Fragment ur ett skrivarliv

”Att leva eller skriva, det är frågan”. Kanske en uttjatad klyscha? Just den meningen inleder tidningen Skrivas ledare (nr 3, 2017) och den beskriver och påminner mig om ett dilemma jag befunnit mig i den senaste tiden.

Ord och mängder med berättelser finns där, pockar på och vill ut. Det har blivit alltmer tydligt att jag måste skriva men något har hindrat mig som jag berättade om i De oräddbara. Häromdagen blev det klart för mig vad ett av hindren bestod i. Jag  har för mycket runt omkring mig som tar tid och energi vilket gör att skrivandet inte får det utrymme som behövs, vare sig i tanke eller utförande. Nu har jag fattat ett viktigt men svårt beslut om att en av dessa saker måste väljas bort. (Jag kommer berätta mer om det senare.)

När jag väl landat i beslutet kände jag nästan omedelbart hur skrivarglädjen och lusten att skriva återvände. Men jag lydde inte känslan som sa till mig att ta upp pennan direkt utan fokuserade istället på att läsa ett par böcker som visade sig vara utmärkt inspiration. Det var ”Spådomen – en flickas memoarer” av Agneta Pleijel och ”Kanske är det allt du behöver veta” av E. Lockhart. Dessutom läste jag i tidningen Skriva novellen ”Min kompis Robin” som vunnit en skrivartävling på tema ”blodet” (Skriva, nummer 3, 2017). En kort men välskriven och intressant novell med tilltalande språk, skriven av Anela Resic. Att läsa novellen gav mig det sista som behöves för att hitta tillbaka till orden. Jag skriver igen!

Det handlar inte om långa sammanhängande berättelser eller ens kapitel. Det är mer av fragment. Med penna och papper har jag hittat tillbaka till den där härliga känslan av att allt är möjligt. Penna mot papper i såna här perioder ger mig en särskild känsla av närhet till orden och skapandet. Om du som läser detta skriver själv, känner du igen dig i det?

En vän som också skriver sa nyligen att han skriver men bara fragmentariska bitar. Tänkt på det han sa och alla dessa saker sammantaget verkar ha öppnat upp flödet av ord igen. En kombination av inspiration från andra människors berättelser och insikten att en del av det jag gör idag behöver tas bort för att ge luft åt annat som måste få plats. Jag blev också påmind om att det inte behöver vara färdiga kapitel eller en färdig berättelse. (Ibland får jag ett enormt flow vilket gör att en hel novell nästan skriver sig själv men inte just nu.) Att fragment kan duga bra blev ännu en dörröppnare och jag minns att det var så jag började en gång för många år sedan. Fragment som sedan fick gott om tid att växa fram till en helhet.

Det känns himla fint och idag har jag firat med att investera i en ny skrivarbok. I bok- och pappershandeln Tudda Galumpan som jag hade förmånen att ha en föreläsning hos förra året (läs mer: Något av det mest magiska jag varit med om) hittade jag idag den perfekta skrivarboken i brunt och guld. Framsidan  kan vändas upp och ned. Framsidestexten är densamma – Journal. Lite magiskt, precis som skrivandet.

Jag är tillbaka och den nya skrivarboken börjar fyllas med ord. En novell-idé för sommarens skrivarkurs med tema fantasy har tagit sina första trevande steg. Det handlar om skira älvor med spröda vingar, skärpt intellekt och urstarka krafter.  Men med en oförmåga som gör att de tvingas leva i mörkrets skuggor.  Titeln är ”De orörbara”.

Att skriva är att leva. Att leva är att skriva. Min tid kommer.

/Anni

En berättarföreställning med glöd

tudda1

Kvällens härliga berättartrio.

Har du någonsin varit på en berättarföreställning? Idag har jag besökt mitt livs första. Och det var banne mig magiskt.

