Den skrivande och havet.

Landsort, Öja

Det finns en bok jag alltid velat läsa, men som av någon anledning inte blivit läst, ”Den gamle och havet” av Ernest Hemingway. Titeln och tanken på att jag måste läsa den har gett mig inspiration till det här blogginlägget. Och en sak till, en fantastisk plats jag nyligen besökt, Landsort.

Det senaste dygnet har jag befunnit mig på en ö, i ett litet paradis. Bara trettio minuter med båt från Nynäshamn ligger den pyttelilla ön Landsort, även kallad Öja. En av de vackraste platserna jag någonsin sett och upplevt. Ren magi.

Landsort

Inga bilar, bara cyklar och ett par golfbilar för att köra gästers bagage. Tystnad och ett sällsynt lugn i kombination med mäktig och sagolikt vacker natur. Hav, vind och sol – mina favoriter. Havet som alltid ger mig inspiration och som fick mig att åter igen tänka på Hemingway. En perfekt plats för vila, tankar som får möjlighet att vandra fritt  och tid, ro och inspiration för att skriva.

Landsort, stugor

Längst ut på norra delen av ön, där hav möter land, ligger vid klipporna röda små stugor med vita knutar. Där hade jag den stora lyckan att bo. Från rummet och verandan kunde jag se havet och på första parkett följa den magiskt vackra solnedgången. (Men innan dess cyklade jag på en knarrig, röd gammal damcykel de tre kilometrarna till öns lilla ”centrum” med handelsbod och charmig pub, ”Saltboden kök & proviant” fyr, vandrarhem och restaurang.) Där på puben med fin utsikt över vattnet och båtar tog jag ett par glas vin i eftermiddagssolen och språkade med de som arbetar där och andra trevliga besökare. Hej Norrköping! Ni följer väl bloggen nu? 😉

Solnedgång Landsort

Hela denna plats är gudomlig. Bara tjugotvå personer är bofasta på ön (om jag fått rätt information…?) och jag kan gott och väl tänka mig att att bo här i framtiden. Det är något med ön, med havet, med människorna jag träffat här som är så himla speciellt. Det otämjda och vilda havet, vågornas och vindens kraft. Den där hårda vinden som tar tag i håret, allt ärligt, sant och på riktigt. Jag ser mig själv så tydligt på den här ön, med blicken ut mot havet och hur jag äntligen skriver alla de där berättelserna som bor i mig. Det blåser friskt och det är nog kyligt under hösten och vintern, men vad gör väl det om man bor på en plats som inspirerar till skrivande och samtidigt värmer både själ och hjärta?

Anni, Landsort

utsikt stuga Landsort

Jag har varit lite kluven till om jag ska dela med mig av mitt paradis eller inte. För det kan ju plötsligt bli så att det alltid är fullbokat och massor med människor jämt och överallt. Men å andra sidan behöver ön besökare och jag lever ju efter devisen att ”skicka vidare” och att dela med mig av sånt jag tror andra människor har nytta av så. Gör ett besök till Landsort/Öja. Mitt paradis.

Landsort, utsikt

/Anni

Ps Stugorna i Norrhamn finns att boka här: Landsorts stugor

De där orden och en gigant.

king

Jag har alltid haft en förkärlek till vissa ord. Ord och så kallade småord, som jag fått veta att jag borde stryka, om jag ska skriva ”på riktigt” och litterärt rätt. Ett av de orden  är ”himla”. Många gånger har jag fått höra att just det ordet, är onödigt och bör strykas. Därför blev jag extra lycklig idag. För jag gillar ”himla” och kommer fortsätta att använda det.

I boken ”Att skriva”, skriven av en mästare av ord, Stephen King , läser jag:

”Trettiotusen motsvarade fyra års lärarlön för mig, även om man räknade in den årliga löneförhöjningen. Det var en himla massa pengar.  Luftslottspengar, visst, men man måste ju få drömma.”

Och ja, man måste få drömma och ofta bör man också följa sin egen känsla om vad som är rätt eller fel. Jag gillar ordet ”himla” och jag kommer fortsätta använda det. Så ofta jag vill.

Men kanske ännu mer viktigt är att berätta om Stephen Kings bok ”Att skriva – en hantverkares memoarer”. En fantastisk bok för alla som vill skriva. Viktig, lärande, inspirerande och rolig. Om du ska läsa en enda bok om att skriva – läs den.

