Författardrömmar

Galet eller smart?

/ annisvensson / 6 kommentarer
Foto: Dyaa Eldin, "Dreamcatcher"

Foto: Dyaa Eldin, ”Dreamcatcher”

Idag hittade jag en artikel i The Washington Post som grep tag i mig direkt. Pablo, som älskar böcker berättar om hur han nu i januari öppnar en butik för begagnade böcker. I denna digitala tidsålder. Hur tänker han? Är han galen eller rentutav smart?

Han säger själv: ”I guess it is pretty crazy”, men jag ser bara en person som följer sin passion och sitt hjärta. Jag blir alltid inspirerad av att läsa såna historier, för det går ofta himla bra när man är sann mot sig själv och gör det man verkligen tycker om. Det verkar också genom det som berättas i artikeln som om bokhandlare och begagnade böcker håller på att göra comeback. Underbart! För jag är sådär lite gammeldags när det kommer till läsande och jag läser helst på papper (om jag inte lyssnar på ljudböcker). Det är något med att kunna ”känna” boken eller tidningen när jag läser och så tycker jag det är enklare för ögonen. Kan ju ha något med åldern och seendet att göra också förstås…

Här kan du läsa hela artikeln: ”In the age of Amazon, used boookstores are making an unlikely comeback.”

Och en annan på samma tema: ”Independent bookstores turn a new page on brick-and-mortar retailing”

För inte så länge sedan läste jag också om hur många som idag vill läsa på papper (tidningar, böcker, nyheter osv) och hur många som föredrar digitalt. Och hur ser det egentligen ut idag? Läser alla människor bara på sina skärmar eller finns det fler än jag som föredrar att t ex läsa böcker och tidningar i pappersformat?

Här finns kanske en del av svaren: ”Why digital natives prefer reading in print. Yes, you read that right”

onlinereading_kalla_Student_Monitor

Hur läser du helst om du får välja?  Digitalt eller papper?

Jag tänkte avsluta dagens helt oplanerade inlägg med två riktigt bra tips om du är ute efter både e-böcker och traditionella böcker (begagnade). Ja, om jag får säga det själv förstås och det är ju så härligt med en egen blogg – jag får säga och skriva precis vad jag vill 🙂 Så här kommer två tips:

  • Köpa begagnade böcker på nätet är plättlätt och fungerar utmärkt. Kika här och gör det: Bokbörsen
  • Om du söker lite äldre böcker (e-böcker) kan du kika på Litteraturbanken. Här finns gratis material för nedladdning i ePub-format, både svenska klassiker och även fackböcker. Galet bra! (Tack till Gabrielle som driver bloggen ”Läsa & Skriva” för det finfina tipset.)

Och som svar på frågan i rubriken. Galet eller smart? Pablo är kanske lite galen som vågar, men också modig, smart och härligt inspirerande eftersom han följer det han verkligen vill göra. Låter sin dröm bli verklighet. Jag är kanske också lite galen som försöker ge mig på att skriva böcker och blogga i hopp om att någon ska vilja läsa, men jag älskar ju att skriva. Så jag ser mig också som passionerad, envis, smart och förhoppningsvis även inspirerande. Lite av varje liksom.

”Be bold enough to use your voice, brave enough to listen to your heart, and strong enough to live the life you´ve always imagined.” /Tomas Öberg

/Anni

3 285 sagor och en författarskola.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

skrivmaskin2

Ända sedan vår dotter som nu är drygt 9 år, föddes har jag eller hennes pappa läst en saga varje kväll vid läggdags. Varje kväll i 9 år det blir 3 285 sagor. Hennes läsintresse är och har alltid varit stort. Likaså hennes intresse för att berätta och skriva egna berättelser.

Jag har funderat en del på det där. Om vi vuxna kan påverka våra barns läs- och skrivintresse. Och vet du vad? Jag tror vi kan det. Ju mer vi läser för våra barn, desto mer kan de leva sig in i andra världar, i andra liv, andras känslor, verkligheter och overkligheter. Jag tror också att fantasin växer och får mer utrymme ju mer man läser för att inte tala om det man lär sig genom att läsa när det kommer till att sätta samman ord, meningar och lära sig stava.