En berättarföreställning går till så att en eller flera personer berättar en historia. Ikväll var det tre kvinnor; Birgit Norrman, Monika Billing och Ronit Koerner som berättade Selma Lagerlöfs ”Den Löwensköldska ringen”.  2,5 timme försvann i ett nafs och de gjorde mer än att berätta en fantastisk historia med värme och glöd. De spelade också musik emellan och till berättandet (minst tre olika instrument, varav ett var mungiga) som gjorde att upplevelsen blev närmast magisk. Musik och tre helt olika berättarröster tillsammans är en enastående kombination.

tudda3

Den Löwensköldska ringen var en rysligt spännande historia som handlar om förhoppningar, skräck, kärlek, tragedi, svek och stora känslor. Som livet i stort med andra ord…

tudda2

Ingången till Tudda Galumpan ligger i ett fint gammalt rött och vitt trähus intill Järna kyrka.

Det var mysiga Järnas pappers- och bokhandel Tudda Galumpan som hade den fantastiska föreställningen ikväll med runt 30 gäster. De har olika event lite titt som tätt. Det är även där jag ska vara på söndag kl 1500-1600 prata om skrivande och läsa en del ur min senaste novell. Om du vill och har möjlighet blir jag superglad om du kan komma. Här kan du gå in och läsa mer, tacka ja eller i alla fall trycka på intresserad-knappen: ”Afternoon tea med författarbesök – om drömmar, mål och skrivande”

Och får du någonsin chansen att gå på en berättarföreställning – gör det!

/Anni

Premiär för recensioner och min första högläsning

Armbandet är beställt från Attestål design. Finns på Instagram som attestal_design

Armbandet är beställt från Attestål design. Finns på Instagram som attestal_design

I oktober fick jag mitt livs första recension. Nu i november fick jag den andra. Det var fantastiska ögonblick. För första gången är det två personer som verkligen tar sig tid att både läsa och skriva något till mig om det de läst. Om två av mina publicerade noveller.

Den första novellen som recenseras heter ”Historiens vingslag” och är en av totalt tre noveller som jag bidragit med i antologin Färgargårdens andar. Boken som är skriven av mig och en grupp härliga kurskamrater från förra årets skrivarkurs finns att beställa på Adlibris och Bokus.

”Jag har börjat läsa den nyutkomna boken Färgargårdens Andar, en novellantologi där bl a Kim Kimselius har bidragit. Så kom jag till novellen Historiens vingslag av Anni Svensson. Jag blev helt trollbunden … när jag slutat läsa kom jag på mig med att sitta rak som en småskoleelev som följer allt fröken säger för att inte missa ett enda ord. Hon fångar stämningen precis som om man går balansgång på en tunn lina mellan sömn och vakenhet, mellan dröm och verklighet, mellan nuet och det förflutna – allt dolt i den skugga som nattens mörker sveper runt allt och som suddar ut konturerna … Lycka till med ditt fortsatta skrivande!”

/Christina Gustavson, författare, rättspsykiater och forskare.

Tusen tack, Christina! Dina ord värmer så in i norden (och själen) härligt.

Christina är en jätteduktig och produktiv författare som lyckas otroligt bra med den där lite kluriga glimten i sina noveller. Hon och hennes noveller påminner mig faktiskt lite om Agatha Christie. (Om du läser Christinas noveller kommer du nog att förstå vad jag menar.) Christina har även ett eget förlag. Du kan läsa mer om Christina och alla hennes böcker på Joelsgarden.se

Nu i november fick jag ytterligare en recension på en annan novell – ”Astrid och Beda” som ingår i samma antologi och det var då jag kände att det var dags att fira. Med ett blogginlägg 🙂

”En välskriven berättelse som lämnar mig med eftertanke och längtan efter mer. Skriven  med ett enkelt och härligt språk, och en målande beskrivning som ger mig precis lagom för att kliva  in i och omslutas av en värld full av kärlek, vänskap, fördomar och sorg. Jag förs tillbaka i tiden och Annis sätt att skriva får mig att känna att jag är med, jag både deltar och betraktar. Gripande berättelse, rekommenderar den varmt! Längtar efter din bok!” /Susanne Breitner

Stort och varmt tack, Susanne! Dina ord värmer mig långt in i själen och ger mig ny energi och nytt mod att vandra vidare på min skrivarstig.

