besökarna hade läst min blogg. Tack Åsa och Anders fört kort, choklad och vacker blomma!

”She believed she could. So she did.” Minst två av besökarna hade läst min blogg. Tack Åsa och Anders fört kort, choklad och vacker blomma!

anni-3

Vilken dag! Så glad, tacksam och nöjd!

Ingenting är omöjligt, bara olika svårt.

/Anni

Ps. Det blir eventuellt en skrivarcirkel i Järna på Tudda Galumpan i vår. Vill du vara med? Anmäl gärna ditt intresse i så fall. Vi är redan fem som är med. Stort!