berättelser

Fragment ur ett skrivarliv

/ annisvensson / 3 kommentarer

”Att leva eller skriva, det är frågan”. Kanske en uttjatad klyscha? Just den meningen inleder tidningen Skrivas ledare (nr 3, 2017) och den beskriver och påminner mig om ett dilemma jag befunnit mig i den senaste tiden.

Ord och mängder med berättelser finns där, pockar på och vill ut. Det har blivit alltmer tydligt att jag måste skriva men något har hindrat mig som jag berättade om i De oräddbara. Häromdagen blev det klart för mig vad ett av hindren bestod i. Jag  har för mycket runt omkring mig som tar tid och energi vilket gör att skrivandet inte får det utrymme som behövs, vare sig i tanke eller utförande. Nu har jag fattat ett viktigt men svårt beslut om att en av dessa saker måste väljas bort. (Jag kommer berätta mer om det senare.)

När jag väl landat i beslutet kände jag nästan omedelbart hur skrivarglädjen och lusten att skriva återvände. Men jag lydde inte känslan som sa till mig att ta upp pennan direkt utan fokuserade istället på att läsa ett par böcker som visade sig vara utmärkt inspiration. Det var ”Spådomen – en flickas memoarer” av Agneta Pleijel och ”Kanske är det allt du behöver veta” av E. Lockhart. Dessutom läste jag i tidningen Skriva novellen ”Min kompis Robin” som vunnit en skrivartävling på tema ”blodet” (Skriva, nummer 3, 2017). En kort men välskriven och intressant novell med tilltalande språk, skriven av Anela Resic. Att läsa novellen gav mig det sista som behöves för att hitta tillbaka till orden. Jag skriver igen!

Det handlar inte om långa sammanhängande berättelser eller ens kapitel. Det är mer av fragment. Med penna och papper har jag hittat tillbaka till den där härliga känslan av att allt är möjligt. Penna mot papper i såna här perioder ger mig en särskild känsla av närhet till orden och skapandet. Om du som läser detta skriver själv, känner du igen dig i det?

En vän som också skriver sa nyligen att han skriver men bara fragmentariska bitar. Tänkt på det han sa och alla dessa saker sammantaget verkar ha öppnat upp flödet av ord igen. En kombination av inspiration från andra människors berättelser och insikten att en del av det jag gör idag behöver tas bort för att ge luft åt annat som måste få plats. Jag blev också påmind om att det inte behöver vara färdiga kapitel eller en färdig berättelse. (Ibland får jag ett enormt flow vilket gör att en hel novell nästan skriver sig själv men inte just nu.) Att fragment kan duga bra blev ännu en dörröppnare och jag minns att det var så jag började en gång för många år sedan. Fragment som sedan fick gott om tid att växa fram till en helhet.

Det känns himla fint och idag har jag firat med att investera i en ny skrivarbok. I bok- och pappershandeln Tudda Galumpan som jag hade förmånen att ha en föreläsning hos förra året (läs mer: Något av det mest magiska jag varit med om) hittade jag idag den perfekta skrivarboken i brunt och guld. Framsidan  kan vändas upp och ned. Framsidestexten är densamma – Journal. Lite magiskt, precis som skrivandet.

Jag är tillbaka och den nya skrivarboken börjar fyllas med ord. En novell-idé för sommarens skrivarkurs med tema fantasy har tagit sina första trevande steg. Det handlar om skira älvor med spröda vingar, skärpt intellekt och urstarka krafter.  Men med en oförmåga som gör att de tvingas leva i mörkrets skuggor.  Titeln är ”De orörbara”.

Att skriva är att leva. Att leva är att skriva. Min tid kommer.

/Anni

Annons

Sökljus

/ annisvensson / 6 kommentarer

Foto: Oliver Ivanov, Unsplash.com

Ibland förlorar jag mitt sökljus. Jag har stakat ut en väg framåt, en väg jag bestämt mig för att fortsätta vandra oavsett vad som möter mig. Ett mål som hägrar långt borta vid horisonten – mitt namn på en bokrygg och en viktig berättelse. Men ibland, i stunder av otillräcklighet förlorar jag det där ljuset som leder framåt.

