Att ändra tankebana.

dimma

Ibland hamnar vi ofrivilligt i ett mönster eller i en negativ tankeloop som kan vara svår att ta sig ur. Det kanske är motigt på jobbet, du själv eller någon nära blir sjuk, något blir inte som du tänkt, en konflikt som tornar upp sig, allmän stress över att inte hinna med det du vill eller annat som tär på ett eller annat sätt. Vips! Så sitter man där och tänker väldigt negativa tankar.

Det händer även mig då och då. De som känner mig lite grann ser det nog inte så ofta, eftersom jag oftast är glad. De som känner mig lite mer vet att jag har mina stunder då tvivel och negativa tankar sätter in. Hittills i livet har jag tagit mig igenom de tillfällena efter bara en liten stund eller kanske efter en dag eller två och ja okej, ibland något längre. Häromdagen när jag pratade med en vän som frågade hur jag gör och som behövde lite stöd i sina funderingar började jag klura på det.Hur gör andra och hur gör jag för att ta mig upp igen? Jag kom fram till ett antal olika saker man kan göra och som fungerat för mig. Kanske fungerar något av tipsen också för dig? Det är ju dumt att sitta och hålla på dem om de kan göra någon nytta för någon annan.

1. Fundera på vad det är som gör dig på dåligt humör, vad som får dig att vara nere istället för uppe. Är det jobbet eller något privat, en speciell människa det rör? Oavsett, vad det är så plocka fram det, titta, vrid, vänd och fundera. Är det något du har möjlighet att själv förändra? Då kanske du ska göra just det. Olof Röhlander har en del bra tankar kring det här, ”När var du som lyckligast?”

2. Om tankarna inte blir tydliga eller om du har svårt att fokusera. Rör på dig. Motion i alla former är bra för tankeverksamheten. Du blir lugnare, kan tänka mer klart. Jo, det är sant. Till och med en liten promenad kan göra susen och få fart på hjärncellerna. Dessutom tillverkas något slags glädjehormon i kroppen när du rör på dig, så per automatik känns det lite, lite bättre efter en stund. Gärna en promenad och helst i skogen. Prova, så får du se. Det fungerar! (Och går du igång på mål som jag gör, kan du testa Runkeeper, en finurlig och gratis liten app som mäter dina sträckor m.m.)

3. Se en rolig film eller gå på en skojig teater med någon du gillar om du kan och skratta. Det är huvudsaken att du gör något som får dig att skratta. Mycket. Jag tittar t ex gärna på Johan Glans, då är det omöjligt att inte le. Lite skratt ger mer skratt.

4. Lyssna på musik som du verkligen tycker om. Musik är en av de bästa metoderna för att komma i bättre stämning.

5. Läs en bok som du tycker är intressant. Kanske kommer nya tankar och idéer. Numer finns ju också ljudböcker som är helt fantastiskt. Du kan lyssna, medan du gör andra saker om du inte har tid att läsa på vanligt sätt. Även om jag tycker allra mest om att läsa ”riktiga” böcker så är ljudböcker ett bra komplement. Och vill du ha ett lästips kan jag rekommendera ”Slumpen är ingen tillfällighet”. Kanske är det inte en tillfällighet att du läser det här inlägget precis just nu. Det kanske finns någon mening i att du gör det?

6. Skriv. Skriv ned dina tankar, skriv ned det du funderar på. Ibland kan det hjälpa att bara skriva, rita, pyssla, bygga eller kanske måla om du har det intresset. Eller göra något helt annat med händerna. Bara det är något kreativt.

När jag har en mindre bra dag och jag inte kommer på något för att lyfta upp mig själv eller min omgivning försöker jag ändå hitta ljusglimtar i vardagen. De finns alltid där, men det gäller ibland att verkligen öppna ögonen och se dem. Eller hur?

Idag har jag instiftat hashtaggen #merabus Låt oss se vad vi kan åstadkomma med den. Kanske kan leda både dig och mig in på en ny tankebana.

/Anni Svensson, evig optimist, men just idag något trött

Magi eller flow?

mörkö2

Små ord. Stor betydelse.

Ibland när människor som delar en stark passion, tro eller gemensamt intresse träffas händer något. Har du också upplevt det? Kanske under en fotbollsmatch, en konsert, en konstnärlig kurs eller ett yogapass?