/Anni

Ps. Det finns två till favoriter om skrivande. Den ena är ”Så gör jag, konsten att skriva” av Bodil Malmsten och den andra är ”Att hitta glädje i skrivandet” av Kim M Kimselius.

På väg.

Nu är jag på väg igen. På väg mot mina drömmars mål. Våren har varit, minst sagt omvälvande och det har varit ned och upp i en salig blandning, men nu är det framåt som gäller.

Anni Svensson juni 2016

Det är underligt med livet. När det varit som mörkast har alltid nya dörrar öppnats. Dörrar som jag inte ens visste fanns. Att kunna se ljuspunkterna och det är som är bra, även när det är som mörkast är oerhört svårt. Men när man lyckas styra tankarna i en ny riktning (och kanske får lite hjälp på vägen) kan det plötsligt leda till nya insikter. Förändringar som till en början verkade bara dåligt, leder till något bra.

För mig har det också varit viktigt att hitta tillbaka till skrivandet igen, en av de roligaste sakerna jag vet i livet. Och det har jag till viss del gjort med hjälp av envishet, fantastiska vänner, kollegor, vackra och kloka människor som finns där för mig.

Idag är jag på väg till något som jag längtat efter länge, nämligen en skrivarkurs i djupaste Småland. Samma plats som förra sommaren, Färgargården i Eringsboda och samma härliga och inspirerande kursledare, författaren Kim M Kimselius. Dit ska jag för att träffa människor med samma passion för skrivande och i den här vackra sjön ska jag bada bland näckrosbladen 🙂

11254122_650545275047337_2135135245_n

Jag sitter på tåget och ser det oerhört vackra Sverige i sommarskrud passera utanför fönstret. Tänker tillbaka på hur många gånger jag genom åren gett mig själv löfte om att skriva klart de där berättelserna som far runt i huvudet. Berättelser som vägrar tystna, som måste få komma ut. Men det har varit många hinder på vägen och det är ju ofta så livet ser ut, vägen är inte alltid rak.

bumpy road

Nu ska här skrivas vidare och det går bra! Ja, ibland i alla fall, när jag inte drabbas av det där tvivlet som hoppar på mig då och då…

I höst har jag bidragit med tre noveller i en antologi på ett tema som ligger långt ifrån det jag skriver i vanliga fall. Det handlar om berättelser med övernaturliga inslag och spänning, där gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut. Det är både intressant och svårt att ge sig på en sådan utmaning, men ju mer jag skriver, oavsett vad det är, desto mer lär jag mig och det ger energi och vilja att skriva ännu mer och framför allt bättre. Boken ”Färgargårdens andar” kommer ut i samband med bokmässan i Göteborg i september. Senare i höst och våren 2017 medverkar jag även med två berättelser i en bokserie om hälsa och senare i år kommer även en ny krönika i Allas.

Det som händer nu är verkligen roligt, men jag fortsätter drömma om den dag då jag har mina helt egna böcker att stoppa in i bokhyllan. Att få se den där bokryggen där det står ”Anni Svensson”. Nu har ljuset kommit tillbaka och jag är på väg!

/Anni

Ps Om du missat tidigare inlägg och vill veta mer om varför jag skriver och om vad, kika här: ”Varför skriver jag?”

Ju mer jag skriver.

skriver

Jag är av tron att passion för ett ämne eller område, stark vilja och envishet kan ta en människa hur långt som helst. Men jag tror även att om passionen ska fortsätta spira behövs inspiration längs vägen.

Om man är en skrivarsjäl som jag behövs inte mycket för att hålla passionen igång. Lågan brinner alltid, men inte bara av sig självt. Jag läser mycket, allt ifrån bloggar, nyhetsbrev, tidningar till böcker och överallt dyker det upp saker som ger nya idéer. Men jag har aldrig skrivit lika intensivt som under de perioder då jag varit med på skrivarkurser. Nu och då verkar det behövas en liten ”puff” för att komma framåt. Kanske är det likadant för dig? I så fall, tveka inte att anmäla dig till en skrivarkurs.

