You let all my longing rest in your arms.
I wanted to embrace everything,
if only for a short while, but I always hoped it would last.
Looking out over the sea,
see the dream of one day dance again
with someone I love.
The eternal song of the waves sounds louder than anything.
The sea let me rest, even without you.
Everything in my mind for a moment falls silent.
Nothing last.
Elva dagar sedan ännu en fotoperation och plötsligt en sämre dag. Ihållande, molande värk djupt in i lederna från tårna, via foten, genom smalbenet och halvvägs upp till knät.
Jag har förutom fyra andra mediciner ökat båda morfindoserna till högsta nivå, vilket gör att jag mest sover. Men i dvalan rör sig ord och en del av dem formas till meningar, finner sin väg ut och rinner ned på ett papper. Pennan rör sig sakta framåt med en ostadig hand och det blir något som möjligen är värt att spara eller är det redan skrivet, sparat? Av någon anledning formas ord på engelska. Ett resultat av morfin, övriga mediciner och suddiga tankar.
Jag hoppas snart vara tillbaka till mitt vanliga jag, bortanför denna plats i min säng. Tillbaka i verkligheten, till jobbet och till kvällar och helger där min novellsamling om ont och gott och livets möten kan få lov att skrivas klart.
/Anni
Anni Svensson 
Stackars dig att ha en sådan värk, du borde väl bli bättre efter operationen. Hoppas du snart slipper alla värktabletter och kan känna igen ditt gamla jag. Men jag tror att det är bra att skriva nu när du har ont. Du kan säkert få ner mycket som finns i ditt huvud nu när du har ont. Fina ord i den engelska versen.
Krya på dig Anni och hoppas du snart kan gå där på klipporna igen. Kram
GillaGillad av 1 person
Tack så jättemycket! Ja, det är jobbigt med all värk som finns där trots smärtstillande, men det är något bättre nu. Det har varit svårt att skriva, svårt att göra något utom att vila, sova och se på serier. Det är som om orden inte vill falla på plats. Jag tror det är morfinet som är boven och hoppas kunna ta bort det om några dagar och börja jobba halva dagar från måndag. Men min snygga kompis fotpjäxan får jag dras med i ytterligare fyra veckor.
GillaGilla
Tack snälla du ❤️ Det gör fortfarande ont och även om jag äter smärtstillande och morfin känns det ”igenom”. Hoppas dock att smärtan i foten är ett minne blott. Det är svårt att fokusera på något med all medicinering, det är som bomull i huvudet och inte många ord blir skrivna. Men snart, snart hoppas jag vara tillbaka till mitt vanliga jag, till både skrivande och jobb. Imorgon gör jag ett försök. Kram 🤗
GillaGilla
Kram 💖
GillaGilla
Hoppas det läker snart. Vet inte vad som hänt men det är klart jag undrar – som gammal fotterapeut 😉 ❤
GillaGillad av 1 person
Tack! Jag har opererats för hallux vallgus och hammartå två gånger. Båda operationerna misslyckade så nu har jag bytt klinik och fotkirurg och gjort en tredje operation. Hoppas att det äntligen ska bli bra. Om cirka fyra veckor vet jag hur det ser ut.
GillaGillad av 1 person
Vet att det finns klantiga fotkirurger. Men däremellan finns de som verkligen förstår att alla dessa ben i en fot behöver bara rubbas en aning så uppstår dominoeffekt.
Syster min har också fått uppleva detta med hammartå och påstod att det var det värsta hon varit med om. Nu står hon i kö för höftledsoperation och tror att hon ska dö. Skräckslagen för hon tror att det blir ännu värre – vilket det inte blir – inte ens tillnärmelsevis.
Hoppas veckorna går fort för dig. Lev väl med eländet 😉 ❤
GillaGillad av 1 person
Hej! Ja, nu har jag den där fotkirurgen som förstår helheten och jag hoppas innerligt att det blir ett lyckat resultat denna gång. Med varje operation följer sex veckors sjukskrivning (även om jag börjar jobba så sakteliga efter knappt tre) och värk från h…..e så det är ju inget man vill gå igenom mer än max en gång. Men, men nu är det bara att härda ut. I övermorgon tas stgnen bort och sedan ”bara” tre veckor till i fotpjäxan. Dör gör man inte men det är oerhört tufft och smärtsamt. Sköt om dig 🤗
GillaGillad av 1 person