Vindars längtan och skrivprocess

Två veckor kvar tills jag ska lämna in ett antal nyskrivna sidor ur min roman och en rapport som kritiskt berättar om skrivarprocessen. Hur ska det gå?

Well, rapporten är klar. Jag har inga problem med att berätta om min skrivprocess. Tvivel och andra snårigheter finns det gott om, men jag har bara skrivit ett par nya sidor i spänningsromanen även om processen i mitt huvud rullar på för fullt. Häromdagen såg jag att SEB just nu undersöks av Uppdrag granskning för möjlig penningtvätt. Lite märkligt eftersom jag strax innan (samma dag) funderat på hur jag bäst kan få reda på hur penningtvätt i banker går till. Märkligt med dessa sammanträffanden! Har skrivit en del om livets märkliga sammanträffanden tidigare: ”Slumpen är kanske ingen tillfällighet”.

Jag får helt enkelt se nästa program av Uppdrag granskning. Om utrymme finns för det är så jäkla mycket annat i livet just nu. Saker jag inte riktigt rår på och det är slitsamt.

Därför blir det som kommer ut och ner på pappret just nu bara, små små fragment. Men det är i alla fall något. Någon klok person sa att det är bra att ”Go where the pain is” när man ska skriva. Att skriva så att det känns, att det berör. Vi får se om jag lyckas med det, om jag lyckas skriva mer överhuvudtaget innan deadline för inlämningen i kreativt skrivande. Skrivandet är ibland svårt men det är också något att hålla sig i, fästa blicken vid när annat är instabilt.

Idag andas jag in tystnaden vid havet en liten stund för att se om jag kan hitta ideer och ny energi till allt jag vill och behöver göra. Låter vinden rufsa om mitt hår och blickar bort mot horisonten.

Längtan

Vinden smeker allt i dess väg. Vilsna själar lutar sig framåt. En önskan om att bli berörda. Sällan mötas de två. Ändå med en längtan lika stark. Vila, men aldrig förbli stilla.

/Anni

Vägen till det undermedvetna

Jag kämpar febrilt för att komma vidare med spänningsromanen. Det är inte långt kvar fram till deadline för nästa inlämningsuppgift i Kreativt skrivande, vilket betyder 15 sidor, nyskriven, redigerad text. Det går just nu sisådär. 

Jag har dagar då det finns utrymme för skrivande som exempelvis igår på eftermiddagen, en gråmulen septembersöndag. Men kom orden? Nänä. Inte mer än ett par knastertorra meningar. Jag finner mig åter igen funderande över varför. Ibland kommer orden i ett aldrig sinande flöde och ibland blir det bara skräp eller ingenting alls.

Det jag gör då är att analysera. Igår och ikväll tror jag det beror på att jag har ett hundratal andra tankar som blockerar flödet. Det finns inte möjlighet att ett uns av kreativitet ska kunna ta plats i myllret av allt annat. Lösningen på det brukar vara att gå en promenad i skogen eller vid havet. Check på båda delarna igår. Därefter skriver jag en lista på allt det där andra som far runt. Sånt jag ska göra och sånt jag behöver komma ihåg.

Från gårdagens promenad vid havet.

Därefter går jag över till flödesskrivande för att tömma hjärnan. Det innebär att jag ställer klockan på tio minuter för att skriva av mig om allt det där andra som rör sig i huvudet just nu. Ett sätt att ”rensa rören” som författaren Tove Folke beskrev det under en fantastisk föreläsning. Check även på det.

När jag väl kommit så långt kan jag ha tankar kvar som måste få komma ut innan det är dags att ta sig an det ”riktiga skrivandet” och då kan det bli ett blogginlägg som detta. När det är klart är klockan runt nio på kvällen, vilket då kan följas av att jag läser lite i en bok för att få inspiration (i detta fall ”Silvervägen” av Stina Jackson). Vips! så får jag ofta en idé eller en tanke på hur jag ska komma vidare. Men just när jag ska sätta igång kommer jag på att jag glömt hänga den där maskinen med tvätt som inte hanns med tidigare ikväll. Därefter behöver jag påminna dottern om duschen, idrottskläderna, vattna de trötta växterna som jag glömt bort i över en vecka och göra klart lunchlådan till imorgon.