När jag var liten kan jag inte minnas att det var så många sagor och berättelser som blev lästa för mig. Men det var en och annan och av olika anledningar hittade jag till böckernas fantastiska värld ändå. Jag var en flitig besökare på biblioteket och idag går jag till samma bibliotek tillsammans med vår dotter.

Idag när jag slog upp morgontidningen blev jag himla glad för där i Svenska Dagbladet fanns en författarskola. En steg-för-steg berättelse för barn och unga hur man kan tänka när man vill skriva sina egna berättelser.  En finfin guide i 10 steg som jag tycker passar lika bra till vuxna, skriven av författaren Lisa Bjärbo.

Del 1: Så kommer man på en bra berättelse

Del 2: Vem spelar huvudrollen

Del 3: Var befinner vi oss

Del 4: Så skapar du spänning

Del 5: Att välja form

Del 6: Den första meningen – hur viktig är den

Del 7: Hur skriver man prat i text

Del 8: Så botar du skrivkrampen

Del 9: Slutet

Del 10: Bearbeta din text

Här på Svenska Dagbladet Författarskolan finns hela guiden att läsa och fler intressanta artiklar om läsande och skrivande.

Så tipsa dina egna eller andra barn, ungdomar och även vuxna som bär på författardrömmar eller kanske bara bär på en historia som vill komma ut.

Stort tack till Lisa Bjärbo och till Svenska Dagbladet för inspiration.

Read and write on!

/Anni

Vad skriver jag om?

/ annisvensson / 4 kommentarer
penna_bocker

Foto: Mikhail Pavstuk via Unsplash.com

Det är en ganska vanlig fråga faktiskt. Och vad är det egentligen jag skriver förutom det jag bloggar och skriver krönikor om? Boken/verket jag jobbar med lite då och då och som jag jobbat med länge är en berättelse om hur ingenting är omöjligt. Det handlar också om hur viktigt det är att kanske stanna upp ibland och känna efter om man är på rätt spår, gör det man vill och mår bra. Och om man upptäcker att man gått vilse, hitta en väg till den plats där man vill vara.

Varje dag kan vara en ny början och berättelsen handlar dels om hur svårt och dels hur härligt bra livet ibland kan vara. Hur det kan bli om man bestämmer sig för att omfamna livet i både med- och motgång. Och oavsett vem du är, vad du varit med om eller var du kommer ifrån så har du möjlighet att bli vad du vill och göra vad du vill.

Mitt skrivande handlar i grunden om olika frågeställningar och jag skriver nog ofta för att själv söka svar på frågor, bena ut varför det ser ut som det gör eller varför en människa är eller beter sig på ett visst sätt. Försöker kanske genom skrivandet i romanform förstå både världen lite bättre och även människorna i den. Det blir intressanta berättelser hoppas jag. Berättelser där inte alla svar serveras, men kanske tänkbara svar skymtar fram.

Ännu inte utgiven, men jobbar sedan länge med att få klart min första bok. Sedan kommer fler. Numer har jag många idéer och påbörjade utkast som fylls på med tiden. Ju mer jag skriver, desto fler idéer ”poppar upp”. Men vad de andra berättelserna handlar om, det förblir tillsvidare en hemlighet.

/Anni

Ps Tycker du det låter intressant? Hoppas det! Skriv gärna upp dig på min intresselista så får du ett meddelande när första boken är klar. Tack.

När glöden falnar, men tar fart igen.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

glod_eld

För inte så länge sedan skrev jag så att tangenterna nästan glödde. Jag kunde helt enkelt inte sluta skriva. Orden flödade. Det blev både ett par noveller till en möjlig kommande antologi, blogginlägg och sidor i mitt pågående bokprojekt. Men så hände något. Glöden falnade.