Ännu en människa i min närhet som betyder oerhört mycket är sjuk, mycket sjuk och jag kan inte göra någonting för att hjälpa. Ingenting. En annan människa som står mig mycket nära har en kronisk sjukdom som kan mildras, men som ändå alltid kommer att finnas där. Och så en jäkla massa andra saker jag inte kan påverka.

Är det så att känslan av otillräcklighet är en av de tyngsta att bära?

Oftast är jag stark, vänder negativa händelser till något positivt och tänker att allt, allt har någon slags mening. Men många gånger och i stunder som den här förlorar jag lite av allt det där. Vad är meningen? Finns det ens en mening?

Finns det någon mening i att skriva det jag skriver nu? I det jag skriver i övrigt. Alla mina jävla ord. Söker jag efter svar på sånt som kanske inte har något svar?

Behöver hitta tillbaka till sökljuset. Lyssnar då på musik som gjort och gör skillnad. Som Kent. De finns inte mer, men de gick från ingenting, gjorde en lysande karriär, skapade musik, texter och ord som betyder något och som kommer att leva kvar för alltid. Hos mig och hos tusentals andra. Ikväll lyssnar jag åter igen på Kents fantastiska musik och hittar svar.

Kanske hittar du det också.

Tack, Kent. För allt.

Premiär för min första E-novell; En berättelse från ovan

/ annisvensson / 18 kommentarer

Omslag: Tony Svensson, artura.se

Hurra! En av de stunder jag väntat på är äntligen här och ytterligare en milstolpe är nådd. Det är premiär för min allra första e-novell. Från och med idag finns den att köpa på Adlibris och Bokus. 

E-novellen En berättelse från ovan har med sin inledning vunnit pris i en skrivartävling, anordnad av Litteratursalongen.

Berättelsen handlar om vad som händer med oss människor när hjärtat slutar slå, när vi dör. Kanske är det något vi inte kan föreställa oss. Fram till nu.

En medelålders kvinna lever sitt liv i hög fart och så effektivt som möjligt. Utan att reflektera över vad som egentligen är viktigt eller vad hon egentligen vill. Hon drabbas oväntat av sjukdom och därefter blir ingenting som förut. Det visar sig vara för sent att uppfylla alla de där drömmarna hon bar på. I alla fall på det sätt hon tänkt sig.

En berättelse om att våga följa sina drömmar innan det är för sent. Och om tro, hopp och att döden kanske är något annat än vad vi kunnat tro eller vågat hoppas på. En berättelse om en plats vi inte kan se. Tänk om det finns en annan dimension där vi återser människor vi saknat, men kanske på ett annat sätt, i en annan form? Det vi inte kan se, kanske ändå finns. Tänk om…

Mina tankar kring berättelsen
Min förhoppning är att novellen ska leda till samtal om både livet och döden. Vad gör vi med vår tid här på jorden? Följer vi våra innersta drömmar och önskningar eller har vi för bråttom för att känna efter?

Många människor har svårt att tala om döden och en del bär på sorg och saknad efter nära och kära. En smärta och sorg som är svår att lindra. Med den här berättelsen vill jag också inge hopp och väcka en tanke om att döden kanske inte är vad vi tror. Tänk om varje slut är en helt ny början? Jag har inspirerats av både egna upplevelser och av andra människors berättelser. Människor som förlorat någon närstående. Och som mött en fjäril…

Om mig (om du inte visste det här förut)
Jag heter Anni My Svensson och jag är skribent, krönikör, författare och förläggare. Uppvuxen i Södertälje, numer boende i Järna, ett par mil söder om Södertälje. Vill genom mina berättelser inspirera, beröra, sätta ljus på viktiga samhällsfrågor och förbättra världen eller i alla fall göra något i världen lite bättre. Jag har som mål att ge ut min första, egna bok på temat ”Ingenting är omöjligt” under 2017. Arbetar som kommunikatör, skriver på fritiden noveller, böcker, krönikor och bloggar (publicerad bl a i Allas, Länstidningen i Södertälje, i en novellantologi och i böcker om hälsa).