Väl tillbaka framför datorn vid tiotiden är jag nästan för trött för att skriva ett enda ord, men det är just där och då som jag möjligen lyckas nå fram till utkanten av mitt undermedvetna. Den magiska platsen där fantasin, orden och berättelsen som vilar i min hjärna finns. Och jag tror att det är dit jag behöver nå för att kunna skriva. Jag behöver komma i kontakt med mitt undermedvetna, vilket är stört omöjligt att lyckas med under en kort stund. Det finns mycket som först måste rensas undan. Det finns en väg till det undermedvetna, till den där platsen där mina karaktärer lever för glatta livet, men det krävs både tid och utrymme för att nå dit. Hur ska den tiden hittas? Kanske ska jag ta ledigt en dag varje månad? Tål att funderas vidare på.

Är det någon skrivare som känner igen sig i allt detta? Går det att korta ned vägen för att snabbare nå fram till det undermedvetna?

/Anni (Alldeles, alldeles i närheten av det undermedvetna, men nu i sängen med det trötta huvudet vilandes på kudden. En ny sida blev det i alla fall ikväll…)

Att lyssna in en plats

I helgen skulle jag skriva. I alla fall var planen att skriva, men inspirationen fanns inte där och huvudet var fullt av andra tankar. Jag tog istället en tur till havet och till skogen för att se om jag kunde få bort det som distraherar och ta in det som behövs för det jag ska skriva.

Och vips! på en stubbe klarnade tankarna och lusten att skriva kom tillbaka. Det blev en ny krönika skriven under söndagen. Har du någon gång suttit ensam och alldeles tyst vid havet eller i en skogsdunge? Har du provat att lyssna in en plats? Om du inte har det så tycker jag att du ska prova. De mest förunderliga saker kan hända. Min fantasynovell (”De orörbara” som ingår i novellsamlingen ”Den magiska porten vid Färgargården”) tog sin början på just en sådan plats. Karaktärerna Liam och Leona dök upp när jag satt tyst i skogen. E-novellen ”En berättelse från ovan” har också delar som utvecklats på en plats vid havet.

Att vara ensam, alldeles tyst och lyssna in en plats har flera fördelar. Det ger inte bara utrymme att tänka, att se ordentligt vad som finns där och tar inte bara fram kreativitet. Du blickar också inåt i dig själv, vare sig du vill eller inte. Om du låter dina tankar vandra fritt kanske du kommer underfund med saker du inte varit medveten om tidigare. I början, om du inte är van kan det kanske vara lite skrämmande. Jag tror att många av oss är så vana vid att ständigt höra ljud att vi inte har möjlighet att på riktigt lyssna in vad som sker inom oss. Vad vi vill göra, vad vi längtar till, hur vi vill leva. Det finns så många yttre faktorer som ständigt pockar på vår uppmärksamhet.

Prova och se vad som händer om du lyssnar in en plats, lyssnar på riktigt.

/Anni

Inspirerande skrivarplatser

Jag har skrivit om det förut. Platser som inspirerar till skrivande. Idag har jag funnit en ny, annorlunda.

Det är inte på en ö, inte i en stuga vid havet eller vid en sjö och inte på en tyst plats som ett bibliotek.

När jag kom till mitt hotell igår i Malmö hade jag svårt att hitta lusten till att skriva. Eller lusten fanns nog där men inte inspirationen. Jag satt i mitt pyttelilla rum, tankarna for iväg på allt och jag kunde inte fokusera på skrivandet alls. Det är så mycket som kan störa ens tankar och hux flux hade min blick landat på fototapeten vid sängen…

Vid första anblicken såg jag inget märkvärdigt med rummet.

Vid en andra blick då skrivarfokuset inte vill infinna sig såg jag fototapeten med lite andra ögon. Tankarna for iväg igen…

Idag efter lunch provade jag att träna. Kanske skulle det sätta fart på skrivarlust och inspiration. Nja, men det blev i alla fall en ny krönika skriven – om tvivel… och ett besök på ett väldigt coolt och annorlunda gym med takmålningar och ljuskronor.

img_0691

Det mycket speciella gymmet.

Under eftermiddagen tog jag en promenad i Malmö centrum, åt fantastiskt god mexikansk mat. Stannade till en stund på centralstationen då jag tycker det är fascinerande med platser som tågstationer och flygplatser där människor möts och skiljs åt. Det ligger något i luften, i stämningen på de där platserna. Något jag inte riktigt kan sätta fingret på eller förklara men jag älskar att vara där, känna, se på människorna.