Vid flera tillfällen har jag deltagit i skrivarkurser på distans. Ett par av dem var ”Skriv en bok, grund” och ”Skriv en bok, avancerad” via Folkuniversitetet och med kursledare och författaren Helen Laestadius Loman. Båda dessa kurser var superbra och inspirerande. Varje vecka fick man en ny skrivuppgift som redovisades öppet i ett virtuellt klassrum och därefter fick alla kursdeltagare ge respons på minst en av de andra deltagarnas texter. Till en början var det lite läskigt med feedback på texter som jag tidigare inte visat någon annan, men snabbt upptäckte jag att det var utvecklande och lärorikt. Både att dela med mig av egna texter och få respons, men även att läsa andras texter och följa feedback som kom från flera håll. När alla var klara vid en viss utsatt dag och tid, kom kursledaren med sin feedback på alla texter. Och där lärde man sig ytterligare en hel del.

Förra sommaren var jag med på min första skrivarkurs ”live” med författaren Kim M Kimselius. Och det var bland det bästa jag gjort för att få fart på inspirationen. Det var fantastiskt att möta likasinnade med samma passion för skrivande och ord och se den näst intill magiska glöd som uppstod. Det var människor i olika åldrar och med olika bakgrund som jag troligen aldrig skulle ha träffat om det inte vore för kursen. Efter dagarna med ”Att skriva med glädje” kunde jag inte sluta skriva.  Ett himla gott betyg med andra ord.

Det finns ytterligare en skrivarkurs på distans som leds av Kim M Kimselius, ”Hitta glädje i skrivandet” Den här kursen är lite annorlunda uppbyggd med självstudier. Man väljer helt och hållet själv i vilken takt man tar de olika delarna i kursen och det finns ingen deadline. Passar utmärkt om man vill få inspiration och bara skriva när lusten faller på eller när tiden finns. I kursen ingår man också i en Facebookgrupp där alla deltagare lägger in sina övningsuppgifter i den takt man själv önskar och får feedback, både från kursledaren och övriga deltagare. Ett bra koncept och en kurs med innehåll som verkligen inspirerar till att skriva för att det är roligt.

Det verkar som om ju mer jag skriver, desto fler nya idéer får jag och desto mer vill jag skriva. Därför kommer jag i sommar återvända till Eringsboda och skrivarvännerna för en ny kurs och i samband med bokmässan i Göteborg den 22-25 september kommer vi ge ut vår gemensamma novellantologi. Det ska bli himla roligt att få se mitt namn, mina egna texter i en riktig bok. Den allra första att ställa in i bokhyllan. Jippi!

/Anni

Ps. Vill du också gå en skrivarkurs under ett par dagar i sommar i en fin miljö? Kolla in ”Att känna glädje i skrivandet”.

Magi eller flow?

mörkö2

Små ord. Stor betydelse.

Ibland när människor som delar en stark passion, tro eller gemensamt intresse träffas händer något. Har du också upplevt det? Kanske under en fotbollsmatch, en konsert, en konstnärlig kurs eller ett yogapass?

Då vet du vad jag talar om. Det är nästan som om det vore något magiskt som sker.

Det hände mig nyligen på en skrivarkurs. Och känslan finns ännu kvar. Plötsligt öppnades nya dörrar. Skrivandet går som en dans. Jag kan inte sluta skriva. Idé efter idé poppar upp.

Kalla det magi. Kalla det flow. Kalla det vad du vill.

Men ibland bara händer det och det är fantastiskt.

Har du haft den känslan någon gång?

/Anni

Plötsligt händer det.

fonster_1508

Du vet kanske den där känslan. När du bara vill omfamna hela världen. Har du känt den någon gång? För egen del har den känslan senaste tiden varit ett sällsynt inslag i mitt liv. Men i somras under en skrivarkurs började jag ana den. Och igår kom den med full kraft. Galopperande.

Vips! hoppade jag runt, gjorde ”tjolahoppsasteg” och hojtade. Helt galet egentligen och jag undrar vad grannarna trodde att jag höll på med. Kände mig så oerhört lycklig! Vad är då anledningen till detta närmast obeskrivliga lyckorus? Jo, det kom ett mejl från redaktionschefen på en av Sveriges större veckotidningar:

”Tack för krönikan. Den är intressant och jag kan mycket väl tänka mig att använda den under samma villkor som senast. Återkommer med publiceringsdatum inom kort.”

Det är underbart. Min krönika jag skrivit för mitt eget nöje, blir publicerad (den andra publiceringen någonsin på kort tid). Mina egna ord. Och kanske ännu viktigare – mina egna tankar. I en tidning där vanligtvis fler av krönikörerna är etablerade och kända skribenter.

annikronika1508
Så här glad var jag igår vid ”tjolahoppsastegen”. Till och med lite vindtyrig, beror nog på lyckoruset.