Och jag nynnar ikväll glatt på en pigg melodi och hoppas så småningom kunna fortsätta skriva på mina krönikor, nya noveller och mina helt egna böcker. Det finns hopp!

/Anni

Ps. Det blir premiär för ytterligare en superspännande sak inom kort. Den 4 december kl 15-16 kommer jag att finnas på Järnas bok- och pappershandel Tudda Galumpan. Jag har den stora glädjen att få prata om skrivande, drömmar och mål. Jag kommer även att läsa en del ur en ännu opublicerad novell som i våras vann en skrivartävling för sin inledning. Det blir även tips om bra skrivarkurser och böcker om skrivande. Läs mer om innehållet här i eventkalendern. Hoppas vi ses där!

Om smärtmonster och skrivande.

0D18F0C3-EF96-4651-97EC-57305FD2A27CDen senaste tiden har jag levt med ett smärtmonster. Det syns tyvärr inte, men bor i min rygg. Efter en längre tid med ett så elakt monster som inte syns kommer tvivel, sorg och en jäkla ilska.

Jag kan inte göra allt jag vill. Har inte kunnat skriva, arbeta fullt ut, umgås med vänner, göra kuliga saker med min dotter eller träna så mycket som jag vill.

Smärtmonstret växer och krymper om och om igen (nerver i kläm). Det gör att allt blir svårplanerat eftersom jag måste lyssna till dagsform från dag till dag. Något som fungerar bra en dag, fungerar inte alls nästa dag. Det är minst sagt, jäkligt irriterande och tröttsamt. Kanske särskilt om man är som jag. En planerande människa med barn som behöver aktiviteter och jag själv med stora drömmar, mål och ett arbete som jag älskar och saknar.

En dag blir en utan förvarning fråntagen allt det där. För ett jäkla illasinnat smärtmonster som inte riktigt ännu vill ge sig iväg. Varje dag är en kamp om att vinna eller förlora mot smärtmonstret. En del menar att det är klokt att försöka tänka på något annat, förvirra smärtmonstret, men den här rackaren låter sig inte luras. Ett annat tips har varit att omfamna monstret, att bli vän med det för att komma ur det. Det har jag också provat, men min hjärna är inte konstruerad så att jag kan omfamna något som är dåligt och som kan besegras. Så här omfamnas icke ett smärtmonster. Istället har jag gett det ett namn och sedan söker jag varje tänkbar strategi och väg framåt. Mot en seger.

Det kanske mest intressanta är att det även finns något litet gott i allt det onda. Trots att kroppen nu inte lyder hjärnan. Med kamp, motgångar och tuffa saker tycker jag mig se att det även kommer en tydlig påminnelse om livets bräcklighet. Och ödmjukhet inför att bara få finnas till. En känsla av att vilja fånga dagen. Varje dag.

favvoplats-1611

En av de platser där jag hämtar energi. Där himlen möter havet. Farstanäs udde. Min tänkarplats.

Musiken låter vackrare. Höstens färger lyser mer klart. Höstsolens strålar värmer mer. Havet är ännu mer magiskt. Dofter blir starkare. Och i stunder och under de dagar jag segrar och smärtmonstret släpper taget är det banne mig magiskt att få leva. Dessutom i landet Sverige. Jag är så himla tacksam över att jag är född och får leva just här. Följa årstidernas skiftningar och att ha förmånen att få frikort både för läkarbesök, smärtspecialister, sjukgymnastik, varmvattenträning, Tens (en fiffig apparat med elektroder som minskar smärtan för stunden), akupunktur, smärtskola och nödvändiga mediciner.

Den magiska platsen åter igen. Farstanäs udde.

Åter igen. Farstanäs udde. En annan dag. En annan bild.

Samma plats. Magiskt. Farstanäs udde.

Samma plats. Magiskt vackert. Farstanäs udde.

Kampen mot smärtmonstret går vidare. Hen ska inte vinna. Jag vilar massor, jobbar det jag kan, gör mina sjukgymnastikövningar till punkt och pricka (som ska göra att jag blir helt bra), följer råd från fysioterapeuter, pratar med kloka vänner, ni som följer bloggen och peppande kollegor. Promenerar i solsken och regn. I ljus och mörker. Kikar även in i kyrkan då och då  – en fin plats att vila på. Försöker hitta saker som ger min inre starka kärna ny kraft, saker som får mig att skratta och saker som får mig att njuta utan krav.