Mot kvällen vände jag tillbaka till hotellet för att försöka skriva.

I ”skrivarmood”.

Vid receptionen finns en bar, lounge och foajé. Hämtade datorn på mitt rum och beställde ett glas cava i baren, slog mig ner i foajén. Vips! Där hände plötsligt något. Till ljuslyktornas vaga sken, i det dova ljuset och med människors småprat på danska, ryska och skånska runtomkring började plötsligt fingrarna fara snabbt över tangenterna. På dryga trettio minuter hade jag tre nyskrivna sidor framför mig.

Den nyligen funna skrivarplatsen.

En ny, effektiv och för mig osannolik skrivarplats är funnen. Hotellfoajén.

Om du skriver, vilka är dina favoritplatser?

/Anni

Sex tips för dig som vill skriva

thumbnail_IMG_0382

Nu och då får jag frågor om mitt skrivande. Det kan handla om hur jag började skriva, vilka utbildningar som är bra och hur den där inspirationen som behövs för att kunna skriva infinner sig. Jag har samlat några tips för dig som redan skriver eller som funderar på att börja skriva.

Läs, läs och läs

För att kunna skriva bra behöver du läsa. Massor. Gärna i olika genrer. Jag vågar påstå att ju mer vi läser – desto mer utvecklas vårt eget skrivande. När jag läser får jag dessutom ofta många nya idéer. Besök ett bibliotek och insup atmosfären av alla författare och all kunskap som finns där i hyllorna. Då får du kanske även inspiration på köpet.

“If you don’t have time to read, you don’t have the time (or the tools) to write. Simple as that.”
― Stephen King

Skriv!

Skriv så ofta du kan och skriv det du vill skriva, inte det du tror att andra vill läsa. Skriv från hjärtat, skriv de berättelser som just du bär på och som du tycker är roligt och/eller givande för dig själv att skriva. Om du inte kommer på vad du ska skriva om, skriv ändå. Skriv det som dyker upp. Alla tankar du bär på. Det kallas flödesskrivande och kan leda till något annat. Jag har skrivit om det tidigare: Mina hemliga rum

Anmäl dig till en skrivarutbildning

Min erfarenhet är att alla utbildningar ger något. Ny kunskap, erfarenhet, övningar, träning att ge och ta emot feedback och inte minst likasinnade skrivarvänner att bolla tankar och idéer med. Några av de utbildningar jag har gått kan jag varmt rekommendera:

  • Folkuniversitetet. Att skriva en bok, grund och Att skriva en bok, fortsättning. Dessa kurser finns inte kvar, men det finns numer något som heter Skrivarakademin som verkar bra. Min lärare vid dessa två distanskurser var Helena Laestadius Loman och hon finns inte kvar på Folkuniversitetet och håller inte längre kurser. Jag hoppas att hon börjar igen för hennes kurser var både bra och lärorika.
  • Att känna glädje i skrivandet. En kurs som genomförs i vackra Eringsboda i södra Sverige (deltagare från hela landet) med författaren Kim M Kimselius. Kursen bygger på hennes bok Hitta glädje i skrivandet. Kursen finns i flera nivåer och jag har själv gått grund och fortsättning. Kim har även skrivarkurs på distans som också är bra om du vill genomföra studier helt i din egen takt. Kan varmt rekommendera Kims kurser som både gett mig självförtroende, många nya insikter och kunskaper. Kim är kunnig men också en fantastiskt peppande människa.
  • Kreativt skrivande I, Linnéuniversitetet. Den utbildning jag läser just nu på halvfart, distans. Två gånger per termin är vi på universitetet och allt övrigt görs på distans. En fantastiskt rolig och utmanande utbildning där jag går år två Kreativt skrivande II och hoppas kunna fortsätta länge till. Vill du satsa ordentligt på författarskapet och lägga ner en hel del tid är detta utbildningen för dig. Du söker in med inträdesprov.

