Under alla år sedan jag lärde mig läsa har jag läst och lyssnat till hundratals, kanske tusentals böcker. Alla möjliga genrer och olika författare. De verk som fastnat och gjort störst intryck är självupplevda eller verklighetsnära berättelser och poesi. Vet inte varför, men tror det handlar om en slags samhörighet. Närhet, förståelse och kanske en känsla av att inte vara ensam.

Aldrig någonsin har jag stött på Bruno K. Öijer. Märkligt nog. Många anser att han är en av Sveriges främsta poeter och han skriver samhällskritiskt, men också om allt det sköra i livet.

Bruno säger själv att han vill ”vidröra människor” med sina dikter och ”i grunden handlar det om att varje människa är större än sin situation och att vår framtid beror på vår förmåga att kunna känna sorg över det som gått förlorat”.

Spännande.

Något annat som är intressant med Bruno är att en del av hans texter har kommit till genom drömmar. Så är det även med en del av mina texter och idéer till texter. Och jag vet det gäller för flera andra jag känner som skriver. Drömmar är en fantastisk inspirationskälla, men det är inte enkelt att komma ihåg dem. De försvinner i ett nafs, så man får träna upp minnet och hitta sätt att få dem stanna så pass länge att man hinner anteckna…

För en tid sedan kom min sambo ned från vinden med en gammal boklåda. Han lade fram en hög med gamla böcker som han tyckte varit intressanta att läsa. En av böckerna var poesi av Bruno K Öijer. Bläddrade lite förstrött i boken, men fastnade ganska snart vid en text, och en till och en till… Fantastiska små texter, ofta korta, men med starkt och tänkvärt innehåll.

En av Brunos texter som jag fastnat lite extra för fann jag idag på nätet, den heter ”Tätt intill”. Sagolikt vackert. Här dessutom med bilder och bakgrundsmusik. Ett tips är att hans texter annars först bör läsas, sedan möjligen höras läsas upp. Anledningen till det är (enligt min mening) att många av texterna och dikterna kräver eftertanke. Det kan ta en stund innan de sjunker in. Åtminstone var det så för mig. Jag hade nog inte stannat vid Brunos texter om jag inte läst dem i lugn och ro på egen hand, innan jag fick höra dem läsas högt. Här finns den fina ”Tätt intill”:

Här finns också en intressant intervju med Bruno i SVT:s Babel från 2008. Han berättar om skrivandet, hur han tänker och varför han skriver:

Tack, Bruno för berörande texter. Du är långt ifrån, men tätt intill och du har berikat mig med dina ord.

/Anni