Magin i kreativt skrivande

Brandalsund_thumbnail_IMG_1563

Kanske kan jag bli en svan i mitt nästa liv? Verkar fridfullt. (Bild från helgens utflykt.)

Idag var jag arg, förbannad på riktigt då jag fick konstaterat att sjukhuset röntgat fel del av min rygg. Jag fick även veta att jag skulle få vänta fem veckor på en ny tid. Åter igen fanns två val. Fortsätta vara arg, låta det ta all min energi eller välja ett annat alternativ, fokusera på något konstruktivt.

Till en början var jag så arg att jag ringde röntgenavdelningen och frågade hur det här har gått till och får till svar:

”Du är välkommen till oss för en ny magnetröntgen. Den 7 maj har vi en tid till dig.”

Ilskan gjorde att jag inte visste vilken fot jag skulle stå på och ändå svarade jag med så trevlig röst jag kunde.

”Det är ju helt orimligt att jag ska vänta i ytterligare fem veckor på en röntgentid när ni uppenbarligen gjort fel? Jag har ju redan väntat fem veckor och på eget initiativ stått i er kö för avbokningar, fått en tid, gjort röntgen och så tar ni bilder på fel del av ryggen. Hur är det ens möjligt? Jag kan inte vänta längre. Kan ni inte lösa det här på något sätt?”

Det blir tyst i andra änden en stund, men sedan svarar sköterskan. ”Ja, hm… Vi har ju helt fullt här och jag vet inte hur jag ska kunna lösa det. Vi har inga luckor alls.”

Jag känner åter igen hur ilskan bubblar i mig, blir till ett svart hål. ”Ni får lösa det, ni har uppenbarligen gjort fel. Det är ju helt galet att jag ska vänta igen,” säger jag.

Jag hör hur sköterskan i andra änden suckar. ”Ja, hur ska vi lösa det här… Ja, kanske går det att ordna en tid ändå. Kan du komma hit nu på fredag, tio minuter över sju på morgonen?”

”Så klart jag kan. Jag kommer när som helst om jag bara kan få ett svar vad som är fel i min rygg. Tack! ”

Ska det vara så här svårt och hur ska man orka att hela tiden behöva strida för att få hjälp? Och hur kan det bli så fel? Jag har ägnat eftermiddagen åt att vara arg (och att jobba) men nu får det vara nog. Ilskan för inget bra med sig, inget alls. Jag bestämde mig därför att efter jobbet istället göra något konstruktivt av min ilska.

Jag tog fram min skrivardator och började redigera en essä och en novell. Båda två ska bli de alster jag skickar in som urvalsprov för ansökan till Kreativt skrivande III på Linnéuniversitetet. Tredje året innebär fördjupade färdigheter i att skriva väl inom genrer som epik, lyrik, essäistik och kritik. Jag vet att det är svårare att komma in till tredje året och därför är det här arbetet otroligt viktigt. Jag vill så gärna komma in och fortsätta den spännande och lärorika resa jag påbörjat sent i livet. Håll gärna en tumme för att jag lyckas 🙂

Jag har fortfarande problem med värkande ländrygg och annat som inte är roligt just nu, men jobbar, tar alla mediciner jag kan, ägnar timmar åt sjukgymnastik, promenader, medicinsk yoga och skriver nu ikväll det jag orkar och som ger mig positiv energi. Ilskan och känslan av att ständigt arbeta i motvind ska jag använda i mitt kreativa skrivande.

Det är kanske det här jag ville komma fram till. Oavsett vilka hinder jag möter på livets väg så har jag alltid min egna värld, orden, berättelserna som lever inom mig. Det är bara jag som styr och bestämmer i den världen (förutom någon oberäknelig karaktär som ibland drar iväg åt ett håll jag inte räknat med) och det finns något oerhört skönt och befriande i det. Det kreativa skrivandets magi.

/Anni

4 reaktioner på ”Magin i kreativt skrivande

  1. Helt otroligt att de kan röntga fel del av ryggen. Lika otroligt att det inte finns någon ny tid, men plötsligt hittar hon en lucka, bara så där. Det gäller att vara envis. Hoppas nu röntgen går bra och att de ser något som går lätt att åtgärda. Gå med värk är sååååå jobbigt.
    Lycka till.

    Gillad av 1 person

    • Ja, det är verkligen heeeelt galet. Hur är det ens möjligt? Ingen verkar kunna svara på det. Tack för omtanken. Nu har jag ju en ny tid och ska försäkra mig om på plats att de denna gång röntgar rätt delar…

      Gillad av 1 person

  2. Helt galet. Även om jag ”bara” hade utmattning när jag förra våren tampades med vårdcentralen och deras läkares (tyvärr flera)otroligt dåliga bemötande, liksom när de inte bemötte mig alls, lät mig komma på min tid utan att meddela att läkaren inte var på plats osv känner jag verkligen med dig. Och konstigt nog, om en står på sig tycks de kunna trolla fram tider … Heja dig som sa ifrån!
    Och visst, det är nog så värdefullt att ha skrivandet i den mån en förmår och mäktar med det när kroppen inte mår bra.

    Gillad av 1 person

    • Javisst är det så galet alltihop, men jag har i alla fall en trevlig och medkännande läkare på vårdcentralen. Hon kan dock inte påverka röntgenavdelningen. Just nu är jag så pass bra och stark att jag orkar och kan stå på mig men jag tänker på alla de som inte förmår. Ett elände när inte orken finns och det gör den ju oftast inte när man är sjuk. Och skrivandet är min ventil, mitt andningshål. Under en tid kunde jag inte skriva alls eftersom vare sig hjärna eller kropp fungerade på grund av smärta och mediciner men nu går det bättre. Mycket mediciner fortfarande, men kroppen verkar vänja sig vid det. Nu hoppas jag få veta exakt vad felet består i även om jag är ganska säker på vad som felar. Sen är det bara att bita ihop, göra det som behöver göras och gå vidare med ännu en erfarenhet i bagaget.

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Skriva läsa leva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s