Under semestern var jag under en helg på skrivarkurs med härliga Kim M. Kimselius. Hon, alla på kursen (tack!) och platsen vi var på i lilla Färingsboda gav mig så mycket inspiration. Och jag har sedan dess skrivit som aldrig förr. På mina bokprojekt, i bloggen och många utkast till krönikor. Jag kan inte sluta skriva.

Och jag tänker tillbaka på hur just det här gick till. Förutom att jag haft en sagolik inspiration förstås… Första dagen jag återvände till arbetet efter semestern tänkte jag mycket på det här kring att våga. Och att ibland måste man våga chansa med saker för att komma någonstans.

Chefredaktören hade sagt före sommaren att jag skulle höra av mig framåt hösten med nya uppslag, om jag hade några. (Han skulle bara veta, jag har en hel låda full.) Tänkte att det är ju i och förs sig fortfarande sommar nu, men kände att flera texter jag ”petat” ihop var riktigt bra. Jag vågade tro att det var möjligt.

Så jag skickade mejl med ett förslag. Det må bära eller brista. Och det värsta som kunde hända var ju att jag inte skulle få svar eller möjligen ett nej. Dagarna gick.

Men så kom ett mejl igår och jag fick ett JA! Det är som lite av min dröm går i uppfyllelse, steg för steg. Sakta, men säkert. Det går. Det går faktiskt. Mina ord är tillräckligt bra och det jag har att berätta är tillräckligt intressant för att publicera. Hurra! Hoppas nu också att ett förlag får upp ögonen för mig så småningom 😉

Och kan jag så kan du.

DECIDE WHAT IT IS THAT YOU WANT.
WRITE THAT SHIT DOWN.
MAKE A PLAN.
AND…
WORK ON IT.
EVERY.
SINGLE.
DAY.

(Tack Dag Öhrlund, i gruppen Författare på Facebook för det citatet.)

Igår kväll lyssnade jag på ”Kenta”. Och sedan somnade jag med ett stort leende.

När är man författare?

Dator

Ja, när är man egentligen författare? På riktigt.

Är det kanske när man alltid skriver för att man måste? Ord som kräver att få komma ut. Och är det viktigt vad man skriver? Blogg, böcker, artiklar, krönikor… Eller är man författare först när man fått en eller kanske flera böcker publicerade?

Jag tror det finns olika sätt att se på frågan. En del anser att man är författare om man alltid skriver. Det vore perfekt för då kan jag kalla mig författare och det är en inneboende längtan sedan länge. Men om man kikar hos Författarförbundet kan man inte bli medlem förrän man har två utgivna skönlitterära eller faktaböcker för vuxna eller barn: ”Grunden för medlemskap är att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.” Pjuh. Det är en bit kvar att vandra med andra ord. Men målet är satt.

För egen del kan jag inte kalla mig författare förrän jag fått minst en bok publicerad eller i alla fall när något av mina alster är del av en publicerad bok. (Kanske blir det verklighet nästa år då jag och mina skrivarvänner från en skrivarkurs ger ut en antologi tillsammans med Kim M Kimselius.) Hurra! ett steg framåt och med små steg kommer man långt…

Jag är kommunikatör och får jobba med ord varje dag – det är fantastiskt roligt och jag är tacksam, eftersom jag älskar att skriva. På min fritid har jag bl a skrivit flera bloggtexter som gästbloggare, vilka fått oerhört bra spridning. Och en krönika blev i våras publiceras i en veckotidning. Hurra! Framgångar som gett mig energi att skriva vidare.

Men på något vis är det inte tillräckligt. Jag vill mer. Flera utkast till böcker ligger i min byrålåda. Den första boken är efter många år på god väg att bli klar, förhoppningsvis till årsskiftet. Med lite eftertanke vill jag nog sluta kalla det böcker, precis som Författarbundet gör. Vill hellre kalla det verk, eftersom jag nu förstår hur mycket hårt arbete som ligger bakom varje bok. Eh, jag menar verk 🙂

En semestervecka kvar och jag filar vidare på flera både små och stora verk. På pappret och i datorn, men även i tankarna bygger jag berättelserna. Idag har jag hämtat inspiration vid en av mina favoritplatser, havet. Var hämtar du inspiration?

morko_grevensbad_1508
Grevens bad, Mörkö

/Anni, blivande författare av ett eller flera små och stora verk