Vill du läsa e-novellen En berättelse från ovan? Hoppas det!
Den finns att köpa från och med idag den 18 april på Adlibris och Bokus. Yay!

Du får jättegärna berätta vad du tycker när du har läst och vill du skriva en kort recension skulle jag bli mer än superduperglad. Nu fortsätter arbetet med mina större bokprojekt och med del två av denna novell som plötsligt kom till mig igår.

Obeskrivligt glad idag över att jag nått så här långt, men också lite orolig och fundersam. Mina ord och min alldeles egna, första e-novell har fått vingar. Vad ska ni tycka…?

/Anni

Ps. Tack Joelsgården Förlag för allt arbete, Artura Photo Art för hjälp med omslaget och tack till alla som stöttar mig på min skrivarresa. Utan er vore jag inget.

Om vore jag en sommarpratare.

/ annisvensson / 15 kommentarer

Illustration, Tony Svensson, artura.se

Alltid har jag haft förmågan att drömma stort. Kanske har det att göra med alla timmar jag tillbringat på biblioteket i unga år. Där jag satt med läxor för att jag inte hade någon annan inspirerande plats att vara på. Och alla böcker jag funnit i de där hyllorna som fått mig att lyfta blicken och se det som jag annars inte skulle ha sett eller vetat om. Bibliotek, författare och berättelser har haft en avgörande betydelse för hur mitt liv skulle komma att bli. Kanske är det kärleken till orden och insikten i att ord kan göra skillnad som gör att jag så innerligt vill skriva?

De fick mig att tro att allt är möjligt och det i sin tur har lett mig fram till en rad olika saker i livet. Saker som av många ansågs omöjliga. De har gett mig mod och hopp. Nu skriver jag klart mina egna berättelser som förhoppningsvis kan nå fram till de som behöver allt det där som jag en gång behövde. Det skulle även tjäna som ett tack till alla författare som var min inspiration och som inte fick se vilken betydelse deras verk skulle komma att få. Som Karin Boye och Edith Södergran.  Eller min ungdoms favoritförfattare Per Hagman med boken ”Cigarett”, Hans-Eric Hellberg med böckerna ”Kram”, ”Puss”, ”Love Love Love” och ”Älskar, älskar inte”. Och inte minst, Barbara Voors med böckerna ”Älskade du”, ”Akvarium” och ”Tillit till dig”. Barbara fick mig inte bara att älska berättelserna utan även språket och ordföljd som ”om vore jag”. Bara för att nämna några.

Jag drömmer också om att en dag få förmånen att vara sommar- eller vinterpratare i radio. För att nå ut till de som behöver orden och berättelserna. För att få fler att förstå och veta att de inte är ensamma.

Om vore jag lyssnarnas val i mitt favoritradioprogram skulle mitt program ha temat ”Ingenting är omöjligt”. Precis som en av mina kommande böcker.

Jag växte upp i ett bostadsområde i Södertälje på 70- och 80-talet. I det området bodde de allra flesta som jag och min familj, i en enkel hyreslägenhet i beigefärgade och bruna betonghus med tre våningar. Medaljongtapeter i brun färgskala och möbler i furu och mossgrönt manchestertyg. Det mesta i området kändes grått och kallt, men husen omgärdades av gräsmattor och körsbärsträd. Små gröna oaser av spirande grönska, frodiga bär och hopp.

Vi var en familj som alla andra, åtminstone på ytan. Men allt var kanske inte som man kan tro. Allt var kanske inte som det borde ha varit eller kunnat vara. I mitt program skulle jag prata om det och försiktigt glänta på den där dörren till hemligheternas rum.

Jag skulle prata om hur man kan bryta arv och ta sig ur negativa mönster. Gå från ingenting, till en hög position i näringslivet för att sedan många år senare i sällskap av en sällsam blandning av förvånade kommentarer och positiva hejarop hoppa av. För att det känns rätt. För att göra någonting nytt. För att följa drömmar och hjärtats röst. Det skulle handla om ett löfte till mig själv som ung. Ett löfte som till slut blev tvunget att genomföras. Det skulle handla om vikten av att sätta mål, våga tro att att allt är möjligt och skriva klart en bok som funnits i tankarna i trettio år. Och så småningom lyckas bli både författare, förläggare och kanske också föreläsare.