Läs skrivarböcker

Det finns såklart en rad till böcker som är läsvärda men jag får inte plats med alla 😦

Hitta inspiration

Hur kan en lyckas med det? Svaren på den frågan är nog lika många som det finns skrivande människor. Den gömmer sig gärna den där inspirationen eller äts upp av tvivel emellanåt. Jag själv läser, flödesskriver, går ut i naturen, promenerar, sätter mig vid havet och lyssnar på vågorna. (Två favoritplatser är Fårö och Öja.) Jag har även upptäckt att i all framåtrörelse får jag ofta nya idéer. För mig är det bra att gå, åka bil, tåg, buss osv. Att läsa skrivarbloggar (googla skrivarbloggar!) kan också ge inspiration och bra tips. Ett bra exempel är Debutantbloggen.

Avsätt tid

Lättare sagt än gjort men det är som med allt i livet. Om du inte avsätter tid för vissa saker blir det kanske aldrig gjort. Jag har minskat tv-tittandet drastiskt. Jag läser eller skriver istället. Bara där har jag fått en hel del tid. När kan du planera in skrivtid? Det kanske kan vara en till två timmar i veckan till att börja med?

Fler tips?

Har du några bra tips? Skriv gärna dem i kommentarsfältet så har vi snart en grym liten guide till alla som vill skriva, men inte vet hur de ska börja. Jag funderar även på att själv kanske hålla någon mer föreläsning kring min egen skrivarresa, hur allt en gång började och varför jag skriver, olika tips och tankar kring skrivande. Då vore det bra att få med ännu fler bra idéer. Tack!

/Anni

Kreativt skrivande del två – jag kom in!

Gissa om jag blev lycklig förra veckan när jag fick beskedet. Jag kom in med nytt antagningsprov på fortsättningskursen i kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Det betyder att jag fortsätter min vandring på inslagen väg.

antagen

I höst blir det då att fortsätta skriva (och läsa) på halvfart, både jobba med kursuppgifterna som ingår och projektet min första egna bok. Jag har fått en del frågor om kursens innehåll. Här kan du kika på vad för skojsigt och intressant vi ska göra under det andra året: Kursplan, kreativt skrivande II.

Det här är bland det roligaste (och svåraste) jag gjort i livet så gissa om jag är peppad? Den första boken är himla svår och energikrävande att skriva, men kanske också viktigast. Nu har jag med hjälp av en proffsig lärare och fantastiska studiekamrater kommit en bra bit till på vägen. Men det behöver bli mer innan jag är klar.

Utbildningen är bra eftersom jag både får läsa och skriva, eller rättare sagt jag blir tvingad till att läsa mer litteratur som jag kanske aldrig annars skulle ha läst. Det har hjälpt mig att utveckla mitt eget skrivande, så kursen är på flera sätt helt fantastisk.

Det kommer ta lite mer tid innan jag är klar med den där första boken, men som jag brukar säga – även med små steg kommer man långt 🙂 Och det svåraste är kanske ibland det viktigaste att berätta.

nayyirah waheed

Citat från Nayyirah Waheed. Finns på Instagram som nayyirah.waheed

/Anni, i sommarnattens hetta (26 grader och klockan är 21.45)

En ny novellsamling med De orörbara

Idag var det äntligen dags. Novellsamlingen ”Den magiska porten vid Färgargården” med bland annat min novell De orörbara som jag skrev förra sommaren finns äntligen ute. Framför mig har jag en låda med tjugo böcker som jag tittar på med största vördnad. Att få ihop en novell eller en bok är inte enkelt och jag är jäkligt stolt över att jag lyckats.

Anni 1806

Det var svårt, men också väldigt roligt att skriva den här novellen. Jag berättade tidigare om arbetet med att skriva De orörbara som var en extra utmaning i och med att jag aldrig tidigare skrivit i genren fantasy. Nåja, fantasy-inspirerat blev det i alla fall eller kanske fantasy á la Anni: ”Skriva så att hjärtat blöder – om fantasy och utmaningar”.

Att skriva noveller och böcker tar oändligt med tid, Ibland flyter det på med hyfsat bra fart. Ibland kommer inte ett enda ord eller bara ord som känns fel. På något underligt vis är det ändå bland det bästa och allra roligaste som finns (vid sidan av mitt arbete som kommunikatör). Uppdraget på en skrivarkurs att skriva en novell med tema fantasy kändes först som en omöjlighet, men idéerna poppade så småningom upp och blev novellen De orörbara.

den magiska porten

Innerligt tack!

