Inte ensam.

stran

Träffade en bekant nyligen som berättade att hon följt min blogg och att hon ofta känt att det jag skriver är sånt hon tänkt och formulerat tyst för sig själv,  men inte kunnat sätta ord på. Hon berättade också att hon blir lite sugen på att skriva själv när hon läser mina texter.

Det är den sortens dialog och återkoppling som gör skrivandet värt skrivandets alla mödor. För det är tufft att vara skrivare ibland, även om det också är det roligaste som finns. Kan eller kan jag kanske inte formulera saker på rätt sätt? Tvivel i stora mått, när det kommer till det skönlitterära skrivandet. När det gäller det professionella arbetet som kommunikatör finns inte alls de tankarna, eftersom det är beprövad och känd mark som jag kan väl efter många års träning och erfarenhet.  Även om man alltid kan lära sig mer. Inom kommunikation finns alltid något nytt och det är kanske en av anledningarna till att det är så himla roligt att jobba med.

Den där känslan av tvivel tror jag många av oss kan känna igen oss i när det gäller att prova nya områden som visar sig vara särskilt viktiga. Vare sig det gäller skönlitterärt skrivande, annat kreativt skapande eller perioder i livet där man beträder ny mark eller råkar ut för saker man inte räknat med. En känsla av ensamhet och svårighet i att se att någon annan kanske har samma bekymmer. Och det var också så jag kände när jag var liten och inte alltid kunde finna min plats i tillvaron. Det var så jag kände ibland när jag var tonåring och livet gungade. Och det är så jag känt flera gånger senare när jag ska sätta ord på upplevelser, mina egna eller andras. För det är ju som bekant så att för de flesta av oss, går livet både upp och ner och det blir inte alltid som man tänkt sig. Inte alls. Och man får hitta  nya sätt att förhålla sig, försöka förstå, kanske lära sig något och gå vidare. Ta en ny väg.

Jag har tidigare nämnt att biblioteket var och är en av mina favoritplatser. Där finns berättelserna, människorna och författarna som berättar en historia. Något jag kan känna igen mig i, känna tillhörighet med och kanske framför allt känna att – jag inte är ensam om tvivel, funderingar eller andra saker som påverkat mig genom livet.

Kanske har skrivandet blivit så viktigt för mig för att jag vill ge något tillbaka. Till alla de författare, vars böcker jag fann och fortfarande hittar på biblioteket. Ett slags tack till alla de som skrev och som hjälpt mig förstå att jag inte är, var eller någonsin kommer vara ensam.

För nu skriver jag. Och en del frågar mig, varför tar det så lång tid? Att skriva en bok, hur svårt kan det vara egentligen? Och hur lång tid kommer det ta innan du är klar?

Och jag vet nu att skriva en bok är svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men jag vet också kanske något ännu viktigare och det är att en dag kommer jag bli klar. Med den första boken, den andra och kanske även den tredje.

Därför att det finns så många ensamma människor därute. Och även alla de, varenda en, behöver veta.

Du är inte ensam. Runt hörnet (eller på bibliotekshyllan) finns någon som tänker och kanske känner precis som du.

/Anni

Annonser

7 reaktioner på ”Inte ensam.

  1. Välformulerat. Det tar verkligen tid att skriva en bok om en inte kan sitta med det på heltid. Och det är ensamt, oftast, men när karaktärerna får liv så är det inte det längre 😊 och sen går det trögt och så är det ensamt igen. Haha.

    Liked by 1 person

    • Tack Gabrielle! Kul att du läst och gillar. Att skriva en bok tar hur mycket tid som helst, särskilt om man bara kan skriva lite då och då. Jag har upptäckt att det nog är både bland det svåraste som finns, men också det roligaste jag vet. Starka kontraster och kanske är det en del av tjusningen. Känner igen mig i din beskrivning 🙂

      Liked by 1 person

      • Absolut! Själv har jag förmånen att bara plugga halvtid och kunna skriva mer regelbundet just nu men toppar och dalar kvarstår, verkligen 😊

        Gilla

  2. ”För nu skriver jag. Och en del frågar mig, varför tar det så lång tid? Att skriva en bok, hur svårt kan det vara egentligen? Och hur lång tid kommer det ta innan du är klar?”

    Ja herregud, i min enfald målade jag upp en tidsplan som jag passerat för så länge sedan att jag skäms när jag tänker på det. Det tar verkligen tid och måste få ta tid. Jag tror inte riktigt att man kan förstå hur lång tid det faktiskt tar att skriva en bok om man aldrig provat. (Undantaget om man heter Stephen King, hur i helsike hinner han med så mycket?)

    Du är duktig på att sätta ord på såna där kluriga tankar som dyker upp när jag skriver. Igenkänningsfaktorn är hög och det är alltid intressant att läsa dina välformulerade inlägg 🙂

    Liked by 1 person

    • Åh, så glad jag blir över dina ord om att jag kan sätta ord på kluriga tankar. Det ger mig energi till både fler boksidor och blogginlägg 🙂 Och fler blogginläg lär det bli, då jag bär på många kluriga tankar och funderingar. Tack! Och det där med att man nog inte riktigt kan förstå hur lång tid det faktiskt tar att skriva en bok om man aldrig provat. Det stämmer nog fullt ut. Jag visste inte heller när jag började för läääänge sedan hur lång tid det skulle ta. Nu har jag en aning, men är ju inte i mål. Ännu.

      Liked by 1 person

  3. Jag kommer göra mitt bästa för att bli klar. Det är dock en bit kvar, en hyfsat lång bit….Och ha för guds skull inte för höga förväntningar på slutresultatet…! Jag är fortfarande ny på det skönlitterära området. Men det viktigaste är nog att vara envis, inte ge upp och försöka lära av de bästa. Då borde det gå, till slut 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s