Mitt program skulle handla om tro, hopp, mod, tankens kraft och hur det är möjligt att gå sin egen väg, oavsett bakgrund. Jag hoppas kunna både hjälpa och kanske inspirera någon till våga följa sina egna drömmar.

Den här berättelsen är viktig. För jag lyckades. Och kan jag, så kan du.

Mitt program skulle även innehålla musik som inspirerat och stärkt mig på min resa. Musik som passar bra tillsammans med mitt manus. Några exempel som jag omedelbart tänker på:

  • ”Family Portrait” – Pink
  • ”I den stora sorgens famn”  – Tommy Nilsson
  • ”Spiegel im Spiegel” – Arvo Pärt
  • ”Some die young” – Laleh
  • ”Over the rainbow” – Israel Kamakiwiwo´ole
  • “Så länge jag letat” – Cajsa Stina Åkerström
  • ”Förlåtelsen” – Kent
  • “I´ll be there” – Bon Jovi
  • ”Sånt som bara händer” – Olle Ljungström
  • ”If it be your will” – Leonard Cohen
  • “Vi blundar” – Caroline af Ugglas
  • ”Run, run, run” – Junge Junge
  • “Hallelujah” – Amanda Jensen
  • “Fight song” – Rachel Platten
  • ”Visa vid vindens ängar” – Mats Paulson och Håkan Hellström
  • ”Lost boy” – Ruth B
  • ”Strövtåg i hembygden” – Mando Diao
  • ”Nattpojken och Dagflickan – Kent
  • ”Köpt en bil” – Lars Winnerbäck
  • ”Hold on”  – Nano
  • ”Länge leve vi” – Ison & Fille
  • ”Din tid kommer” – Håkan Hellström

Kanske delar jag med mig av en del poesi av Karin Boye och Tomas Tranströmer och några andra favoriter. Kanske fattar jag också mod och delar med mig av egna texter. Det viktiga är att berättelsen når ut till de som behöver höra den.

Skulle du lyssna?

/Anni Svensson

Ps. Under perioden 19 mars-7 april  kan alla som vill bli ”Lyssnarnas sommarvärd 2017” spela in ett bidrag. Eller lämna tips på personer man vill ska sommarprata. Kanske gör jag ett försök med en egen ansökan. Om jag vågar.

Hitta din plats.

/ annisvensson / 5 kommentarer

Mörkö och havet. En av mina favoritplatser.

Ofta ser jag att människor springer väldigt fort genom livet. Springer igenom dagar som blir till veckor, månader och år. Jag själv är inget undantag. Inte alls. Har du någon gång stannat upp och frågat dig varför du springer?

Jag saktade in för några år sedan då jag återkommit gång på gång till ett löfte jag gett mig själv många år tidigare. Det handlade om att jag en dag skulle skriva en bok om ett viktigt ämne. Ett löfte jag gömt undan för att ge plats åt annat och som sedan glömts bort. Men en dag kände jag att nu var det banne mig dags att ta tag i det där viktiga. Drygt ett år senare körde jag omkull i hög fart med en racercykel och det resulterade i att jag fick lov att stanna upp en längre period. Den gången helt ofrivilligt.

En del andra händelser har gjort att jag varit tvungen att stanna upp och just bara fundera. Det tycks ofta vara människor som är med om omvälvande händelser som börjar fundera över vad som är viktigt. Vad som egentligen är viktigt. En del av oss slutar då att springa eller springer i alla fall lite mindre fort. Lever här och nu, börjar göra saker som finns på den där önskelistan, en ”bucketlist” redan idag. Tänk om du skulle göra det nu, innan något händer? Eller gör du redan det du drömmer om?