Annat som tar mig framåt är att jag nu kan arbeta igen och att kunna lufta lite tankar här på bloggen (även om ett inlägg måste delas upp över tid). Viktigt är också tankarna på mitt framtida skrivande, mina krönikor, noveller och böcker som väntar på mig. Och den där dagen i december då jag ska få sitta i den lilla fina bok- och pappershandeln Tudda Galumpan här i Järna (som ett stort, mysigt vardagsrum) prata skrivande och läsa en av mina noveller. Inbjudan kommer!

En dag kommer också min bok på temat smärtmonster och hur de besegras att bli klar (jodå, det finns även ett sånt utkast  i byrålådan). Det handlar om vad människor gör om de möjligen trots allt, inte besegrar monstret som inte syns. Men det handlar även om att en kan vinna mot ett försäkringsbolag i en tvist om olycka, smärtmonster och annat. Trots att en del säger att det är heeeelt omöjligt. Då hoppas jag att du vill läsa den berättelsen också. DET ger mig kraft att fortsätta.

När du går igenom något riktigt tufft, vad ger dig energi att komma vidare?

youcannot

Källa: tinybuddha.com ”Simple wisdom for complex lives”

/Anni

Mörkret, Tudda Galumpan och jag

 

anni_okt_2016_ute

Vissa dystra dagar vill jag bara stanna kvar i sängen, dra upp täcket så att bara nästippen sticker fram.  En månad har gått sedan mitt senaste inlägg, höstmörkret har gjort sitt inträde och ryggsmärtan håller mig i ett fast grepp. Jag bara hoppas att det ska vända, bli ljusare och att den där tröttheten och värken på något jäkla magiskt vis ska försvinna. Har du varit i liknande irriterande situation någon gång?

Det blir sällan bättre genom att ligga still, även om det är just det som lockar mest. Tar jag mig bara upp och ut i  naturen, så kan det vissa dagar bli lite bättre. Förra helgen gjorde jag det jag gjort varje dag under tiden med ryggskott. Tog mig upp, åt frukost, petade i mig ett gäng piller för att lindra den värsta smärtan och sedan en promenad. Och visst blir det aningens lite bättre för stunden med rörelse. Stelheten minskar och så även värken och trycket över ryggen. Just denna dag hände dessutom något oväntat och smått fantastiskt som fick mig att le och skina trots omständigheterna just nu.

När jag varit på Apoteket och hämtat ut ytterligare en påse mediciner vandrade jag åter hemåt. Men den här dagen valde jag en annorlunda väg, en väg jag inte brukar gå. Och där såg jag den. En dörr med skylten ”Tudda Galumpan Bok och Papper”. Något sa mig att jag borde gå in och titta, så med mössan djupt neddragen över mitt bångstyriga hår kände jag på dörrhandtaget och dörren gled upp. Det var fortfarande öppet trots att skylten visade att öppettiden borde vara slut.

tudda-galumpan-dorr-stor

Entrédörren till bok- och pappershandeln Tudda Galumpan.

Väl inne i butiken möter jag en trevlig kvinna som visar sig heta Tin. Det är en liten, mysig butik med fina böcker, papper, pennor, färger och annat sånt som jag älskar. Köper färgpennor och en vacker anteckningsbok till min dotter och hennes berättelser. Det finns ju inte så många bokhandlare kvar, så jag vill gärna stödja de få som finns. Jag älskar att gå omkring bland riktiga böcker, både i butiker och på bibliotek. Insupa atmosfären, känna doften av papper och känslan av att det finns så mycket fantastisk historia, fantasi och kunskap samlat på en plats. Och så drömmer jag förstås om att en dag där i hyllorna få se en bokrygg med bara mitt namn på 🙂

akvarell-solros

Jag målar lite akvarell också ibland när hjärnan behöver vila. Det här snabba alstret kom ur inspiration från en solros som växer ensam ur asfalt och grus utanför mitt hus. Den heter ”Fire within”.