Jag har försökt hitta tillbaka till glöden och det där ”skrivarflowet”, men upptäckt att det är lite svårt den här gången. För mig brukar det inte vara det, men nu tar det emot. Funderat över vad det är som gör att orden blir färre, eftersom jag vet att skrivandet är både viktigt och roligt.

Det kan vara en rad möjliga orsaker. Jag tror att det jag skriver kanske inte blir tillräckligt bra. Mitt kuliga jobb, en försäkringstvist och andra saker i mitt liv har tagit både mer tid och energi än vanligt. Och dessutom (kanske viktigast av allt) viskar en liten röst  att det nog inte kommer att gå så bra och varför skulle just jag lyckas med något som andra misslyckas med. Men mitt i funderingarna kommer ett mejl från en tjej som undrar hur jag egentligen gjorde när jag fick en av de där krönikorna publicerade.

Och vips! Ett litet mejl, några hejarop från ett par andra håll och jag är tillbaka på banan igen. För jag har ju faktiskt blivit publicerad flera gånger redan. Och det är så kul att skriva, oavsett vad som händer sedan. Jag har ännu inte en hel bok utgiven, ett riktigt verk, men jag vet att jag kan skriva och att det är oerhört kul. På jobbet går det bra och nu har vi här en tjej som vill veta hur jag gjorde när jag fick den där ena krönikan publicerad. Jag har redan kommit en bra bit på vägen och nu vill hon också uppfylla en dröm om att få sina egna texter publicerade. Här händer något inom mig och jag blir glad, får ny energi. Nu kan kanske jag hjälpa någon annan att nå en bit på vägen mot sina drömmars mål.

Hoppas att jag lyckas ge tillräckligt bra råd och att hon lyckas nå ut med sina egna ord. Håller tummen hårt. Och åter igen far fingrarna snabbt och lätt över tangenterna.

/Anni

Dreamer eller doer?

/ annisvensson / 4 kommentarer

11254122_650545275047337_2135135245_n

Ibland önskar jag att jag vore en doer fullt ut. Du vet inte en halvdan som gör lite grann på olika håll och inte kvickt går hela vägen med något specifikt. Somliga löper hela linan ut, följer sin dröm. Doers på riktigt liksom. Andra gör som jag – lite av varje, här och där, kanske på vägen mot målet.

Igår hade jag en ny följare på mitt Twitterkonto @annisvensson; Doers magazine – Sveriges största magasin om idéer som blivit av. Som alltid blir jag nyfiken på vilka de är, de som valt att följa just mig.  När jag har en stund över brukar jag spana in varför någon följer och kanske hur hen hittat mig.  Och just idag hände något som inte händer ofta. Jag fastnade på Doers magazines hemsida som var full med härliga exempel på människor som lever sina drömmar. Som vågat tro och som tagit steget. Fullt ut.

Direkt fastnade jag där trots att jag borde ägnat mig åt annat. Inspirerande människor som berättar om hur allt började för just dem. Hur de gjort verklighet av sina drömmar. Doers.

Och jag funderar på mitt eget liv. Jag sätter mål, planerar och får väldigt mycket gjort så jag är ju en doer. Det har till och med ett väl renommerat ledarskapstest slagit fast, att jag är analytisk, målinriktad, ser helhet, är strategisk och får saker gjorda.

Just nu sitter jag och funderar över det här och skriver samtidigt som dottern badar. Ibland kilar jag in och får en glass ifrån badcaféet som hon driver i badkaret just ikväll. Sedan lägger jag fram kläder till imorgon och skriver lite till. Packar en väska och äter en blåbärspaj i dotterns badcafé, skriver en rad till för att sedan läsa godnattsaga. Känner du kanske igen pusslet med barn, jobb och ett brinnande intresse för skrivande eller något annat som du inte riktigt hinner med, men som du bara måste göra ändå? För att det ger energi och är så kul.