Då vet du vad jag talar om. Det är nästan som om det vore något magiskt som sker.

Det hände mig nyligen på en skrivarkurs. Och känslan finns ännu kvar. Plötsligt öppnades nya dörrar. Skrivandet går som en dans. Jag kan inte sluta skriva. Idé efter idé poppar upp.

Kalla det magi. Kalla det flow. Kalla det vad du vill.

Men ibland bara händer det och det är fantastiskt.

Har du haft den känslan någon gång?

/Anni

En spännande höst – om att våga välja det ”osäkra”

vägen_natur

Igår läste jag ett mycket spännande blogginlägg. Det handlade om att våga gå sin egen väg. Om att ha modet att göra egna val. Oavsett vad omgivningen tycker. Mycket läsvärt av Michaela. Kika gärna: En spännande höst – om att våga välja det ”osäkra”

Det påminner mig om den text jag själv skrev i början av förra året som gästbloggare i nätverket Give it forward: ”Dröm inte det du vill göra. Gör det du vill göra.

Det finns fler därute som tänker lite som jag. Att livet är för kort för att inte göra det man vill. Och det är inspirerande. Så nu skriver jag lite mer och lite till.

/Anni

Jag. Ger aldrig upp.

image

Idag skriver jag om något som kanske egentligen ligger utanför mitt bloggområde. Men å andra sidan berör det både engagemang, kommunikation, skrivande och förhoppningsvis kan det ge inspiration till att aldrig ge upp. Det jag ska göra nu är dessutom bland det viktigaste jag gjort. Det handlar om att våga berätta, stå upp mot orättvisor, försöka få till en förändring, både för min egen del, men även för de som inte har förmågan att själva berätta.

Det är nu kvällsarbete i privat regi i mycket högt tempo. Det handlar om produktion av en debattartikel om försäkringsbolag, medicinska rådgivare och en bisarr historia kring vad som kan hända en alldeles vanlig människa efter en olycka.

Men just den här människan är förutom arg också ovanligt envis, målinriktad och mån om att det ska finnas en rättvisa kring viktiga saker som man dessutom betalar för. Till exempel en olycksfallsförsäkring. Och det gäller inte bara den här människan, utan alla de som inte kan eller orkar höja sin röst. Som kanske inte fått någon ersättning efter olycksfall eller sjukdom, trots att de egentligen har rätt till det.

Fortsättning följer. I detalj så småningom. För just den här människan har även sparat spännande mejlväxling. Ja, faktiskt all dokumentation från början till slut. Och det är en intressant historia. Om den lilla människan och det stora försäkringsbolaget.

Jag. Kommer aldrig ge upp.

/Anni

Sidan om mig kan bli sidan om dig.

aboutme

En egen hemsida kan vara bra att ha i olika sammanhang. Om du vill berätta om dig själv och vad du kan, om du söker jobb. Eller kanske för att presentera något specialintresse om du vill hitta likasinnade. Marknadsföra något specifikt, en produkt, en bok, fotografier, målningar. Listan på möjligheter kan göras lång.

Om du funderat över en hemsida har du kanske tänkt att det är för svårt, kostar pengar, tar för mycket tid osv. Men nix, så behöver det inte vara.

Det finns en enkel mall där du bara lägger in bild/foto, skriver en kort text, lägger in eventuella länkar och kontaktuppgifter. Och vips! är du klar. Lätt som en plätt. Bara att börja länka (t ex i din e-post signatur, i dina övriga kanaler som kanske Twitter eller Facebook) och dela. Det är dessutom helt gratis.

Tjänsten heter ”About me” och här kan du läsa mer.

Här finns min sida om du vill se hur jag gjort: https://about.me/annisvensson

Lycka till!

/Anni

Ps. Fler jättebra tips kring gratis onlinemarknadsföring och bra-att-ha-saker presenterades häromdagen på driftig.nu Bland annat, system för att hålla reda på alla lösenord, och ett annat för att ha dina filer tillgängliga, var du än befinner dig, digitala kom-ihåg lappar osv Kika här.

Plötsligt händer det.

fonster_1508

Du vet kanske den där känslan. När du bara vill omfamna hela världen. Har du känt den någon gång? För egen del har den känslan senaste tiden varit ett sällsynt inslag i mitt liv. Men i somras under en skrivarkurs började jag ana den. Och igår kom den med full kraft. Galopperande.