Jag tror det är viktigt att hitta sin plats. Att ta reda på vad som faktiskt betyder något. När du hittar din plats, meningen och den där meningsfulla kärnan i ditt inre jag. Det där som gör dig pirrigt glad, men som fått stå tillbaka av olika anledningar. Det är lite magiskt att finna den där inre kärnan och min handlar om nödvändigheten i att uttrycka tankar och känslor med ord, att skriva. Jag har turen att arbeta som kommunikatör där jag får skriva en hel del, vända och vrida på ord och formuleringar. Och på fritiden försöker jag få ned alla de där andra orden och berättelserna som jag bär på. Ja, i alla fall de dagar då orden vill komma.

På senare tid har jag tappat bort den lite igen. Den inre kärnan. Jag vet att den finns där, vet hur den ser ut och vad den består i. Men däremot har jag inte haft den där förmågan att skriva, hitta orden jag söker och det där härliga ”flowet” som ibland uppstår när jag ”hittar rätt”. När timmar kan gå utan tanke på annat än berättelsen. Eftersom det är en så viktig del av mitt liv har det känts tungt när orden inte finns eller i alla fall inte vill bli till en helhet.

Den här helgen och särskilt i söndags hände något och jag hoppas att det håller i sig. Kanske är det vårsolen, alla kilon med apelsiner jag petat i mig, vänner, skrivare som är lite som jag, träningen eller de där fina platserna jag besöker när jag behöver inspiration. Jag har ett par fysiska platser som jag ofta återvänder till. Platser som får mig att må bra, vila, tänka klara tankar. Det är ofta där jag hittar tillbaka till kärnan när jag är på väg att gå vilse.

Det känns som om vi lever i en hyfsat orolig tid där många saker svajar ganska rejält. Då tror jag det är ännu mer viktigt att hitta sig själv och de där sakerna man mår bra av. Kanske boka in lite färre aktiviteter i förhand, kanske springa lite mindre fort (och ja, jag vet att det är svårt med alla måsten som ändå finns). Men ändå på något sätt försöka att vara här och nu och göra det som känns bra för stunden.  Ta en promenad i skogen, se på den vackra våren, ge någon en kram och göra de där sakerna som får en att må sådär riktigt jäkla bra.

Den första bilden i det här inlägget är ifrån en av mina favoritplatser igår på Mörkö. Det här är en annan som jag ofta besöker, Farstanäs udde:

Farstanäs udde. En oerhört vacker plats där himmel möter hav.

Har du hittat din plats?

/Anni

En berättarföreställning med glöd

/ annisvensson / 2 kommentarer
tudda1

Kvällens härliga berättartrio.

Har du någonsin varit på en berättarföreställning? Idag har jag besökt mitt livs första. Och det var banne mig magiskt.

En berättarföreställning går till så att en eller flera personer berättar en historia. Ikväll var det tre kvinnor; Birgit Norrman, Monika Billing och Ronit Koerner som berättade Selma Lagerlöfs ”Den Löwensköldska ringen”.  2,5 timme försvann i ett nafs och de gjorde mer än att berätta en fantastisk historia med värme och glöd. De spelade också musik emellan och till berättandet (minst tre olika instrument, varav ett var mungiga) som gjorde att upplevelsen blev närmast magisk. Musik och tre helt olika berättarröster tillsammans är en enastående kombination.

tudda3

Den Löwensköldska ringen var en rysligt spännande historia som handlar om förhoppningar, skräck, kärlek, tragedi, svek och stora känslor. Som livet i stort med andra ord…

tudda2

Ingången till Tudda Galumpan ligger i ett fint gammalt rött och vitt trähus intill Järna kyrka.

Det var mysiga Järnas pappers- och bokhandel Tudda Galumpan som hade den fantastiska föreställningen ikväll med runt 30 gäster. De har olika event lite titt som tätt. Det är även där jag ska vara på söndag kl 1500-1600 prata om skrivande och läsa en del ur min senaste novell. Om du vill och har möjlighet blir jag superglad om du kan komma. Här kan du gå in och läsa mer, tacka ja eller i alla fall trycka på intresserad-knappen: ”Afternoon tea med författarbesök – om drömmar, mål och skrivande”

Och får du någonsin chansen att gå på en berättarföreställning – gör det!

/Anni

Om en fjäril.