Och så alla dessa ständiga hinder som man möts av. Dammbollarna har jag lärt mig blunda för, åtminstone ibland. Och vilar gör jag en hel del. Men bilen som behöver däckbyte, besiktning innan månaden är slut, maten som ska lagas, tandläkarbesöket, körningen till discot, inköpen av mat, nya gummistövlar, den oändliga mejlväxlingen med försäkringsbolaget och allt det andra. Samtidigt som jag får massor gjort gör jag inte det jag borde göra fullt ut, så som en riktig doer. Skriva klart mitt första verk. Det kanske är mitt problem, att jag försöker göra flera saker samtidigt och hoppas att någon härlig fe ska dyka upp och ge mig extra tid så att den där boken jag drömmer om äntligen kan bli klar.

Men det kommer ingen fe. Vare sig till  mig eller dig, inte idag och inte imorgon.

Flera berättelser pockar på uppmärksamhet och jag skriver lite här och där. Bloggar lite när jag inte kan jobba med det andra skrivandet för att kunna ”pysa” ut lite tankar när jag behöver det. Skriver en och annan krönika. Och får lite ny energi av något hejarop vid horisonten.

Jag är nog både en dreamer och en doer. Kanske känner jag mig mer som en komplett doer när mitt första verk blir klart och utgivet. Mitt stora mål i livet just nu.

Kikar i mitt minnesarkiv med bilder och minns sommarens skrivarkurs i Eringsboda med Kim M Kimselius och den gamla bryggan och sjön där jag tog ett dopp. Försöker minnas hur jag tänkte där och då. När allt blev tydligt, inspirationen spirade och jag bestämde mig för att det första verket ska bli klart. Det är jag och ingen annan som kan lösa det. Ingen fe och inga extra timmar på dygnet. Bara prioriteringar och skrivtid. Målet ska nås, men jag kommer behöva lite mer tid och det ska jag ge mig själv.

Kolla in själv och se om du också blir inspirerad av doers som följt sina drömmar; Doers magazine

Är du en dreamer eller doer?

/Anni

Intervjuad i Länstidningen Södertälje

/ annisvensson / 4 kommentarer

Ibland slår drömmar in och ibland händer saker man inte riktigt räknat med. Och de där stunderna, när det väl händer, är så roliga. Jag har varit sjuk i några dagar och därför inte kunnat blogga om det här förrän nu.

Slottsparken, Ulriksdal, Stockholm. En fantastiskt vacker plats. En plats för drömmar.

Slottsparken, Ulriksdal, Stockholm. En fantastiskt vacker plats. En plats för drömmar.

För ett par veckor sedan skickade jag in ett förslag på gästkrönika till Länstidningen i Södertälje (LT). Den var formulerad som ett svar på nyhetschefen Carina Sigurdssons roliga krönika ”Hur överlever du vintrarna och mörkret?” Tyvärr finns den inte digitalt.

Men det blev ingen gästkrönika den gången utan istället en intervju och ett hedrande helsidesreportage med mig i tidningens del som kallas ”Lördagsporträttet” den 24 oktober. Så himla roligt och fint!

Här kan du läsa den digitala versionen: ”Att skriva är ett lyckorus, det är som att ha hittat hem”

Det återstår att se om min krönika om hur jag överlever höst- och vintermörker blir publicerad i Länstidningen, här eller någon annanstans så småningom.  Och om jag nästa år står på Akademibokhandeln på Kringlans varuhus och på Lunabiblioteket och signerar mitt första verk. Ibland slår ju drömmar in…

/Anni

Ps. Tack Carina Sigurdsson (nyhetschef), Roger Stigell (reporter) och Magnus Grimstedt (fotograf) på Länstidningen för ett fint reportage.

Våga tro att allt är möjligt.

/ annisvensson / Lämna en kommentar

4C0DE23B-67A6-40D2-8DE7-639700C2E35A

Ibland får jag kommentarer som ”Hur ska du lyckas få en bok utgiven, det är ju typ halva Sverige som vill bli författare?” Ja, det är nog sant att många skriver och att många vill bli författare. Men varför ska man inte sikta högt om det är just det man verkligen vill? Vad är det som säger att det inte går att ge ut en bok om man har något viktigt att förmedla?