Vips! hoppade jag runt, gjorde ”tjolahoppsasteg” och hojtade. Helt galet egentligen och jag undrar vad grannarna trodde att jag höll på med. Kände mig så oerhört lycklig! Vad är då anledningen till detta närmast obeskrivliga lyckorus? Jo, det kom ett mejl från redaktionschefen på en av Sveriges större veckotidningar:

”Tack för krönikan. Den är intressant och jag kan mycket väl tänka mig att använda den under samma villkor som senast. Återkommer med publiceringsdatum inom kort.”

Det är underbart. Min krönika jag skrivit för mitt eget nöje, blir publicerad (den andra publiceringen någonsin på kort tid). Mina egna ord. Och kanske ännu viktigare – mina egna tankar. I en tidning där vanligtvis fler av krönikörerna är etablerade och kända skribenter.

annikronika1508
Så här glad var jag igår vid ”tjolahoppsastegen”. Till och med lite vindtyrig, beror nog på lyckoruset.

Under semestern var jag under en helg på skrivarkurs med härliga Kim M. Kimselius. Hon, alla på kursen (tack!) och platsen vi var på i lilla Färingsboda gav mig så mycket inspiration. Och jag har sedan dess skrivit som aldrig förr. På mina bokprojekt, i bloggen och många utkast till krönikor. Jag kan inte sluta skriva.

Och jag tänker tillbaka på hur just det här gick till. Förutom att jag haft en sagolik inspiration förstås… Första dagen jag återvände till arbetet efter semestern tänkte jag mycket på det här kring att våga. Och att ibland måste man våga chansa med saker för att komma någonstans.

Chefredaktören hade sagt före sommaren att jag skulle höra av mig framåt hösten med nya uppslag, om jag hade några. (Han skulle bara veta, jag har en hel låda full.) Tänkte att det är ju i och förs sig fortfarande sommar nu, men kände att flera texter jag ”petat” ihop var riktigt bra. Jag vågade tro att det var möjligt.

Så jag skickade mejl med ett förslag. Det må bära eller brista. Och det värsta som kunde hända var ju att jag inte skulle få svar eller möjligen ett nej. Dagarna gick.

Men så kom ett mejl igår och jag fick ett JA! Det är som lite av min dröm går i uppfyllelse, steg för steg. Sakta, men säkert. Det går. Det går faktiskt. Mina ord är tillräckligt bra och det jag har att berätta är tillräckligt intressant för att publicera. Hurra! Hoppas nu också att ett förlag får upp ögonen för mig så småningom 😉

Och kan jag så kan du.

DECIDE WHAT IT IS THAT YOU WANT.
WRITE THAT SHIT DOWN.
MAKE A PLAN.
AND…
WORK ON IT.
EVERY.
SINGLE.
DAY.

(Tack Dag Öhrlund, i gruppen Författare på Facebook för det citatet.)

Igår kväll lyssnade jag på ”Kenta”. Och sedan somnade jag med ett stort leende.

Tappa sugen. Och hitta den igen.

DCBA2030-6F13-4DE4-A16F-109BCCEFB849

Om att tappa sugen. Och om att återfinna den.

Många av oss har väl någon gång, eller kanske flera gånger, tappat den någonstans på vägen. Du vet, den där sugen. Förlorat lusten och glädjen. Idag hände det mig.

Just nu när det mesta i livet känns som om det är bra, du vet nästan sånt där ”flow” som man ibland talar om. Det flyter på, mycket går framåt och man trivs. Efter en lång semester och ledighet har jag fått göra härliga saker som jag gillar med de jag tycker om. Och jag känner en slags balans i tillvaron.

Då kommer ett bakslag. Den tidigare skimrande dagen blir plötsligt grå. Solen skiner ifrån en klarblå himmel utanför fönstret, men hos mig har solen gått i moln.

Igår var jag saligt glad över att äntligen ha övervunnit smärtminnen från en svår cykelolycka. Träningscyklade på landsväg igen, ett favoritnöje som jag inte varit kapabel att genomföra på fjorton månader. Men så igår bestämde jag mig (efter lång tids funderande och peppning av mig själv) och cyklade 18 kilometer i ett nafs. Nåja, kanske inte i ett nafs, men jag cyklade igen, vågade och det var det viktiga. Om smärtminnen och hur man övervinner svåra hinder kommer jag skriva mer om snart.