Jag vill tacka min skrivarvän och lektör Jenny Holmström, JMH korrektur. Utan dig hade den här novellen troligtvis aldrig blivit klar. Tvivlet är som bekant en av mina närmsta vänner 🙂 Jag tackar också Kim M Kimselius som är en fantastiskt inspirerande författare, skrivkurslärare och skrivarcoach. Utan dig hade jag aldrig kommit så här långt och jag lovar att skriva vidare på mina andra större projekt. Jag tackar också alla andra skrivarvänner i Fåröakademien och i kursen Kreativt skrivande på Linnéuniversitetet och vänner som finns vid min sida. Ingen nämnd, ingen glömd. Tack!

Som sig bör vid en ny publicering firar jag med champagne eller mousserande vin, men i brist på dessa varor blev det ikväll ett glas vitt vin och jordgubbar för mig och choklad till min dotter.

IMG_9411

Skulle du vilja läsa novellsamlingen finns det möjlighet att beställa ett signerat exemplar genom att lämna en kommentar med adress eller mejla mig (130 kr plus ev. porto): annimysvensson@hotmail.com Om du nöjer dig med ett osignerat exemplar av Den magiska porten vid Färgargården går det bra att beställa boken via Adlibris. Jag hoppas innerligt att du vill läsa och att finner något i De orörbara att fundera över eller på annat sätt bära med dig.

”It’s never too late to be what you might have been.”

/George Eliot

/Anni

 

Att följa sin inre röst

Follow dreams citat

Oavsett om den särskilda berättelsen och de där andra berättelserna jag skriver någonsin blir utgivna – eller inte – så finns något litet betydelsefullt i resan jag gjort. Efter många år på en väg jag av olika anledningar var tvungen att gå, valde jag en ny väg som på många sätt var långt ifrån självklar.

Jag valde att kliva av från ett jobb på toppen av karriären och ett företag som jag mot slutet hade mycket lite gemensamt med. Och jag gjorde det utan att ha ett nytt jobb klart. Jag gjorde det på grund av en kombination som handlade om inre värderingar som krockade med de yttre och en dröm om något större som jag burit med mig under många år. Utifrån det väl genomtänkta beslutet följde både mod och beslutsamhet.

I över trettio år har jag burit på en berättelse som behöver få komma ut i ljuset och nu är jag på väg. Jag klev av karriärstegen, lämnade tjänstebil, hyfsat hög lön och fann nästan omgående ett nytt spännande jobb. Jag kunde kombinera både ett roligt kommunikationsjobb med kloka värderingar och runt åtta timmar långa arbetsdagar. Det gav mig vips! en fritid med plats för både skönlitterärt skrivande och annat viktigt. Jag skrev och gick skrivarkurser men kände att jag ville ha mer, veta mer och kunna mer.

Våren 2017 tog jag modet till mig och sökte in till utbildningen Kreativt skrivande på Linnéuniversitetet och trodde nog aldrig att jag skulle komma in. Några (okej, ett gäng) år över fyrtio trodde jag min tid var förbi för universitetsstudier och med ansökan följde dessutom ett arbetsprov. Men det gick vägen. Jag var en av de drygt femtio lyckliga som kom in.

Efter att glädjechocken lagt sig kom funderingarna på om jag skulle klara av det vid sidan av ett heltidsarbete. Jag kom fram till att jag måste försöka. Det här var en chans, en dröm som på något sätt alltid funnits hos mig, men som jag tystat alltför länge.

Och idag sitter jag här med ett leende. Det fungerar utmärkt att kombinera arbetet med studier eftersom studierna är mitt stora fritidsintresse och så galet roligt. Jag har nyligen gått igenom feedback från min lektor och mina kurskamrater på den senaste inlämningsuppgiften (kapitel ett i min första bok). Det är en del hejarop och feedback som lyfter mig och mitt skrivande, men det är också lite tuffare kommentarer och frågeställningar som gör att min text förbättras, att skrivandet går framåt, utvecklas.