/ annisvensson / 2 kommentarer

fjaril

Nu och då händer något oväntat och spännande. I onsdags var jag på after work i Stockholm med tidigare kollegor som jag inte träffat på väldigt länge. Det var ett återseende med härliga människor. En kväll som fyllde mig med en varm känsla och en rad minnen från ett företag där jag tillbringade drygt tjugo år.

Senare framåt kvällen satt jag bredvid en tidigare kollega som berättade något intressant. Jag har inte an aning om hur vi kom in på ämnet, men hon hade haft en nära släkting, en morbror som alltid varit kärnfrisk, men som nu gått bort. En människa som inte haft någon tro och varit uttalat ateist. Morbrodern fick cancer precis i tid till pensionen och han var säker på att han inte skulle klara sig särskilt länge. Han lovade en kort tid före sin bortgång, att om det mot förmodan, skulle finnas någon värld bortom denna, så skulle han på något vis ta sig tillbaka för att ge ett tecken.

Begravningen ägde rum under vinterårstiden, det var kallt och snön låg vit på marken. I kyrkan stod släkt och vänner samlade i tryckt stämning. Du vet så där som det kan bli på en begravning. Minkollega berättar hur en fjäril plötsligt kommer flygande, fångar all uppmärksamhet och landar på hennes hand. Både hon och övriga i församlingen kikar med förvåning på fjärilen och hon beskriver hur tydligt hon känner och vet att den här fjärilen är mer än en vanlig fjäril.

Alldeles snart flyger fjärilen vidare och sätter sig på nästa människa, nästa och nästa…tills den berört dem alla. Hon berättar hur fascinerade alla blir av det som sker, och åtminstone hon är övertygad om att det inte är någon vanlig fjäril som vaknat ur sin vinterdvala, men det står ju fritt att tolka och tro vad man vill.

En fin berättelse i sig. Men för mig var den något mer. Jag skrev en novell för några månader sedan som handlar om vad jag  tror kanske händer när vi lämnar det här livet. En berättelse bara utifrån min fantasi och tro.  Mycket i den handlar om just en resa och en fjäril. Novellen är ännu inte helt klar, men snart ska den vara det och jag hoppas då få den publicerad, så att du också kan se det fantastiska i att den här personen berättade det här just för mig.  Novellen jag skrivit (som snart är klar), kan förhoppningsvis ge både hopp och tro till alla de som förlorat någon närstående.

Jag är nämligen ännu mer övertygad nu om att vi ses igen.

/Anni

Ps Jag vann mitt livs första skrivartävling i våras med inledningen till just den här novellen. Om du är nyfiken så hittar du inledningen här: ”Och vinnaren är – Anni Svensson”

 

Hemingways bästa skrivartips och en tävling

/ annisvensson / 3 kommentarer
Foto: Camille Kimberly

Foto: Camille Kimberly

Det finns ett stort antal författare som inspirerat mig längs skrivarvägen. Listan på författare och inspiratörer är lång. Idag tänkte jag fokusera på en av dem – Hemingway.

Arnold Samuelson hette en ung man som bestämde sig för att träffa Hemingway. Året var 1932  och Arnold var precis klar med en journalistutbildning. Han visste att han ville skriva och tänkte att lära av den bäste borde vara det enda rätta. Därför bestämde han sig för att besöka den författare han ansåg var bäst – Hemingway. Det visade sig vara ett lyckodrag, för Hemingway och Samuelson kom bra överens och Samuelson stannade nästan ett helt år. Han spelade in många av samtalen med Hemingway, men det blev inget som publicerades och ingen visste kanske ens att materialet fanns.  Förrän långt senare.

EfterHemingway Samuelsons död hittade hans dotter texterna. Och det blev en bok 1981. ”With Hemingway – a year in Key West and Cuba.”

Hemingway, däremot gav ut en bok redan 1937 om deras möten och sina egna skrivartips  ”Esquire compendium of writing advice”

Det finns mycket intressant med den här historien och allt det som Hemingway berättar om hur han ser på skrivande och hur man gör.

