Den här helgen reste jag bort med mig själv för att efter en tung period bara vila och skriva. Sedan jag läste Alex Schulmans berättelse ”Bränn alla mina brev” har jag tänkt mycket på den här platsen – Sigtunastiftelsen.

Platsen har en stor betydelse i berättelsen och har du ännu inte läst ”Bränn alla mina brev” och ”Glöm mig” så gör det. Två riktigt bra romaner som jag sträckläste.
Nu när jag varit här ett par dygn och utforskat platsen kan jag säga att det som målas upp i berättelsen stämmer bra överens med verkligheten. Otroligt spännande att det stämmer så väl överens med de bilder jag haft i huvudet efter att ha läst boken.



Tyvärr kunde jag inte besöka biblioteket då det bara håller öppet på vardagar, men jag fick lov att ta en titt i det annars låsta tornrummet (Tack!)




Det fanns förutom den vidunderliga utsikten spännande litteratur att utforska i tornrummet.


För att kunna skriva behöver jag få en bra känsla och här fick jag just den där särskilda känslan. Den där som gör att kroppen och huvudet fylls av lust och inspiration, där ord, meningar trängs för att komma ut. Mina egna berättelser (just nu en påbörjad novellsamling inför fjärde året Kreativt skrivande vid Linneuniversitetet) som väntar på att få rinna ned och fylla de tomma bladen i min skrivbok.
Det här ÄR en sådan plats och jag förstår att författare och författarstipendiater i alla tider åkt hit för att skriva. Jag som är morgontrött vaknade halv sex (!) på lördag morgon med känslan av att jag måste skriva.

Det finns mycket att berätta. Rosengården med djupt röda rosor och ockrafärgade pelargångar där det serveras frukost (mycket bra med mestadels ekologiska produkter) och middag. På lördagmorgnar erbjuds yogapass utomhus, en perfekt plats för yoga och meditation (men jag hade fullt upp med att skriva denna gång).





En fantastiskt vacker plats där jag kommer att tänka på dels Italien och dels valv och dikten ”Romanska bågar” av Tomas Tranströmer:
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Jag fann en bok i mitt rum – ”Hamn för rebeller och änkenåder, Sigtunastiftelsen och författarna” av Ylva Eggehorn. Det visade sig vara ett fynd. Här på Sigtunastiftelsen har flera av mina favoritförfattare varit, exempelvis Cora Sandel, Karin Boye, Gunnar Ekelöf, Barbara Voors, Karin Alvtegen, Agneta Pleijel, Bodil Malmsten… Listan kan göras lång. Och det är något i det där att alla dessa författare varit här före mig. De har vandrat i samma snirkliga korridorer, på samma stenplattor, kanske suttit på samma plats i pelargången, gått i samma trädgård och kanske haft samma utsikt vid fönstret i tornrummet.




Dag Hammarskiöld har också varit här. Det är andra gången denna sommar våra vägar korsas helt oplanerat. Tidigare fick jag bekanta mig med honom, hans liv och livsverk i Backåkra på Österlen och nu här.
Är detta slump eller tillfällighet? Det är nämligen fler saker som jag upptäckt här. I boken jag nyss nämnde fanns en presentationstext av författaren Ylva Eggehorn och det visar sig att hon skrivit psalmen ”Var inte rädd”. För en tid sedan gick jag till kyrkan i närheten av där jag bor (besöker en fridfull kyrka ibland när jag behöver fundera och hitta ny energi). Där slog jag upp en tjock psalmbok med ett band som markör vid en sida bland hundratals andra och vad kom upp…? Jo, denna vackra psalm (tydligen skriven av Ylva, vilket jag inte reflekterat över tidigare) som inleds med orden:
”Var inte rädd det finns ett hemligt tecken. Ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd i sanden finns det spår.”
Nu möts vi igen, jag och Ylva. På Sigtunastiftelsen. Jag har tidigare skrivit om livets märkliga sammanträffanden: Livets möten – slump eller tillfällighet?



Har du några inspirerande platser där kreativiteten får liv eller har du läst någon bok som fått dig att vilja besöka en särskild plats?
/Anni
Ett fantastiskt vackert blogginlägg, både texten och de dina bilderna berör mig. Jag har inte varit i Rosengården.
Jag kommer bara ihåg en bok men tyvärr inte titeln, som varit så vacker och där jag velat besökt platsen efter att jag läst boken. Den handlade om ett kloster i Tibet och beskrev väldigt vackert både Tibet och det fridfulla sättet att leva där. Men Rosengården kommer att få ett besök av mig.
GillaGillad av 1 person
Hej där och tack så jättemycket! Jag fick så mycket nya tankar och inspiration av platsen och miljön. Roligt att det även kan komma någon annan (dig) till glädje. Ett besök rekommenderas verkligen, både för miljön och för maten som också var väldigt, väldigt bra.
GillaGillad av 1 person
Ser så himla gött ut och jag förstår verkligen att skrivlusten spirade. 😄
Jag brukar åka till Tofta herrgård på västkusten. Underbar mat och härlig avslappnad miljö.
GillaGillad av 1 person
Hej! Det var väldigt fint och inspirerande 😊 Ska ta en titt på Tofta herrgård. Tack så mycket för tips!
GillaGillad av 1 person
Ja, visst är Bränn alla mina brev helt fantastisk. Liksom Romanska bågar. Fina bilder från en fin vistelse.🙂
GillaGillad av 1 person
Tack så jättemycket! Ja, både Bränn alla mina brev och Glöm mig är fantastiska berättelser.
GillaGillad av 1 person