Känner du till den där historien om glaset och om det är halvt fyllt eller halvt tomt? Olika människor har olika sätt att se på det. Precis som vi har olika sätt att se på livet.

Hur ser du på livet om du tänker dig ett glas till fyllt till hälften?  Det ligger kanske ändå en hel del i det där om hur viktigt det är HUR man väljer att se på livet och det man är med om längs vägen.

För drygt två år sedan hände något som aldrig hänt förut. Jag tappade förmågan att skriva. Och då menar jag inte bara fritidsskrivandet med blogg, krönikor, noveller och böcker, utan även mitt professionella skrivande, det jag gör som arbete, som kommunikatör.  Jag satt där med ett tydligt mål, ett blankt papper, en blank skärm och inte mer än ett par ord kom fram. Det har aldrig hänt förut i mitt liv. Aldrig. Hur mycket kaos jag än haft omkring mig så har jag alltid kunnat arbeta. Ibland har det varit ren glädje, för jag älskar mitt arbete. Men ibland även en flykt undan annat, en fristad där orden får leka fritt. Men alltid har orden funnits där och alltid, alltid förmågan att prestera i mitt arbete.

Inte den här gången. En oväntad kris slog ut allt. Jag var plötsligt oförmögen till att göra allt det jag tidigare tagit för givet. Ingenting fungerade. Men jag kämpade hårt och jag tog ganska snart tillbaka kontrollen över både livet och orden.

Mindre än ett halvår efteråt,  en cykelolycka som var mer allvarlig än jag eller någon annan kunnat tro. Utslagen igen, mot alla odds. Utslagen, och den här gången för mycket längre tid. Men jag reste mig och kom tillbaka med hjälp av fantastiska vänner (tack till er alla, ni vet vilka ni är!) naturen, ihärdig träning, envishet, tankens kraft och inte minst, kärleken till orden och skrivandet. Det där skrivandet som sätter saker på sin plats, som ger mig andrum och en känsla av att jag funnit en av de viktiga meningarna  med livet.

Och händer det dig, oavsett vad det det kan vara av utmaning eller kris,  så vet jag att även du klarar det. Försök att se på det där glaset med nya ögon. Glaset är och förblir halvfullt och inte tvärtom. Det finns så många bra saker med att leva,  men det kan vara svårt att se det i de svåraste stunderna. Även för mig. Men efter en tid, så kommer ofta andra insikter och förmågan att gå vidare. Och meningen  finns kanske plötsligt där.

Tyvärr är min sångförmåga inget att skryta med, men skrivandet och en del andra oväntade och härliga  saker får mig att just nu tänka positivt och se på det där glaset som halvfullt. Så nu fortsätter jag skriva, läsa, lyssna på massor av inspirerande musik, till exempel Thorsten Flink, hans sång och nynnar: ”I de förflutnas skugga där är alla minnen grå. Men jag trevar efter sanningen som kan läka alla sår. När stunden tar en tugga till av den tid som rullar på. Vill jag gå längs denna scenkant när den elfte timmen slår. För jag reser mig igen, ja jag reser mig igen…”

You can´t beat a person that never gives up.  /Okänd.