Jag väljer medvetet att sikta högt. Det finns en historia som är väl värd att berättas. Det finns till och med fler som är värda att berättas. Och kanske ännu viktigare är att jag är övertygad om att det är många som skulle behöva läsa dem. Därför skriver jag.

I mitt skrivararbete söker jag ofta inspiration. Till exempel människor som verkligen gör det de gillar utan att bry sig särskilt mycket om vad andra tycker.

Nyligen lyssnade jag på en intervju med en 103-åring som bloggar. Är inte det hur coolt som helst? Många skulle kanske säga att man vid 103 år är för gammal, att det nog inte kan finnas något intressant att blogga om eller att tekniken är för svår.

Kolla in Dagny som är Sveriges eller till och med kanske världens äldsta bloggare. Hon började blogga när hon var över 90 år. Här en intervju med henne på radio P1 tidigare i år: ”Vid 103 år är jag aktivare än någonsin” Och här hittar du hennes blogg: ”Blogga med mig”

Dagny, du är fantastisk och du inspirerar! Keep on!

/Anni

The one who follows the crowd usually get no further than the crowd. The one who walks alone is likely to find herself in places no one has ever been. /Albert Einstein

Fyra bra verktyg för skrivare

/ annisvensson / Lämna en kommentar

anni_svensson_1

Ni som följt mig vet att jag testat mig fram, en liten bit i taget när det gäller att publicera mina texter. Ju mer som blir antaget, publicerat och kommenterat desto lyckligare blir jag och min skrivarsjäl. Det bygger upp ett förråd med energi och min tro på att jag ska lyckas med de större skrivarprojekten stärks.

Igår hade jag förmånen att få vara gästbloggare i Agneta M Lindhs ”Skrivarbloggen” med inlägget ”4 bra tips för skrivare.” Det finns många fler tips än så, men allt fick inte plats, så vi får se om det kanske kan bli en fortsättning på det temat så småningom.

Om du är en skrivare hoppas jag att du tycker inlägget är intressant. Här kan du läsa på Skrivarbloggen: ”4 bra tips för skrivare”

Hoppas du gillar och att du kanske, kanske hittar något du har användning för som du inte kände till innan.

/Anni

Min sanning.

/ annisvensson / 1 kommentar

Häromkvällen upptäckte jag att författaren Henning Mankell och jag har en sak gemensamt, eller egentligen två. Vi började båda läsa och skriva tidigt för att sedan fortsätta skriva hela livet och vi båda blev övergivna av våra mammor. Han visserligen tidigt i livet och jag själv på sätt och vis, långt senare.

Det var en slump att jag hamnade framför tv:n, för numer ser jag inte särskilt ofta på tv. I min prioritering att få mitt första verk, min första bok klar har tv utgått från min lista av viktiga saker jag vill göra på fritiden. Men då satt jag ändå där i fåtöljen och programmet ”Min sanning” dök upp med gästen Henning Mankell. En författare jag nyligen fått upp ögonen för och som tragiskt nog gick bort i cancer för ett par veckor sedan, bara 67 år gammal.

Henning Mankell, fotograf Lina Ikse. Källa: pressbilder Leopard förlag AB.

Henning Mankell, fotograf Lina Ikse. Källa: pressbilder Leopard förlag AB.

Nu fick jag veta lite mer om författaren vars verk jag ännu inte läst och jag satt plötsligt fast där, orörlig och fascinerad, framför den där tv:n jag inte ska titta på. Jag trodde att Henning Mankell nästan uteslutande bara skrivit böcker om Wallander, men där hade jag helt fel. Han har skrivit många fler böcker i helt andra genrer. Till och med en barnbok, ”Katten som älskade regn”. Visste du det? Jag hade inte en aning.

