Ibland blir jag både trött och nedstämd när jag läser och ser på nyheter. Elände, sorg, fattigdom, krig och konflikter i en aldrig sinande ström. Och jag försöker tänka positivt och fundera över vad kan jag göra för att göra något bättre. Kanske påverka en annan människas liv så att det blir lite bättre. Ibland kan det räcka med en upplyftande kommentar till någon som ser ut att behöva det eller lite beröm till någon som gjort något bra.

En del gånger har jag tagit lite större beslut som att t ex ta långsiktigt ansvar för en flicka i Nepal, ett fadderskap via föreningen Maiti Nepal som gör ett fint arbete för utsatta barn och unga flickor. Ibland lyckas jag göra något lite bättre. Ibland inte.

Häromdagen läste jag en artikel i Expressen som gjorde mig riktigt glad. Det handlade om en liten flicka som förväntansfull bjudit in till ett kalas. Det var bara ett problem – ingen kom. Så den beslutsamma mamman tog ett snabbt beslut och lade upp en inbjudan på Facebook. Och vad händer? Det kommer omgående massor med gäster från hela byn. Såna nyheter gör mig varm och jag tänker att det finns fortfarande hopp. Läs hela artikeln här.

Och igår efter ett gäng fler tunga nyheter läser jag så ett blogginlägg från Karin Johannesen, ordförande för ”Farsor och morsor på stan”. Och jag blir förvånad, arg, ledsen, rörd och sen – så himla glad. Det finns människor som gör fantastiska saker därute som vi aldrig får höra talas om. De finns. Och de gör skillnad.

Karins berättelse handlar om midsommarafton i Sandhamn ”Tankar från en vandring med morsor och farsor på stan” och finns på Facebook eller på LinkedIn. Jag skulle bli förvånad om inte du också blir berörd. Läs den.

Som sagt. Det finns hopp. Många goda handlingar ger en lite bättre värld.