Men idag tappar jag sugen. Och varför händer det? För min del var det något som jag hoppats och väntat på. Som skulle bli så roligt. Nu vet jag att det på grund av olyckliga omständigheter som jag inte kan påverka, inte kommer inte att bli av. Åtminstone inte nu när det var tänkt.

Livet går upp. Och det går ned. Det gäller att hålla i sig hårt för att hänga med i livets berg- och dalbana. Och jag tillåter mig att bli ledsen och besviken. En liten stund.

Sedan vet jag att jag kommer att göra som jag alltid gör. Bita ihop. Gå vidare. Och fundera över meningen med det som nu sker. Kanske ger sig meningen tillkänna längre fram. Den har en tendens att göra det. Eller så tuffar livet på ändå.

Suget att skriva finns ändå alltid kvar. Likt en trogen följeslagare. Alltid där.

Jag försöker återgå till positiva tankar. Sakta, men bestämt. Och jag tänker fortsätta skriva, följa min plan. Mina bokprojekt ska bli verklighet och jag ska fortsätta blogga, oavsett hinder och yttre omständigheter. För det har jag bestämt och målet är satt. Det finns till och med en liten hejaklack numer som rycker upp mig när jag tillfälligt tappar sugen. Tack! Ni vet vilka ni är, ni som följer min blogg, finns i min skrivargrupp, familj och vänner.

Tänker på fisken Doris (Dory på engelska) i filmen ”Hitta Nemo” då hon säger ”Fortsätt simma, fortsätt simma”. Såg det citatet häromdagen någonstans, men minns inte var. Plötsligt dök det upp i minnet idag. Och jag ler lite, för precis så är det mig med. Jag funderar en stund, bestämmer mig och sedan fortsätter jag simma.

”Whatever the present moment contains, accept it as if you had chosen it. Always work with it, not against it.”

/Eckhart Trolle

/Anni

Ps. Vill du se och höra fler underbara citat av Doris (Dory) kan du kika här:

Tätt intill.

farstanas

Under alla år sedan jag lärde mig läsa har jag läst och lyssnat till hundratals, kanske tusentals böcker. Alla möjliga genrer och olika författare. De verk som fastnat och gjort störst intryck är självupplevda eller verklighetsnära berättelser och poesi. Vet inte varför, men tror det handlar om en slags samhörighet. Närhet, förståelse och kanske en känsla av att inte vara ensam.

Aldrig någonsin har jag stött på Bruno K. Öijer. Märkligt nog. Många anser att han är en av Sveriges främsta poeter och han skriver samhällskritiskt, men också om allt det sköra i livet.

Bruno säger själv att han vill ”vidröra människor” med sina dikter och ”i grunden handlar det om att varje människa är större än sin situation och att vår framtid beror på vår förmåga att kunna känna sorg över det som gått förlorat”.

Spännande.

Något annat som är intressant med Bruno är att en del av hans texter har kommit till genom drömmar. Så är det även med en del av mina texter och idéer till texter. Och jag vet det gäller för flera andra jag känner som skriver. Drömmar är en fantastisk inspirationskälla, men det är inte enkelt att komma ihåg dem. De försvinner i ett nafs, så man får träna upp minnet och hitta sätt att få dem stanna så pass länge att man hinner anteckna…

För en tid sedan kom min sambo ned från vinden med en gammal boklåda. Han lade fram en hög med gamla böcker som han tyckte varit intressanta att läsa. En av böckerna var poesi av Bruno K Öijer. Bläddrade lite förstrött i boken, men fastnade ganska snart vid en text, och en till och en till… Fantastiska små texter, ofta korta, men med starkt och tänkvärt innehåll.

En av Brunos texter som jag fastnat lite extra för fann jag idag på nätet, den heter ”Tätt intill”. Sagolikt vackert. Här dessutom med bilder och bakgrundsmusik. Ett tips är att hans texter annars först bör läsas, sedan möjligen höras läsas upp. Anledningen till det är (enligt min mening) att många av texterna och dikterna kräver eftertanke. Det kan ta en stund innan de sjunker in. Åtminstone var det så för mig. Jag hade nog inte stannat vid Brunos texter om jag inte läst dem i lugn och ro på egen hand, innan jag fick höra dem läsas högt. Här finns den fina ”Tätt intill”:

Här finns också en intressant intervju med Bruno i SVT:s Babel från 2008. Han berättar om skrivandet, hur han tänker och varför han skriver:

Tack, Bruno för berörande texter. Du är långt ifrån, men tätt intill och du har berikat mig med dina ord.