Kunde jag ha gjort allt det här tidigare? Eller har vägen och resan hit varit nödvändig? Jag har inte svaret på de frågorna. Jag önskar att jag insett vikten av att lyssna mer inåt funnits tidigare, men för min del finns så många gupp och saker på vägen att det kanske inte var möjligt. Kanske kan mina ord och erfarenheter ändå ha betydelse för någon ung människa. Om jag får råda fritt så skulle jag säga – tveka inte, följ ditt hjärta och din passion, gör det du innerst inne vill. För det vi gör med hjärta och passion blir ofta väldigt bra, och med det som är väldigt bra, följer också framgång. Jag kan inte låta bli att påminna om min favoritinspiratör Alan Watts:

Att lägga fram det man skriver i ljuset för andra att beskåda är inte på något vis enkelt. Livet i övrigt är tufft emellanåt på många fronter, men de här stunderna av insikter och framåtskridande gör att jag klarar allt. Med utbildningen och skrivandet har jag hittat det jag vill göra, och jag vet som en av få gånger i mitt liv, att jag gör helt rätt. Jag fortsätter följa hjärtat, min inre röst och det kan aldrig någonsin bli fel. För den insikten och känslan är jag så jäkla tacksam.

Följer du din inre röst?

/Anni

Ps. Jag fick ett meddelande från en tjej som läst min blogg och kände sig inspirerad. Stort och varmt tack till dig. Du inspirerade mig så att jag fick det här inlägget skrivet. På internationella kvinnodagen och allt. Tack! 🙂

Tips för att skriva en krönika

Hur skrivs en krönika? För mig går det mycket på känsla och kanske lite rutin då jag nu har några i bagaget. Jag fick en ny krönika publicerad igår som gästkrönikör hos Vardagskrönikören. Den feedback som följde med vill jag dela med mig av eftersom den enkelt beskriver hur en krönika är uppbyggd. Här finns också några fler tips om du själv vill skriva en krönika.

Att skriva en krönika är en väldigt fri form av skrivande. Det går att få utlopp för kreativitet och samtidigt är det en chans att skriva om de ämnen som själv intresserar en. Förhoppningsvis kan krönikan också få någon annan att tänka till. Det finns vissa delar som brukar finnas med. En inledning som presenterar ämnet och som får läsaren intresserad är jätteviktigt. Huvuddelen av krönikan berättar mer om händelsen i detalj och du kan lägga fram dina tankar och känslor som fick dig att välja ämnet. I avslutningen knyts allt ihop. Du återkommer till textens idé, budskap och kanske också rubrik.

gastkronikor

Att ge eller inte ge – min senaste krönika

Dag efter dag, oavsett väder och årstid sitter tiggaren utanför din matbutik med en mugg framför sig. När du går ut på restaurang eller tar bilen till jobbet sitter tiggaren kvar. Många tycker det är jobbigt att se människor tigga och står handfallna inför hur man ska bemöta dem. Jag skriver i min krönika ”Att ge eller inte ge” att ett första steg är att försöka se människan bakom koppen och ifall man vågar, kanske försöka sig på ett litet ”Hej!”.

Krönikan finns att läsa på Vardagskrönikörens blogg eller på Vardagskrönikörens Facebooksida. Om du gillar den så får du väldigt gärna kommentera och/eller dela vidare. Tack!

Tips för uppbyggnad och struktur av en krönika

Feedback från redaktören på Vardagskrönikören, krönikan Att ge eller inte ge:

”Nu har jag läst din gästkrönika. Den var riktigt bra; jag fann inte någonting som behövde korrigeras. Du fångar formen för en krönika perfekt när du utgår från en personlig iakttagelse och låter den vara en bro till något större och mer allmänt.

Inledningen väcker ens intresse och du avrundar texten snyggt genom att fråga/uppmana läsaren till handling eller i alla fall en självrannsakan. Språket är fint och du använder vardagen som en snygg inramning. Och framförallt lyfter du ett aktuellt ämne och belyser det på ett effektfullt sätt.

När man skriver om mänsklig godhet och om att se tillvaron i ett större mer inkluderande perspektiv är det lätt att det blir för sött och platt, mer du lyckas både fånga pulsen i medmänskligheten men också logiken som ligger bakom. Summa summarum: en väldigt bra krönika. Jättekul att du skickade in krönikan. Den passar perfekt i Vardagskrönikörens format.”

Vill du skriva en krönika?

Du kan till exempel läsa den senaste krönikan jag skrivit och kika på kommentarerna ovan kring uppbyggnaden. Sedan är det bara att gå ut i världen eller kanske läsa en tidning, hitta ett intressant, aktuellt ämne och börja skriva. Kanske inte så ”bara”, men jag tycker det är väldans roligt med det korta formatet som ger mig energi att fortsätta på mina större skrivarprojekt. Det är också kul som omväxling (jag är kommunikatör till yrket) att skriva om mina helt egna tankar och funderingar. Kanske är det något även för dig?