Henning berättar om hur han läst många böcker och texter under sitt liv och hur han lärde sig läsa och skriva med hjälp av sin farmor. Han berättar också att när han hittar en text han tycker är riktigt bra så skriver han av den, ord för ord. Sedan funderar han på varför just den texten är så bra och på så vis har han lärt sig massor om skrivande. Ett tips han gärna ville dela med sig av till alla som skriver och det gjorde mig glad. För det är precis så jag gör, skriver ned sådant som andra skrivit och ibland också sagt som jag tycker är bra. Det har jag även gjort i tidigare blogginlägg, citerat delar av texter som jag tycker briljanta. Gör du också så ibland? Skriver av texter du tycker om?

Henning berättar om spännande saker kring sitt liv och författarskap och att han (precis som jag) ofta skriver om vad det innebär att vara människa, kanske för att bättre förstå den värld vi lever i. Han berättar också om mamman som övergav honom som ettåring (och hans två syskon) och hur det nog präglat hans liv. Och just där stannar vi lite. Min mamma försvann långt senare, men sorgen över en förlorad mamma delar vi.

Och han fortsätter. Vid femton års ålder ska han äntligen få träffa henne på ett café i Stockholm city där de stämt träff och hon inleder efter femton års frånvaro med ”Jag är förkyld, kom inte för nära.”

Som mamma är det oerhört svårt att förstå mammor som överger sina barn. Men de finns. Det händer. Vad beror det på? Och vad händer med de barnen? Kanske hittar vi en del av svaren i Hennings biografi eller i hans näst sista verk ”Kvicksand”, en bok om livsglädje (som jag nyss beställt och nu ska läsa). Kanske hittar vi några svar i mitt första verk som ska bli klart till årsskiftet.

Tack, Henning för inspiration. Det hade varit fantastiskt att få möta dig, tyvärr blev det inte så, men dina verk lever för alltid vidare och nu ser jag fram emot att få läsa dem.

Här kan du kika på hela programmet: ”Min sanning. En gäst, ett samtal, en timme.”

/Anni

Vad vill du inte göra?

/ annisvensson / Lämna en kommentar

vägen_2

Författaren Henning Mankell har lämnat oss, bara 67 år gammal. Jag har aldrig läst något av hans verk, men nu ska jag göra det. Vill du veta varför?

Jag läste ett citat idag från hösten 2014 där Henning intervjuats av TT och det lyder så här:

”Tiden är knapp. Du hittar aldrig en 25:e timme som du tappat bort i någon påse i köket. Den finns inte. Alla människor måste bestämma sig för vad de inte vill göra. Jag har varit ganska duktig på det, att alltid värdera min tid.”

Det finns mycket intressant kring Henning och den sak som fastnat mest är att han vänt på den frågeställning jag ofta har. Ni som följt min blogg vet att jag ibland ställer frågor kring vad jag eller du vill göra. På riktigt. Och att det är viktigt att komma fram till det, vad man innerst inne vill med sitt liv och att följa sitt hjärta, hitta sin egen mening och mål. Henning däremot vänder på det hela och tycker att vi bör fråga oss vad vi inte vill göra. Intressant. Kanske ger det helt nya svar som leder var och en av oss i rätt riktning?

Henning skrev också en hel del om sin sjukdom i krönikor för GP (Göteborgsposten). I sin sista krönika citerar han i slutet Peo Enqvists ord:

”En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva”.

Henning Mankells näst senaste verk heter ”Kvicksand”. Där skriver han om livsavgörande ögonblick, om möten med gatubarn och om den egna uppväxten . Ett till verk på min ”att-läsa-lista” efter att idag ha fått veta lite mer om honom.

Tack för dina kloka ord, Henning, vi ses kanske i skrivarklubben i Nangiala. Fram till dess fortsätter jag att ta bort sådant ur mitt liv som jag inte vill göra. Och försöker göra mer av det jag verkligen vill. Till exempel att läsa ”Kvicksand” och skriva klart mitt egna första verk.

Har du någonsin funderat över vad du inte vill göra? Och har du i så fall gjort någon förändring i ditt liv?

/Anni