”Here’s a list of books any writer should have read as a part of his education… If you haven’t read these, you just aren’t educated. They represent different types of writing. Some may bore you, others might inspire you and others are so beautifully written they’ll make you feel it’s hopeless for you to try to write.”

Om du vill se hela listan på de böcker som Hemingway rekommenderade så hittar du dem här på brainpickings.org: ”Hemingways advice on writing, ambition, the art of revision, and his readinglist for aspiring writers.”

Ett annat exempel är ett citat från honom som handlar om var man börjar och slutar skriva.

”The most important thing I’ve learned about writing is never write too much at a time… Never pump yourself dry. Leave a little for the next day. The main thing is to know when to stop. Don’t wait till you’ve written yourself out. When you’re still going good and you come to an interesting place and you know what’s going to happen next, that’s the time to stop. Then leave it alone and don’t think about it; let your subconscious mind do the work.”

Han berättade också mer om hur han gjorde när han skrev. Ett annat spännande exempel:

”The next morning, when you’ve had a good sleep and you’re feeling fresh, rewrite what you wrote the day before. When you come to the interesting place and you know what is going to happen next, go on from there and stop at another high point of interest. That way, when you get through, your stuff is full of interesting places and when you write a novel you never get stuck and you make it interesting as you go along.

Every day go back to the beginning and rewrite the whole thing and when it gets too long, read at least two or three chapters before you start to write and at least once a week go back to the start. That way you make it one piece.

And when you go over it, cut out everything you can. The main thing is to know what to leave out. The way you tell whether you’re going good is by what you can throw away. If you can throw away stuff that would make a high point of interest in somebody else’s story, you know you’re going good.”

Himla spännande att läsa det här tycker jag och det finns mycket mer på brainpickings.org

Och jag tänker lite som Samuelson, att lära av de bästa är en bra strategi när man har höga mål. Det gäller inte bara skrivande, utan allt i livet.

Att följa bloggar är också lärorikt och givande på många sätt. Idag när jag skrev just det här inlägget kom vips! ett mejl från Kim M Kimselius blogg om en skrivartävling i Hemingways anda och spår. Om du är duktig på engelska kan den här tävlingen vara kul: ”Write where Hemingway did”.

Lycka till!

/Anni

Vad skriver jag om?

/ annisvensson / 4 kommentarer
penna_bocker

Foto: Mikhail Pavstuk via Unsplash.com

Det är en ganska vanlig fråga faktiskt. Och vad är det egentligen jag skriver förutom det jag bloggar och skriver krönikor om? Boken/verket jag jobbar med lite då och då och som jag jobbat med länge är en berättelse om hur ingenting är omöjligt. Det handlar också om hur viktigt det är att kanske stanna upp ibland och känna efter om man är på rätt spår, gör det man vill och mår bra. Och om man upptäcker att man gått vilse, hitta en väg till den plats där man vill vara.

Varje dag kan vara en ny början och berättelsen handlar dels om hur svårt och dels hur härligt bra livet ibland kan vara. Hur det kan bli om man bestämmer sig för att omfamna livet i både med- och motgång. Och oavsett vem du är, vad du varit med om eller var du kommer ifrån så har du möjlighet att bli vad du vill och göra vad du vill.

Mitt skrivande handlar i grunden om olika frågeställningar och jag skriver nog ofta för att själv söka svar på frågor, bena ut varför det ser ut som det gör eller varför en människa är eller beter sig på ett visst sätt. Försöker kanske genom skrivandet i romanform förstå både världen lite bättre och även människorna i den. Det blir intressanta berättelser hoppas jag. Berättelser där inte alla svar serveras, men kanske tänkbara svar skymtar fram.

Ännu inte utgiven, men jobbar sedan länge med att få klart min första bok. Sedan kommer fler. Numer har jag många idéer och påbörjade utkast som fylls på med tiden. Ju mer jag skriver, desto fler idéer ”poppar upp”. Men vad de andra berättelserna handlar om, det förblir tillsvidare en hemlighet.

/Anni

Ps Tycker du det låter intressant? Hoppas det! Skriv gärna upp dig på min intresselista så får du ett meddelande när första boken är klar. Tack.