/Anni

När är man författare?

Dator

Ja, när är man egentligen författare? På riktigt.

Är det kanske när man alltid skriver för att man måste? Ord som kräver att få komma ut. Och är det viktigt vad man skriver? Blogg, böcker, artiklar, krönikor… Eller är man författare först när man fått en eller kanske flera böcker publicerade?

Jag tror det finns olika sätt att se på frågan. En del anser att man är författare om man alltid skriver. Det vore perfekt för då kan jag kalla mig författare och det är en inneboende längtan sedan länge. Men om man kikar hos Författarförbundet kan man inte bli medlem förrän man har två utgivna skönlitterära eller faktaböcker för vuxna eller barn: ”Grunden för medlemskap är att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.” Pjuh. Det är en bit kvar att vandra med andra ord. Men målet är satt.

För egen del kan jag inte kalla mig författare förrän jag fått minst en bok publicerad eller i alla fall när något av mina alster är del av en publicerad bok. (Kanske blir det verklighet nästa år då jag och mina skrivarvänner från en skrivarkurs ger ut en antologi tillsammans med Kim M Kimselius.) Hurra! ett steg framåt och med små steg kommer man långt…

Jag är kommunikatör och får jobba med ord varje dag – det är fantastiskt roligt och jag är tacksam, eftersom jag älskar att skriva. På min fritid har jag bl a skrivit flera bloggtexter som gästbloggare, vilka fått oerhört bra spridning. Och en krönika blev i våras publiceras i en veckotidning. Hurra! Framgångar som gett mig energi att skriva vidare.

Men på något vis är det inte tillräckligt. Jag vill mer. Flera utkast till böcker ligger i min byrålåda. Den första boken är efter många år på god väg att bli klar, förhoppningsvis till årsskiftet. Med lite eftertanke vill jag nog sluta kalla det böcker, precis som Författarbundet gör. Vill hellre kalla det verk, eftersom jag nu förstår hur mycket hårt arbete som ligger bakom varje bok. Eh, jag menar verk 🙂

En semestervecka kvar och jag filar vidare på flera både små och stora verk. På pappret och i datorn, men även i tankarna bygger jag berättelserna. Idag har jag hämtat inspiration vid en av mina favoritplatser, havet. Var hämtar du inspiration?

morko_grevensbad_1508
Grevens bad, Mörkö

/Anni, blivande författare av ett eller flera små och stora verk

Att skriva med glädje

Det är titeln på författaren Kim M. Kimselius första bok om skrivande. En fantastisk liten bok som gav mig insikter, många goda råd, högre fart och ledtrådar till hur jag på bästa sätt ska bli klar med mitt eget pågående bokprojekt. Eller egentligen mina flera olika bokprojekt, varav ett av dem ska vara klart som utkast för korrekturläsning till årsskiftet. Och ja man kan ha flera bokprojekt på gång samtidigt. Det kan till och med finnas fördelar. Kika här.

image

Skrivarboken ledde mig till Kim. En framgångsrik författare som gärna delar med sig av sina bästa tips. Kim gillar liksom jag tanken på ”Send it forward”. Har du förmånen att lyckas väl med något, hjälp någon annan att uppnå sina mål. Om du kan. Och nu sitter jag lycklig på tåget hem från hennes skrivarkurs i Eringsboda. Under två dagar har jag fått ny inspiration och ännu mer fart på mitt skrivande. Jag kan varmt rekommendera Kims skrivarkurser och hennes blogg med skrivartips. Hon är en perfekt coach som gör skrivandet ännu roligare.

Jag har förutom trevligt sällskap fått mycket energi under den här helgen. Skratt, glädje, applåder och människor som delar en passion ger kraft. Så stort tack Kim och alla kurskamrater som delat med sig öppet av både skrivartips och livshistorier. Nu ska vi ge ut en antologi tillsammans nästa år. Så roligt! Och jag vill bara skriva, skriva….

Ingenting är omöjligt. Författardrömmen lever och spirar 🙂

Ps Kim har nu gett ut en ny skrivarbok ”Att hitta glädje i skrivandet”. Den har jag med mig till hängmattan tillsammans med hennes ”Mysrys”…

image