Vi småpratar lite, Tin och jag och en annan entusiastisk besökare. Jag får veta att butiken nominerats till Årets innovationspris (vinnaren presenteras på Södertälje Galan den 11 nov.) och att butiken även rymmer det nystartade förlaget Zensekai, litteraturpedagog m.m. Spännande! Jag minns ett tidigare inlägg om en man som också vågade följa sina drömmar och öppnade en bokhandel i vår digitala tidsålder; ”Galet eller smart?”

Jag kan förstås inte låta bli att berätta att jag debuterat i höst med bland annat tre noveller i antologin Färgargårdens andar. En bok som tillkommit efter en skrivarkurs med den inspirerande författaren och skrivarcoachen Kim M Kimselius och som betyder ett helt gäng lyckliga debutanter. Kika gärna här: ”Lyckliga debutanter”

Tin undrar om jag kanske kan tänka mig att läsa upp delar av mina texter i butiken. De behöver fler aktiviteter och hon säger att det vore roligt att få in människor som bor och verkar i trakten. Det tar en stund innan det där sjunker in. Jag, ska jag sitta i en riktig bokhandel och få läsa mina texter, mina egna texter…? Kanske novellen om unga Astrid och Beda och olycklig kärlek i ett trångsynt samhälle. Vågar jag? Skulle någon vilja lyssna? Det låter ju nästan för bra för att vara sant. Plötsligt är den där mörka dagen lite ljusare, den gula soffan och fåtöljen i butikens ena hörn ser inbjudande ut och jag undrar om det är där jag kommer att sitta om jag tackar ja… Besökaren i butiken tycker det hela låter som en lysande idé och tackar ja på stående fot till att komma och lyssna.

tudda-galumpan-broschyr

På bilden syns den inbjudande gula fåtöljen och soffan.

Ah, livet är så himla fantastiskt ibland. Jag kände inte ens till den här bokhandeln som bara ligger 400 meter från mitt hus i Järna (okej, jag är hyfsat nyinflyttad). Visst är värken i ryggen kvar och den enorma tröttheten efter en lång period med just värk. Men det här besöket och frågan jag fick gjorde att jag känner mig lite, lite gladare. Nu bara måste jag bli bra fort som attan och få energin tillbaka så att jag kan återgå till mitt arbete (har i alla fall börjat jobba lite denna vecka!) och fortsätta skriva på mina helt egna böcker. En av dem, en bok om smärta har fått en del nytt innehåll, men än så länge bara korta minnesanteckningar på Post-It lappar. Hurra för Post-It 🙂

För tillfället kan jag bara skriva en pytteliten stund, det här inlägget är uppdelat på flera dagar, men så nödvändigt att få skriva. Jag vill bli helt bra nu, kunna ringa Tin och kanske boka in den där stunden då jag får sitta där och läsa mina texter. Om jag vågar. Tänk bara att få förmånen att göra det och att någon kanske vill lyssna, kanske tycker och tänker något om det jag skrivit. Kanske till och med vill läsa och köpa mina böcker så småningom?

Livet är fullt av förunderliga händelser och ofta när man minst anar, öppnas nya dörrar. Är det slumpen, tillfälligheter eller något annat? De funderingarna har jag också bloggat om tidigare ”Slumpen är kanske ingen tillfällighet?” och nu blev alla de tankarna aktuella igen.

Håll en tumme för mitt fulla tillfrisknande, så att jag får möjlighet att fortsätta resan mot mina drömmars mål. Kommer du och lyssnar om jag vågar läsa?

/Anni

Ps. Du kanske funderar på vad Tudda Galumpan betyder? Det är namnet på en envis och stolt liten häst skapad av författaren Kerstin Backman. Pappershästen får liv när flickan Ylvali läser rätt ramsa och hästen tar med Ylvali till fantasins land. Här kan du läsa mer, anmäla dig till nyhetsbrev för kommande aktiviteter m.m. i bokhandeln: Tudda Galumpan Bok och Papper Gilla gärna deras sida på Facebook så att fler hittar den här fina butiken.