Lästips! Det finns en hyfsat ny bok om att skriva krönikor. Den verkar jättebra men jag har tyvärr inte hunnit läsa den själv ännu. Den heter ”Facit – konsten att skriva krönikor” och är skriven av Patrik Lundberg.

Mer inspiration

Jag läste nyligen en krönika av Henrik Bahari – ”Från din vän på Venus”.
På ett oerhört vackert vis lyfter Henrik fram det handskrivna brevet som ett spännande alternativ i en tid då de mer moderna tekniska kommunikationssätten börjat kännas triviala. Det är en krönika som jag tror att alla med skrivarintresse kan känna igen sig i och den är också uppbyggd på ett fint sätt.

Litteraturkunskap tipsar: ”Konsten att skriva en bra krönika”

Mediabloggen: ”Tips för dig som vill skriva en krönika”

Skrivartävling för krönikörer

Vardagskrönikören anordnar vid sidan av ”Veckans gästkrönika”, även löpande tävlingar på olika, bestämda teman. Om du är sugen på att tävla och få chansen att vinna en slant så kika på Vardagskrönikörens sida för tävlingar.

Lycka till!

/Anni

Kasta ut din kritiker

anni_tatuering

För snart ett år sedan gjorde jag min andra tatuering. En drömfångare. Varje dag påminner den mig om den där skrivardrömmen som jag bestämt mig för att följa.

Det är svårt att skriva, ibland oändligt svårt. Det sitter en kritiker på min axel som ofta viskar att det där blev nog inte så bra. Sen har vi det där med tiden, hur ska skrivandet hinnas med bland allt annat som pockar på uppmärksamhet? 

Alla dessa tankar, ständiga hinder och ändå slutar jag inte. Varför fortsätta med något som är så svårt och ibland till och med smärtfyllt. Varför fortsätta traggla med en dåres envishet trots att utgången inte är given? Svaret är: för att det är det absolut roligaste jag vet och för att det bor berättelser i mig som måste få komma ut.

Nu har den pessimistiska rösten på axeln fått ett namn. Hon heter Kajsa och hon ska väck.

Hur jag kom fram till det och hur hon fick sitt namn vill jag berätta mer om för det har visat sig vara hyfsat effektivt. Jag vet att flera som skriver och andra som jobbar med något kreativt har en inre kritiker som inte alltid är av godo. Viss självkritik tror jag är bra eftersom det vi skriver då har en möjlighet att utvecklas och förbättras. Men ibland tar den där negativa rösten alldeles för stor plats. Jag hoppas att fler kan få inspiration via det här kloka inlägget på Jorun Modéns skrivarblogg: Släng ut din inre kritiker

Häromdagen hade även sajten Boktugg.se ett intressant inlägg på temat att slänga ut kritikern, men också kloka tankar kring att frigöra tid och skriva klart. Det där som är så himla svårt. Hitta tid och skriva klart. Kanske kan även du inspireras av hur årets nobelpristagare i litteratur gjorde. Det kan ju vara svårt att få till den där längre, sammanhängande tiden som kanske behövs för att få ”flow”. Kan jag kanske frigöra sammanhållen tid för att åka iväg några dagar till min favoritplats Fårö snart…? Jag vet ju av erfarenhet att skrivarresor och skrivarkurser har gett mig den bästa skrivartiden och inspirationen. Hur gör du för att få inspiration och tid till ditt skrivande eller till andra viktiga saker i ditt liv?

Det här var mycket intressant läsning som fick mig att fundera på hur jag ska kunna få mer sammanhängande tid för skrivandet. Jag tror att det är precis vad jag behöver för att bli klar med mina större projekt: Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro skrev sitt mästerverk på bara fyra veckor

Just nu ligger jag med foten högt och kroppen fylld med smärtstillande mediciner efter en Hallux Vallgus-operation. Det blir inte mer än några få ord skrivna eftersom vare sig hjärna eller kropp vill vara med. Det är mest vila som gäller (och lite läsande, lite filmtittande). Men om en dryg vecka ska jag åter till arbetet och förhoppningsvis kommer jag då också vidare med skrivandet och kan fortsätta följa mina drömmar. Fram till dess ska jag ligga här, vila, låta foten läka, fundera ut fler delar till mina berättelser och brottas vidare med Kajsa.

/Anni